Man behöver inte be om ursäkt om man BARA firat ett mål...
...men det ligger mer bakom som inte kommer fram i medias ljus.
Arsene Wenger ÄR en dålig förlorare. Lika bra att klargöra det från början. Det värsta är att jag tycker det är bra att han är det. För att bli en vinnare måste man avsky att förlora. Och det är det som kännetecknar tränare som Alex Ferguson, Jose Mourinho och Wenger. De hatar att förlora. Och gör de det så får vi även se deras dåliga sidor, men som jag - på det stora hela - tycker visar en bra egenskap.
Visst det ser inte så bra ut när de förlorar, men måste det egentligen det? Om de anser att någon oförätt skett så visar de det. Något har ju hindrat deras väg mot framgång och inte omöjligt beror det på ett domslut eller en händelse på plan som undgått domaren. Helt naturligt om man vill vinna.
Sättet de framstår på är kanske inte så smickrande, men gör det verkligen något? Dessutom ska det tilläggas att när det gäller hur de framställs så sker det inte alltid på ett objektivt och balanserat vis. Wenger anses vara en dålig förlorare så därför är det bara det som framställs. Varför han reagerar som han gör försöker man sällan förklara eller ens ge sig på att förstå. Det kanske rapporteras att en eventuell straff uteblivit eller att det kanske borde varit frispark i uppbyggnaden till ett baklängesmål. Men det är också allt. Inget försök till förståelse för att Wenger ilsknar till. Är det konstigt att en manager anser sig "rånad" på en poäng eller tre på grund av att domaren brister i utförandet av sitt yrke. Ja det är faktiskt deras yrke precis som det är det för spelare och managers. Folk ställer krav på dem så varför inte på domarna.
Man ska ändå vara ärlig - domarna har inget lätt jobb. Men det har inte spelarna eller tränarna heller då det krävs resultat och prestationer på toppnivå av dem och de hamnar under stor kritik om de inte levererar. (Å vad jag avskyr det uttrycket!)
Är det då konstigt att de knorrar när en man med pipa förstör för dem? Nej, inte alls. Är det konstigt att de visar känslor? Nej, inte alls. Och känslor måste de få visa oavsett om de vinner eller förlorar. Och det är här vi kommer in på varför Wenger ilsknade till. West Ham-tränaren Alan Pardew firade att de tagit ledningen. Problemet var väl bara att han inte nöjde sig med att fira framför "sin" bänk. Nej, han var tvungen att närma sig Arsenals "tekniska område" och fira mitt framför Wenger. Det ryktas även att Pardew sagt något hånfullt till Wenger och det är där jag tycker han klev över linjen för vad som är acceptabelt. Även i "in your face-firandet", men det var när han hånade Wenger som Pardew sjönk ner på publikens nivå. Och det gör att han inte är bättre än idioterna som kastar mynt och andra saker på spelarna.
Visst, Pardew och West Ham har haft det tufft i inledningen av säsongen, men det ger honom ingen rätt att håna en annan tränare. Pardew får fira målen hur mycket han vill, men när det riktas mot det andra lagets avbytarbänk så begår han ett mycket grovt övertramp.
Att Wenger brusar upp är således inte konstigt, även om det inte ser särskilt smickrande ut. Men vem vill bli hånad inför miljontals tittare? Tyvärr är det Wenger som framställs som den barnslige när det i själva verket är Pardews beteende som är ytterst barnsligt. "Haha där fick du! Naa-na-na-na-naa-na!"
Beviset för att något mer hänt än bara överdrivet firande fick vi direkt efter matchen då Pardew var snabb med att be om ursäkt. Offentligt dessutom så att hela världen fick se vilken hyvens kille han är. Om man BARA firar att ens lag gör mål behöver man inte be om ursäkt. Om man BARA överdriver firandet behöver man inte heller be om ursäkt. I alla fall inte på annat sätt än att man knackar på dörren till motståndarens omklädningsrum och ber om att få prata med tränaren. Men det gjorde inte Pardew. När man ber om ursäkt offentligt så handlar det oftast endast om självändamål. Man vill framställa sig själv i bättre dager. Och det BARA för att man firade ett mål? Nej Pardew överdrev firandet så pass att han hånade Wenger verbalt och hytte med de knutna känslonävarna onödigt nära Arsenals avbytarbänk.
Wenger valde att inte tacka Pardew efter matchen och det får han nu skit för. Det är Wengers fulla rättighet att inte tacka en man som vid ett tillfälle under matchen hånat honom. Ungefär som att någon mobbar en och man måste gå på dennes fördelsedagskalas - dessutom måste man ge personen en present. Folk som kritiserar Wenger kan ställa sig frågan om de skulle tycka att det var så trevligt eller om de skulle vilja ha rätten att själva välja vad de gör.
Peter Wennman skrev igår att man "tills viss mån" kan förstå Wengers ilska, men att det inte är något försvar till beteendet. Jag tycker det är ett försvar så gott som något. T o m OJ Simpson hade ett gott försvar. Dock har Wennman liksom övriga media missat varför Wenger blev förbannad. Han blev inte upprörd över att Pardew firade målet utan över att det skedde "in your face" och att han blev hånad verbalt. Som vanligt väljer journalister den enkla vägen när de ska framställa något och det är därför Wenger oftast framställs som han gör när det går emot. Wenger ÄR en dålig förlorare. Inte tu tal om annat. Men det är inte barnsligt att vilja ha rätten att välja vem man tackar eller inte. En mänsklig rättighet kanske man kan kalla det. Wenger är en människa med känslor som utnyttjade sin rättighet att inte tacka en man som hånat honom.
