Legender: Robert Pires

För er som glömt...

Jag måste medge att jag inte var helt övertygad när Robert Pires lanserades som nyförvärv inför 2000/2001. Han var världsmästare och Europamästare för Frankrike. Bra så och det borde borga för en superspelare. Eller inte. Jag hade Diomède och Karembeu i minnet bland annat. Inga lösnummersäljare där inte. Men Pires. Hans inspelning till Trezeguet i finalen mot Italien 2000 var härlig dock. Så kanske ändå. Sex år senare ler man lätt förlåtande åt tankarna kring honom.
6 år av glädje, lycka och spring i benen är passerade och vi tackar Pires på samma sätt hans lagkamrater gjorde efter dubbeln 2001/2002 med "we are not worthy"-gester.

Han föddes i 10 Oktober 1973 i champagnens mekka; Reims. En katedral, en grandios historia inom fotboll med Stade de Reims och runt omkring vingårdar för tillverkning av Champagne. Pires är som Champagne. "Skaka, skaka".. sedan upp med korken och fart på kanten.
Född av en portugisisk fader och spansk moder växte Robert upp i Reims. Han tillbringade mycket av sin fritid på fotbollsplanen och på en fråga av sin fröken som 10-åring om vad han skulle bli när han blev stor, svarade han "fotbollsproffs". Fröken bad honom att tänka om. Pires tillbringade somrarna i Portugal med familjen och var tidigt intresserad av portugisisk och spansk fotboll. Porto och Barcelona var favoritklubbarna.
Sin fotbollskarriär inledde han i lokala klubben Reims-St Anne. En lokal klubb med goda erfarenheter av pokaler och ungdomsverksamhet. Som 11-åring var han med laget i franska ungdomscupen och vann denna i en match på Parc des Princes. Hans första cupfinal.

Som 12åring bytte han klubb till Stade de Reims. Ett lag med klassiska anor, som bland annat spelat Europcupfinal 1956. Laget har precis som ett annat känt lag; röda tröjor och vita ärmar. Reims blev hans hemvist under fyra-fem år och med i deras ungdomssatsning, så såg framtiden lovande ut för den unge Robert.

Så kom proffslivet. Som 18åring hade hans insatser i Reims juniorlag och reservlag gjort honom intressant för områdets stora klubb; FC Metz. 1992 skrev han på sitt första proffskontrakt med klubben och kasserade inledningsvis karga 800 Franc i veckan i ett lärlingskontrakt. Detta första löbekuvert vill han skicka till sin gamla fröken. Lönen steg dock snart. Metz låg i franska division ett och under tränare Joël Müllers strama tyglar utbecklades han snabbt. Tidigare hade han varit mera av en forward och central mittfältare, men Müller såg potential i den tunne Pires och satte ut honom på en vänsterkant. Voilà. Nu tog karriären fart ordentligt. Redan första säsongen fick han göra två matcher i ligue 1. Sedan var han en fast kugge i laget.

Hans tid i Metz är präglad av lycka och framgång. Under de kommande åren visade han främst upp sin målfarlighet och snittade på 11 mål per säsong under fyra år. Inte pjåkigt flr en mittfältare. Han blev också uppvaktad av flertalet klubbar och en viss Arséne Wenger ville värva honom till Monaco redan i mitten av 90-talet. Framför allt 1996 var ett stort år, då man kom fyra i ligan och vann ligacupen och det var ett stort ögonblick när kaptenen Sylvain Kastendeutsch höjde bucklan. Metz hade ett starkt lag med Blanchard, Pires, Mboma, Pouget.

Första landskampen kom 1996 mot Mexico. I Nästa match mot Turkiet gjorde han sitt första mål. Pires var etablerad. Med 11 mål både 96/97 och 97/98 och Metz i framskjuten placering blev landslaget mer och mer ett faktum och han kom med i VM-truppen 1998.

VM blev egentligen ingen större fotbollsshow för Pires, som spelade sparsamt, men drog ändå sitt strå till stacken i framspelningen till Laurent Blancs avgörande mål mot Paraguay. Det blev ändock VM-guld och Pires största ögonblick som fotbollsspelare.

Nu följde ett par turbulenta år i hans historia. Olympique Marseille väntade med ett lukrativt avtal och lade upp modiga 7-8 miljoner Euro för honom inför 98/99-säsongen. Det var främst Rolland Courbiss i Marseille som ville ha dit honom. Men tränare Courbiss fick sparken och en skakig tid följde i Marseille. Laget var annars mycket intressant med Blanc, Dugarry, Maurice, Ravanelli, Köpke. Man tog sig till UEFA-cupfinal första året och så kom andra året, då man slogs för sin överlevnad. Laget undvek att ramla ur och fansen på Stade Velodrome var vansinniga. Pires fick medla mellan fans och laget och det hela blev outhärdligt.
Som plåster på såren kom EURO2000, då han spelade fram till Trezeguets avgörande mål i finalen och en ny titel.

Dagen efter åkte han med privatplan till London och skrev på kontrakt med Arsenal. Wenger, som hade försökt att värva honom i ett par omgångar fick äntligen honom fast och Pires fick tröja nummer sju i en ny rödvit dress. För honom var det en helt ny värld. Från det våldsamma Stade Velodrome och ett kokande Marseille till ett lugnt London Colney och direkt tog Thierry Henry sig an honom. Han var inneboende hos Henry under en månad och tillsammans med Sylvain Wiltord och Paddy Vieira, bildade de fyra musketörer som skrämde livet ur folk. Med ett moderiktigt skägg, så döpte också Tony Adams honom till d'Artagnan.

