Gilberto Silva - fullblodsproffset
Det är alltid tråkigt när vi konstaterar att en pålitlig lagspelare lämnar klubben. Gilberto Silva, den defensive brassen som länge varit en viktig kugge i laget och en starkt bidragande faktor till att Arsenal har kunnat spela offensiv och fartfylld fotboll, lämnar London och Arsenal för grekiska Panathinaikos. Läs mer om den osynliga mittfältsväggen här!
Gilberto Aparecido da Silva föddes år 1976 i Lagoa de Prata i Brasilien. Uppväxten var trygg även om familjen inte hade särskilt gott om pengar. Efter att ha spelat fotboll med kompisarna på gatan så fick han som 12-åring chansen att spela med América Mineiros ungdomslag där han direkt placerades på defensiva innermittfältet. Men redan som 15-åring tvingades Gilberto ut i arbetslivet för att försörja familjen då hans far tvingats gå i pension och moderns hälsa var allt annat än bra. Gilberto tog sitt ansvar och jobbade bland annat som snickare och på en godisfabrik för att försörja familjen. Efter ett uppehåll från fotbollen då jobbet tog upp all tid så övertalades Gilberto av sina kompisar att ta upp fotbollskarriären igen och han skrev senare på för lokalkonkurrenten Atlético Mineiro där karriären tog fart på allvar.
"What I like was the fact that he kept things simple. He can play all across the midfield but the holding role just in front of the defence is what he does best."
Orden är Arséne Wengers beskrivning av Gilberto samma dag som han presenterade som ny spelare. Gilberto värvades från brasilianska Atlético Mineiro till Arsenal år 2002 efter att ha spelat samtliga matcher på Brasiliens mittfält när laget tog VM-guld. Han debuterade för Arsenal i Community Shield-matchen mot Liverpool där han gjorde mål och presenterade sig för fansen på allvar. Tillsammans med Patrick Vieira bildade Gilberto ett oerhört starkt innermittfält där Gilberto sin vana trogen tog hand om de defensiva uppgifterna med bravur, något som tillät Patrick Vieira att bli mer offensiv. Gilberto var i Brasilien känd som ”The invisible wall”, något som beskriver hans spelstil på ett effektivt sätt. Han syns helt enkelt inte särskilt mycket när han spelar fotboll, speciellt inte när man ser matcherna på TV där fokus ligger på bollhållaren och nästan aldrig på spelare som täcker av ytor i defensiven och täcker upp för framstörtande ytterbackar. Cesc Fabregas har flera gånger uttalat sig om hur bra det kändes att spela med Gilberto när han slog igenom på allvar som 17-åring. Gilberto tog på sig allt skitjobb och skapade ytor för Cesc att hålla i bollen och komma in i Premier League-tempot på allvar. Även om de två aldrig kompletterade varandra lika bra som duon Gilberto-Vieira så kändes det som ett slagkraftigt innermittfält.
Gilberto är verkligen ett fullblodsproffs och en tyst ledare inom laget och han fick ofta förtroendet som lagkapten i Thierry Henrys frånvaro. De flesta trodde därför att Gilberto skulle bli Arsenals nye lagkapten när Thierry Henry lämnade laget men Arséne Wenger valde något förvånande William Gallas i stället. Men Gilberto tog det med ro. Det är troligen Gilbertos extremt professionella inställning som kommer saknas mest i dagens Arsenal. Gilberto var inte den som uttalade sig i media i onödan och han klagade aldrig när han petades till förmån för Mathieu Flamini utan påpekade i stället att det gäller för alla att slåss för en plats i startelvan oavsett vad man har uträttat tidigare i karriären. Även om åldern tog ut sin rätt och Gilberto blev mer och mer långsam med tiden under karriären i Arsenal så fyllde han alltid en viktig funktion i det unga Arsenal. Som en av de mer rutinerade spelarna hjälpte han nya spelare som exempelvis Denilson, Julio Baptista och Eduardo att komma tillrätta i London och Arsenal. När Eduardo råkade ut för sitt svåra benbrott så tog Gilberto hand om hans lilla dotter under de första dagarna Eduardo låg på sjukhuset. En gentleman och ett fullblodsproffs ut i fingertopparna. Tack för allt Gilberto! Vi önskar honom all lycka och framgång i Panathinaikos!
