Legend:Alan Sunderland
Ett krull och en minut
Ett krull. Ett ögonblick. Ett mål.
För mig har han en ögonblicklig status som hjälte och legend i mitt Gunnershjärta. Som spelare? Var han sisådär.
Vi pratar Alan Sunderland, mannen med ett krull stort som Blekinge, som grävde sig in i mitt hjärta i Maj 1979.Han som avgjorde the "five-minute-final" med en riktig dräpare efter att Uniteds Gary Bailey missbedömt ett inlägg på övertiden och som för alltid är odödlig i alla gooners hjärta. Lagom till matchen mot Sunderland, ger redaktionen alla gooners
Alan Sunderland.
Var han något att ha egentligen? Nja, Född 1 Juli 1953 i Yorkshire. Intressant att han sedermera såg ut som en yorkshire-pudel i frisyren. Man undrar hur generna såg ut. "Voff". Men Sunderland var ingen pudel. Han var en målskytt och grovjobbare.
Efter en inledande karriär i de lokala klubbarna hamnade han i Wolves i början av 70-talet. 18 år gammal, lätt lockig och med vissa problem att ta plats. Wolves var bra i början av 70-talet med Dougan och Richards på topp.Alan Sunderland slog sig dock fram. Han löpte, gjorde sig spelbar, gjorde mål. En lovande och intressant spelare. Han dök upp och petade in bollarna. Inte speciellt teknisk, inte bra på huvudet, men med en löpvilja, som gjorde att han dök upp i straffområdet och gjorde en hel del mål. På Molineux spelades han dock mest som mittfältare.
När Terry Neill köpte honom hösten 1977 var det en skräll. 240000 Pund för vem? På den tiden var det en ganska ansenlig summa. Sunderland var ingen man direkt hade hört talas om, men precis som Brian Talbot några månader senare, gick Sunderland rakt in i laget. Först som mittfältare, som han spelat hos Wolves, men då Malcom McDonald blev skadad, som forward.
Detta blev ett lyckokast. Under säsongen 1978/79 var Sunderland-Stapleton ett anfallspar, som försvaren hade det jobbigt med. Sunderland gjorde det SuperMac inte gjorde, han löpte något kopiöst i straffområdet.Stapleton var allena i luftrummet och nickade ned bollen, Sunderland nätade. Totalt det året gjorde Sunderland 18 mål. Han och Stapleton fann varandra helt perfekt.
Många forwards har gjort mål under en säsong i Gunners, men få har en status som hjälte. Låtom oss ta oss till Alan Sunderlands "five-second-of-fame." 12 Maj 1979.
Jag minns det som igår. Jag satt hemma i familjens soffa och såg finalen. Gladdes något oerhört över att Gunners, efter år av sorg, skulle vinna finalen. 2-0 och de var 85 minuter.Sedan gör McQueen och McIllroy var sitt mål. 2-2 och man är mållös.Då kommer Sunderland.
Liam Brady får bollen efter avsparken, hittar Graham Rix på vänsterkanten, denne slår ett långt inlägg över hela ManU-försvaret. Gary Bailey hänger tvätt och Alan Sunderland glider in 3-2 i bortre hörnet. 3-2 och Wembley kokar. Själv hoppade jag i hela soffan.Gjorde troligtvis min första och enda volt och betedde mig som en kåt häst.3-2 till Gunners och domaren blåste av sekunderna senare.
Alan Sunderland minns mest för just denna sekund, men historien berättar att han var del av Gunners team fyra säsonger till och troligtvis hade sin bästa säsong året efter, då han gjorde 22 mål för klubben och däribland ett hattrick mot Leeds.
Den ullhårige Yorkshire-spelaren, i vilkens krull man troligtvis hittade det mesta, var en underskattad spelare i Gunners historia. Han glänste under Terry Neill i en del av Gunners historia, som är mindre glamorös. Han gjorde dock tre FA-cup-finaler och sammanlagt nästan 300 matcher för klubben(92 mål).
1984 värvade Gunners Charlie Nicholas och sålde följdaktligen av Alan Sunderland, som gick till Ipswich. Det blev ingen rolig tid i klubben och han avslutade sin karriär med skador innan han fyllde 30 år. Numera finns han på Malta.
Hans stora tid i livet kom 22 Maj 1979 och även 31 Maj året efter, så han var med ocvh representerade England för första och enda gången. För oss gooners är han för evigt fast i hjärtat som mannen som avgjorde the five-minute-final 1979.
Alan Sunderland, mina damer och herrar
Fakta:FA-cup vinst
Matcher: 292
Mål: 92 mål
En engelsk landskamp
