Hull - Arsenal 1-3 (0-1)
Den stjärna som hittills klarast lyst upp Arsenals säsong, Robin van Persie, gjorde anspråk på kvällens huvudroll då han i ett mardrömsliknande oväder slog till 3 gånger om med assist för att garantera att de 3 poängen inte missade Arsenals hemåtresa tillbaka till norra London.
Inför matchen hade Arsenal gått 7 matcher utan förlust medan Hull bjudit på resultaten som alla trodde att de skulle göra innan säsongen startade, men det var ingenting som likviderade min ångest eller oro. Alla lag och spelare hittar formen mot Arsenal. Detta är vetenskaplig fakta och således inte diskutabelt. Faktum är att det har åsamkat mig stor psykologisk smärta genom åren. Ta Robbie Keane i matchen mot Liverpool senast som exempel; Keane hade inte gjort mål sedan han spelade juniorlagsfotboll (detta är inte heller en referens till Tottenham, tro det eller ej) då han hängde sin strut på Emirates.
Manchester United gjorde dessutom mål i 90:e minuten mot Bolton, Chelsea vände 0-1 på hemmaplan mot Stoke i matchens sista sekunder och Villa avfärdade Sunderland på Stadium of Light med ett handsmål och en feldömd straff, så det var mer eller mindre upplagt för Arsenal att torska. Att drabbas av ytterligare 2-3 långtidsskador på de nyckelspelare som fortfarande kan spela fotboll och sedan torska. Robin van Persie och kompani hade dock andra idéer.
Första halvlek
Med domedagstankarna fortfarande färska i huvudet så inleddes matchen, och, bara för att få min puls att nå alarmerande höjder, skänkte fotbollsgudarna Hull en hörna efter ungefär 4 spelade sekunder. En dubbelhörna blev det av det till slut också. Kul. Till min stora lättnad så rensades dock båda bort och matchen kunde fortsätta att spelas på det sätt som det bör spelas - längs marken.
Trodde jag åtminstone. Avsaknaden av Fábregas gjorde sig påmind då jag frågade mig själv: "Varför spelar vi som Bolton?". Fler än en gång slängde Touré iväg luftpastejer för Adebayor att jobba med och för närstående medspelare att vinna de efterföljande andrabollarna på. Hallå, vi har väl ett mittfält också? Det skulle dröja ungefär 20 chansfattiga minuter, där en utväxling av tama skottförsök på frisparkar var höjdpunkterna, innan man kunde börja känna igen Arsenal under längre perioder igen. Spelet kom tillbaka, Adebayor var bokstavligen överallt och folk (Nasri och Eboue) sprang och utmanade sina motståndare med bollen. Kul att se. Ytterbackarna följde upp på ett sätt som man, av någon outgrundlig anledning, tyvärr inte sett särskillt mycket av hittills i år och jag fick känslan av att passningsmaskinen kommit igång igen.
van Persie fick för andra gången i matchen ett bra frisparksläge, den här gången precis på det grässtrået han själv skulle valt att placera den ifall han fick valmöjligheten och träffade ribban med en boll som sprängde ljudvallen. Precis i målvatkens hörn, precis där han dunkat upp den så många gånger förut. Arsenal kunde vittra blod nu och visst skulle spelövertaget ge utdelning. Adebayor nådde högst på en van Persie-hörna (den enda i Arsenal som faktiskt slår hörnor som når över första killen i motståndarförsvaret) och såg sin nick dala ner innanför bortre stolpen. Eboué avslutade halvleken med en bra chans som han borde gjort något bättre utav. Men, det är ändå till en betryggande matchbild som jag reser på mig och fyller på mitt förråd av nödproviant. Inget lag har dock tappat lika många ledningar som Arsenal har gjort i år så fullständigt lugn var jag ju inte, även om mina chips hjälpte någorlunda.
Andra halvlek
Den andra halvleken inleds lika betryggande, vilket tyvärr aldrig är ett bra tecken när det gäller Arsenal. Det kan dock inte skada att låta Hull jaga boll? Jaga boll fick dem i alla fall göra. Under de första 10 minuterna får de inte låna bollen. Inte för att Arsenal sliter dem till stycken i den sista tredjedelen dock, men det känns som att man är ganska nöjda med att hålla bollen. So far so good. Ingen tappad ledning än. Adebayor är i centrum i det mesta och det bästa spelet som Arsenal har - vi ska vara glada att han skrev på ett nytt långtidskontrakt med klubben i somras - och denne avslutar ett fint passningsmoment med att vända bort sin back och avsluta hårt, dock rakt på Myhill.
