Fokus: Chelsea på Stamford Bridge
När Arsenalsspelarna äntrar planen på söndag, står de inför den kanske svåraste uppgiften man kan ställas emot i fotbollsvärlden idag – man måste slå Chelsea på Stamford Bridge.
76 ligamatcher utan förlust på hemmaplan, är ett unikt och fantastiskt hemmarekord i den moderna toppfotbollen, och ett resultat av Jose Mourinhos förmåga att få ett lag att prestera kontinuerligt på en hög och bra nivå. Samtliga topplag i Europa är fruktade att gästa, men för eller senare brukar dock alltid en förlust komma – men där har alltså Chelsea varit undantaget.
Chelsea har på senare tid blivit stämplade som ett tråkigt spelande lag, vilket kanske belystes starkast när Jose Mourinho fick lämna klubben – trots fem titlar på tre säsonger – för att ge väg åt en mer positiv, anfallsinriktad fotboll. Ifall Chelsea spelar roligare sedan Avram Grant tog över, det överlåter jag åt någon annan att bedöma, men klart är att Mourinhos fotbollsfilosofi fortfarande sitter kvar i huvudena på hans tidigare spelare.
Redan när Mourinho coachade Porto blev han känd som en manager som eftersträvade disciplin i spelet, där alla spelare hade tydliga roller och ingen var större än laget (förutom honom själv kanske). Denna filosofi tog han med sig till Chelsea, som snabbt blev kända som ett lag som nästan inte gick att göra mål på. Första åren han vann ligan med klubben, säsongen 04/05, släppte laget endast in 15 mål – vilket är sju färre än vad laget släppt in hittills i ligan i år. Lagets offensiv har inte varit fy skam heller under Mourinhos tre säsonger, då man som sämst varit tvåa i ligan i antalet gjorda mål.
Jag vill dock hävda att det otroliga ligarekordet inte sitter i offensiven, utan i det hårda, disciplinära jobb alla spelare tar defensivt. Med en trygg defensiv har Chelsea lugnt kunnat ägna sig åt att göra det enda målet som oftast har krävts för seger, och sedan har resten bara varit bonus. När man mot förmodan hamnat i underläge, har man dessutom haft förmågan att trycka på som tusan och vända matcherna. Det är alltså minst sagt ett tufft uppdrag som väntar Arsenal, men det finns faktiskt saker som talar för the Gunners.
Senast Chelsea fick stryk på the Bridge, var mot just Arsenal och den fantastiska Invincible-upplagan, och de blåa har haft svårt att vinna hemma mot Arsenal det senaste decenniet. Sedan 97/98 har laget endast besegrat Arsenal en gång på Stamford Bridge, förlorat fyra matcher och spelat sju oavgjorda. Statistiken talar alltså för ett oavgjort resultat, men statistiken brukar ofta ljuga. Med två lag som befinner sig i en situation där båda behöver tre poäng, tror jag att vi kommer få se en vinnare.
Matchen kan i stort sett gå hur som helst, men the Gunners är bra på att slå ur underläge, och nu när många räknat bort oss kanske vi kan resa oss och slå tillbaka.
