Arsenal i Europa - En vandring i mörker och halvljus
En tillbakablick. Ingen rolig sådan, men ändå en tillbakablick.
Arsenals Europeiska historia har varit en berg-och-dalbane liknande färd genom dödsdalar, Dantes inferno, glädjehus och svårartat missmod. För att bygga upp stämningen till onsdagens epokgörande match så sveper vi genom historien och trycker in en termometer i skötet på den europeiska cuphistorien med en goonerskt van hand.
Europacupen startade upp sin verksamhet 1955 med Real Madrid som första segrare och inledningsvis var brittiska framgångarna mycket sparsmakade. 1967 vann dock Celtic finalen och 1968 vann Manchester United finalen med 4-1 efter en mycket fin final mot Benfica. Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet fram till Heyselstadion 1985, då Liverpool-fansen gick bärsärkagång, så dominerade engelska lag kraftigt och Liverpool stod som segrare vid 4 tillgällen, Nottingham Forest 2 ggr(varav 1979 mot Malmö FF), samt Aston Villa av alla lag en gång. Sedan återkomsten till den stora scenen 1990 har endast dock Manchester United och Liverpool lyckats ta sig enda fram i den att mer hårdnande konkurrensen i Europa.
Ni saknar Arsenal? Inte så lustigt. Det har inte varit så kul att vara gooner i Europacupen.
Då ser vi över vad klubben gjort genom åren i Europacupen/Champions League.
I urminnes tider, så var Europacupen endast möjlig för kvalifikation om man hade vunnit sin liga, alternativt var titelförsvarare av cupen i fråga. Gunners levde i ett veritabelt mörker av titlar, typ liknande det Mordorliknande mörker Spurs lever i för närvarande, och vann ju ligan 1952/53, för att återuppstå den tredje dagen, alternativt det 18:e året och vinna dubbeln 1970/71. Då blev det Europacupen för första gången. Vi skall dock inte glömma bort att klubben dock vann Fairs Cup 1969/70 och det var bra det, men nu går vi på europacupspelet .
1971/72
Europacupspelet 1971/72 bjöd på ett inledande klang och jubel-spel mot norska Strömgodset(4-0,3-1) och i andra omgången mot Grasshoppers från Schweiz(3-0,2-0).Grasshoppers f.ö med svenska Ove Grahn i laget.
I kvartsfinalen ställdes Highburys eleganter mot giganterna från holländska Ajax. Ajax var titelförsvarare och mönstrade ett lag som var omnämnt som världens bästa tillsammans med brasilianska Santos. Ajax mönstrade spelare som Cruyff, Neeskens, Haan, Rep och Krol. Ett fantastiskt lag. Efter ett inledande 2-1 till Ajax i Amsterdam så förlorade Arsenal hemma med 1-0 efter ett olyckligt självmål av George Graham. Ändock en mycket godkänd insats. Ajax gick sedan vidare och vann även det året och fullbordade sedan en trippel med vinst även 1972/73
Efter denna period var det en återigen en lång torka på fin och intressant europacup-fotboll för Arsenal.
Enda undantaget var 1980, då finalen i cupvinnarcupen torskades mot Valencia. Graham Rix brände avslutande straffen efter en makalöst tråkig och dåligt spelad match. Liam Brady och Frank Stapleton gjorde sina sista matcher för klubben och detta gjorde pinan ännu värre.
Säsongen 1988/89 tog vi återigen ligan efter Micky Thomas fantastiska avslut i sista sekonden på Anfield, men då engelska lag var stängda från Europa, så blev det inget spel för oss.
Vi fick vänta in säsongen 1991/92, då vi var kvalificerade efter att ha vunnit ligan på ett fantastiskt sätt. En förlust på hela året och hade det inte varit för grannarna i norr, så hade vi tagit dubbeln.
1991/92
Återigen spelades cupen i direkt-utslagning och första klubb till rakning var Austria Wien, som på en starkt sätt krossades med 6-1 på Highbury, efter fyra baljor av Alan Smith(fortfarande rekord i Europa i Gunners), Limpar och Linigan. Returmatchen förlorades med 1-0.
Sedan blev det dock respass i nästa omgång mot starka Benfica. 1-1 borta blev 1-1 hemma och förlängning. I denna gjorde Benfica två mål. Intressant målskytt i hemma-matchen Colin Pates. Hans enda för Arsenal. Colin Pates var en av Grahams 1000 mittbacksvärvningar och klassas av undertecknad som oduglig.
