London N5 listar 5: Europeiska cupfinaler
Som uppladdning skickar jag in fem tillställningar. Å faktiskt; ingen har med Arsenal att göra.
Lagom till den stora dagen ger undertecknad sig i kast med en alldeles egen personlig lista av dramaturgisk karaktär. En lista på fem stycken europeiska cupfinaler, som satt en prägel på min minnesbank. Under 70- och 80-talet var internationell fotboll bristvara i folkhemmen. Med lite flyt så fick man se en landskamp ibland och bortsett från Tipsextra på helgerna så var man fördömd till europacupfinalen och cupvinnarcupfinalen och jag såg allt.
Men de nedanstående lockar säkerligen till goda minnen de också.
1) Steaua Bucarest - Barcelona 0-0 ( 7 Maj, 1986)
"The day of Ducadam" kallas denna i fotbollskretsar. Det var spelglädje mot maskiner. På Sanchez Pizjuan i Sevilla möttes det glada väst mot det onda ost.
Barcelona kom till final bland annat efter ha vänt 0-3 mot IFK Göteborg. Vem minns inte "det här går aldrig", som Bosse Hansson utbrast med sprucken röst, när lagen marscherade ut på Nou Camp inför returen.Bosse hade naturligtvis helt rätt. Barcelona var på väg upp ur Real Madrids skugga och för första gången fanns ett östeuropeiskt lag med i finalen. Terry venables ledde laget detta år.
I finalen spelade Steaua, med mittfältsdynamon Bölöni(idag tränare i Rennes förövrigt) vid taktpinnen, klinisk fotboll under Emerich Jeneis pipa. De riktigt bra öststatslagen kunde tukta sina spelare till fantastisk radiostyrd systemfotboll. Det var robotar på planen, som efter fantastisk precision klampade runt på arenan och störde ut Barcelonas attackerande fotboll, där Steve Archibald stångade sig trött. Barcelonas spelare tog sig inte igenom Belodedicis magnifikt uppställda försvarsbur.
Det gick till 120 minuter och det stod fortfarande 0-0. Då klev målvakten Helmut Ducadam fram och skrev in sig för evigt i Euroccupernas historia. Han tog inte en bara en straff, han tog alla Barcelonas straffar. Alesanco, Pedraza, Pichi Alonso, Manuel Alonso. Sedan gjorde Lacatus och Balint mål för rumänerna och sensationen var ett faktum.
Helmut Ducadam var ingen enastående målvakt dock. Ganska ordinär, men en klippa på straffar och denna dag betalade sig all träning. "The day of Ducadam".
2) AC Milan - Steaua Bucarest 4-0 (24 maj,1989)
Om rumänerna var glada 1986, så rev kombinationen av italiensk försvarsmagi à la Franco Baresi och tre glada holländare ned den rumänska muren rejält 1989. Gullit-Rijkaard-van Basten lekte fotboll denna vackra kväll. Steaua hade med Hagi och Lactus två spelare som gjort livet surt för IFK Göteborg i kvartsfinalen(5-1), men två mål av Ruud Gullit och ett av van Basten i första halvlek drog ned rullgardinen så långt att inte ens en riktigt stark kille fick upp den igen. Ancelotti-Rijkaard-Donadoni på mittfältet spelade en fenomenal fotboll och längst fram högg dåtidens världens bäste spelare Marco van Basten på allt. I andra halvlek gjorde van Basten 4-0.
Det var västs revansch. Det var holländsk totalfotboll, blandad med italiensk spriritistisk artisteri och ett försvarsspel av guds nåde mot systemfotboll, dock med en touch av grace av Hagi bitvis. Denna dag räckte det inte. 4-0 var en utspelning.
Lite extra cyniskt att det skedde på Nou Camp, Barcelona. Hemmaplanen tog revansch för debaclet tre år tidigare.