Hulls senaste nytillskott i truppen, Manucho, har vid det här laget värmt färdigt och byts in med omedelbar effekt. Han borde fått straff efter att ha fått bollen i Arsenals straffområde då Djourou bestämmer sig för att en dansk skalle rakt i trynet på Manucho, utan någon nämnvärd chans att kunna ta bollen, var det bästa sättet att lösa situationen på. Han får väl försöka se på det från den ljusa sidan; han såg nu i alla fall ut som Apollo Creed i efter en rejäl omgång av Rocky med sitt fläsköga (ögats motsvarighet till fläskläpp, vad det nu heter?). Kvitteringen kom dock via Cousins skalle i den 65:e minuten. Samme man som sänkte Arsenal i förra mötet de två lagen emellan drog nu återigen till med en otagbar nick. Clichy hade inte kommit ut på det ständiga orosmomentet Mendy tidigt nog och Mendys inlägg tog på Clichys utsträckta ben, vilket ändrade bollbanan så pass att den seglade över Djourou och rakt på Cousins kranium och 1-1. Skulle det bli en favorit i repris?
Nej, inte alls. Wenger bytte in Bendtner och Arsenal bet ihop i en dystopiliknande miljö; Hull, hotfullt spöregn och orkanvindar som gjorde att nederbörden snarare blev sidobörd (ordskämt är roliga). Regnet låg sidledes i luften och det såg allmänt ogästvänligt ut. Det hade däremot inte Nasri någonting emot, då han, på van Persies högklassiga framspelning, med vänstern smekte in ett kyligt avslut som precis smet in i Myhills mest avlägsna maska intill den bortre stolpen, 1-2! Klass rakt igenom. Våran annars ack så kritiserade Bendtner var extremt aktiv och spelsugen då han kom in och gjorde det mesta rätt. Mål skulle han göra också, även han framspelad av van Persie. Det var en simpel sak för Bendtner att avsluta från straffpunkten efter en snabb kontring av Arsenal. I slutet träffade han dessutom stolpen efter ännu en kontring.
4 minuters tillägg blev det till slut men Arsenal kunde hålla undan och hänger fortfarande med topplagen i ligan samtidigt som jag med en genomgripande känsla av lätthet kan andas ut. Inge mer sittandes på nålar, bara väntandes på en mirakulös upphämtning av Hull. 3 poäng är 3 poäng, men det var länge sen dem var såhär sköna.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 3 - Ovanligt bra i luften, chanslös på målet men lite dålig kommunikation med backlinjen vid vissa utrusningssituationer.
Bacary Sagna 4 - Offensiv, stabil. En rutinerad insats av en ovärderlig högerback.
Kolo Toure 3 - Tycktes inte besväras särskillt mycket. Bra insats.
Johan Djourou 2 - Tycktes besväras betydligt mer. Så länge man är ung så kommer man undan med en del skakiga insatser - åtminstone så länge de kommer såhär glest emellanåt. Nya tag inför nästa match, tack.
Gael Clichy 3 - Eliminerar Ronaldo - besväras kraftigt av Mendy? Han hade resonabelt god koll på sin gubbe, men Clichy har större förväntningar på sig än så.
Emmanuel Eboue 3 - Inte alls dålig. Gör mycket bra men tar en del felbeslut. Löpte mycket bra med bollen och utsatte motståndarförsvarare för problem hela matchen.
Denilson 3 - Seg i första, men en komfortabel och klok insats. Stod rätt placerad hela tiden och var som vanligt väldigt säker. Pekar formkurvan uppåt möjligtvis?
Abou Diaby 3 - Tycks ha problem att vara bra under långa perioder i en match. Kan följa upp en bra glidtackling och några klokt fördelade passningar med en vansinnesklack eller en överambitiös dribblingsräd. Helt klart en förbättring jämfört med Bolton-matchen dock.
Samir Nasri 4 - Bevisar vikten av att vara tvåfotad - ett vänsteravslut värdigt Eduardo! Har för mig att någon vitryss hade hans position ifjol.. hm, kommer inte riktigt ihåg vad han hette. Nåja, han saknas då ingenting då Super Sam presterar vecka ut, vecka in!
Emmanuel Adebayor 6 - Möjligtvis ett förvånansvärt högt betyg, men han gjorde i mina ögon en fullständigt perfekt match. Spelar han alltid såhär är han världens bästa target player. Ständigt hot, löpvillig, passningssäker, extremt teknisk och gillar att visa det.
Robin van Persie 6 - 3 assist, 1 farlig frispark, 1 livsfarlig frispark och allmänt bra spel. Vår bästa spelare i år?
Matchens lirare
Robin van Persie
Matchens utropstecken
Individerna! När allt går emot en och motståndarna löper mer än genomsnittskenyanen behöver man stora spelare som kliver fram. Nasri, Adebayor och van Persie är såna spelare.
Matchens frågetecken
Tunn trupp? Fábregas, Eduardo, Rosicky, Walcott, Gallas och Silvestre kan förtidspensionera sig - det här fixar vi!
