Eftersnack
Några tankar kring Wigan-matchen
2-1 på Wigan igår gav mig en del huvudbry. En härlig match på många sätt. Tempot bitvis enormt högt och underhållningsvärdet tillika gott. Valuta för pengarna fick man återigen för sin licens och när Gunners på känt Hitchcock-manër avgör i slutet, så låg nerverna i en hög i soffan. Många var gångerna när man satt och svor på "måste Wenger hålla på med ungdomarna? Är vårt mål framöver att bara komma trea eller fyra?" men, så kom de förlösande målen mot slutet och så funderade man på titlar igen. Så bra.
Så här i efterhand har jag hittat lite smått och gott att bry hjärnan med:
* Comeback Kings
För miljonte gången denna säsong kommer laget tillbaks från underläge och vänder eller spelar oavgjort. Det känns som motståndarna måste göra målet för att laget skall spela ut ordentligt. Endast vid några fåtal tillfällen har det inte funkat; typ Bolton, Sheffield U och CSKA Moskva. Annars har motorerna brummat på bra och endast vid enstaka fall har man inte lyckats att komma tillbaka. Vad beror det på? En sjujävla moral i laget eller orkar inte motståndarna stå emot? Ändrar Wenger spelstil vid underläge eller trummas det på? Jag tror att det är lite av varje. Vid många upphämtningar har nya friska spelare kommit in och det är framför allt på ytterkanterna och längst fram. Centralt spelar Fabregas-Silva nästa alltid vidare. Yttermittfältarna ändrar kant och mot Wigan vräkte Wenger fram allt han hade. Det blir en ohygglig rörelse framåt och när 2-1-målet kom var sex man i rörelse framåt. Om passningen då går rätt som den gjorde, så är det svårt att stå emot. Mot Manchester United var fyra-fem man i rörelse framåt när bollen lyftes mot Henry. Gunners matar in mer folk i mitten än normalt och förr eller senare ger det resultat. Principen kanske inte skiljer sig från andra lag, men spelskicklighet och rörelse gör det och det verkar vara det som ger resultat.
* Theo Walcott och Julio Baptista
Till skillnad från många, så tyckte jag Walcott var skaplig mot Wigan. Första halvleken var Walcotts bästa på mycket länge. Han var ständigt spelbar, rörde sig både längs kant och uytntyyjade sin snabbhet på ett sätt som han måste göra. Han skall ligga i offsideläge-nästan- och gå på ytor. Det finns ingen back i världen som tar honom då och alternativet är att ta djup och det skapar oftast ytor för Henry och andra att röra sig i. Det Walcott dock behöver är en framgång. Han behöver lägga in ett par målpassningar och känna lite ryggdunkningar. Det var så när vid ett par tillfällen i första halvlek, men nära skjuter aldrig en get. I andra halvleken inföll sig den berömda "palt-koman" och han föll ned i ingenmansland. Backarna fick bättre tag på honom och hans ytor var minimala. Behöver pojken vila? Kanske.
Fast jag skulle nog vilja se honom både i FA.cupen och Carling Cup. Kanske inte från start men väl som extraordinär inhoppare. Än så länge kanske han når sina stora framgångar som inhoppare med 20 minuter kvar, då han med pigga ben kan passera förbi.
Julio Baptista är en annan gåta. "I want to stay." säger han. Men vill vi det? Matcherna som han presterar i är räknade på ena handens tummar och att göra sex mål i Carling Cup må vara imponerande, men i ligan har han inte varit någon best. Mer än beauty. Visst, det tar alltid ett tag att anpassa sig till ligan och det har bara gått sex månader, men man måste också fråga sig om det är vettigt att ha denne brasse som fjärde forward; ty det lär han bli efter Henry, Adebayor, van Persie. Skall vi fortsätta att spela honom som joker och i carling Cup. Nu är det skador på forwards, men när dessa är friska och krya, så lär speltiden bli mycket begränsad. Mot Wigan gjorde han en tapper insats, men var ofarlig som en bäver i ett trädgårdsland. Han spelade fram till ett mål. Visst; bravo. Men nog måste man långsamt förvänta sig mer i ligaspelet..?
* Domarkåren
Match efter match, domare efter domare. De visar upp sig i sin svarta tröja och är urusla. Det spelar ingen roll om de heter Riley, Dowd, Bennet, Styles eller Poll. Korten används som ett maskingevär och takt och finess existerar inte. Inte ens när man lyfter bort de värsta odågorna, typ, Däremot Gallagher, blir det bättre. Växer de på träd? I sådana fall; stryp vattentillgången. Phil Dowd igår visade en oförsvarbar misskänsla för takt och finess. Han skulle inte ens platsa i Let's Dance. Det var feldomslut med varningar; det var nära tiotalet varningar i en match, som var ganska småtrevlig. Gör FA något åt detta överhuvdtaget. In med Erik Fredriksson istället så blir det ordning och reda; eller Bosse Karlsson. Eller inte...
Tre tankar på eftermiddagen...
