Säsongsanalys 05/06: Mittfältarna
En analys som sveper in över rädda redaktörer, grekiska gudar och avslutar med Bissen. Det kallar jag en analys.
Till skillnad från Patrik och Thimmie, så blev inte undertecknad livrädd och gjorde något vått i byxan när de svartklädda männen kom. Då man är en flitig gäst på stadens S/M-klubbar, så hör svart läder och tygpåsar över huvudet till vanligheter och jag blev på gränsen till besviken när de obligatoriska piskrappen och de härliga nypen i rumpan inte inföll sig. Istället fick man sitta med två hulkande skribenter och skriva en analys om årets mittfältsprestationer.
En gång i tiden hade vi en mittfältsgigant som hette Patrick Vieira. Han var stor och stark och åt barn till frukost. En fantastisk mittfältsgigant som gick genom eld och vatten, plockade ned moln och lät gråsparvar flyga runt i munnen bara för att han tyckte det var kul. Patrick Vieira var Arsenals egen Zeus och mittfältet hans Olympen. Han satt på sin tron, klev ned ibland, skällde ut små förskrämda mustaschprydda otäcka människor, s.k "nevilles" och tacklade ben, lem och lust ur folk. Han var oomstridd härskare och de andra krigarna lutade sig mot honom.
Men en morgon när alla små gooners ute i världen vaknade och tittade andäktigt mot Highbury, så var inte Zeus kvar. Han var borta. Kvar vara bara hans Olympen, full av förvirrade krigare utan ledare.
Först rådde kalabalik, nervositet och frågetecken. Men ur kalabalik kommer alltid kreativitet.
En ung katalansk man med begynnande skäggväxt och i målbrottet beslöt sig för att gå upp till Zeus boning för att förstå hur han hade kunnat leda styrkan. Ungspolingen, låtom oss kalla honom Fabregas, stannade i boningen en stund. Ibland gick han ned till sina kollegor i Olympen och förklarade, pekade och förevisade. Med blandade resultat. Ibland mötte man horder av otäcka människor, som bara ville sparka på ben. Ibland mötte man på tok för många på mittfältet. Hmm. Den lille katalanen tog ibland med sig en brasiliansk storvuxen kille med solsken och silva i blick och sävlig gång. Han var god vän med Zeus och var ganska medveten. Till slut fick han också med sig en kille med blek hy och Hampus-i-vita-stenen-utseende. Vitryssen Hleb, eller Gleb, Schleeb, Kleb som han kallas i folkmun var extremt nyfiken och efter att ha prövat, prövat och prövat i flera veckor och månader, lyckades även Hleb att förstå hur man skulle röra sig på Olympen. Nere på fältet sågs också en man med polisonger springa livet ur allsköns kreatur. Ibland försvann han ned för en trappa och sågs på håll hjälpa till att bygga en försvarsmur dock.
Kvar på området fanns även andra mera självsäkra krigare som inte tänkte ändra på någonting, även fast inte den store guden Zeus var där längre. Svenske Fredrik och Bobby the French saknade visserligen Vieira, men kände sig anpassningsbara och valde att inte hänga med den unge katalanen i hans strövtåg på i området. Till slut anslöt lärlingarna till katalanen. Två storvuxna morer, Diaby och Song, som var ungefär jämngamla med den unge katalanen studerade och valde att applicera sina nyutvunna kunskaper i världen. Så gick det således till under året.
---
När säsongen närmade sitt slut hade spanjoren Fabregas, brasilianaren Gilberto, vitryssen Hleb,svensken Ljungberg, fransmännen Pires och Diaby samt kameruns Song visat världen att saknaden efter Vieira var stor men hanterlig. Matcherna mot Juventus hemma, Real Madrid borta, Villareal hemma, Liverpool, Aston Villa, Middlesbrough etc, var mästerstycken och efter ett halvår saknade vi knappt Vieira längre. Wenger fick ställa om från sitt vanliga mittfältstänkande med två central mittfältare till tre centrala mittfältare, där spanjoren Fabregas var monumental i sitt arbete och kreativitet. Genom att ibland flytta ned Henry som femte mittfältare, så blev även det ökade ytor. Hleb, Ljungberg, Pires, Gilberto och Fabregas spelade bitvis alldeles bländande fotboll. Ljungberg fick en central roll i Europa och sprang och sprang. Pires rörde sig även han inåt med den äran. Hleb inledde lovande, blev skadad, men hade en tremånadersperiod under våren, dä han var fullständigt sagolik. Det intressanta var att laget helt plötsligt hade mängder av anfallsalternativ på mitten. Bollarna gick upp antingen via Fabregas eller Hleb.
Problemen på mittfältet uppstod när det centrala mittfältet inledningsvis blev övermannat av motståndarnas tre centrala mittfältare, där merparten av lagen ställde in tre stycken spelare som spelade på kraft och minskade ytorna. Matcherna mot Bolton, Newcastle expelvis var klara tecken på att Wenger behövde tänka om. Mot slutet blev 4-5-1 mer och mer återkommande och man undrar om det även framgent blir "the name of the game".
