Krönika: Otur? Vi kanske inte är bättre än så här...
En realistisk syn på dagens händelser..eller..
Som hängiven supporter kastas man mellan lycka och misär när man håller på Gunners. Jag var fem år gammal när jag hittade ett "A" längst upp i tabellen och Gunners blev mitt lag som jag följt i 34 år. Dystert 70tal, FAcupvinst 79 och ligacup 87. Sedan kom Graham och Wenger. En historisk bergochdalbana och därför är man inte så upprörd över förlust mot Bolton, kryssar mot Newcaste. Det är med en nypa realism man måste konstaterara dagens läge. Man pratar om att vi har så mycket otur med ribbskott, stolpskott, bollar på mållinje etc och det må så vara, men jag tror helt enkelt att man får konstatera att vi kanske inte är bättre än topp fem i Premier League detta år och får finna oss att slåss om platserna efter Manchester United och Chelsea och får förlita oss till en guldstund i någon cup.
Vi är inte bättre? undrar någon. Men vårt spel då? Det fantastiska Va-Va-Voom-offensiven, 11 spelare som bara vill framåt och spelare som Hleb, Rosicky, Henry och Fabregas som tillhör gräddan av Premier Leagues offensiva kraft? Jo, jag håller naturligtvis med, men för att detta skall lyckas måste bollarna ramla in, annars kan vi rulla runt bollen precis hur mycket som helst. Ett lag är alltid så bra som resultaten visar under en säsong, trits att vi hävdar; jo vi kom trea, vi spelade bäst och vackrast. En god säsong sätter Rosicky sin frispelning, Fabregas och Adebayors bollar går ribba in, Anelkas bomb går utanför och domaren blåser av honom för offside, Gunners kontrar in segermålet. Men inte i år. Vi är inte bättre i år.
Jag skall inte bemöda mig att totalanlysera dagens situation; ty det finns många ingående delar,men jag skall lägga lite krut på det som jag anser vara den mest grundläggande för att Gunners inte funkar och som ibland glöms bort, just för att den kanske är så självklar;
Åderlåtningen av kärnkompetens och unika spelare. Jag ser inget annat lag i premier league och kanske Europa(Juventus då? eventuellt Lyon) som på så kort tid avyttrat så många kvalitetsspelare.
Några exempel;
* Invinciblessäsongen använde vi 34 spelare i liga/cup. Av dessa är tio kvar i laget. Från 2004/2005 är 16 kvar av 32 använda spelare.
* Av de 16 spelare som vann FA-cupen 2004/2005 mot Manchester United är sju spelare borta idag och det är inte vilka dussinlirare som försvunnit; Vieira, Cole, Campbell, Bergkamp, Pires, Edu och Reyes.
En åderlåtning som det tar ett tag att komma tillrätta med.
Vi förlorar runt 1500 matcher av Alagserfarenhet, flera hundra landskamper, år av rutin från europeiskt spel och matcher mot stenhårt motstånd i Premier League. Spelare som Gunners byggt upp sitt lag kring och som tagit titlar i princip varje år.
Till detta har komplementspelare som Parlour, Cygan, Wiltord, Kanu med flera försvunnit de senaste åren. .
Man bortser från komplementspelarna, men bara dessa stod för närmare 1000 matcher tillsammans i Gunners och den rutin som dessa besitter är svårt att ersätta. De vet hur det är att åka till Sheffield en onsdag kväll i hällregn och spela, de vet hur det är att kliva ut på ett fullspäckat Anfield en lördag och hur det låter på Londonderbys. Erfarenheten är enormt viktig i detta skede och mängden som förloras är stor.
Svåra att ersätta på en gång?
Omöjligt.
Det tar några år. Det är den transition klubben är i idag.