Cup äventyren för Arsenal och George Graham var inte så kul detta år. I FA-Cupen blev det förlust mot Wrexham, som kommit sist i div IV året innan. Århundrades skräll i brittisk fotboll.
Nu följde återigen ett par år med blandade framgångar. Vi tog dock Cupvinnarcupen 1994 och gick till final 1995. Ian Wrights guldålder.
1998 tog vi Dubbeln för andra gången och kvalificerade oss för "Champions League". Jag måste säga att det var med stor tilltro till laget man närde förhoppningar om en framskjuten placering. Laget såg starkt ut i ligan och att vinna dubbeln med konkurrens från bl a Manchester U var imponerande.
1998/99 Champions League
Vi lottades mot Lens, Panathinaikos och Dynamo Kiev. En relativt lätt lottning. Både ryska och franska lag har i de nästkommande åren förekommit ofta i lottningen. Nu fattade klubben beslutet att försöka håva in så mycket pengar man orkade och lade alla matcherna på Wembley Stadium. En hybris större än en pansarvagn. Publiken kom. 73000 knallade in och såg matcherna. 73707 mot Lens är fortfarande klubbrekord för en hemmamatch.
Men man var inte hemma på Wembley. Nejdå. Tovorna var inte ditlagda av Gunners trädgårdsmästare. Det låg små troll i straffområdet och hörnflaggorna var felvinklade. Något fel var det med planen i alla fall, ty trots det lätta motståndet, så blev det respass.
0-1 mot Lens kändes ända in i ljumsken.
Manchester United vann Champions League detta år och vi förpassar genast året 1998/99 till de sälla jaktmarkerna.
1999/2000 Champions league
1999/2000 lottades vi i samma grupp som Barcelona, Fiorentina och AIK. En ganska tuff grupp, men som kunde bli ganska spännande och intressant. Som ett kinderägg.
AIK var redan från början ett stryklag och släppte in 16 mål på 6 matcher. Gunners spelade sina matcher på Wembley igen. Så fint. Det var ingen dans på rosor på Wembley detta år. 1-1 mot AIK förvandlades till 3-1 på övertid och när Batistuta vådasköt ett skott från ingen vinkel över Seaman, så var sagan slut.
Vi hamnade i loser-cupen, kallad UEFA-cupen, där lag som åker ut som trea i gruppspelet och lag som exempelvis kommer femma i ligan får spela och möta andra sämre bemedlade lag. Gunners tog sig dock till final och fick stryk mot Galatasaray på straffar.
Real Madrid vann finalen detta år
2000/2001
År 2000/2001 är ett gyllene år i Arsenals europa-historia. I första gruppomgången firades stora triumfer inledningsvis. Vi var tillbaka på Highbury igen. Tre raka segrar mot Sparta Prag, Sjaktar Donetsk och Lazio gjorde att avancemanget var så gott som klart. I hemmamatchen mot Sjaktar Donetsk gjorde Martin Keown två mål i slutminuterna. man undrar efteråt hur det gick till. Skrämde han in bollen?
Arsenal slutade grupp-etta och gick vidare till omgång två, där det hårdnade till. Bayern München, Olympique Lyon och Spartak Moskva stod för motståndet. Efter 6 matcher hårt motstånd, så tog sig Arsdenal vidare till kvartsfinal tack vare att Spartak och Lyon spelat oavgjort i sista matchen. Bayern vann gruppen.
Vi lottades mot Valencia i en kvartsfinal och Gunners personlige Nemesis och skarprättare JOHN CAREW presenterade sig med ett mål som förpassade oss ur tävlingen. John CAREW skulle göra detta igen.
Bayern seglade sedan iväg och vann hela cupen.
2001/2002
2001/2002 firades stora triumfer i engelska ligor och cuper och ett tag såg det ganska bra ut i Europa också. Det som var svagheten var borta-spelet.
I inledande gruppspelet förlorade vi tre borta-matcher mot Mallorca, Schalke 04 och Panathianikos, men vann hemma och gick vidare till nästa omgång.
Här väntade Deportivo La Coruna, Bayer Leverkusen och Juventus.
Denne epok bjuder på enorm anfallsfotboll på Highbury och kramp i leder, armar och ben på bortaplan. 4-1 hemma på Leverkusen håller jag fortfarande som en av de absolut bästa matcherna i Highburys historia. Leverkusens mål av Sebescen är bland det hårdaste som skjutits i fotbollens historia.
