Falkens Funderingar: 17 Mars: Victoria concordia crescit
Häromdagen låg jag hemma i min divan.Jag såg på en av mina klassiska favoritfilmer. "Armageddon". Har jag sett den 10 ggr? Kanske 20. Jag älskar att se jorden gå under. Det är den och "Bamse och den lilla Åsnan" som jag möjligtvis sett mest. Jag mådde alldeles utmärkt. En och annan pilsner, möjligtvis ett glas rött hade gått i kroppen, jag låg och snuttade på en liten filt, pekade finger åt Bruce Willis "You're the man"..typ på sade "Dig, dig, dig, dig into that iron bitch". Feelgood-stämningen var komplett.
Just nu är det en skön känsla. Inte bara på det planet, utan även på kanonjärplanet. Har det inte hänt saker på sistone som gör att det känns som att våren har infunnit sig? Var Bayern-matchen den vändning man efterfrågade. "We will not be looking back", som Walcott sade. Wenger har tagit några beslut som man kanske inte förväntade av honom. Han petade undan Sczeszny- gav honom en näsduk och sade "Blow ye nose, son!" - och han visade att han hade sett att "The Verminator" spelat som en Belgian Blue i betydelsen att det betyder Smurf. Helt plötsligt släpptes Steve Bould in i spelet igen. Han hade suddat ut den glada gubben som Wenger ritat på hans kala panna under juletid och sagt "I know defense". Helt plötsligt var Kozzer och Mertesacker samspelta igen. Jenkinson visar att det finns en bollspelare bakom glädjen-att-vara-Arsenalsupporter och vi ser inte tillbaka igen. 2-0 mot Swansea igår var en vinst av karaktär. Jag gillade hur Gunners ställde om och hur man malde ned motståndet. AOC var piggare än på länge och Cardiffs egen Aaron Ramsey klev in, gjorde långfingret åt Swansea egna "haters" och spelade 20 minuter av gnistrande fotboll. Att sedan Gervinho fick göra mål. Well. I'll be damned..
Laget utsrålar en härlig harmoni just nu. Det är ett gäng av kompisar som samlas till match. Det verkar ine vara någon kraftig hierarki i laget heller. Det är ingen som går fram och rufsar till Arteta i håret utan att man får sig en varm stråle på benet i duschen. Det är ingen som lägger en uppäten Bratwurst på Podolskis stol utan att det kletas Tigerbalsam i kallingarna nästa träning; det är knappast heller någon som skriver "Glaslirare" på en lapp och ger till Diaby utan att vara rädd för liv och lem på träningen. Laget känns i mycket bra harmoni. Det syns på glädjen, det syns på hur man firar tillsammans och hur man hjälper varandra. Wenger sade det " I think to win a big game on Wednesday night transformed the belief of the team a little bit. We've struggled during the season to find that and I think you could see today again that you cannot question the attitude of these players. The solidarity they showed are qualities that will be needed until the last day of the season. Det är så att klubbmärket talar till mig. "Victoria Concordia crescit". Seger genom harmoni.
Om någon månad sitter jag på läktaren och ser matchen mot United. Innan dess möter vi Reading, Fulham, WBA och Norwich. Det är fyra matcher, där minst 10 poäng är ett absolut måste. Jag ser i min framtidskula att Gunners har passerat Spurs lagom till United och jag kan sitta och nujta av hur Gunners spelar ut detta inavlade lag från Manchester. För just nu känns det som vi är på gång och jag vill bevara denna känsla framgent. Victoria concordia Crescit helt enkelt.
