Kasimpasa - Besiktas
Inför: Arsenal - West Ham
Arsenal börjar det nya året som serieledare av Premier League.
Snön yr utanför mitt fönster. Tänka sig att snön alltid kommer en vecka för sent i det här landet. Jag vet inte hur du hade det på julafton, men här var marken bar, likt en vanlig höstdag. I skrivande stund får plogbilen arbeta hårt och snön tycks aldrig ta slut. Nog om det, nu till morgondagens match. Arsenal får fira nyår som serieledare i Premier League. Det trodde jag ärligt talat inte efter otäcka 0-0 mot Portsmouth. Jag har tyvärr lite dåliga vibbar inför morgondagens match (jag får sluta vara så skeptisk). Två säsonger i rad har West Ham slagit Arsenal borta. Förra året med 0-1 och för två säsonger sedan med 2-3, en match där Sol Campbell fick sitt psykbryt och åkte från Highbury i halvtidsvilan. Genom åren har dock Arsenal haft det lite lättare för West Ham hemma, de har 26 segrar, 15 oavgjorda och 16 förluster samt en målskillnad på 92-66. Om vi kikar till tabellen så ser vi att Gunners är i topp och att West Ham ligger i mitten av tabellen, men man har en match i handen på ovanstående lag.
1 Arsenal 20 14 5 1 40-16 47
10 West Ham 19 8 5 6 25-17 29
Arsenal
Nu är Wengers lag åter i toppen av Premier League med två poäng före Manchester United. Vilken fantastisk match det var i lördags mot Everton! Arsenal var totalt under isen i första halvlek och låg rättvist under med 1-0. Man gick ut, satte en kvittering och sedan lyckades man med att sätta tre baljor till utan att ens spela bra eller förtjäna det. Det är så ett storlag gör. I två säsonger nu har vi (alla som inte håller på Chelsea i alla fall) klagat på att Chelsea har tur och att de vinner utan att förtjäna det – och Arsenal som spelar så bra inte vinner. Det handlar inte alltid om att spela bra fotboll, flest mål vinner. Jag tänker sticka ut hakan och säga att Arsenal inte borde tagit alla tre poäng mot Tottenham hemma heller, men det handlar inte om vad jag tycker eller om Arsenal var värd att vinna, de gjorde det och det är precis det som spelar någon roll. En annan ska som var roligt är att Wenger faktiskt roterade som jag skrev om i mina reflektioner. Han satte in Diaby, Bendtner och Eduardo, även om jag hade velat se Diarra och Gilberto också.
Skador
Av allt att döma så är van Persie fortfarande skadad. Dock bör både Walcott och Eboué vara tillbaka efter att de vilat.
Laget
Jag hoppas verkligen att Wenger väljer att fortsätta med ett 4-4-2-system. Men, med fransmannen vet man aldrig. Jag hoppas också att det är ungefär samma lag som startar morgondagens match som startade matchen mot Everton, med undantag för Diaby och Bendtner. Jag tippar på följande lag: Almunia i mål. Backlinjen från höger: Sagna, Touré, Gallas och Clichy. Mittfältet från höger: Hleb, Fabregas, Flamini, Rosicky. Kanske får Diarra chansen från start i stället för Flamini? På topp måste Eduardo få fortsatt förtroende efter två mål senast. Tillbaka i startelvan bör även Adebayor vara.
Bänken
Lehmann, Senderos, Diarra, Eboué, Walcott
West Ham
Jag satt som fastklistrad framför tv:n i lördags. Jag hade goda aningar om West Ham – Manchester United. Londonlaget hade slagit United på fingrarna två gånger säsongen innan – och traditionens kraft är stor i England. Vilken glädje det var när West Ham vände och vann (vilken glädje det var när Ronaldo missade straffen). Alan Curbishley har all anledning att vara nöjd med sitt lag. Inför morgondagens match tror före detta Arsenal-spelaren Matthew Upson, som var i Gunners mellan 1997 och januari 2003, att West Ham kan upprepa förra säsongens seger. En annan spelare som det bör kännas extra pirrigt för är Fredrik Ljungberg. Vi får hoppas att ”we love you Freddie” sjungs en sista gång…
Matchen sänds på Canal+ sport 1 kl 16:00
Jag önskar er ett gott nytt år och jag hoppas att ni inte gör några nyårslöften som ni inte kan hålla. Akta fingrarna och glöm inte, livet leker för en Gooner…