Säsongen 2000/2001 var hans första i Gunners färger och han blev ganska snabbt mycket förtjust i inramningen kring matcherna och tempot. Pires satt på bänken första matchen mot Sunderland, men såg hur intensiteten höjdes och hur Vieira vlev utvisad. Hans första 25 minuter gav inget upphov till vågen heller, men intensiteten och inramningen tog andan ur honom.
Hans första säsong i klubben visade att det alltid tar sin lilla tid att etablera sig i Premier league. Hans första mål kom mot Lazio och var ett typiskt Pires-mål. Han gled in från vänster, tog sig förbi en försvarare och sköt in den i bortre hörnet utom räckhåll för målvakten.
Säsongen avslutades med en FA-cupfinal mot Liverpool, där dock Michael Owen
avgjorde och det blev inget pokalskrammel första året, som ändå gav med sig 8 mål. Han avgjorde även semifinalen mot Tottenham. Ett av många mål mot just Spurs.

Enter 2001/2002. Året då Pires placerade sig i toppen ordentligt. Säsongen var rent magnifik av fransmannen som verkligen utnyttjade sina kunskaper på vänsterkanten. han utmanande, dribblade, sköt och slog inlägg. Enormt härliga inspel och så vilka fantastiska mål. Året kröntes som vi vet av utmärkelsen till årets spelare av Football Writers och av en fantastisk dubbel. Efter halva säsongen hade han haft lekstuga på kanten. Flera målen sitetr som etsade på näthinnan. 1-1 målet mot Leeds, då han kommer vid främre och trycker upp den i krysset. Målet mot Aston Villa, då han först lyfter den över Boateng och sedan över Schmeichel. Om jag inte missminer mig, så hade han även 14 målgivande passningar detta år. Så kom Newcastle-matchen i FA.-cupen och skadan. Det stod 3-0 till Gunners i kvatsfinalen efter fantastisk fotboll. Pires skadad. Korsbandet åt skogen och rehab inleddes. Det blev dock en dubbel för Pires. Första pokalerna för klubben. Men inte de sista.

Han gjorde comeback mot Auxerre i Champions league nästa säsong. Man var lite frågande om det var samma Pires. You betcha. Han var tillbaka with a vengeance. 14 mål i ligan. Flera oerhörda. Ett avslutande hattrick mot Southampton i ligan och så skottet intill stolpen som avgjorde FA-cupen. Välkommen tillbaka Robert Pires. Han var snabbare än tidigare, mer irrationell och hittade Henry med passningar konstant.

Invinciblesäsongen var denne illustre fransman om möjligt ännu bättre, men överskuggades av att hela laget var så fantastiskt bra. Från sin kant gjorde han ånyo fjorton mål och 19 totalt under hela året. Den mest offensiva yttermittfältare man kan finna och hans lek med motspelarna bitvis var enorm att skåda. Hans mål mot Liverpool denna säsong har gått till historien som en riktig pärla. In från vänster och upp med den i krysset och Dudek såg utsom den polske målvakt han är. Säsongen inleddes dock inte helt bra av fransmannen, som brottades med en skada och det tog ett tag innan han nådde toppform och tyvärr i vissa matcher föll han helt bort.

Säsongen 2004/2005 markerar ett litet trendbrott, då Wenger markerar att han vill ha mer konkurrens på kanten och lanserar tankar med Reyes som vänsterbreddare. En efterhängsen skada ställer honom utanför spel under någon månad, men han gör ändå 14 mål i ligan och vi minns hans mål mot Spurs i 5-4-matchen. Någonstans så kände man dock att när Gunners spel gick i stå, så drabbades Pires ännu mer. Även fast han gjorde mycket mål, så kom hans mittfältslöpningar alltför sällan och det kändes som om han hade nått sin zenit. FA-cup-vinst dock.

Säsongen som varit blev hans sista i klubben. Tyvärr fick han en på tok för tidig sorti i Champions league-finalen. Det blev 23 starter i år och 10 inhopp i serien, vilket också är ett tecken på att förtroendet för den flyfotade Pires minskade. Klubben ville ha kvar honom i laget, men ville bara ge honom ett år till. Själv ville han ha två år till. Han väntade i det längsta på att klubben skulle ändra på sin policy, men till slut var skilsmässan oundviklig. Han lämnade klubben på fri transfer för spanska Villareal, en klubb som jag tror passar Bobby Pires alldeles utmärkt. Året var blandat för Bobby. Han varvade ganska så smaklösa insatser med högprestationer. Hans glidtackling på Vieira mot Juventus kommer för evigt att minnas på Highbury.

"le Bob" var Champagnen personifierad. Uppvuxen och lagrad i Reims, färdad genom Frankrike för att få upp bouquet och få igång syresättningen. Sedan tar Gunners hand om flaskan, skakar i ett halvår och upp men korken och le Bob forsar ut över vänsterkanten. Robert Pires gjorde vänsterkanten till sin egen. En fantastisk spelare, som på sex säsonger i klubben inte gjorde mindre än 84 mål. Rätt fantastiskt för en mittfältare.

Vi tackar Bobby för sex fantastiska år. Så bra blir det svårt att få en vänster mittfältare igen. Som gjord för Gunners spel och tvärtom. Tack Bobby. Tack.

Fakta:
Matcher: 284 matcher
Mål: 84 mål
Titlar: Ligaguld 2001/2002, 2003/2004
FA-cup 2001/2002,2002/2003, 2004/2005
FA-cupfinal: 2000/2001
CL-final 2005/2006
Landskamper: 79 matcher, 14 mål
VM Guld 1998, EM-Guld 2000