Rubrik saknas
Den riktiga premiären på Emirates Stadium är avklarad. 1-1 mot Aston Villa och strategerna Olof Mellberg och Gilberto Silva i målprotokollet. Inte den starten vi alla drömt om med andra ord. Undertecknad drömde om ett gäng rödvita krigare som fullkomligen krossade Aston Villa, gärna med 5-0 och fem olika målskyttar. Eller 1-0 av Pascal Cygan, det är lika mycket värt i mina ögon.
Som Arsenalsupporter är man för det mesta väldigt bortskämd. Matcherna sänds i TV, vi har världens bästa spelare i laget (nej, jag vet inte vem Ronaldinho är) och en manager som vill spela offensiv fotboll. Det går bra för Arsenal, både sportsligt och ekonomsikt, oavsett vad killarna på Aftonbladet tycker. Men allt detta har en baksida som man ständigt kan beskåda på det alltid lika aktiva forumet North Bank, i synnerhet efter en oavgjord match mot Aston Villa. Eller ännu värre, en förlust mot Bolton! Hemska tanke. Av det beteendet vissa ständigt visar upp efter en motgång att döma kan man tro att ett självmord med hjälp av mussladden ligger nära till hands. Personligen så tror jag att det beror på säsongen 03/04, där Arsenal blev ”The Untouchables” med hela fotbollsvärlden efter en säsong utan förluster i ligan. Om man använder den säsongen som mall så kommer det gå dåligt för Arsenal. Tveklöst. Vissa tycker dessutom att man som supporter har rätt att ställa krav på laget. Jo, ett krav tycker jag nog att man kan ställa. Att alla som representerar Arsenal ger allt för klubben när det gäller. Men samma krav måste i så fall ställas på fansen, att man stöttar laget i med och motgång, men betoning på motgång.
Nu gäller det att stötta laget så mycket som man kan, att ha tålamod och lita på Arséne Wenger. Det är så otroligt lätt att gnälla, med efterklokheten som främsta vapen. Man skäms ju något enormt när man ser hur engagerad en Leedssupporter kan vara och jämför det med den värsta gloryhuntern som försvarar Ashley Coles existens i Arsenal med näbbar och klor.
En skribent från metropolen Hammarbyhöjden skrev något som jag fastnade för, nämligen vikten av att vi blir nästintill oslagbara på den nya arenan, att vi gör den till vår borg. Förra säsongen funkade inte spelet på bortaplan, vilket fick de flesta att oroligt börja fundera över nästa säsong utan den charmiga arenan Highbury, vars tighta fotbollsplan endast behärskades till fullo av lätt arroganta fransmän med vassa dobbar och långa kliv. Men på Emirates Stadium ska det unga Arsenal med Senderos, Clichy, Fabregas och Walcott i spetsen härska. Det är kanske den tydligaste nystarten i Arsenals historia. Rutinerade spelare som Sol Campbell, Robert Pires och inte minst Dennis Bergkamp är ute ur truppen. Bara en sådan sak som att Cesc Fabregas bär tröja nummer fyra och Phillippe Senderos nummer sex är en tydlig markering av Wenger och lagledningen. Det är dags att ta över. Ta chansen och visa det blå gänget att man inte behöver värva för 800 miljoner för att vinna. Och det minsta en supporter kan göra är att stötta laget. I med- och i motgång.
