Säsongsanalys : Coaching
Vi analyserar mästerkatten i stövlar.
Nästa steg i vår säsongsanalys handlar om vår fantastiske tränare och trollkarl med hur många äss som helst i rockärmarna, nämligen Strassburgarnas eget stjärnstoft, Arsène Wenger och hur han har coachat laget i år. Det har som vanligt inte varit men lätt uppgift skall sägas och det hela har berott på en hel del olika saker, som man bör ta med sig när man analyserar Wengers år.
Först och främst så skall sägas att Wenger mycket väl insåg när säsongen började att detta år skulle bli ett mellanår. Ny arena, en hang-over från Champions League, en del spelare försvann och det tar tid för nya spelare att komma in i laget. Han visste nog mycket väl att detta år var ett ombyggnationens år, även fast det tog långt in i Januari för honom att plocka fram dylika kommentarer. Robert Pires försvann och lämnade ett hål på vänsterkanten. Rosicky, som haft det bästa snitt betyget av alla iår enligt våra matchrapporter har skött sig förtjänstfullt, men inte försett målgörandet med tillräckligt mycket. Ashley Cole försvann och ersattes inte förrän efter ett tag av en Gaël Clichy, som nästa år kommer att vara väl så bra som Mr Cole. Till detta tappade vi Reyes, Bergkamp, Sol Campbell, Cygan och så kom aldrig Lauren tillbaka. Jag har sagt det förut, men det är en grymt stor andel av premier League-matcher som försvinner på en gång. Räknar man ihop det så når man uppemot 1000 matcher totalt och det ersätts inte i en helomvändning. Sedan kom under säsongen skadorna. Det har varit en ohyggligt mängd skador under året. En-efter-en har de fallit av pinn och det verkar som att vår backlinje är mycket utsatt. Detta är det andra året som Wenger har fått leta djupt i sina rullor för att hitta backbesättningar. Tittar man på hela laget så har Kolo Touré, Jens Lehmann och Cesc Fabregas varit med i princip hela året utan skavanker. Resterande har pausat under säsongen och forwardskrisen efter jul har varit extrem, där Robin van Persie klev av efter Januari och Thierry Henry i Februari. Sedan blev Adebayor avstängd och helt plötsligt blev Baptista-Aliadière vår livboj.
Wenger har haft ett stökigt år med motgångar. Skadade spelare, tidig exodus ur cuperna, en hemmaplan som tagit tid att vänja sig vid, turbulensen i klubben kring Deins avgång och sedan har man återigen sett problem med att föra spelet mot motståndare, som helt enkelt inte vill spela boll.
Coachingen under året har självfallet varit påverkat av det ovanstående och tar man det i beaktande tycker jag ändå att Wenger har gjort ett bra jobb med de spelare han har haft till sitt förfogande. När det klaffar, spelar Gunners den vackraste fotbollen i världen. Det är snabbt spel, rörlighet och bollen går som ett snöra framåt. Det är finess, det är klass och det är oerhört vackert. Det jag gillar hos Wenger är hans satsning på ungdomen och att han vågar ta strid mot alla normer. Han skickar in ungdomar i hetluften, ger de inte bara en chans utan flera chanser. Matchningen av Walcott detta år håller jag för absolut mästerlig. Ja, ända sedan han kom till klubben, verkar Walcott ha gått en egen utbildning. Sitta med på bänken till Champions league, sedan VM som bonus, sedan långsam inmatchning i laget och det blev ju ett tjugotal matcher för pojken, som kommer tillbaka nästa år starkare än någonsin. Han har långsamt men säkert återinfört Diaby i laget och matchat både Denilson och Traoré, även fast jag kanske tycker att den förstnämnde fått bitvis lite mycket plats och fel plats. En annan helt lyckad matchning har varit att hålla Almunia igång i cuperna och ser man på säsongen har han faktiskt stått 10 matcher, vilket inte är fy skam för en reservmålvakt. Vidare skall det faktum upp att han vågat ändra sig. Inte för att det kanske har givit så mycket, men det fanns en stor möjlighet. Baptista började som central mittfältsback-up och flyttade senare uppåt till forwardsposition. Inte för att det blev en jättesuccé, men chansen fanns där.
Det negativa då? Det finns några godsaker att titta på. man måste nämna att Wenger mer än tidigare varit i klammeri med rättvisan denna säsong. Vid ett par-tre tillfällen har han blivit uppkallad till FA. Dels vid incidenten med Pardew, dels efter Carling CUp-finalen och detta är väl inte den riktigt normale Wenger. Det har tydit på en hel del frustration för den gode elsässaren. Känns som det vore bättre att fokusera på lagets insatser. Sedan tar jag upp matchningen av mittfältet, lagets hjärta och jag är inte helt förtjust i det faktum att vi alltför ofta använder oss av ett lättviktsmittfält i form av Fabregas-Denilson, som tillsammans väger lika mycket som ett paket ägg. Laget saknar ett "power-house" när inte Gilberto är med och då måste Wenger våga bita i det sura äpplet och antingen släppa fram Kolo Touré som central mittfältare eller ta in Diaby. Det var uppenbart vid flera matcher att Denilson-Fabregas inte håller ihop ett mittfält när det börjar osa stekt fläsk. Vidare kan jag tycka att Wenger oftare måste våga göra ändringar i laget under matchen. Det har varit ett gammalt mantra att Wenger byter inte förrän efter en timme och endast då om det är mer änn nödvändgt eller på grund av skada. Jag ser fortfarande att Wenger borde kunna växla spelare i halvtid om så behövs. Kanske framför allt i de offensiva leden. man har suttit frustrerad och undrat varför han inte tagit av RvP, Adebayor, Ali eller Bap under flera matcher, då de inte skapat något alls. Vidare kan man ha vissa åsikter på hur det egentligen står till med rehab-träningen efter skador. Både Henry, Ljungberg och Gallas gick sönder efter att ha kommit tillbaka för tidigt efter skador. Känns inte alls professionellt.
Så hur betygsätter vi då årets coaching. Med tanke på årets vedermödor med skador, ny plan, nya spelare, så dristar jag mig dock att sätta en 4(av 6) på årets skörd. Vi tog oss ändå till en final, gick till Champions League. plockade någon poäng till och visade både ManU, Chelsea och Liverpool att det finns krafttag i klubben från Norra London.
