Säsongssammanfattning: Reservlaget
Reservlaget kom trea i sin serie. En avrundning av sasongen som varit.
Efter alla sammanfattningar och årsavslutningar, så tar vi oss an den sista delen, nämligen reserver, juniorer och så damlag. Jag förstår att alla sitter och väntar på just damlagen, så vi börjar med reservlaget. Stor besvikelse hos alla gooners. Alla fans tar ned sina posters med bilder på Faye White och Kelly Smith och sätter upp bilder på Nichlas Bendtner och Bissen Larsson.
Reservlaget var i år nära att gå ända till seger i reservlagsserien. Bucklan hamnade i Norra London, men hos Spurs och där har man fortfarande inte fattat vad bucklan är för något. Senaste tipset var att ställa blommor i den. Det tipset belönades med en Mars-bar. Kom från en lokal tant, som hette Judy.
Jag ämnar inte gå igenom säsongen som sådan, ty det finns beskrivet som månadsrapporter, men skall lyfta fram lite matnyttigheter och vurma lite för en del spelare på sedvanligt sätt.
Gunners kom trea i serien efter Tottenham och Southampton. Laget gjorde dock mest mål, hela sextio stycken denna säsong och det var framför allt våra två superstürmers Nichlas Bendtner och Arturo Lupoli som stod för merparten. 35 mål på dem två i år, där Lupolis 17 mål på 15 matcher kan klassas som maklöst. Jag hoppas och tror att en eller båda under nästa säsong äntligen kan ta det stora steget och få ett par Premier League-matcher i benen. Lupoli har ju smakat på både Premier League och Carling Cup under året. Det ryktas dock om att lille lupoli kanske vill tillbaka till Italien igen. Vi får se.
Gunners förlorade en hel hög av spelare inför detta år. Simek, Karbassiyoon, Fowler, Skulasson, Birchall med flera lämnade klubben och i början av året skickades också Bentley och Pennant iväg, som båda gjort många matcher i reservlaget. Justin Hoyte gavs ett år i Sunderland och under säsongen försvann Quincy och Patrick Cregg. Under året har också Mark Howard och Ryan Smith varit utlånade i omgångar.
Neil Banfield fick fylla på med spelare från juniorlaget under året. Dock fylldes det på med nyförvärv i form av Armand Traoré, Carl Parisio, Vito Mannone, Mart Poom, Alex Song, Abou Diaby, Joe O'Ceirull och Theo Walcott.
Om man ser till de olika lagdelarna så har Mart Pooms ankomst till klubben varit en klar förstärkning och med 11 matcher från hans sida har reserverna haft en säker sista utpost. Vito Mannone har gjort sju matcher och fått en hel del värdefull rutin under sina vingar. Mannone ser intressant ut för framtiden. Mark Howard har varit utlånad och lär bli såld framöver.
Försvarslinjen i år har blivit ganska utsuddad eftersom både Kerrea Gilbert och Johan Djourou har fått vara med en hel del i A-laget. Gilbert ser mycket intressant ut. Långbent, snabb och med möjlighet att gå på endera sidan. Djourou har kommit med i Schweiz VM-trupp, så här finns det stor potential. Sedan måste man bara lyfta fram Matty Connolly, som jag till nästa år får chansen lite högre upp. Med 22 matcher i reservlaget har han varit mer eller mindre allerstädes närvarande. Stor, stark, brytsäker. Står ofta rätt och leder sin backlinje. Hans partner längst bak har ofta varit irländaren Sean Kelly. Född 1987 och kombinerar snabbhet med placeringsförmåga. En annan för framtiden är unge Paul Rodgers, som fick kliva fram som högerback, när Gilbert var i A-lag eller skadad. Rodgers gjorde 10talet matcher under året med lovande resultat. En som imponerade på omgivningen var Armand Traoré. Vart hand var första halvåret vet ingen. Han lanserades som nyförvärv i somras och dök upp först efter årsskiftet. Han kanske tog fel buss? Traoré var spännande med sin hårdhet och snabbhet. Som sparkapital finns den snart 23årige Ryan Garry, som varit skadad i två år. Intressant också har varit Joseph o*Ceiruill, som helt plötsligt dök upp i laget. Han var med i Watfords lag, som mötte Gunners i Februari och två matcher senare hade han Gunners färger på sig.
