Halvtidsanalys – Mittfältare
Från en betygsatt backlinje spelas bollen fram till mittens rike. Fältherrar, springpojkar och en general får en stund i rampljuset innan bollen spelas vidare
Jag vaknade tidigt i morse av att en duva pickade på mitt fönster. Duvor gör tydligen sådana saker. En annan sak duvor gör är att bära brev. Då heter dom brevduvor, och en sån var det som satt utanför mitt fönster i morse. Eftersom det är drygt 35 graders temperaturskillnad mellan ute och inne vägrade jag öppna fönstret. Jag pälsade istället på mig ordentligt, gick ut och sköt ner duvan. Jag öppnade brevet över frukosten som bestod av stekt kött. Påminde om kyckling.
”Möt oss på Örkelljunga Idrottsplats vid 9-tiden” undertecknat Falk och Skog. Sagt och gjort, det var bara att pulsa på i snön. Väl framme verkade det lite för tyst för att vara sant, och just som jag anat hörde jag ett östergötländskt ”Fånga!” och vips hade jag blivit däckad av ett massivt stenblock. Just som jag hämtat mig och något omtöcknad satte mig upp fick jag en norrländsk gosse i skallen. Han överlämnade en hammare och en mejsel och sa ”Han sparkar bra jävla hårt, den där Falk.”
Jag förstod genast alltihop. Falk hade fått dille på målvaktsanalysen och gått in för det lite väl bra. Nu återstod bara en sak. Hammaren? Mejseln? Stenblocket?
”-Du ska rista in betygen på mittfältarna i sten förstås” sa Skog klokt. Givetvis var det så. Here we go.
Abou Diaby – 3
Den gänglige fransmannen har varit lite som en berg-och-dalbana under första halvan av säsongen. En lårskada höll honom borta fram till oktober månad då han fick göra comeback mot Everton och inleda med att assistera Theo Walcott till ett mål och i matchen därefter mot Fenerbahce i CL göra ett mål.
Lite småskador har sedan gjort att Diaby inte fått något konsekvent matchande fram till senaste månaden då han fått spela såväl ytter som central mittfältare, det senare med mer framgång.
Blott 22 år lyser hans ungdom igenom då och då. En stark övertro på sig själv leder ofta till en dribbling för mycket eller att passningar inte levereras då dom ska. Förbättrar han dom här punkterna kan han bli riktigt bra, tills dess får han nog leva med att inte vara ordinarie.
Totalt 10+5 matcher och 2 mål
Francesc Fabregas - 4
Ja, en 4a. Ni läser rätt. Ärligt talat, Cesc har varit långt ifrån formtoppen under delar av säsongen. Kanske har det faktum att han ses som en av de mest rutinerade i klubben blivit lite för mycket tyngd på den unge spanjorens axlar.
Efter att ha inlett säsongen lite segt och oinspirerat har han sedan arbetat sig uppåt. Han missade t.ex. inte en minuts speltid under hela oktober och utsågs i november till klubbens nye lagkapten efter den glappkäftade William Gallas.
Under december månad såg Cesc ut att hitta formen igen och vips så var ett knäligament sönder och vi ser inte mer av honom innan april månad.
Att Cesc är ett passningsgeni vet dom flesta, att han är ren och skär världsklass på sin position då han har formen vet nog alla, men något vidare målfarlig är han inte. Ska vi vara lite konstruktiva så tror jag han hade nätat lite oftare om han smög sig längre upp i banan vid anfallen, men samtidigt kan han ha fått lite mer defensivt ansvar i år. Något svag i huvudspelet också (ironi att hans enda mål i år varit på nick). Stort plus för sin enorma rutin redan vid 21 års ålder.
Hade han hittat formen tidigare och inte sett så tung ut i benen (Tack EM!) hade betyget varit högre.
Totalt 21+0 matcher och 1 mål
Samir Nasri - 4
Plötsligt stod han där en juliförmiddag, utanför Arsenals träningsanläggning med tröjan i händerna. Den unge fransmannen som ofta jämförs med Zinedine Zidane hade handplockats av Arsene Wenger från Marseille.
I ligadebuten gjorde han mål efter tre minuter och Everton fick också släppa in ett mål från den flyfotade fransosen. Två av målen kommer dock att minnas extra mycket, nämligen de båda han smällde in på Manchester United i Arsenals segermatch på hemmaplan.
I Nasri har vi också fått in lite mer kreativitet på mittfältet, något som är ganska signifikativt för våra yttrar. Vår nummer 8 verkar tyvärr också ha tagit efter yttermittfältarnas skadebenägenhet och missar en match om någon tittar snett på honom. När han bara är frisk är han en enorm tillgång med fart i fötterna, bra teknik och ett tungt skott. Sådana killar kan man inte få nog av.
Totalt 19+1 matcher och 5 mål
Denilson - 3
Ingen trodde väl inför säsongen att den blott 20-årige brassen skulle bli en ordinarie spelare på det centrala mittfältet. Två år efter att ha debuterat för klubben i Carling Cup har alltså Denilson tagit en startplats. Trots att han inte haft en massiv konkurrens säger det ändå en hel del om hur väl han utvecklats på två år.
