Falkens Funderingar: 24 September: Om en toppen-känsla.
Jaha, då sitter man där igen.
Som Edmund Hillary.
På toppen av världen och tittar ned.
På alla djur, på alla stenar, på alla lösa folkslag och lösa sammansatta stycken av fotbollslag. Gunners är serieledare i Premier League.
Igen.
Det känns som det var ett tag sedan och naturligtvis måste man slicka i sig denna sötma. Som sockerlag på en polkagris. Ungefär. En söt, sliskig smak av vinnarskalle; en glädje över att Wengers lagbygge- i alla fall så här länge - faktiskt har skapat en fotbollskonst som tagit det kära gamla laget från Norra London till toppen av ligan.
Nu är inte jag heller dummare än att jag förstår att detta kan ta slut i och med nästa omgång. Abrupt. Pang-och -bom. Swansea tar poäng och motståndarna är förbi. Men varför titta framåt? Varför skåda en tänkbar sanning i vitögat och varför prata med oraklet i Delfi redan nu? Nej låt oss istället rama in ligatabellen och inse att vi återigen har Tottenham jagande oss. Som de alltid gör och som de alltid kommer att göra. Skall man redan nu börja fira St Totteringham's Day? Normalt sett kommer den strax efter jul. I slutet av september kan vara väl tidigt, men man kanske kan korka upp en lite cider och skåla förnöjt med grannpojkarna.
Gunners första matcher har varit en spirituell fröjd att se. Jag lyfte fram the Flamster nyligen som en vattenbärare på planen som man glömmer bort. Hans insats har varit magnifik och en av de stora orsakerna till att Gunners pinnat på i ullstrumporna. Ramseys utveckling från en blyg ytterspringare utan självförtroende till en magnet centralt som vill ha boll, får voll, går framåt, gör mål och bara utstrålar vinnare - är en annan viktig ingrediens. Jack Wilshere börjar hitta tillbaka till sin härliga maskinella uppenbarelse centralt. Oj vad han lägger ned jobb med att vinna boll, gå framåt och hela hans karaktär sjunger Arsenal. Så naturligtvis Mesut Özil. tre assist senast. Tre fasta situationer odh mål mot Stoke. Mot Stoke? Robert Huth och den fullkomligt otäcke Shawcross är inte helt ofarliga i luften och skapligt stabila på fasta situationer. Özil hittar fram tre gånger. Vidare har Sczeszny varit väldigt stabil och så skall inte Sagnas insats varit fullkomligt enastående. Killen gör inga fel. Mål senast och har stått helt rätt på högerbacken och som central mittback. Jag gillar att han styr spelarna, att han pratar, att han tar kropp och vinner nickduellerna. Girouds målskytte? Jag sade redan ifjol att killen kommer att göra mycket nytta för Gunners. han gör mål, spelar fram och Ramseys mål mot Marseille kom till för att Giroud gick till vänster och öppnade upp en lucka. Sedan är Arteta, Podolski, Oxlade-Chamberlain och Cazorla på väg tillbaka.
Någonstans känner jag att jag vill sitta kvar på toppen av Everest ett tag till. Känslan är också att Gunners kommer att vara med ett tag i år. Det finns en tillförsikt, en ökad erfarenhet och ett"go" i laget som jag tror kan bära oss ganska långt i år. Man skall aldrig heller bortse från kontinuiteten i laget. För första gången på mycket länge, så har inte Gunners tappat någon spelare av rang. Wenger är kvar och laget har blivit tightare, bättre synkade och jag tror att de har rätt kul ihop. Chelsea, United och City har alla en ny tränare. Inflödet av spelare i City och Chelsea har varit rätt markant. Det tar tid för en ny tränare att sätta sin prägel. Moyes märker det nu. Detta är till Gunners fördel.
Jag tror nog inte att Gunners tar ligatiteln i år heller. Däremot tror jag att vi kommer att bråka mer än tidigare detta år. Hur långt det räcker återstår att se. Tills annat sägs, så sitter jag kvar på toppen och myser.
