Ligacupen och Arsenal - lycklig kombination?
Totalt fem finaler på fyrtio år. Magert facit
Det som en gång i tiden kallades English league Cup är inte Gunners mest intressanta cup, vare sig spelmässigt eller historiskt. Framgångarna har ingalunda duggat tätt och på senare år har vi bara nått till semifinal. Sedan slutet av 90-talet i och med Champions Leagues oerhöra fokus, så skickar bara lagen in sina reserver också, vilket gör cuptiteln mindre dramatiskt och hyfsat devalverad, men ändock. Låt oss spendera lite tid kring den cup, som bytt namn lika ofta som en annan byter korsett.
Cupen startade så smått 1960, egentligen som ett tidsfördriv mitt i veckorna för klubbarna, då man hade börjat att få elljus på arenorna. Det var få lag som deltog i cupen och för många så startade intresset 1966, när man började locka med europeisk cupfotboll för segraren.
English League Cup innefattar de 92 lag som finns i det engelska ligasystemet och skiljer sg således från FA-cupen, där mer än 600 lag är med från början. Vidare skiljer sig cupen då semifinalerna går i dubbelmöten.
Namnet växlar också. Under åren har vi sett
Milk Cup (1981–82 till 1985–86)
Littlewoods Challenge Cup (1986–87 till 1989–90)
Rumbelows Cup (1990–91och 1991–92)
Coca-Cola Cup (1992–93 till 1997–98)
Worthington Cup (1998–99 till 2002–03)
Carling Cup (2003–04 till nu
Under tiden den hette Worthington's cup blev den Worthless Cup,eftersom devalveringen med reservlag, juniorer etc ägde rum då. De större lagen såsom Gunners, ManU med flera har konsekvent spelat med sämre uppställningar. Detta har givit lag som Tottenham chansen att vinna.
Gunners äventyr i ligacupen har varit en blandat kompott.
Det första året 1966/67 åkte man ut i tredje omgången mot West Ham efter att ha slagit ut Gillingham i andra omgången.
Sedan följde inledningen på Gunners storhetstid, så man 1967/68 gick ända till final och fick stryk mot Leeds i en final som kallats den fulaste någonsin. Leeds spelare bet Gunners spelare i straffområdet och Gunners Peter Storey sparkade på allt han såg.
Året efter var Gunners tillbaka i final och mötte Swindon på ett regntungt Wembley. Det blev återigen förlust efter att Don Rogers avgjort i förlängning. Värt att notera detta år var att vi slog ut Spurs i semi med 2-1 sammanlagt. John Radford gjorde det viktiga bortamålet. På nick.
Sedan följde en mycket dyster period i cupens historia, där Gunners åkte ut mot alla lag man kunde tänka sig. Andra omgången, tredje omgången, kvartsfinal. Bottennappet kom 73/74 då man förlorade hemma mot Tranmere i andra omgången. Pat Rice spelade högerback. Dock klev vi fram till semifinal 1977/78 och förlorade mot Liverpool.
80-talet var en långsam uppryckning. 1982(83 kom en ny semifinal. Manchester United blev dock för svåra och vann med 4-2 på Highbury bland annat. Ett riktigt lågvattenmärke kom 29 November 1984, då Walsall gjorde det igen. 1933 slog Walsall ut Gunners ur FA-cupen i något som kallades århundradets skräll. 1984 slog walsall ur Gunners ur Milk Cup, som det hette då. Det blev räfs och rättarting i klubben. Terry Neill gick och Don Howe kom.
1987 var det så äntligen dags. Efter vinster mot Huddersfield, manchester City, Charlton,Nottingham och Tottenham mötte Gunners Liverpool på Wembley. Ian Rush inledde på sedvanligt sätt målskyttet och man trodde det var kört, men icke. Gunners vände och Champagne Charlie gjorde två mål och Gunners första titel i denna cup. Datum? 5 April 1987.
Året efter var man nära igen och skulle ha vunnit. Man ledde mot Luton med 2-1i finalen och fick straff. Tyvärr brände Winterburn straffen och Luton vänder matchen.
Vi kommer ihåg vårt nittiotal.
Oftast. Vissa saker vill man dock glömma. Detta decennium inringas av två riktiga dräparförluster.
* 28 November 1990: Arsenal - manchester United 2-6
* 11 November 1998 Arsenal - Chelsea 0-5 hemma
Vi glädjer oss dock åt saker däremellan.
Gunners gick till semifinal 1996, men fick stryk av Aston Villa som vann på fler bortamål. Tragiskt öde. 1998 var man också i semifinal men fick stryk av Chelsea.
Ännu bättre hade det dock gått 1993, då Steve Morrows avgjorde finalen mot Sheffield Wednesday. Gunners blev då historiska som första klubb någonsin att ta både FAcup och "league cup". Efter matchen tappade Tony Adams Steve Morrow på backen då han bar honom i gungstol och Morrow bröt armen. Klassisk Gunnershändelse.
Från 1998/99 och framåt ser man en betydlig skillnad i Gunners inställning och laguppställningar i cupen. Helt plötsligt släpps juniorer och reserver fram på ett helt annat sätt. Under 1998/99 gjorde spelare som Grondin och Mendez flera matcher. På senare år har vi sett Stack, Vernazza, Malz, Tommy Black, Graham Barrett, Rhys Weston , Inamoto med fler med flera kliva ut i Gunnerströjan. Visst laget har skött sig skapligt, men det är först på de senare åren, som Gunners återigen börjat att röra på sig i cupspelet. 2003/2004 tog vi oss till semifinal, men tågade ut mot Middlesbrough efter att Reyes gjort självmål. Under denna säsong välkomnade vi dock Fabregas in i laget som 16åring mot Rotherham.
2004/2005 var ett hemskt år, då Manchester United gjorde mål efter 17 sekunder och alla kommer ihåg Almunia.
Fjolårets säsong brakade loss med ett par härliga matcher mot Reading och Sunderland och avslutades med en galant frispark av Robin van Persie och att Senderos tappade markeringen på jason Roberts i Wigan. Men semifinal igen.
Sammanfattar man dock, så kan man inte gärna påstå att English league Cup med alla dess olika namn och avarter är en cup som har Gunners namn skriven på sig likt FA-cupen, där vi mutat in Cardiffs Millennium stadium som en ny hemmaplan. Två segrar, tre förlorade finaler på 40 år. På senare år har vi med junior/reservlag spelat en trevlig offensiv fotboll men stupat i semifinalen. Dags för nya tag i år.