Trots att han ska ses som en defensiv spelare har han mäktat med tre mål och i inledningen av säsongen var han mästerlig med aviga löpningar och små söta passningar. Denilson har tyvärr fått ta på sig rollen som klubbens hackkyckling, något jag anser oförtjänt. Under slutet av 2008 hamnade han i en formsvacka, men efter julveckan såg han ut att ha fått välförtjänt vila och gjorde omgående ett mål på Aston Villa.
Totalt 27+0 matcher och 3 mål
Aaron Ramsey – 3
Värvades inför säsongen framför ögonen på Alex Ferguson, vilket bara det är oerhört tillfredsställande. Den unge walesaren har under debutsäsongen imponerat stort och att han är född 1990 syns bara i passet.
Inga ligastarter, men hela fyra matcher från start i Champions League (dock som högermittfältare) och ett mål som inhoppare tyder på att Wenger ser något i grabben. Vi är tydligen lika, jag och Wenger.
Ramsey är otroligt lovande och förutom det rent fysiska är hans lite överambitiösa sätt en av få svagheter. Med tiden kommer han att få fler matcher, mer rutin och mer muskler. Jag tror stenhårt på killen.
Totalt 8+6 matcher och 1 mål
Alexandre Song - 3
Trots att Song-Billong står uppskriven som back på den officiella hemsidan räknar vi på N5 in honom som mittfältare då flertalet av hans matcher spelats på centralt mittfält. Spelades inledningsvis av säsongen ganska sparsamt, men liksom varje Arsenalsäsong ändrar skador på laget och Song fick sin chans från start och tog den.
Kameruanen besitter en stor ansamling energi och vilja har han gott om. Hans passningsspel som tidigare varit väldigt svagt och har förbättrats. Det är fortfarande inte perfekt, men det går helt klart åt rätt håll. Med sin förmåga att både kunna spela mittfältare och back är han en perfekt tillgång i truppen, och han verkar dessutom inte gnälla då han sitter och myser på bänken. Lite högre lägstanivå är vad som saknas.
Totalt 17+7 matcher och 1 mål
Jack Wilshere - 3
Inför träningslägret i somras var han där. 170 cm engelsman. Efter att ha gjort en fantastisk säsong i reservlaget trots att han då var 16 år gammal lyfte Wenger upp honom i A-laget, gav honom tröja nummer 19 och en hel värld var förälskad.
Med en magnifik teknik och ett briljant passningsspel har han bevisat att det faktiskt finns skickliga britter också. Stämmer ryktena om kontraktet är han en Arsenalspelare i 8 år framöver, och innan den kontraktstiden är slut lär han vara på snäppet till en världsklasspelare. Det enda som talar emot Wilshere är skador, och han verkar långt ifrån lika skör som många andra i truppen.
Totalt 3+4 matcher och 1 mål
Emmanuel Eboue - 3
Många av er hoppades tydligen på ett lägre betyg på ivorianen. Jag tänker gå emot strömmen och berömma honom. Visst har hans säsong gått upp och ner och ibland har det inte stämt alls, men nog fan har han kvaliteter. I början av säsongen kallade Wenger honom för ”pass master” och han var delaktig i alla anfall.
Liksom 90% av alla spelare som någonsin nämnts i samband med Arsenal går han sönder lite för lätt och har därför fått en ryckig säsong. Tillbaka från skada tvingades han hoppa in tidigt i matchen mot Wigan för att sedan bytas- och buas ut. Eboue själv säger dock att han hämtat sig och att många av supportrarna bett om ursäkt.
Det känns också som att han slutat gnälla på domaren och spela över lika ofta, något som jag tidigare ofta kritiserat honom för. Tänk om han bara kunde lära sig skjuta också...
Totalt 14+6 matcher och 1 mål
Bakom dessa 8 finns i A-truppen också vår egen glasgosse, Tomas Rosicky, som inte spelat sedan januari 2008 och vars comeback skjutits fram till mars. Vi får väl se när (och om) vi ser honom på plan i Arsenals färger igen. Utöver Rosicky tillhör också Amaury Bischoff A-truppen trots att han bara gjort två inhopp i Carling Cup. I reservlaget har han däremot fått spela flitigt och imponerat. Jag tror och hoppas att han erbjuds en förlängning av kontraktet.
På tal om reservlaget, där har vi en enorm plantskola till mittfältet. Jag nämner några av dom. Vad sägs t.ex. om Mark Randall, Henri Lansbury och Fran Merida? Den sistnämnda i sammanhanget tror jag stenhårt på. Unga spanjorer från Barcelona ska man tro stenhårt på. Dessutom har vi Nacer Barazite, ytterligare en spelare jag tror stenhårt på, ute på lån i Derby County. Slutligen ska jag inte glömma att nämna Francis Coquelin, den unge franske mittfältsdynamon som imponerar mer på mig för varje match jag ser honom i. Går utvecklingen bara åt rätt håll kan han bli en framtida favorit.
Det var mittfältarna det. Nu ska anfallarna synas under lupp. Är du med på en djupledsmacka Råberg?
