Barometern 9 maj 2007
Stiger temperaturen när ligan kallnar?
Jag satt hemma i min trädgård och lät min kropp lapa det solsken som dykt upp på den sydsvenska himmelen. Jag skulle just sträcka ut handen för att ta mitt glas med kyld dryck i då jag känner en skvätt på armen. Jag tittar upp och förväntar mig att se ett lokalt regnmoln som förankrat sig vid mitt huvud.
Det var dock min trogna och tama (om än oförskämda) brevduva Bauchville som dök upp med ett meddelande surrat kring sin hals. Det var från en stressad Magnus Falk som lät hälsa att han åkte till Sydafrika på obestämd framtid för märkliga affärer och att jag därför skulle ta hand om barometeravläsningen.
Fastsurrad i Bauchvilles ben satt också ett paket med tillhörande kuvert. I kuvertet var ytterligare ett meddelande från Falk där det stod att det som fanns i lådan var en praktikant. Jag öppnade och fann Jonas Jacobson som skulle resa med mig till Emirates Stadiums gömda vrår för att finna barometern, läsa av den och passa på att göra stan när vi ändå är där.
Hastigt och lustigt befann vi oss sedan i London, vi visste inte hur vi hamnat där, men vi visste att vi var tvungna att ta det försiktigt då vi klättrade ner från den nyrenoverade Nelson-statyn på Trafalgar Square. Nedanför oss sprang John Cleese, Michael Palin, Terry Jones, Eric Idle och Terry Gilliam runt och lekte duvor, vilket till viss del störde vår koncentration. I sina händer höll de äldre männen bilder av Graham Chapman de vikt till små pappersflygplan de kastade runt med.
Vi liftade med en turistbuss som saknade tak, förbi klassiska och internationellt erkända turistställen. Vad sägs om ställen såsom planteringen nära The London Eye, grustaget nära Borehamwood och Chelsea Village. Nej, där ljög vi. Chelsea Village var på skoj.
Efter den här lilla sightseeingturen och många tagna fotografier tog vi tunnelbanan till London N5. Vi valde att hoppa av nära Highbury, på den berömda Arsenal Station, för att ta en nostalgitripp i de mäktiga kvarteren. Väl framme vid Highbury tog hjärtat ett förtvivlat skutt, gav hypofysen en box och sedan utförde fritt fall ner till tolvfingertarmen och tillbaka till sin plats. Highbury var bara ett skelett. Inget av sitt forna jag. Vi sprang förtvivlade med tårarna rinnande ner mot Ashburton Groove istället.
Emirates Stadium tornade upp sig, och på långt håll såg vi barometern. Med sin klarröda färg och stänk av vitt syns den bra, där den sitter på Emirates Stadiums utsida. Då Jonas gjorde sin praktik fick han göra det ärofyllda uppdraget, alltså att plocka ner barometern från väggen. Jag visade honom stegen, ungefär vart barometern satt och bad honom hämta ner den. Väl uppe visade det sig att vi satt stegen för långt åt höger, men då Jonas är en vig ung man tog han ett skutt över till klubbemblemet, plockade ner barometern och gled ner för stegen på brandmannavis.
Nyfikna som små ekorrar kastade vi oss över den klarröda lilla barometern för att se vad den hade att säga oss.
Högtryck
Lukasz Fabianski
En ny målvakt närmar sig Arsenal. Vem är han? En ny i raden av alla unga talanger? Flipp eller flopp? Använder han flip-flop? Till vardags i Legia Warszawa känns han som en klockren Wenger-värvning, men hur kan det komma sig att han bryter mönstret? Wenger brukar annars vara expert på att plocka in lite äldre målvakter. Det här är högintressant, och barometern visslar förtjust.
Solsken
Den totala publiksiffran på Emirates Stadium
Fantastiskt. På 32 matcher har 1 838 152 stycken supportrar äntrat grindarna till Emirates Stadium. Ungefär 57 450 per match. Det är en imponerande siffra, och det visar verkligen att trycket efter Arsenalbiljetter är stort och att Emirates Stadium är en bra investering.
Vindstilla
Oförmågan att inte kunna stänga matcherna
Återigen visar laget att de inte kan stänga till matcherna senast då Chelsea kvitterade, och det också var nära ett andra mål i baken. Det känns alltid lika osäkert då det bara är 1-0 och det närmar sig sista tjugo minuterna. Även fast det var blott den andra ledningen vi tappade till oavgjort känns det ändå tungt att släppa tillbaka motståndarna in i matchen. Jag väljer att skylla på avsaknaden av Henry, men för mig främst van Persie. Han är spelaren som kan döda matchen med ett mål i slutet som en slutgiltig spik i motståndarkistan.
Kulingvarning
Nya bortatröjorna
Total katastrof, på mer än ett sätt. För det första: tröjorna domineras av Tottenhams färg. Bara det är anledning nog. För det andra: Arsenal ska spela i gult och blått bortaställ. Det är både mest klassiskt och snyggast. För det tredje: Vi kommer ju aldrig att få använda det! Herregud, det är ju exakt samma färger – och nästan lika stor mängd av varje – som i förstastället! Bara ett engelskt lag kan komma på den tanken. Det finns ingen som helst känsla för kontraster, lagen emellan, vad gäller färg på tröjorna. Hela idén suger. Vi uppmanar samtliga att bojkotta eländet.
Lågtryck
Det ständiga tjatet om Henry till Barcelona
Det är svårt att sätta nya ord på hur ofantligt trött man är på dessa ständiga rykten. Henry bestämde sig förra året: han stannar i Arsenal. Han hade chansen att gå till Barça, men han struntade i det, och han gjorde det av en anledning. Att Barcelona ett år senare försöker få honom igen känns bara pinsamt.
Med detta tackar vi för visat intresse och klättrar tillbaka uppför fasaden, likt två spindelmän på jakt efter nya brottslingar att slå på käften. Barometern är tillbakasatt av praktikant-Jonas och stegen är tillbaka lagt under dörrmattan. Om drygt två veckor läses barometern av igen, till dess tackar vi för visat intresse och hoppas att dagens alster lett till leenden, sympatiska nickar och satt fart på åsikterna.