Vi har fått helt sagolika ersättningar för dessa spelare, men trots att dessa är världsspelare eller på randen till det, så tar det tid för varje spelare att anpassa sig till Premier League, tempot, hårdheten, antalet matcher, klimat etc. Robert Pires var inte skitbra första året hos Gunners. Dennis Bergkamp var blek första året, Henry var skral inledningsvis också. Patrick Vieira var 20år när han debuterade och det var först till jul 1997 som han började bli en dominerande kraft med Petit som hänglås. De spelare vi har sett som gått in och tagit för sig i laget är i viss mån Jens Lehmann men Sol Campbell, och nu Gallas, som båda kommer från Premier League-spel. Ibland har man närt tanken att det kanske skulle gagna Gunners prestationer att värva in Premier League spelare för att de snabbt anpassar sig till tempo och miljö, men så ser man över de olika spelarna i andra lag och skakar på huvudet. Visst finns det intressanta spelare, men de kostar något ohyggligt mycket pengar just för att de finns i Premier League och så kommer lönetaket, som Wenger försöker hålla. Rio Ferdinand kostade 25 miljoner pund, Michael Carrick 15 och Shaun Wright-Phillips över 20 miljoner. Det kostar. För mycket. Manchester United valde att lägga ut liknande pengar för att förstärka sitt lag och efter några års väntan och lagbygge verkar Sir Alex satsning nu bära frukt. Även här har vi sett nytt blod integreras i laget. Chelseas lagbygge har varit långsiktigt, men först med Mourinhos inträde uppbackad av Abramovitj pengar och förhållandevis smarta men dyra värvningar som laget börjar bli framgångsrikt.
Wenger väljer med rätta en annan väg. Han handplockar intressanta spelare i utlandet som är villiga att utvecklas och som på sikt passar in i spelsystemet och till detta fyller han på med intressanta juniorer i överflöd. Pengarna han lägger ut är sällan eller aldrig astronomiska. Det ger kanske ingen direkt framgång resultatmässigt, men Wenger bygger alltid för framtiden och ger resultat.
Tomas Rosicky, Alexander Hleb med flera är några av de mest underhållande spelarna som finns och man måste ge dem tid. Hleb är detta år kanske Gunners genomgående bästa spelare tillsammans med Kolo Touré, men det har tagit ett år. Kolo Touré var mittfältare inledningsvis. Det tar tid att få in dessa spelare i laget. Cole såldes- en världsback med dubiös hjärna, javisst, men en världsback- ersätts av Clichy. Vad har Roadrunner gjort fram till nu? Varit skadad mest faktiskt. En ohygglig potential, men det tar tid att ersätta Cole. Vi flyttade på Vieira. Medvetet javisst. Wenger ville inte ha den talismanske innermittfältaren utan sprida uppspelen på mittfälten och låter det centrala mittfältet bli ett spelande mittfält med uppspel via Hleb eller Rosicky. Galant. Funkar inte direkt det heller. Bergkamp spelade i tio år och lade mackor på mackor på mackor. När han försvinner måste man hitta alternativ med Hleb, Rosicky, van Persie. Tre spelare som är nya i ett lagbygge. Vi lyfter in Eboué och hyllar dennes fantasier och stormningar på kanterna, men glömmer bort att det bara var Januari 2006 som han klev in i laget. Han är fortfarande i uppbyggnad. Senderos-Djourou har fortfarande inte gjort en hel säsong ännu och Walcott, ja Walcott..
Erfarenheten sitter också i den nya arenan. Att helt plötsligt stå inför de mäktiga portarna på Emirates Stadium är en ny upplevelse. Vad man måste notera är att det är lika nytt för Gunners spelare som det är för motståndarna. Tidigare dök West Ham, Manchester etc upp på Highbury och visste att detta var en ointaglig borg, där man hade publiken i nacken när man kastade inkast. Samtidigt visste de att Gunners spelare kände sig hemma där med sitt publikstöd. Nu har vi en ny arena, där både Gunners och motståndarna är ganska färska. Det innebär en helt annan erfarenhet och inställning, men med lite tid så förändras även detta.
Tid är nyckeln. Tid och realism. Att vi träffar stolpar och ribbor må vara otur, men det är inte därför vi kryssar mot Everton, Newcastle, CSKA Moskva etc. Vi kanske helt enkelt inte är bättre just nu.
Rom byggdes inte på en dag och ett nytt mästarlag tar sin lilla tid. Men Wenger vet hur det funkar och han har byggt två dubbellag och kommer att göra det igen. Tid och realism.
