Jakobs stege vecka 36
TV4 lade ner sin populära Kanon och Kalkon. På Arsenalredaktionen gör vi tvärtom och kör en egen lista. Välkomna till Jakobs stege!
Här är min högst personliga sammanfattning av veckan som gått.
Nära himlen:
Uppvisningen mot Newcastle
När grabbarna på Eurotalk, där ingen är Arsenalfan, anser att det kunnat sluta 10-0, då förstår man hur bra Arsenal var. Och till viss del hur svaga Newcastle var. Och de har rätt. Arsenal brände ett antal klara lägen, men vann ändå med klara 3-0. 2-0-målet var t ex ren fotbollskonst. Mer sånt!
Superhelgen 30-31 augusti
Jag erkänner. Jag är inte större människa än att jag känner stor skadeglädje när mina ”mindre omtyckta” lag förlorar eller tappar poäng. Och i helgen som gick fick jag verkligen mitt lystmäte. Efter Arsenals uppvisning mot Newcastle (se ovan) följde Chelseas poängtapp mot Spurs (inte ofta jag är glad när Spurs tar poäng…), Liverpools usla 0-0-match mot Villa, ManUs förlust mot Zenith, Milans förlust mot Bologna (hoppsan Flamini!) och Barcas förlust mot Numancia (aj då, Hleb, som dessutom började på bänken!). Man får ta vara på de små glädjeämnena i vardagen.
Alan Curbishley
West Hams avgående manager utses härmed till veckans Ara Abrahamian. När klubbledningen gick bakom ryggen på honom angående spelaraffärer sa han helt sonika upp sig. Detta trots att laget gjort sin bästa start på åratal och att han verkligen är en äkta Hammer. Som jag sagt tidigare: Stegen uppskattar folk med civilkurage. Eller för att citera en gammal barnprogramfigur: Ta ingen skit!
I botten:
Transferhysterin
Först kom en sommar där Arsenalfansen i vanlig ordning presenterade mer eller mindre realistiska önskelistor och krävde att Wenger skulle köpa än den ena än den andra stjärnspelaren. Wenger svarade med att köpa den franske landslagsmannen Samir Nasri, som redan etablerat sig i franska ligan och landslaget, walesiske supertalangen Aaron Ramsety mitt framför näsan på Sir Rednose, rutinerade Mikael Silvestre från samme Rednoses frysbox, samt mer okända Amaury Bischoff och Francis Coquelin. Det räckte inte långt för att blidka alla dataspelande fans, som tror sig veta bättre än Wenger. Likt bortskämda barn på julafton klagade de över att julklapparna inte var tillräckligt fina. Avundsjukt tittade de på vad de med andra tröjor på sig fick. ”Åååh, titta Fergie-tomten köpte en Berbatov till sina killar”, och ”shejk-tomtarna i Manchester köpte självaste Robinho till grabbarna med ljusblå tröjor.” ”Buuuhuuu, dumma Wenger-tomten, som inte köpte allt som stod på min önskelista.”
Jag är antagligen en gammaldags bakåtsträvare, som fortfarande tror på Wengers beprövade modell för att nå framgång. Att bygga ett lag långsiktigt. Att komplettera det fantastiska lag han redan har med en eller annan spelare som han bedömer passar in.
Visst, även jag kan tycka att en etablerad defensiv mittfältare kanske behövs. Men vad är det som säger att inte Denilson, Song, Diaby eller t o m Eboué ”gör en Flamini” och på kort tid går från att vara en medioker spelare till en av PLs bästa på sin position?
Jaja, den som lever får se. I maj vet vi om Wengers linje givit någon efterlängtad titel. Till dess får vi alla nöja oss med den trupp Arsenal har. I alla fall fram till januari.
Usla klubbledningar
Säsongen har knappt startat och redan har två managers i England och en i Italien sagt upp sig/fått sparken. Jag tycker uppriktigt synd om klassiska folklag som Newcastle och West Ham, där populära managers som Curbishley och Keegan sagt upp sig efter att båda ha blivit överkörda i frågor om spelarköp. För mig låter det helt sjukt att inte managern bestämmer vilka spelare han vill ha och inte ha. Men Newcastles ägare Mike Ashley är i alla fall en överdängare på att häva öl. Det såg vi på Emirates i helgen. Jag får erkänna att min koll på italiensk fotboll inte är den bästa, men hur tänker Palermos ledning som sparkar sin coach efter en(!) match?
Kevin Keegan
Hur tänker killen? Först kastar han in psykfallet Joey Barton med bara ett par minuter kvar av matchen och underläge 0-3 på bortaplan. Sedan har han mage att stå och försvara samme Barton efter att denne med sin första insats i matchen satsat stenhårt, med dobbarna före, mot Samir Nasri i en närkamp. Han tyckte det var en juste tackling, men ansåg att Nasris lilla krokben, som utan att vara i närheten av att skada Barton ändå fällde denne till marken, borde ha givit rött kort. Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
