Farväl Pires!
Idag blev det officiellt att Robert Pires lämnar Arsenal för ett tvåårskontrakt med Villarreal.
Robert Pires fick inte det tvåårskontrakt med Arsenal som han önskade och valde i slutändan att lämna klubben för spel i Villarreal. Det blir ett nytt och okänt äventyr i Pires karriär efter sex underbara år då han frälst oss Arsenal-supportrar.
Pires värvades till Arsenal 2000 från Marseille och efter en chockartad inledning på karriären i England så började han så sakteliga att få fotfäste och acklimatisera sig. Vad som komma skulle kunde vi bara drömma om när han värvades. Undertecknad hade haft ögonen på Pires en lång tid innan han skrev på för Arsenal. Och när ryktena om att Arsenal var intresserade av Pires så fick man det där sedvanliga pirret i kroppen när en "speciell" spelare sammankopplas med klubben. När Pires sedan skrev på bara dagen efter EM2000 så var lyckan gjord.
Pires är en av de underbaraste spelarna som någonsin spelat i Arsenal och ska definitivt räknas ihop med spelare som Liam Brady, Dennis Bergkamp och den gud vi nuförtiden tillber - Thierry Henry.
Vi har många minnen av Pires och jag ska räkna upp några som verkligen får mig att le när jag tänker på dem.
1. Pires bollvinnandetackling på Patrick Vieira i kvartsfinalen i Champions League. Så otroligt vackert att man blir tårögd. Vem trodde att Pires besatt sådana kunskaper.
2. Det här målet mot Aston Villa säsongen 2001/2002. Det ser så enkelt ut och det är enkelheten som blivit det som kännetecknar Pires allra bäst. Och tårarna rinner ner för kinden...
3. Säsongen 2003/2004 i bortamatchen mot Liverpool så gjorde Pires ett otroligt vackert mål. Edu kontrollerade bollen strax utanför Pools straffområde och passade bakåt till Pires som skruvar in bollen i det bortre krysset. Det man också minns är hur bilden på sändningen försvinner i några sekunder och återkommer precis när Pires sätter foten till bollen. Eufori!
4. Skadan säsongen 2001/2002. Det var i omspelet i FA-cupen hemma på Highbury mot Newcastle som Pires slet av ligamentet i knät när han skulle hoppa undan en tackling från Nikos Dabizas nere vid kortlinjen och när Pires landade var olyckan framme. Skadefrånvaron blev långvarig och även om vi såg Pires storhet efter det så blev han aldrig riktigt lika bra som han var den säsongen.
Vi tackar Pires för den underbara tid han gav oss och vi fick också de bästa åren i hans karriär.
Tack för allt Pires och lycka till!