Porto - Arsenal 2-0 (1-0)
Arsenal ställde upp med ett decimerat, orutinerat och på många vis slarvigt ihopsnickrat lag borta mot ett vältrimmat och fulltaligt Porto som, i slutändan, plockade hem en välförtjänt seger. Arsenal får således snällt flytta sig åt sidan och överlämna förstaplatsen i gruppen till Porto.
Den aldrig sinande strömmen av Arsenalspelare till behandlingsbordet gjorde sig ikväll påmind då Wenger inte hade ett överflöd av valmöjligheter när det var dags att välja en startelva; att välja och vraka bland de etablerade spelarna var idag inte ett alternativ. Det var en - åtminstone i praktiken - oviktig match som skulle spelas och att få frakta hem ytterligare ett lass av skadade Arsenalspelare hade väl inte varit den optimala förberedelsen för det återupplivade titelracet, så man ska väl inte klaga allt för mycket. Några Carling Cup-kids fick debutera i Champions League och andra tonåringar som hämtar ut sin lön hos Arsenal fick chansen från start, men utöver det var det, med Arsenalögon sett, en relativt händelsefattig och allt annat än färgsprakande affär.
Första halvlek
Arsenal rullar igång och har mycket boll i inledningen av matchen - har vi hört den förut? - med en hel del cirkustricks som tyvärr sker på fel sida av motståndarnas straffområdslinje, för när det vankas sista tredjedelen tog fantasin slut. Det lobbas över spelare, vrids, dribblas och väggspelas men ju längre matchen led desto tydligare blev det att Porto tänkt sälja sig dyrt och att klara målchanser inte skulle trilla ner i knät på Arsenalspelarna. Förutom en målchans för de rödvita som kom ganska omgående då Djourou når högst, men tyvärr nickar över, på en frispark slagen av Denilson så var det glest av nämnvärda situationer, åtminstone ur ett målchansperspektiv. Nicklas Bendner frispelar sånär Eboue efter ett fint stycke passningsspel signerat Arsenal men hans passning på första touchen blir för brant. Fast, vem tror egentligen att Eboue hade satt bollen i nät om han nu blivit serverad en riktig macka av Bendnter?
Glöd, frenesi och intensitet lyste alla med sin frånvaro och känslan av att detta verkligen var en match av låg betydelse var tämligen påtaglig. Bruno Alves stegar upp för att ta en frispark efter att Eboue, på något oförklarligt vis, ansågs ha brytit mot regelboken och skjuter frisparken igenom den hoppande muren, men i slutändan gör Almunia en komfortabel räddning. Det bjuds på ytterligare kortpassningsspel där Diaby axlar huvudrollen och stjäl åt sig allas blickar och allt fokus då han gång på gång visar prov på bra bollkontroll, driv i steget och kreativitet. Dock ingen farlighet än då Porto spelar oerhört disciplinerat och defensivt i samband med att Arsenal inte verkar vara alldeles för sugna på att löpa i djupled, någonting som tycks irritera Aaron Ramsey då han för andra gången på kort tid blir av med bollen då han länge letat efter ett instick till en medspelare. Jag hade förväntat mig att Porto skulle vilja ha mycket boll på hemmaplan men de backar hem, spelar defensivt och satsar på att genom blixtsnabba kontringar utnyttja ytorna Arsenal blottar. Ett koncept som, när det utförts kliniskt av motståndare, orsakat mig mycket hjärtskärande irritation genom åren.
Den ständigt initiativrike Ramsey får efter ett väggspel tag i bollen i straffområdet och drar iväg ett snabbt skott i smurfhöjd mot den bortre stolpen som tvingar Helton till att göra en högst kvalificerad räddning och tippa bollen runt stolpen till en resultatlös hörna. När Porto fick en hörna blev det dock inte resultatlöst. Bruno Alves når högst efter att Diaby tappat bort honom totalt och nickar omarkerad in bollen. 1-0 till Porto. Innan det har Gallas drällt med bollen och bjudit det ständiga orosmomentet Hulk på en bra chans som Almunia lyckligtvis klarar av att avvärja.
Arsenal passningsspel går ej att känna igen och en utskällning á la Wenger i halvtid är nog att vänta.
Andra halvlek
Jag förväntade mig att Arsenal skulle komma ut som ett nytt och väldigt inspirerat lag till den andra halvleken, men så blev inte fallet. Istället var det Porto som såg piggast ut och portugiserna utökade även sin ledning i den 54:e minuten då Lisandro snyggt dunkar upp bollen i klyk efter att Arsenal återigen tappat boll på mittplan. Diaby, planens gigant i första halvlek, ser numera ut som en vilsen luffare och gör ingen Arsenalanhängare glad. Tappade han självförtroendet efter markeringsmissen eller är han bara dåligt matchtränad efter sin skadefrånvaro? Utbytt blir han i varje fall och får tillsammans med Ramsey lämna planen för Wilshere och CL-debuterande Gibbs. Den sistnämnda är vänsterback i Carling Cup- och reservlaget men offensiv mittfältare nu och i Englands landslag - definitionen av mångsidighet någon?
