Falkens Funderingar: 13 Februari 2013: Om trender, Indier och råskinn
En onsdag. Snö. Lyssnade f.ö på E-Typs variant av Lalehs "Snö" häromdagen. Skall jag straffas hårt om jag tyckte att det var en bra version? Tack. Finns inget som känns så skönt som den gamla klassiska brittiska parlamentariker-leken; fastbunden i en stol, en apelsin i munnen, lite hårdrock i bakgrunden och så en Spursmatch på TVn. Förra veckan var jag i Indien. En hel vecka. Rekommendabelt? Föga. Fan, vilket land. Folk, kor, Tuk-tuks, frukstånd, bilar av varierande kvalitet, överfyllda bussar, avgaser, traktorer och mitt i den miljonstad jag var i, så stannade trafiken av vid ett tillfälle, för då gick en man med en vattenbuffel över gatan. Flaket fullt av kokosnötter och lök. Under min temporära frånvaro så har jag glatts över att kollegorna fått upp farten på redaktionen. What up! är åter från sin festlighet och med bra fart. Gott. Konichi-Wa eller något sådant får man kanske säga. och min något åldre redaktionsmedlem Jakob gjorde en härlig entré igen. Å medan han och jag tillsammans väntar på att få reda på om det blir någon Gunnersmatch på Emirates till våren, så inser man också att Gunners börjar få upp en bra fart.
Jag undrar vad Nacho Monreal säger om inledningen. "Jo, morsan, jag drar till England en sväng och spelar boll. England? Jo, du vet landet norröver, där Santi Cazorla, Arteta, Mata och en massa andra trevliga bollspelare. Det blir bra fotboll det; lagen går långt i Champions League, London, Big Ben och Beckham.Maten smakar Cohonjos, brudarnas lår är ihopväxta med stövlarna, men i övrigt bra Comprende?Hasta Manana and Hava Nagila" Typ så. Min spanska är lite rostig. Sedan kliver han rakt in mot Stoke och Sunderland. Tjena. Kan det bli värre? Skicka in Wigan också, så har vi Army of Crime. Hur tar Monreal detta? Får han själavård, behöver han terapeut, en divan, en egen sockerströare som han kan använda för att få något sött istället för allt det genom-elaka? "Morsan..de bet mig..alltså..de siktade på benen. Deras blickar, deras tänder...De ville äta mig... Madre Mia..". Fast vår egna maträtt har gjort det bra. Imponerande att bara kliva in och ta för sig. Som om han aldrig gjort något annat än att spela vänsterback. Kanske inte som "the Sedins", som fick epitetet "They were born on to this world, to play Hockey", fast Hockeyspelare har skydd. Henrik Sedin skulle inte klara två sekunder på en Premier League plan. Måste ju vara skitjobbigt att åka skridskor på konstgräs.
Två segrar. Två viktiga segrar. Sex poäng mot en Champions league-plats. Sex poäng som visar Chelsea och Spurs att grabbarna-med-finliret-och-stil är på väg framåt. Laget börjar ta form. Harmonin infinner sig och eftersom historien alltid har rätt, så vet vi att det dröjer ungefär två veckor innan Spurs börjar tappa. En förlust följs av en oavgjord, stryk mot Gunners och sedan kokas det lasgagne lagom till avslutningen. Jag tror till och med att Gunners kan plocka in Chelsea, såvida inte råskinnet Ramires börjar fälla saker till höger och vänster. Chelsea ser inte speciellt svåra ut detta år. Cahill-Ivanovic skrämmer inte ens en påse fryst kyckling.(fast det kanske är hästkött i?). Jag tycker fortfarande Oscar och Hazard har en hel del att bevisa detta år. Cazorla, Podolski och Giroud är för mig bättre värvningar. Alla dar i veckan.
Avslutar med att förbanna alla råskinn från fotbollsplanen. "Praetario Censeo; Ryan Shawcross skall förbannas för gott från fotbollsplanen". Å ta Cattermole med dig. Så sade Cato en gång i tiden. Glöm allt om Carthago eller Hannibals elefanter. Har pratade om Ryan Shawcross och när jag såg kollegan och vapenbrodern Jakobs kommentar i sin stege, så inser man ju att han har ju rätt. Stäng av fanskapet. För gott. Släng nyckeln. Ge honom årskort till White Hart Lane. Typ. Det är när jag ser spelare som Cattermole eller Shawcross som det går en säkring. Samtidigt inser man hur det blir när generationer av inavel når sitt perfekta antiklimax. Man kan tycka att de är charmiga, gulliga, lite pitbulliga och gör nytta. Jo, de gör det säkerligen; men inte på en fotbollsplan. Sälj korv istället. När man ser matcherna mot Sunderland och Stoke så ber man på sina bara knän att deras våldsamma satsningar inte skall träffa knä, fotleder eller smalben på motståndarna. Man ber och hoppas att deras guldfiskblickar innebär att de faktiskt inte fattar att de är på en plan utan möjligtvis i ett krogslagsmål i någon gudsförgäten håla i Shropshire.
Jag är så ytterligt glad att vi inte har någon dylik genmanipulerad Robocop i Gunners. Förvisso kan Wilshere ibland - lätt överänd - gå in i en närkamp; Vermaelen, Koscielny och en hyfsad uppstressad och övertänd Jenkinson gör det också. Men aldrig konstant; inte varje gång. Jag är glad för det.
I övrigt är jag glad att jag är åter från Indien. Synd bara att min mage inte inser det. Tikka Masala? Inte i detta årtiondet. Efter en tugga har man två sekunder på sig att hitta första bästa klosett. Jag gjorde allt vad jag kunde för att hålla mat ifrån mig på planet. Där satt man intryckt på 37F på en Boeing 747:a och tyska flygvärdinnor - byggda som Astrid Kumbernuss och med ett leende som ett bombplan - frågar "Pasta oder Fisch?" och de ser min skräckslagna blick.."Nee, öh was...nein..nein..nein.."Efter tredje rundan och min skräckslagna blick, så börjar de peka på mig. Den där krumme vid fönstret. Skall han inte ha någon mat? Men,vetskapen att ta en tugga av något, sitta längst in vid fönstret och ha tjugo meter till en klosett, där det förmodligen är kö..Inte ens Usain Bolt hinner dit. Tikka Masala? Inte då.
Enjoy the day!
