Gästkrönika: Thierry Henry
Frågan är om jag inte hellre upplever domedagen än att uppleva sorgens dag på nytt. Dagen då hela londons begravningsbyråer var uppbokade, dagen då en stor del av Arsenal plötsligt bara dog ut.
För när Arsenal valde att släppa Patrick Vieira till Juventus så förlorade klubben sitt hjärta. När klubben igår släppte, förhoppningsvis otroligt motvilligt, så försvann lagets framgång. För allt som har gått bra har byggt på denna konung, det har verkligen gjort det.
Igår satt jag och njöt av filmer från youtube, filmer när han inte bara leker med motståndare, han förnedrar dem. Jag vet inte varför jag inte skriver hans namn, han är ingen Voldemort i Harry Potter, jag nämner gärna hans namn 1000 gånger i denna krönika. Men eftersom jag inte vill låta tjatig så nämner jag hans namn först nu, han heter Thierry Henry.
Vi leker med tanken att samtliga 60 000 av Emirates platser är fyllda med Arsenalfans. Ur speakerhytten så ropas de ut "De som inte gillar Thierry Henry kan lämna arenan." Jag är övertygad om att de enda som inte har gått är några äldra farbröder som fortfarande grämer sig över att Pascal Cygan lämnat klubben och vaktmästaren som måste stanna till sist för att släcka. Han är helt underbar, han är så älskad!
På den korta tid som vi har konstaterat att Henry är förlorad så har jag hört en hel del säga: "Men vadå? Han har ju varit skadad hela denna säsongen, och då har ni ju klarat er". Vadå klarat er? Har vi klarat oss? Ska vi vara nöjda med att knappt komma bland de fyra bästa i Premier League och inte ens känna lukten av den silvriga pokalen?
Ska vi vara nöjda med att bli utslagna av ett PSV i Champions League som matchen efter blir mosade av Liverpool?
Glädjeämnet var ligacupen där vårt unga Arsenal sånär tog hem hela rasket. Men vafan, i den cupen var till och med Baptista bra.
Jag kommer vara nära till tårar varje gång jag ser Arsenal spela. Texten "Fly Emirates" kommer bara göra att jag ser Henry på ett flygplan med destination Spanien och Barcelona. Men jag kommer släppa det, trots min ringa ålder måste jag visa den mognaden. Jag hoppas däremot många delar den tanken att nummer 14 ska likt Gretzkys nummer 99 i NHL vara förbjudet att använda. Hissa upp den i alla tak som de går på Emirates, och låt Henry vara kvar sålänge det bara går.
Hans eminenta målskörd stannade på 226 mål, med detta blev han Arsenal genom tidernas största målskytt. Ta en plastboll, gå ut och ställ er framför ert vita staket och skjut bollen 226 gånger så bollen studsar tillbaka, då fattar ni hur många mål de är, hur stor han är.
Varsågod Barcelona, ni har nyss inte bara fått en världsstjärna. Ni har fått 188 centimeter Thierry Henry. Mina råd till er är: Se till att Thierry blir skadefri. Säg sedan till Ronaldinho att passa Henry ungefär i höjd med mittlinjen. Sedan kan ni säga till övriga spelare att bara stå stilla och njuta, han kommer bjuda på en magi som hade gjort Dedi avundsjuk (Ni vet den magikern som sades kunna vrida huvudet på en gås utan att djuret dog).
Citatet "Man vet inte vad man har förrän man förlorar det" passar inte alls in här. Vi vet var vi har Henry, vi vet vad han går för. Däremot kommer vi veta det ännu mer nu när han lämnar oss. Men Henry är ingen svikare, han älskar allt som har med Arsenal att göra (med vissa undantag).
Han kommer alltid att vara Arsenal för mig, lycka till i Spanien kompis.
