Barometern - 2 februari 2007
Så var det då dags för den tiden på månaden då vi avläser den rödvita Barometern.
Eftersom monsieur Falk är i England och socialiserar med det brittiska kungahuset så blev det undertecknad som fick plocka ner Barometern även denna gång. Annars har vi instiftat ett fint varannangångsschema så att vi inte ska behöva riskera liv och lem allt för ofta när vi klättrar på den där stora stegen som krävs för att plocka ner Barometern från Emirates skinande utandöme.
Jag har inte tagit med segermatchen mot Man Utd i Barometern, men tänkte att den skulle få ett särskilt omnämnande här istället. Det var ju en smått osannolik comeback man gjorde efter att ha legat under med 0-1 med bara 10 minuter kvar och så segermålet... Mål blir inte skönare än så. Ett förlösande mål som släppte ut alla känslor man hade inombords. Underbart! Nu har jag klarat av det så nu över till Barometern.
Hur har det då sett ut sedan vi avläste Barometern sedan sist?
Högtryck
De ungas finalplats.
Hade med talangerna även förra perioden men det är svårt att utelämna dem när de tagit oss till final i Carling Cup. Vad man egentligen tycker om ligacupen är ganska känt då dess status är lägst bland de engelska bucklorna och jag har personligen aldrig brytt mig särskilt mycket om den. Utom i syftet att ge de yngre spelarna en chans att prova på lite tuffare motstånd förstås. Men det är svårt att inte ryckas med när de unga slagit ut - i tur och ordning - West Bromwich (2-0), Everton (1-0), Liverpool (6-3) och sedan Tottenham (över två matcher, 2-2 och 3-1). Och de tre första matcherna var alla på bortaplan, inte förrän i andra semifinalmatchen spelade Arsenal hemma. En smula imponerande.
Dock blir det tufft i finalen då Chelsea med stor sannolikhet mönstrar sitt A-lag medan Arsene Wenger fortsatt vidhåller att det är de unga som kommer att spela och att bara de hittills deltagit är aktuella inför laguttagningen. Men vi njuter av deras insats fram till finalen. Well done lads!
Solsken
Brassarna.
Julio Baptista har underhållit oss med sina viktiga mål i Carling Cup, men fick tyvärr betala med en skada. Förhoppningsvis är han tillbaka inom kort. Det är dock en annan brasse som upptagit vårt fokus och det är Denilson. Denne 18-åring som värvades inför säsongen och som i de två matcherna mot Tottenham överraskat oss fullkomligt med sitt mogna, orädda och tekniska spel. En ny "Cesc" ser ut att vara i antågande, men kanske även med en gnutta Gilberto inbakat. På tal om Gilberto så var han tillbaka senast mot Tottenham efter den tre matcher långa avstängningen och han var stabil som vanligt. Är det ett gott tecken att vi har tre brassar i laget? Sist vi hade det så gick det ju ganska bra.
Vindstilla
Transferfönstret.
Inte alldeles otippat så blåste det bara åt ett håll under januari när transferfönstret var öppet. Några spelare blåste ut, men inåt var det vindstilla. Har Arsene Wenger nu byggt upp en liten summa pengar inför sommarens transferfönster efter försäljningarna av Anthony Stokes (£2.7m), Lauren (£1.5m), Sebastian Larsson (£1m)? Lägg därtill 25% av transfersumman som Birmingham inbringar för Matthew Upson vilket borde bli ca £1.5m till Arsenal. Plus procent från i somras på Jermaine Pennants transfer till Liverpool (runt £1.5m till Arsenal) och sedan försäljningen av Pascal Cygan som vid tillfället sades ligga på hela £2m, men jag är skeptisk. Plus att vi har de £5m man fick av Chelsea för Cashley Cole.
Lägg samman detta och Wenger har ca £15m att shoppa för. Det är ju med Wenger-mått mätt att klassa som "lilla julafton". Sedan är frågan om man behöver värva då truppen bör vara än bättre nästa säsong. Jo just det ett litet in-rykte har vi haft då det sägs att 15-årige Chateauroux-spelaren Gilles Sunu är klar till sommaren, men det återstår att se.
Kulingvarning
Skador.
Det är då rent märkligt att detta skadeelände aldrig ska ta slut. Robin van Persie, Alexander Hleb, Emmanuel Eboue, Julio Baptista, Johann Djourou, Abou Diaby och Armand Traore är nya på skadelistan under den senste tvåveckorsperioden. Och så beklagar sig Jose Mourinho över några ynka skador och det på en trupp som kostat flera miljarder. Humor.
Lågtryck
Domarna.
Lika mycket humor är dock inte de engelska domarna. Eller humor är det kanske om man ser hur skrattretande dåliga de är helg efter helg, vecka efter vecka. Två mål fick Man Utd underkända i FA-cupmatchen mot Portsmouth och det är inte acceptabelt. Även om jag själv ser det hela som poetisk rättvisa efter att Utd fått mycket gratis bl a straffen som ändade den förlustfria sviten och Pedro Mendes långskott (som var halvmetern inne) när Utd mötte Tottenham för någon säsong sedan men som dömdes bort då domarteamet inte såg något. (Den sistnämnda matchen slutade 0-0.) Lite rättvisa skipades väl även då det var ovannämnde Mendes som var den som räddade ett av de självklara målen (innanför mållinjen) när Utd mötte Portsmouth.
Och för att knyta samman det hela så har vi den otroligt billiga frispark som Denilson fick emot sig i den första ligacupsemifinalen mot Tottenham och som ledde fram till 2-0. Axel mot axel är tillåtet i fotboll och när domarna tillåter regelrätta överfall som Ben Thatchers armbåge. Lustigt nog var Mendes inblandad även där, och det hela resulterade bara i gult. Så när Mathieu Flamini fick gult för en ren skitsak, och sin första tackling dessutom, i FA-cupmatchen mot Bolton så kände jag att det finns inget hopp för de engelska domarna.
Det verkar onekligen som så att de tillåter brittiska spelare att komma undan med nästan vadsomhelst bara för att de är britter och att utländska spelare straffas hårdare. Att sedan utländska spelare kallas "softies" känns bara trångsynt då de inte tillåts göra lika mycket på en plan som britterna. Men det är klart; britterna är ju ena bakåtsträvare och med den inställningen så får de nöja sig med ett andraklassens landslag. Sparka och spring bara, resten löser sig...kanske.
Barometern hängs tillbaka upp på Emirates vackra väggar och nästa gång är det Falk som tar fram stegen och plockar ner den.
