Falkens Funderingar: 17 November 2013: Om sjukdomar och skador
Jag kan vara en av de bästa arbetstagarna i världshistorien. Och mest trofasta elev och militär. Topp tre i alla fall. Jag är nämligen alltid frisk. Jo, faktiskt. Jag satte mig ner häromveckan och började räkna på fingrarna. Antal dagar sjukfrånvaro genom tiderna. Så långt tillbaka jag kan komam ihåg. Jag gick genom hela gymnasiet utan en enda dags frånvaro. Jag gjorde lumpen - 22,5 månader - utan sjukfrånvaro. Jag gick fyra år på universitete - utan sjukfrånvaro och har nu varit verksam i yrkeslivet sedan 1993. Fyra dagars sjukdom, som kom för två år sedan då jag däckades av något fanstyg jag fick när jag var i USA. Har jag aldrig varit sjuk då? Jodå, men det brukar inträffa på helger, någon släng av febertopp en kväll eller något som man kan bota med en alvedon eller Ipren. Tacksam kille att ha i ett lag. Alltid på plats. Som en jävla scout.
Så läser man om Gunners. Har Sir Alex varit utanför London Colney med en burk smitthärd och viskat på någon stygg skotska och sagt "nice spices for the beef stew, my friend.."? Kanske var det precis vad som hände inför United-matchen. Jag anar ugglor i mossen. Har alltid undrat vad ugglorna gör där förresten? Har någon sett ugglor vid en mosse? Det kanske skall vara Ugglor i Mössan? Eller Ugglor hos Morsan? Min mor och far har ugglor där vi har vår sommarstuga och de ser lite kryptiska ut. Jag får fråga en vän. Men Gunners har en sjukdomshärd kring sig just nu, men faktiskt kan jag tycka det är rätt bra.
Det är ju inga matcher utan landskamper och det är skönt att inse att Mertesacker och Rosicky bröt sig loss från landskamperna på grund av influensa och nu följdes av Ramsey, Bendtner och Özil. Alla vänder hem till sina duntäcken, kryper ned med ett glas värmande thé och tittar på "Bamse och den lilla åsnan". På engelska heter den "Rooney and the Auld Slapper".
Det känns skönt att slippa oroa sig för sina spelare. Koscielny blev ju samtidigt utvisad mot Ukraina efter ett par sällsynt idiotiska saker och lär väl också komma tillbaka hyfsad utvilad. Samtidigt är Walcott och Podolski på väg tillbaka från sina skador och jag tycker helt plötsligt det ser väldigt ljust ut. Den första delen av denna helvetesmånaden inkluderade två magiska vinster och en förlust. Nu väntar Marseille, Southampton, Cardiff och Hull. Kanske inte låter som något oöverstigligt och svårt, men detta Premier League-år bjuder på mer överraskningar än tidigare. Vem kunde räknat med att Southampton skulle ligga i toppen, att Cardiff skulle slå ManCity? Förvisso har Marseille inte rosat marknaden och är nollad i vår extremt tuffa grupp i Champions League, men är inget lag man ställer in sina Socki-plast emot. Hulls Tigers kommer att kämpa för livet hela året naturligtvis.
Men jag ser oerhört ljust på vägen framåt.
Däremot tycker jag synd om Alex Oxlade-Chamberlain som haft en mycket bra försäsong, bara för att bli skadad i knäet mot Aston Villa. Det verkade inte vara så svårt och tufft inledningsvis, men undersökningen visade på återkomst i November och med ett VM som väntar i Brasilien, så är AOC naturligtvis desperat. Han vill tillbaka, få speltid, visa sig på den styva linan och det måste vara dubbelt jobbigt att dels inse att han troligtvis inte är tillbaka i spelbart skick förrän Januari och samtidigt inse att han kommer tillbaka till ligans bästa mittfält, där det finns ett dussin spelare att slåss med. Hur skall killen få speltid? Man kanske kan jämföra hans öde med Ramsey och med Wilshere. De fick en rejäkl skada, tog sig tid att bygga upp kroppen och kom sedan tillbaka till en storhet, som passerade nivån de hade tidigare. AOCs läk-kött? Vi får tro på att det är gott och att han inte har klonats med Abou Diaby, som går sönder oftare än en vandrande pinne. Jag hade ett halvdussin vandrande pinnar i min ungdom,så jag vet. Jag vårdade de ömt och döpte dem till och med. Vips en mprgon hade en av dem tappat ett ben. SEdan växte det ut igen och då var det någon annan som tappade ett ben. Diaby-esque.
För att knyta ihop säcken med inledningen, så noteras att jag aldrig heller var ordentligt skadad , när jag spelade fotboll. Jag har funderat på varför och efter långt övervägande kommit på att det är sällan spelare som bara sitter på avbytarbänken blir skadade.
Skall vi säga så? Vi gör det och tar en trevlig söndag.
