Falkens Funderingar 30 Oktober - Om hur pojkar blir män
En liten tanke om hur saker händer
"swoash"
Skola i Östergötland i mitten av 80-talet. Sångstund. Skolfröken och den tindrande klassen sjunger vackra sånger. "Alla fåglar kommit 'ren. Vårens glada gäster." "Vi går över daggstänkta berg". Ljusa vackra röster, som små goss-sopraner. Då hör man helt plötsligt hur en röst tar en helt annan väg. Spränger nya barriärer. Glider in på tenorernas område och med en klang av en hjullastares frammarsch på ett kalhugge, så kliver undertecknad in i målbrottet. Musikens värld förstördes. Min skolfröken slog så mycket fel på tangenterna med fingrarna att hon skapade en ny musikstil. Själv gasade jag på så det skvätte. Samtidigt kände jag under min konfirmandskostym hur håret växte på mitt kycklingbröst, hur alla kroppens organ växte till den - i mitt tycke(och troligtvis tillsammans med grannhunden Snuffe endast så..tyvärr) mastodontala upplevelse de är idag. Mina axlar bekläddes med en grekisk hårväxt och mitt ryggparti kom härefter att liknas vid en sommaräng. Något år senare växte det faktiskt också fram en prästkrage och ett par vackra vallmoblommor. Bäst av allt var mitt helskägg. Från en mesig konfirmand till en hipp Chewbacca. Tjejerna hänge som druvklasar kring mig, stoppade in skolböcker, busskort och annat godis i skägget. Those were the days.
"Swoash" (det låter så när man hoppar mellan tidsåldrar.Försök själv. 1956. Swoash. 1932. Swoash." Häftigt värre)
Anno Domini 2007 sker en annan entré in i vuxenlivet. I ett helt annat land, av ett helt annat klientel. Det kanske inte är lika banbrytande som det som skedde i Östergötland på 80-talet och kanske inte samtliga får helskägg på en kvart. Men, för fotbollens framtid och det vackra spelet kan denna entré vara banbrytande och för omgivningen mycket intressant att skåda. Själv blev jag föremål för otaliga undersökningar. Till och med veterinärerna ville undersöka mig. De sade någonting om svinkoppor och undersökte mitt ansikte. Något jag därefter undrar om jag kanske hade. "Vilket svin du är." är ord jag hört ofta. Gunners däremot klev raka vägen in i vuxenvärlden denna höst. Gunners young guns och Wengers nya "breed" klev ut ur en omogenhet och rakt in i vuxenlivet. Boyz-to-Men helt enkelt.
Efter ett par år i skugga bakom Chelsea och ManU, där pengar, värvningar, otyg i form av Rooney, Scholes, Lampard med flera har härskat, så går Wengers pojkar in som goss-sopraner i "the twilight zone" under sommaren 2007 och kommer ut som färdigbakade tenorer. Helt plötsligt funkar det mesta. Vi räknar in slutet av Oktober och laget har fortfarande inte förlorat i år. Det har spelats sexton matcher och fjorton har vunnits. Laget spelar en fenomenal fotboll, men har vridit upp den ytterligare ett snäpp. Vi ser oerhörda steringar för flera av de unga oprövade spelarna. Alla pratar Fabregas. Och varför inte? Tio mål hittills i år. För närvarande världens bäste spelare. 20 år gammal och med ett spelregister, som hela Straussfamiljken hade varit avundsjuk på. Ser jag inte ett begynnande helskägg på katalanen. En matta på bröstkorgen och en vilja att kasta Zündappen på tippen och ta sina första körlektioner. Till skillnad från andra ungdomar som klivit in i vuxenvärlden, exempelvis Rooney, som verkar ha fötts i en bar, och troligtvis ägnade första 18 åren till att stava sig igenom sitt förnamn och Tevez som har sett så många grottmålningar i sin ungdom att man undrar om han är antropolog, så verkar Fabregas kliva runt på jorden med solsken i blick och intressanta åsikter om livet och fotbollen. Passningarna sitter som en klick messmör på en norrländsk macka, skotten som en blommande björkskog och genomspringningarna som om han aldrig gjort något annat.
Hört från en arena norröver.. "Carlos, you play left or right?" "Hurmfff. Click-Clock" "What, clear your throat, goddammit" "Hurmff?"
Men det är flera. Theo Walcott, Mathieu Flamini, Gaël Clichy, Robin van Persie, Emmanuel Adebayor , Nichlas Bendtner. Det växer stora klasar med mansvalpar kring Emirates Stadium. Wenger kan gå ut och plocka dem en efter en. Har jag inte sett Walcott med långa polisonger. Intervjuerna med Clichy tyder på att han precis passerat målbrottet och Adebayor ställde just ifrån sig sin Puch Togo utanför dörren.
Man pratar om att laget behövde detta för att Henry var så ikoniserad och detta är nog säkert en av de stora anledningarna och Wenger anade detta. I anslutning till detta har spelarna klivit fram och tagit ett större ansvar. Man var vågat, man har tordats. Mot Liverpool på Anfield kom kanske den första värdemätaren och Gunners stod pall för denna utmaning, kvitterade ett underläge och spelade en mycket bra och jämn match mot 'Pool. Ett par stolpar i vägen och Reina var helt borta. Som vanligt. Nu kom värdemätaren och utan att dra för höga växlar av detta oavgjorda resultat, så visst har Gunners ett lag som mycket väl kan blanda sig i titelstriden. Gunners stod upp, kvitterade och hade bud på ytterligare ett par mål. Mycket stiligt och man fick en "realty-check" på vad Gunners gjort under hösten. Det vackra spelet har förändrats under hösten. Helt plötsligt vinner man "skit-matcherna". Helt plötsligt gör spelarna mål. Det vackra spelet får utdelning. Det skjuts, det spelas vägg och vi ser en anstormning i anfallsspelet med 6-7 man i rörelse framåt. Det finns en underbar barnslig glädje i laget. Som barn på julafton när de får sin första motorsåg eller som när jag tunnlade min son för första gången eller när jag slog honom i pingis med 11-0. På tal om 11-0 förresten. 11-0 i Champions League exempelvis är ett tecken på alldeles underbar fotboll.
Visst, det kommer fler värdemätare framöver. De rödaste av djävlar i helgen exempelvis, blåsiga och kalla dagar på Teeside, Grants blåa gossar och en hemsk November, men trots detta Wengers pojkar verkar ha blivit män och jag har skickat en hel hög med rakhyvlar till London Colney. Här skall det rakas ryggar minsann och när grabbarna är mogna, så skall jag bjuda in dem till en helkväll med gamla hederliga tyska filmer. Då skall de få se på ordentliga mustascher också.
