Falkens Funderingar: 19 April 2013: Om hårdhet, forgotten Strikers och Fulham
Som Stealth-kunskap. Smygteknik som går under radarn. Ibland är det så. Viss information man sitter inne med och vill dela med sig; den smyger in under radarn och försvinner.
Typexempel är det faktum att Gunners för 100 år sedan och en vecka senast spelades ut ur högsta divisionen. 100 år sedan! 1913 var året då Gunners kom sist i högsta divisionen och det var ett förödande 1-2 mot Derby som skickade ut oss från toppen. Som tur var så var det inte i matchen efter som slutade 1-1 mot Spurs, som gjorde det. men på ett härligt sätt återställdes balansen i London. På ett rättmätigt sätt. 1919 ombildades ligasystemet efter kriget. Ligan skulle uppdateras från 20 till 22 lag och nu slog förnuftet till. Gunners hade hamnat femma i division 2 året 1914/1915 och var naturligtvis inte det första laget att plockas upp i översta finrummet. Men efter att man lyft upp 1:an och 2:an från division 2 för att 20 skulle bli 22, så tog man beslutet att flytta ned Spurs och ersätta dem med Gunners. Ett naturligt val naturligtvis, men i det som skapade kaoset i norra London. Gunners hade funnit í London i sex år och petade nu ned Spurs - som funnits på plats något längre - i divisionen under. Kriget började; men förnuftet hade fått råda.
Det är så lätt man glömmer bort, men någonstans för 100 år sedan så startade således den mera förnuftiga sidan i norra London och den har levat väl sedan dess. Arsenal är fortfarande "Kings of London" och Spurs..? Ja vad är det? En ullkofta.
Det är i alla fall en ganska enastående bedrift och man blir stolt, rörd, hänförd, gråtmild, pilsk och börjar bete sig som en yster grävling i brunsttid. Kul.
***
Jag satt för övrigt i förhandling i England en gång och på motsatt sidan satt en herre från Merseyside med en mycket konstig dialekt. Han hade själv stått i "The Cop" många gånger och jag trakasserade honom ofantligt för det oh frågade honom konstant "which ship is the only ship that has never docked in the Liverpool harbour?" och så garvade jag. Han tittade på mig och skakade på huvudet och jag skrattade högt "the premier League title" och skrattade så jag kiknande. Han hade i alla fall ett märkligt uttal. Han sade inte "Spares and repairs" vilket är en normal nomenklatur i min bransch utan ["Spurs and repurs",]. Räkna med att jag snedtände. Det sitter en kille på Liverpool och säger [spurs and repurs]. Två snabba rörelse med min handled och jag hade hans tunga i fast grepp och efter tre snabba knyck, så pratade han normalt igen. Ja, pratade och pratade..det kom några ljud i alla fall. Jag hörde några hesa "ssss".
***
Wenger pratar om hårdhet på hemsidan och jag är självfallet benägen att hålla med. Wenger och jag är Facebookisar och byter Pokemon med varandra. Senast fick jag "Pikachu" av fransmannen. är man uppvuxen med Tipsextra, så¨vet man att brittisk fotboll är fylld av leriga matcher, dobbar, hårdhet och brittiska gruvarbetare som är uppvuxna med och gifta med sina kusiner. De får per automatik - som ett ticks - något grisaktigt i blicken när meningarna är långa och orden har fler bokstäver än fyra. Det är därför Rooney spelar i ManU exempelvis, Gerrard spelar i Pool och spelare som Defoe och Huddlestone är glada när de säger "Spöööös". Å så flinar de lätt flickfnittrigt när de skall uttala Arsenal, för de kommer bara till fjärde bokstaven innan de måste lägga till någon annan på truten alternativt får de på truten för att de svär. Fast matcher med karaktär och spelare med No-mercy-attityd; det gillas. Fast de skall gärna spela legitimt och inte ha ett klockrent anabolt Shawcross-leende.