Vi ser över och betygsätter varje spelare nedan, enligt principen (0-6, 3 godkänt.)
---
Robert Pires 4/6
Bobby har tyvärr inte gjort mig speciellt glad i år. han har varit väldigt ojämn och lidit mycket av att inte fått spela regelbundet. hans "fejd" med Domech om franska landslaget och med Gunners om fortsättningen på kontraktet har ordentligt påverkat Bobbys insatser. När han väl spelar och han kommer in i en positiv "mode" , så ser vi dock glimtar av den Pires vi såg 2001/2002 och 2003/2004, då han var enorm på att utmana och använde sin snabbhet. Det märks att han och Henry hittar varandrea mycket bra. Löpvägarna är snitslade på banan och passningarna går ofta rätt. Tyvärr har Bobby blandat och givit detta år och man undrar om det är det sista vi ser av honom. Tyvärr i så fall att han fick kliva av i finalen efter endast 19 minuter. En fullt godkänd insats och vi glömmer aldrig hans glidtackling på Vieira i upprinnelsen till 1-0 mot Juventus.
Fakta: 48 A-lagsmatcher (11 mål)
Francesc Fabregas 5/6
Från valp till fullvuxen Labrador på några månader. Att det går 7 hundår på ett år det är allmänt känt, men att Fabregas skulle mogna och ta över taktpinnen så förbluffande snabbt var det få som kunde ana. Fram till jul var det dock trevande och Wengers mittfältsstrategi med Fabregas, som övertagare av Vieiras fallna mantel, kändes som en lättare Wengersk hybris. Alltsom oftast blev man överspelade och förlorade mittfältet och Fabregas vägde lätt. Bollarna gick inte igenom och passen var skrala. Kreativiteten och viljan fanns dock alltid där och när väl mittfältsstrategin och rollerna hade satt sig i laget, spelade Cesc fabregas ut sitt fulla register. Killen är ett geni. Det yngsta geni man skådat.
Superlativ har flödat under våren. Aragones har givit honom plats i VM-truppen och Wenger har återigen haft rätt.
Fabregas har löpvilja, kreativitet och en härlig förmåga att vända på spelet. Att vända på en peseta har fått ett ansikte. Skottviljan är på ingång. Gemombrottsförmågan kan bli bättre. Spelsinnet är enastående. 2-0 målet på Juventus var ett mästerverk. Vi ser fram emot nästa säsong.
Fakta: 50 A-lagsmatcher (5 mål)
Gilberto Silva 5/6
I början av säsongen var man övertygad om att Wenger skulle föra fram den brasilianske tyste jätten som mer ledarpersonlighet i laget. Det tog tid. Gilberto Silvas spelstil är i skymundan av de andra. Om fotbollsspelare hade spelat på ackord, hade Gilberto varit enormt rik. Han hämtar boll, vårdar boll, passar boll. Långbollar är inte Gilbertos starka sida, det vet han om. Men han är närkampsstark och har så visat under året. När Vieira försvann fick han ta mer ansvar inledningsvis. Han fullkomligt åt upp Riquelme i kvartsfinalerna. Han spottade ut den sista benknotan strax före straffsparken, som argentinaren missade.
Gilberto Silvas säsong har varit mycket godkänd. Som bollvinnare och avskärmare framför straffområdet har han få övermän i Premier League. En jämn säsong.
Fakta: 47 A-lagsmatcher (4 mål)
Fredrik Ljungberg 4/6
Säsongen har varit annorlunda för Ljungberg. Då Gunners spel ibland varit som bortblåst har Fredriks löpvillighet´, snabbhet och frenesi kommit bort. Mittfältet har skärmats av och Halmstads pärla har fastnat på kanten. Tyvärr gick det bitvis troll i bollen också och han fick inte in den i mål. Endast två mål under året är på tok för skralt för honom. Mot slutet av året såg vi så återigen den gamle Ljungberg. När Gunners hittat tillbaka till ett bra spel igen, då var Nissans bäste vän på banan igen och sprang och sprang. Framför allt europamatcherna var härliga att skåda.
Fakta: 36 A-lagsmatcher (2 mål)
Alexander Hleb 4/6(25 matcher, 3 mål)
Omtalad vitryss som det tog ett halvår för att få upp farten. Dyr från VfB Stuttgart och man trodde nog att Wenger skulle spela honom på Vieiras plats, som kreativ mittfältare. Det sölutade med att han visst ersatte Vieira som kreativ mittfältare, men inte som bollvinnare. Nästan alla anfall startar via Fabregas eller Hleb, centralt eller på högerkanten. Hleb är fantastiskt snabb framåt med bollen och vinner mycket på sin vilja att hela tiden gå framåt. Tyvärr går han ibland för länge med bollen och avslutar med pjuttpassningar. Gillar hans löppensum. Accelererar snabbt och hans taxben pinnar på längs kanten. Bra inledning på Gunnerskarriären. Ingen oerhörd succé, men här finns potential.
