Barometern 18 September 2006
Ain't no mountain high enough, ain't no river low enough..vi vaggar igång oss med gammal Motown och slänger en koll på Barometern.
På ena väggen på Emirates Stadium precis intill det stora Arsenalmärket sitter det en liten röd-vit barometer. Den visar omvärlden hur det står med omgivningen kring arenan och världens bästa klubb. För två veckor sedan lanserade vi den första barometern och då var den tröga säsongsinledningen och skottoviljan det som gav readaktionen den stora skälvan och fick oss att sätta på galoscher, underställ och fodrade Helly-Hansen.
Nu har det gått ett par veckor och tittar man på himlen så nog har det dragit förbi ett par moln och solen tittar fram. Vad visar barometern idag?
Högtryck
Segern. Så befriande, så rättvist, så magiskt. 1-0-segern mot Manchester United var nog viktigare än vad många anade. Risken att ligatiteln försvunnit vid en förlust var överhängande. Då hade vi varit 12-13 pinnar efter redan och det är ohyggligt svårt att hämta in. Nu ser det genast mycket bättre ut och vi glädjes med en mäktig Jens Lehmann, vars räddning på Solstjärts skott var en av de svettigare, och med Adebayor som äntligen fick näta. Man noterade en mänskligare Sir Alex, som faktiskt verkade sympatisk. Det känns dock som en kraftfull motsägelse.
Solsken
UEFA. Vidare i UEFA Women's Cup och så segern mot HSV. Damernas tre vinster ger en kvartsfinal mot isländskor och det känns utstakat för en semifinal. HSV stred bra på AOL-Arena men med en man mindre och mot ett lag med spring i benen, så var segern klar. Europa får akta sig i år. Ifjol genrepade vi, i år tar vi det.
Vindstilla
Thierry Henry. Det vill sig inte rikrigt för mästerkatten i stövlar. Endast ett straffmål hittills och ser man på matcherna, så har han inte heller skapat mycket själv. Inte så lätt när motståndarna parkerar hela Moderata samlingspartiet framför straffområdet, men nog förväntar vi oss mer av Henry. VM och landskamperna har tagit på krafterna, det märks och kravet på hans prestation är hög. Än så länge står han helt stilla. Skadad också, men snart spricker molntäcket upp och solen skiner.
Kulingvarning
Rykten om uppköp. I veckan florerade det ondsinta rykten om att elakartade ryssar med pengar - surt förvärvade genom skumma affärer i olja troligtvis - var sugna på att handla upp Gunners. Självfallet får man hicka och mår dåligt. Ingen skall röra klubben. Ingen oljemagnat, ingen miljardär med tjockt skägg och grisöron. Jag hoppas att det var ett ondsint rykte. Planterat av en annan Londonklubb med mycket pengar?
När Gunners, Liverpool eller ManU spelar tuffare matcher, så brukar det dyka upp rykten i press i syfte att störa lagen.
Lågtryck
Ashley Cole. Hoppades att Splashley Cashley Cole skulle gå till Gunnershistorien som en av klubbens bästa spelare och en kille man minns med glädje. Tråkigt bara att han i sin bok tar fram järntrean och slår vilt. Jag förstår inte syftet. Jag utgår ifrån att den maktfullkomlige agenten Jonathan Barnett på något sätt har ett finger med i spelet.
Lite tragiskt är det att man skriver en bok när man är 25 och samtidigt gräver ett djupt hål mellan sig själv och det lag man är fostrad i. "I joined Chelsea to win trophies". Grattis, Ashley.
Vi tittar till barometern en gång till. Den hänger bra där. På avstånd gungar det lite Motown igen. "Ain't no mountain high enough..." Är det stormbyar på gång eller bara solsken?