Efter matchen mot Everton har det fysiska spelet kommit upp på banan igen. Jag tyckte vi stod emot mycket bra. och detta trots att vi har en snittlängd på mittfältet som är lägre än en mjölkpall. Cazorla exempelvis har med en trampolin för att nå upp och bita motståndaren i knävecket. Men jag gillar att Wilshere tar upp flaggan tillsammans med Arteta och Ramsey och inte stiger undan. På samma sätt ger sig aldrig Sagna eller Jenkinson. Den sistnämnde spelar ju med principen "do not touch my favorite team" och tacklar sönder både knän, armbågar och fotleder på vägen. När vi nu gpr in mot Fulham blir inte matchen lika fysisk, men jag tror det är bra för erfarenheten att spedlare som Oxlade-Chamberlain, Giroud, Podolski och Cazorla får känna på gammalt hederligt tipsextra-spel med knuffar och tacklingar och får se hur det ser ut när 14000 vindögda Wiganfans skriker "Fuck you" på ett snårigt JB Stadium i Novembermörkret. Värre än så blir det inte. Welcome to "Deranged City". Fast...det härdar en sann gooner.
***
Fulham i helgen ger en hänvisning om åt vilket håll tredje och fjärdeplatsen går. Gunners har väl enklast väg framåt. United på Emirates blir naturligtvis ganska enastående. Vid en förlust för Gunners, så firar United ligatiteln framför ögonen på oss och likt Wiltords mål 2002, så får vi en omvänd visa. Vid en förlust för Gunners så kan också fjärdeplatsen vara rökt. men mycket beror på vad som händer i helgen. Fulham borta är en svår nöt att knäcka. Seger är ett måste och med rätt resultat för Chelsea och Tottenham så kan man börja breda sig en räkmacka. Men otäcka saker kan hända. Jag minns exempelvis en match på Craven Cottage för några år sedan när Fulham slog oss med 1-0 och man skall inte glömma bort att det finns ganska bra kvalitet i laget här och var. Dimitar Berbatov är en av de spelare i världen som har världens sämsta agent - då han spelat i Spurs och United - men killen kan ensam avgöra en match. Jag tror att Wenger skiftar runt en del. Han pratar om att Giroud älskar det fysiska spelet och har en lojalitet mot laget som är enastående. Samtidigt kan jag ana att det är dags att vila fransmannen och varför inte spela Podolski centralt för en gångs skull? Rosicky är åter i laget verkar det som och hur mittfältet kommer att gestaltas blir högeligen intressant.
Kanske väljer Wenger att köra "the forgotten striker"-modellen som Spanien gjorde i EM. Sex mittfältare som springer överallt och leker kull med motståndarförsvaret. Skapligt jobbigt för motståndarlaget. Undrar om de fattar? Plötsligt springer Wilshere fram och dunkar mittbacken i ryggen och säger "Du har den". Eller kanske leker de "Sicken blås" på gammalt Emil-manér. Rosicky är en lurig jäkel. kan se honom trycka in lillfingret i magen på Hangeland och säga "Sicken blås" och så fnissa iväg. men"Forgotten Striker"? Troligtvis inte då. Han vill ju he med Walcott, Podolski, Giroud och kanske oxlade-Chamberlain från start. "No-more-Sicken-blås" helt enkelt.
*****
Om en vecka sitter jag på en pub i London och funderar över livet. jag misstänker att det inte är dagens första Pint som sitter limmad i handen. Inte dagens sista heller. Har vi månntro varit och handlat musikalbiljetter? Har vi pratat ihop en laguppställning inför Gunners-United? Kanske har några halvtjocka brittiska damer i på tok för små kjolar börjat flirta med oss eller har de insett att det är lönlöst. Jag har förmodligen bett dem varit tysta ty "It ain't over until the fat lady sings".
I morgon slår vi Fulham. Så bra det blir.
