Rubrik saknas
Vi tittar till motståndarna.
Om man skall berätta om Dinamo Zagreb, så kommer man alltid tillbaka till 13 Maj, 1990. Ett historiskt datum i Balkankriget.
Match på Dinamo-stadion mellan Dinamo Zagreb och Crvena Zvezda(Röda Stjärnan från Belgrad). Redan inför matchen var stämning mellan kroater och serber hätska så det räckte. Dinamos fans, de ökända och välkända Bad Blue Boys(BBB) gav sig i kast med de serbiska och matchen urartade fullständigt. Domaren blåste av matchen och planen utrymdes. Kroaternas Zvonimir Boban sparkade en polis och matchen har blivit en av milstolparna i kriget i balkan.
Det var då. 16 år sedan. Efter detta har laget bytt namn två gånger och heter nu sedan sex år tillbaka åter Dinamo Zagreb. Lagets fans är för övrigt fortfarande Bad Blue Boys.
Vi backar bandet. ordentligt. Vi tar i med spett och viss tyngdlyftarkraft. Sådär. Nu är vi i Zagreb strax efter andra världskriget. Är ni med? Här finns ruiner, mycket sådana, fattigdom och ett sug efter förnyelse och skaparkraft. Fotboll har alltid varit en oerhört populär sport i Kroatien. I Zagreb bildades det 1905 en klubb vid namn HASK (Hrvatski akademski športski klub,) Kroatiska akademiska sportklubben kort sagt. Denne följdes av Gradanski från 1911. Laget dominerade kroatisk och jugoslavisk fotboll och Gradanski var mästare sex gånger.
Sedan kom kriget. Schwoop. Bort med all fotboll. Rock'n roll. In med Josip Broz Tito och kommuniststyre. Fotboll skall spelas. Vi bildar en klubb. Rulla in en boll och låt den rulla. Klubbens namn blev Dinamo Zagreb och tog upp stafettpinnen efter HASK-Gradanski.
Laget huserar på den skräckinjagande Maksimirstadion.. En mäktig gryta, där Sverige förlorade med 1-0(minns Mellbergs hand) och där månget lag gått bort sig. Maksimirstadion tar 40 000, men är under ombyggnad för att få in 60 000. Då blir det en hemsk uppenbarelse.
Åter till Dinamo Zagreb. 1966/67 fick man en stor framgång, då man under Branislav Zebec vann Inter-City Fairs Cup efter att han slagit legendariska Leeds i finalen. Målskyttar Rora och Cerlak. Jugoslaviens enda vinst i Europa, tillsammans med Röda Stjärnan på nittiotalet.
1993, efter Kroatiens självständighet, tog laget, kontroversiellt, namnet Croatia Zagreb. Dock fick man påstötningar från egna fans och politiker och valde från 2000 att återtaga Dinamo Zagreb. Laget var under 90-talet oerhört framgångsrikt med en trippel-dubbel 1996-1998.
Laget har radat upp kända spelare genom åren; Gerd Müllers upptäckare Tscick Cjajkovski spelade här bland annat. På senare tid; Suker, Boban, Prosinecki, Stanic, Soldo,Simic. Även Mark Viduka har pressat sin svullna kropp i den blåa tröjan.
Vi sticker emellan med Zagreb. Staden.Åkte igenom denna 1988 på en tågluff, men såg endast kommunistiskt färgade skyskrapor med lakan som hängde från fönster. Staden är dock en praktfull skapelse. 1000 år gammal med en mäktig katedral, Stefanskatedralen. Runt omkring staden finns det berg och minnesgoda vet att man åkte världscupskidåkning här i vintras. Staden har ca 1 miljon invånare och är väl värt sitt besök. Kyrkor och katedraler dominerar denna stad, som har ett strategiskt läge mellan öst och väst.
Dagens upplaga av Dinamo Zagreb består av en hel del spelare från den egna organisationen. Lagets ekonomi har tvingat fram en uppbyggnad av egna ungdomar och då man inte lyckas sälja spelare till större klubbar direkt, så tillskanskar man sig köperättigheter eller procentsatser på vidareförsäljning.Ett sådant exempel är Niko Kranjcar, som gick till Hajduk Split.
Som målvakter använder sig tränare Josip Kuze av Ivan Turina, en av Kroatiens bättre målvakter och på randen till landslaget. på avrop finns unge Filip Loncaric och Marko Sarlja.
I Backlinjen värvade man till sig Tysklands förre landslagslibero Jens Nowotny från Bayer Leverkusen för att stabilsera upp laget. Nowotny står oftast rätt i försvarslinjen, bra huvudspelare men är långsam.
Som andra försvarare är Marijan Buljat mycket duktig på fasta situationer och på inlägg. Här finns också unge Corluka och Drpic, som har bildat ett säkert mittlås. Mario Cvitanovic står för en del rutin.
På mittfältet finns rutin i Zoran Mamic, Luka Modric och Jasmin Agic. Den sistnämnde åter efter några år i Sydkorea. Kuze har också använt sig av brasilianaren Etto.
Längst fram finns en annan brasilianare i form av Eduardo da Silva, som gjorde två mål i första matchen mot Ekranes. tre mål i match två gjorde långe Goran LjubojevicTill detta finns Davor Vugrinec, en rutinerad herre, som var med i Kroatiens VM-lag 1998 och tog VM-brons. Här finns även en annan brasilianare; Anderson da Costa.
Laget spelar i blått sedan länge och har sina klassiska Bad Blue Boys som röststarka fans. Det hjälpte mot Ekranes från Litauen, men inte mot kanonerna från Highbury. Bad Blue Boys låter tufft, men inte räcker det mot Gunners.Kanonmat?