Bergkamp och Ljungbergs lek med Juventus i 3-1-matchen är fullkomlig salighet. men så kom bortamatcherna.
Två förluster borta och en mycket otaktisk hemma mot Deportivo La Coruna så gick vi ej vidare till nästa omgång.
Real Madrid vann cupen. Minns Zidanes volley.
2002/2003
Ett inledande gruppspel med 4-0 mot PSV och 2-0 på Dortmund(f.ö med Lehmann i mål) bäddade för avancemang till andra gruppspelet. Gilberto Silva gjorde mål efter 15talet sekunder mot PSV bland annat.
Det tredje laget i gruppen Auxerre lyckades dock att slå oss på Highbury, men gruppsegern gick ändå till Arsenal.
I nästa omgång väntade Ajax, Roma och Valencia.
Thierry Henrys grandiosa hattrick mot Roma minns vi med hela hjärtat, men däret´´fter följde fyra stycken oavgjorda mot Ajax(2), Roma och Valencia innan John Carew förpassade oss ur turneringen med 2 vackra mål och sorti igen.
Milan vann cupen efter straffar mot Juventus.
2003/2004
Detta år bestod av årets vändning av klubben. Året då vi var obesegrade, oövervinnliga och helt enkelt bäst i världen inleddes med en katastrof i Champions League. 0-3 mot Inter efter samma resultat i halvtid. Highbury var the Library denan dag. Detta följdes av ytterligare en förlust mot Dynamo Kiev pch så oavgjort mot Lokomotive Moskva. Gunners låg sist i gruppen efter tre matcher. Men mirakel fixar man på en vecka, under tar en kväll.
Ashley Coles under i den 89:e matchminuten mot Dynamo Kiev ledde till seger och så fantastiska 5-1 på Inter, då Zanetti blev dubbel-lurad av Henry följdes upp med 2-0 mot Lokomotive Moskva. Avancemang
Sedan var det Edu show mot Celta Vigo i åttondelen och en rafflande kamp mot Chelsea väntade i kvartsfinalen. Med 1-1 på Stamford Bridge och ledning på Highbury, så trodde jag att semifinalen var spikad, men så ramlade laget ihop och Bridge avgör i 87.e minuten.
En av mitt livs hemskaste stunder.
Porto vann detta år med en viss Mourinho vid rodret.
2004/2005
Förra säsongen skulle bli revanschen, men det blev ordentliga kryckor eller styltor. En gripp med Rosenborg, Panathinaikos och PSV Eindhoven skulel väl ändå iunte vara så svårt, men bortamatcher är svåra. Ojoj och det var bråk i bussen efter Rosenborgsmatchen, det var utvisningar i Eindhoven och Lehmann hängde inte bara tvätt utan manglade också lakan i bortamatchen mot Panathinaikos. Till slut var det ändå sista hemmamatchen mot Rosenborg, som fällde avgörandet och med 5-1 knallade Gunners till åttondelsfinalen där Bayern München väntade.
Bortamatchen mot Bayern München går inte till historien som det bästa klubben spelat. Jag var djupt orolig för klubbens borta-form och när inte ens Kolo Touré kunde hålla bollen borta, så var matchen över. Minns fortfarande när Kolo fick bollen på fontanellen och Bayern gjorde mål. 1-0 hemma räckte inte sedan och vi var utslagna.
Man kan sammanfatta våra Europacup/ChampionsLeague-äventyr med orden plåga och vanmakt. Det har inte gått, det har saknats det lilla extra. När vi väl varit på gång, så har laget inte haft den rätta styrkan och felen dyker upp. Carews 1-0 mål i första kvartsfinalen är positionsfel från Tony Adams och Wayne Bridges mål mot Chelsea, så kommer både Lauren och Campbell fel i löpningarna. Det har alltid känts som att Champions league, det är något för de andra klubbarna, ty man råkar alltid ut för en typisk Gunners-dag, då man enkelt skall paradera igenom sista omgången och så får stryk hemma mot ett lag man vunnit med 4-0 på bortaplan. Fast inte i år. Kanske kan vanmakt/plåga bytas ut mot eufori, glädje eller kanske hittar man inte orden alls. Den 17 Maj 2006 vet vi svaret.
