Inför Barcelona-Arsenal
Dags för säsongens höjdpunkt när Arsenal och Barcelona drabbar samman i årets final i Champions League.
Har det hänt? Ska det hända? Vad är det egentligen som hänt? Någon påstår att Arsenal spelar final i Champions League. Tidningarna bygger förväntansfullt upp en illusion om att Arsenal och Barcelona ska mötas och att det är finalen alla velat se. Vaddå, spelar Arsenal final i Champions League? Kan aldrig stämma. Nyper mig i armen och kollar Arsenals spelschema. Jo visst, där den 17 maj så står det att Arsenal spelar mot Barcelona. Kollar för säkerhets skull att det inte är en träningsmatch. Nej, det står att det är Champions League-final.
Den här säsongen har varit så märklig på alla sätt och vis att scenariot med en CL-final egentligen inte är särskilt konstig alls. Man kan bara tänka tillbaka på förra säsongen och hitta ett likadant scenario då Liverpool gick trögt i ligan men ändå tog sig till final i Champions League. Och dessutom vann den. Livet ter sig ibland en aning märkligt.
Arsenal är i final och jag ska försöka njuta av det. Kan man det eller kommer man att vara nervös på gränsen till nervsammanbrott? Man borde njuta av det för man vet aldrig när man får ett sådant här tillfälle nästa gång. Går det att njuta av en final? Det märks imorgon.
Arsene Wenger kan i alla fall njuta av att ha nästan en komplett trupp att välja från när han ska ta ut finallaget. De enda som inte rest med är långtidsskadade Lauren, Abou Diaby och Pascal Cygan. Emmanuel Adebayor är cuptied och Theo Walcott har fått ledigt för att ansluta till det engelska landslaget.
Philippe Senderos, Mathieu Flamini och Gael Clichy finns med i truppen efter skadeproblem. Dennis Bergkamp har tagit tåget och finns på plats.
Är Senderos helt fit-for-fight och spelklar? Bara Wenger vet. Om Senderos kan spela hur blir det då med Sol Campbell? Wenger visade inför FA-cupfinalen förra säsongen att han inte är rädd för att sätta Campbell på bänken då Senderos fick spela från start istället. Likadant nu? Bara Wenger vet. Jag skulle spela Senderos alla dagar i veckan före Campbell då jag inte riktigt litar på engelsmannen längre. Det har jag i och för sig inte gjort de senaste två säsongerna. Campbell har dock rutin så det räcker och blir över, men jag är inte säker på att han klarar löpningarna mot snabba spelare som bl a Samuel Eto'o och Ludovic Guily.
Vänsterbacksplatsen känns inte så oviss längre när Ashley Cole kommit tillbaka. Flamini har gjort ett fantastiskt jobb där men Cole erbjuder en bättre offensiv. Även om jag har en gås oplockad med Cole så är det ändå han som ska spela.
Vad gäller spelsystem så är det ingen hemlighet vad Wenger kommer att använda sig av. Jag har tidigare av skrockfulla skäl valt att ställa upp en 4-4-2 trots att man vetat att det blir 4-5-1. Men det här gången frångår jag min egen vidskeplighet och ställer upp en 4-5-1. Jag repeterar dock följande mantra i huvudet: Det beror inte på vilket spelsystem jag skriver. Det beror inte på vilket spelsystem jag skriver.
För den skrockfulle kan det vara svårt att frångå ritualer och dylikt. Egentligen "vet" man att det inte har någon som helst betydelse det man gör. Men det känns bra. Tryggt.
Mittfältet är självskrivet. Alexander Hleb tar högerkanten och Jose Antonio Reyes springer till vänster. Central "trea" blir Francesc Fabregas, Gilberto Silva och Fredrik Ljungberg. Brasilinaren innehar som vanligt den mer defensiva rollen, men med hjälp av Fabregas och Ljungberg.
Thierry Henry springer ensam på topp.
Vad blir då nycklar i matchen? Precis som i de matcher som lett fram till finalen så är ett koncentrerat försvarsspel i huvudsak det viktigaste. Men till skillnad mot de andra matcherna så är detta EN match och inget dubbelmöte där man kan spela snålt och leva på ett bortamål eller så. Därför är anfall under ansvar en bra devis att ha med sig till matchen.
Det är egentligen meningslöst att sitta och sia om hur det kommer att se ut. Det är F-I-N-A-L. Och då blir det som det blir. Finns så många faktorer som kan vara bidragande till att det blir på det ena eller andra sättet. Räcker med att blicka tillbaka mot förra säsongens final som var av det osannolika slaget. Och makalös på sitt alldeles egna och underliga vis.
Detta blir också Bergkamps sista tävlingsmatch i karriären och en legend lägger sen skorna på hyllan. Vilken karriär holländaren haft och framförallt vilken betydelse han fick för "det nya Arsenal" när han värvades 1995. Man kan kort och gott säga att det startade med Bergkamp, men utvecklades av Wenger.
Nu ska vi njuta av den här finalplatsen även om man med all sannolikhet kommer att vara nervös som en gnu vid ett vattenhål fyllt med krokodiler imorgon. Men vatten behöver man så det är bara att ta krokodi...eh, tjuren vid hornen.
Come on Gunners!
Laguppställning
Lehmann
Eboue Toure Senderos Cole
Hleb Fabregas Gilberto Ljungberg Reyes
Henry
Avbytare: Almunia, Campbell, Clichy, Flamini, Pires, Bergkamp, van Persie
Fotnot: Spelarna ovan ingår i den trupp som rest. Övriga spelare i truppen är Poom, Djourou och Song.
