Krönika: Om Stokes övergång till Sunderland
Några tankar på eftermiddagen
Det är ett mantra som man kan trumma in likt buddhistiska munkar med sina "Umma-Umma". En gång utlånad-alltid såld. Det går igen och igen och igen. Vi ser Stokes bli såld.Lupoli och Larsson lär bli nästa. Gilbert har antytt att han vill bort och hur ser Bendtners framtid ut? Connolly kom tillbaka efter en inte alltför lyckosam period hos the Cherries och hur länge vill Joe O'Cearuill spela B-lagsfotboll. En gång utlånad-alltid såld. Justin Hoyte kan vara ett underbart undantag till detta, men han säljs nog i sommar skall ni se.
När Anthony Stokes klev in på den första träningen denna säsongen, så visste han mycket väl att denna skulle vara den sista i Gunners. Född 1987 och med endast ett år kvar i klubben, så fanns det egentligen bara två val. Fortsätta spela reservlag eller bli utlånad och försöka hitta en bra klubb med mycket speltid. För Gunners var det likadant. Efter denna säsong skulle Stokes gå som "free agent" och man skulle inte få en spänn. Wenger ansåg att han inte höll måttet och på sin höjd skulle bli en fjärdeforward i laget, men när man så värvade Baptista, så var framtiden förseglad för Stokes. Målet blev således att försöka hitta en vettig värdestegring för denne.
Det blev en fullständig jackpot för både Stokes och Gunners. Att låna ut honom till Falkirk, en klubb Gunners känner väl efter att ha avyttrat både O'Donnell och Cregg, var ett lagom val. Skotsk liga, ett lag med halvmedioker klass och Stokes skulle få en hel del matcher i benen och värdet skulle stiga. Efter halva säsongen har han gjort 16 mål. Fullkomlig jackpot för Gunners. Killen har fått ett högre värde på transfermarknaden. Sälj killen medan han står högt i kurs. För Stokes själv så var naturligtvis en transfer det absolut bästa. Efter samtal med Wenger var det nog ganska klart att även om han kanske ville stanna och slåss, så skulle hans möjligheter vara begränsade till Carling Cup och mängden matcher vara mindre än fem. Efter att ha varit ordinarie i Falkirk och på väg in i irländska landslaget, så behöver killen speltid. Att det blev Sunderland var helt rätt. Niall Quinn och Roy Keane ger laget en irländsk pitch och det känns som det måste vara bättre att slåss om en uppflyttningsplats med Sunderland än att springa på meningslösa bollar i Charlton, som under våren kommer att få försvara sig.
Jag har inte sett så värst mycket av Stokes, men vet att han har en näsa för mål och samtidigt som jag förstår att killen inte vill vara femte hjulet i en ung forwardsuppsättning, så kan jag tycka att det är lite vemodigt att klubben återigen skickar iväg en egen produkt från de brittiska öarna, som i detta fall faktiskt har visat kvaliteter. Jag ställer mig fullt bakom Arsenals satsning på allehanda nationaliteter och det spelar ingen roll varifrån spelarna kommer, men att odla fram en spelare från de brittiska öarna i egna korridorer skulle ha varit en fjäder i hatten och en rejäl pungspark på alla belackare. Nu blev det inte så den här gången heller och Stokes följer alla andra ungdomar som lämnat Gunners. Den här gången lämnar en spelare som lyckats ordentligt under sin utlåningsperiod och samtidigt som jag önskar honom lycka till i Sunderland, så hoppas jag att vi inte närt en ny Andy Cole, som kommer tillbaka och hemsöker oss om fyra-fem år. Andy Cole lämnade klubben 1991, då han också var fjärde-femte forward och utvecklades till en av ligans absolut bästa målskyttar. Kan Stokes bli det? Framtiden får utvisa och man undrar också hur Nichlas Bendtner funderar. Han har varit en av Championships bästa målskyttar och slagit sig in i danska landslaget. Hur funderar han när han ser Gunners forwardsuppsättning med Henry-van Persie, Adebayor, Baptista? Spännande tider framöver och Stokes tid i Sunderland följs med intresse.