Intresset för matchen är nu anmärkningsvärt lågt och jag blir distraherad av psuedosaker som att för mig själv avgöra ifall Tutti Frutti original är lika god som den där andra versionen.. vad den nu heter.. oj, där rann Porto igenom igen. Rodriguez blir arg och låter Almunias högra stolpe käka dobbar då han på så sätt ventilerar sin frustration.
Porto kan nu vittra blod och går gång på gång in för dödsstöten mot ett oinspirerat och slarvigt Arsenal. De rinner igenom flera gånger och det är inte längre kul att vara rödvit. Innan domaren blåser av matchen hinner Mark Randall - som blir den tredje engelsmannen på planen - göra sin Champions League-debut för att sedan, till publikens stora jubel, bli tunnlad i sitt första ingripande. Kul för honom.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 4 - Kan inte klandras för något av målen och fick lite mer att stå i än vad han normalt sett skulle vilja, men gör det bra.
Emmanuel Eboue 2 - Inte Wigan-dålig den här gången, men, även fast han spelade högerback, så såg han stundtals vilsen ut, fyllde sin normala kvot av bortslagna passningar och var relativt osynlig framåt.
William Gallas 3 - Gör ingen dålig match men detta var ingen prestation som kommer att gå till historien.
Johan Djourou 3 - Gör inte heller en dålig match, alla Portos bra chanser till trots. Som vanligt bra med bollen vid fötterna och stod för en direkt avgörande brytning.
Mikaël Silvestre 2 - Han är ingen vänsterback och idag blev det brutalt uppenbart, det är inte direkt så att Portoförsvaret kommer att drömma mardrömmar om hans överlappande löpningar. Det märks också tydligt att han inte är Arsenal-skolad då han ofta ser obekväm ut när han ska spela en kortpassning mellan motståndarspelare till en mötande mittfältare i rödvit matchdräkt.
Aaron Ramsey 3 - Väger lite lätt, men han stod för Arsenals bästa chans, tog initiativ och försökte hela tiden. Ett sanslöst framtidslöfte.
Alexandre Song 2 - Några fina brytningar men det väger inte upp för resten av insatsen.
Denilson 2 - Slår bort mycket boll idag och är som vanligt väldigt seg när bollen ska gå framåt i banan. Varken Denilson eller Song verkade vara villiga att fylla på i motståndarnas straffområde och bidrar därmed till att spelet väldigt ofta var stillastående. Det var 2 defensivt lagda centrala mittfältare på banan idag och det märktes.
Abou Diaby 4 - Magnifik i första och hade säkert kunna skapa stor skada i motståndarförsvaret ifall han hade haft mer löpande medspelare omkring sig. Tappar markeringen på Bruno Alves vid 1-0 och tappar därmed också bort sig själv. Bäst i Arsenal dock?
Carlos Vela 3 - Blandade och gav. Fina touchar och dribblingsräder kombinerades med en ovilja att löpa i djupled och stundtals slarvigt passningsspel. Slog kanske århundrates sämsta frispark.
Nicklas Bendtner 2 - Hade en väldigt otacksam uppgift idag och är felvänd 9 gånger av 10. Vinner väldigt mycket i luften men skapar verkligen ingenting. Verkar ha tvångstankar om att han som targetplayer måsta slå tillbaka bollen till medspelare på en touch hela tiden istället för att hålla i den och etablera spel högre upp i banan.
Wilshere spelade för kort tid för att bedömas, men visade prov på vilket rasande stort framtidslöfte han är då det är uppenbart att han med bollen vid fötterna är lika bra som vem som helst i Premier League. Fysik- och beslutsfattarmässigt finns det fortfarande saker att önska. Gibbs kom in och försökte bra med försökte också förgäves medan Mark Randall inte rörde bollen särskillt mycket.
Matchen och Arsenal var överlag en besvikelse, men avancemanget var redan fixat inför matchen. Det hade varit skönt att komma först i gruppen för att försäkra sig om att man inte kan möta Barcelona i åttondelsfinalen - mitt brustna Arsenalhjärta skulle inte kunna klara av att se Henry, klädd i Barcas färger, göra mål mot sitt spirituella hem - men vidare är man och flera givna A-lagsspelare lär vara friska, utvilade och taggade till matchen mot Middlesbrough.
Matchens lirare
I Arsenal ger jag Diaby min röst. En välbehövlig comeback från skada. Men, sett till matchen i helhet och Portospelarna inkluderade, så ligger Hulk eller högerbacken Fucile nära till hands.
Matchens utropstecken
Engelsmännen! Orädda, tekniska och lovande. Arsenals framtid är i mångt och mycket engelsk.
Matchens frågetecken #1 och #2
#1 - Nicklas Bendtner, hur mycket överseende har Arsene Wenger egentligen till övers för dansken?
#2 - Vad heter den där andra Tutti Frutti-varianten?
