FA Youth Cup: Manchester United - Arsenal 4-2 (4-3 totalt)
Lagen om alla tings djävlighet. En episk kväll på Old Trafford slutade med förlust och nu gick ridån ned rejält.
Det finns år som är goda. Sedan finns det år som man vill glömma. Sedan finns det år som inte finns. Detta är ett år som inte finns. När man räknar ihop historien om sisådär 250 år, så kommer år 2007 inte att finnas. Det kommer att vara en lucka i tidsväven, en liten tyllgardin fladdrar i vinden och alla undrar vad som hände...
Vi tittar på vad som hände igår kväll i Old Trafford. Kvällen då Gunners ungdomar skulle knata vidare till final efter 1-0 hemma.
Steve Bould ställde upp med ett programenligt lag. Enda oväntade inslaget var att René Steer startade. Armand Traoré var inte med. ManU hade en spelare med namnet Daniel Drinkwater, vilket är ett spännande namn. Tänk om GAIS skulle ställa upp med Kent Dricksvatten?
Matchen
Gunners hade mest boll till en början och Fran Merida, Fabregas-kopian från La Catalunya såg ut att vilja knalla hem med bollen ibland. Bollen låg som ett flöte vid fötterna och han frestade också ManUs mål med ett härligt skott.
Efter tiotalet minuter fick Mark Randall ett bra läge och sköt ett skott som Ben Amos (Toris bror?) räddade, men samtidigt skadade sig i foten. Han byttes ut mot tyske Ron-Robert Zieler.
Gunners press fortsatte med Merida vid växelspaken. En härlig pass till Simpson och denne presade Zieler med ett skott. Sedan nickade Rodgers mot mål med just denne Dricksvatten stod i vägen och nickade undan.
The tiny Red Devils hade några enstaka chanser under första halvlek genom Drinkwater och sedan genom den unge mycket lovande Craig Cathcart, som sköt på distans, men Lee Butcher stod helt rätt i målet.
0-0 i paus, med mersmak för Gunners.
Andra halvleken var fyra minuter gammal, då Gunners tog ledningen. Nacer Barazite dansade ned på vänsterkanten efter fint förarbete av Kieran Gibbs och sapelade in den centralt till Gibbs som från nära håll rullade in ledningsmålet bakom Ron-Robert.
Nu gällde det att hålla emot. Det gick naturligtvis inte. Paul Rodgers tog bollen med handen utanför straffområdet och Sam Hewson hittade Chris Fagan i straffområdet och kvitteringen var ett faktum och nu vädrade ManU spelarna och publiken på 8000 blod.
Nu vräkte ManU fram med precis allt man hade. Från den minsta bollpojken till den största av alla spelare. Hewson har ett jätteläge men Butcher klarar.
Nervösa smågooners inväntar nu slutsignalen, när det naturligtvis händer. Boll in i mitten kalabalik och mål för ManU. Antonio Bryan gör det så viktiga 2-1. Bryan, som är född och uppvuxen i Manchester gör det varje mancunian vill göra. Ett viktigt mål på övertid mot Gunners.
Övertid väntar.
Gunners har bytt in Rhys Murphy, den så pigge och målfarlige ynglingen, som gjort dussinet mål detta år och som man är lite förvånad över att han inte fått starta i FA Youth Cup. Denne visar dock att bössan är hel,ren och funktionsduglig och på pass från Gibbs kommer han helt ren med Ron-Robert och lyfter in ledningsmålet. Gunners är i final igen.
Men döm den lycka som varar evigt. Paul Rodgers gör ett felbeslut som försvarare och en olycklig studs gör att bollen hamnar hos Hewson, som rullar till cognacsnamnet Brandy och ManU har ledningen igen.
Klockan tickade mot straffar, men med fyra minuter kvar kom dolkstöten. Nådastöten. Galbraith snurrar in en boll mot mitten och juniorlandslagsspelare Welbeck nickar in segermålet till 4-2. Ridån går ned fullständigt. På läktaren börjar en välgödd dam att sjunga. Karon lägger till med sin båt utanför Old Trafford för att forsla grabbarna över flodet Styx till Hades. 4-2 till Manchester United. FA Youth Cup är över och vi har Manchester United-Liverpool i final.
Cuper och Gunners detta år hänger inte ihop. Inte alls. Men inte bara det. Här går man omkring och knackar sig på bröstet och tror i sin enfald att Gunners har världens bästa ungdomar. Men gossar små, då skall man knalla genom FA Youth Cup med händerna bakbundna och skorna ihopknutna. Inte förlora mot ManU. Definitivt inte förlora mot ManU. Å inte minst, det kändes som FA-Cup semnifinalen 1999 gick igen. Året då Bergkamp brände straff i sista matchminuten och Giggs seglar igenom åtta gooners med mål som följd. Nu skickar ManU matchen till övertid på stopptid denna gång och avgör i förlängning.
Vilket satans år detta är. Vilket satans år.