Fakta: 40 A-lagsmatcher (3 mål)
Vassikiri Abou Diaby 3/6
Diaby dök upp under vintersäsongen från Auxerre. lanserad som den nya Vieira och med en kroppsstruktur som triumfbågen, så klev han runt på innermittfältet. han måste ha längst steg i klubben. När han tar ett steg, tar Flamini 12 steg. Det var dock inte lätt att göra intryck på mittfältet. När han började kliva runt på mitten rådde en smärre kris med skador och det var viktigt att behålla den kontinuitet man hade och det intryck han gjorde var ett nervöst sådant. Diaby kan dock bli mycket sevärd. Han vågar ta för sig, går framåt och har visioner. Sämre passningsspel hittills och fortfarande lite valpig. Tyvärr förstördes säsongen och början av nästa säsong av vrålapan Dan Smiths huvudlösa lobotomitackling i matchen mot Sunderland. Diaby har ändock gjort en godkänd säsong.
Fakta: 16 A-lagsmatcher (1 mål)
Alexandre Song 3/6 (5 matcher)
"Nynna en Song, tralla en trall Gnola en låt som minner om sommar Känn hur det doftar ifrån salta hav". Alexandre Song kom på lån från bastia i somras och spenderade största tiden i reservlaget. Ibland fick han göra några minuter och det man mest såg inledningsvis var en spelare med en fantastisk frisyr, lufsande steg och som sprang åt fel håll. Lite granna som en oklippt pudel med konkava glasögon. Mot slutet av året fick han dock några matcher och det är väl dessa vi skall bedöma. Här visade han dock att det finns talang och att han bitvis kan gå in och ta den roll som Gilberto spelar. Song är inte mannen med 40meters-passningar eller det dundrande skottet. Nej, då. Han vårdar bollen och spelar 4-5 meterspassningar till en spelare, som kan slå bollen 40 meter. Som balansspelare på mittfältet fullt godkänd och jag vill se betydligt mer av honom under 2006/2007.
Fakta: 9 A-lagsmatcher
Mathieu Flamini 4/6 (31 matcher)
Lagets hjälpgumma har i år fått ett genombrott i fansens ögon. Från en spelare som bara sprang och oftast visade upp urusel passningsteknik, så förvandlades högerfotade Flamini till svårpasserad vänsterback under våren. Wenger visste vad han gjorde. Flamini med sin löpvillighet, energi och irriterande orortodoxa vänsterbacksstil gjorde honom svår att passera och sedan gick han framåt också när andan föll på. Självfallet skall inte Flamini spela för evigt på vänsterkanten. Cole återtog platsen i slutet, men Mathieu visar att han är månsidig. Skulle kunna se honom på högerbacken exemplevis. Som central mittfältare är han enormt jobbig att möta, men passar in i ett tätt mittfält, där han i princip leker egen "kvadrat" med motståndarna. Som en hund som skall fånga sin egen svans. Så ibland briljerar han med en 40meters-passning och då slår man hakan i knät.
Vi vill se mer av Flamini nästa år.
Fakta: 50 A-lagsmatcher
Sebastian Larsson 2/6 (5 matcher)
Bissen har inte haft det lätt när han så äntligen fick smaka på hetluften. Det är egentligen inte rätt att sätta upp honom på mittfältsanalysen, då han spelat högerback/vänsterback under premier League, men vi bedömer honom från hans naturliga position. Bissen är en härlig bollspelare. Bra med boll, härlig teknik och för övrigt väldigt trevlig också. Tyvärr hänger han bitvis inte med i PL-tempot. Markeringsbrister, tempo, bollförflyttning kan bli väldigt mycket bättre. Hårdhet likaså. Nu pratas det om att låna ut honom under nästa år. Det var den Gunnerskarriären det. Känns som Sebastian Svärd.
Fakta: 9 A-lagsmatcher
På mittfältet har även Fabrice Muamba, Patrick Cregg och Anthony Stokes spelat, men blir inte bedömda. Robin van Persie och José Antonio Reyes kommer i anfallsanalysen.
Vi avslutar denna mittfältsanalys med att konstatera att det har varit ett väldigt märkligt år. En ny doktrin råder i klubben. Vi har visat att vi kan ställa om spelet och klara av en 4-5-1-uppställning. Det finns många alternativ i laget och mittfältsuppställningen har en stor potential.
Nu lämnar jag över anfallsanalysen till Patrik. Själv skall jag fortsätta min utflykt med de svartklädda männen och hoppas på ett par härliga uppfriskande rapp och varför inte en apelsin i munnen à la brittiska politiker...