På mittfältet har mycket handlat om Sebastian Larsson och Fabrice Muamba. Bissen med femton matcher i år börjar bli ålderman i laget och det känns som det är dags för miljöombyte. Det verkar helt klart att för varje mittfältare som kommer, så hamnar Bissen längre ner i ordningen och det känns lite komiskt att Wenger ändå vill ha honom kvar. Bissen är dock dominant på Gunners reservlagsmittfält och det är inte fy skam. Bissen styr och ställer, gjorde fem mål och är alldeles ypperlig på fasta situationer.
Bredvid honom spelar oftast den mycket spelskicklige Muamba. Denne nyss fyllda artonåring verkar ha precis hur mycket spring i benen som helst. 22 matcher i reservlaget i år. Mittfältet i år har annars saknat en stabilitet, då både Cregg försvann och Ryan Smith lånades ut. Istället har vi fått stifta bekantskap med den unge cyprioyten Giorgios Efrem, som överraskat positivt med sin snabbhet och bra skott. När väl Ryan Smith var tillbaka så kom en irrationalitet tillbaka i laget, men Smiths framtid är klart ifrågasatt. Dags att blomma ut snart? Alex Song var frekvent med i reservlaget, men verkar inte ha dominerat så där värst. Mitchell Murphy, den långe engelsmannen har förekommit frekvent i uppställningen, men är mer som en hjälpgummna och känns som en ny Cregg, dvs han kan dyka upp varsomhelst i uppställningen. Sedan skall vi runda av mittfältet med Anthony Stokes, irländaren. En mycket intressant spelare, som fortfarande bara är 17 år gammal och som gjorde 20 matcher under året. Stokes är en naturlig avslutare, men då det varit så mycket skador överallt har han fått hjälpa till på mittfältet med den äran. Hans snabbhet och förmåga att ta sig runt framför allt på kanterna har hjälpt till att vända på steken ett par gånger. .
På anfallssidan har mycket handlat om Bendtner och Lupoli, som vräkt in mål i år. Den långe bendtner och den lille snabbe Lupoli terroriserade målvakterna under året. Men det finsn sparkapital bakom också. Som ovan nämnt, så finns Stokes som potentiell avslutare, men här finns också två andra som klivit fram under året; Jay Simpson och Marc Elston. Båda två engelska ungdomslandslagsspelare. Simpson mer rörlig runt boxen, medan Elston är en box-spelare. Jay Simpsons sex mål på 12 matcher i år är alldeles strålande. Simpson rör sig mycket och har också använts som mittfältare. Marc Elston är förhållandevis liten. Klockar in runt 1,70, men vindsnabb och dyker upp bakom försvarana eller mellan benen på dem och skapar farligheter. Än så länge bara ett mål för honom i år, men vi väntar och ser. Vi såg också tre matcher med Theo Walcott under året. han nätade två gånger. Det första mot Portsmouth med en härlig halvvolley.
Gunners reservlagssäsong var ganska stabil, dock med vågdalar i form av 1-5 mot Southampton och 0-1 mot Fulham. Laget spelade en underhållande fotboll skall sägas. Tre gånger gjorde man fem mål i en match och ser man på resultaten, så är det ganska klart att laget drabbades mycket av alla skador på A-lagsspelarna. Av de sista fjorton matcherna vann man endast sex exempelvis.
Vi sammanfattar dock med att Gunners goda trend och fina spel håller i sig. Förra säsongen gjorde man mest mål i serien. Så också detta år. Lupoli och Bendtner står för målen. Connolly, kelly för försvaret och Muamba,Bissen och Stokes håller mittfältet intakt. Spörs hur nästa år ser ut.
Vi håller naturligtvis kollen.