3) Manchester United - Bayern München 2-1 (26 Maj,1999)
Det är lite extra jobbigt att bära fram just denna final. Inte bara extra jobbigt, riktigt så-inihelvete-jobbigt, men skall man lista fem finaler, så känns 1999 som en riktig dräpare och medförde att man ogillade ManU ännu mera. För inte bara hade de spelat hem ligaguldet, när Arsenal var på väg mot det, och inte bara hade Giggs förstört en hel säsong med sin raid genom hela Arsenalförsvaret i FA-cupen, de går och vinner Champions league på två övertidsmål. För att göra det ännu jävligare; Ole Gunnar Solstjärt och Teddy Käringham gör målen. ManU tog "the treble" och det lär vara svårt att göra om. Finns så många trisslotter? Nu hade ManU ett riktigt bra lag, skall sägas och vinner man så är man värdiga vinnare, eller något sådant och bollen är rund och så vidare. ManU hade gjort 20 mål på sina 6 gruppspelsmatcher och 2x 3-3 mot Barcelona är episka.
I finalen på Nou Camp väntade Bayern München, som med både Kahn,Basler, Effenberg och Matthäus hade ett slagkraftigt lag, men fyra stycken som också ville var ledare.
Bayern München tar ledningen tidigt genom just Mario Basler och i München firar man redan, när ManU på två fasta situationer dräper in två mål och sänder en chockvåg till Tyskland och orsakar kakafoniska glädje yttringar i Manchester. Återigen hade Bayern tappat 1-0 till 1-2, liknande 1987 mot Porto. Solstjärt och Käringham är för evigt inskrivna i ManUs fotbollshistoria och de första voodoodockorna jag sätter mina nålar i.
Tio år innan gjorde Micky Thomas 2-0 på Liverpool på samma dag. Tänka sig.
4) Liverpool - AC Milan 6-5 (3-3 vid full tid) (25 Maj 2005)
Vi kommer tyvärr inte undan fjolårets final. I Istanbul skrevs historia, då Liverpool tog sin femte europacup-triumf. Själv satt man klistrad vid TVn och var hyfsat hoppfull om att Milan skulle ta hem detta. Liverpool hade glatt undertecknad i semifinalen genom att skicka Chelsea till en annan planet. Milan hade lånat Crespo av Chelsea och denne svarade med att göra två baljor på Dudek och det stod 3-0 i paus. Sedan kom vändningen och vilken sådan. Gerrard, Smicer och Alonso gör varsina mål i andra halvlek och Milan skakar. Publiken är i uppror och det är nästan så att Marmarissundet går ihop av ren spänning.
Straffdramatiken som följde, döptes till "Dudek dance", efter att den polske väderkvarnen visat hur straffar skall räddas eller skrämma straffläggarna, så att både Serginho, Pirlo och avslutningsvis Sjevtjenko bränner sina straffar. 0-3 till 6-5 på straffar. Tack för underhållningen.
5) AC Milan - Barcelona 4-0 (18 Maj,1994)
Vi avslutar vandringen i Aten. Ty här samlades två av 90-talets giganter; Milan och Barcelona för att göra upp om titeln 1994. Milan hade slagit ut Wengers Monaco i semifinalen med 3-0 och Barcelona hade gjort 3-0 på Porto. Barcelona med ett kanongäng; Koeman, Nadal, Zubizarreta,Stojtchkov,Romario och med Cruyff som tränare.
Milan hade tappat den holländska supertrion och hade också både Costacurta och Baresi skadade. Istället var det den serbo-kroatiska duon Boban och Savicevic som skötte grannlåten och på vilket sätt. Boban var grandios i sitt riv och slit på mitten och manövrerade ut Bakero-Beguristain med flera. Det var en klassisk match. Barcelona var utspelade och såg hängiga och håglösa ut. Milan spelade brallorna av dem och slutresultatet 4-0 kunde ha blivit mycket mer. Det var bara Milans ineffektivitet emot.
Savicevic 2-0-mål är ett av europacuphistoriens vackraste mål. in från höger, tittar upp och lobbar in den bakom en vilt fäktande Zubi i målet. Daniele Massaro gjorde två mål, Savicevic ett och så smög Desailly upp i ett anfall och gjorde 4-0.
Det var fem finaler. Fem minnesvärda skådespel. TV-Historia och nagelbitare och fotbollsfester. Jag ser fram emot att byta ut en på listan imorgon, när Gunners spelar hem sin första Champions league.
