Matchen mot Cardiff - Tillbaka till framtiden
En av de mest sevärda filmer med manus som världen har givits. Spielberg och Zemeckis "Back to the Future". Jag har nog allt från Video, DVD, T-Shirt, Bubbelgum, hennafärg och smågodis. Framför allt manuset är storartat även fast det flippar ur i film tre. Back to the future är vad det handlar om i dagens Arsenal också. Framtiden ligger framför oss med match mot Cardiff i helgen och det är just här historien börjar. Det är mot cardiff historien börjar och ännu bättre blir det om man vrider tillbaka klockan 131 år och tre dagar och blickar rakt in i Yorkshires sköte. Här föddes Herbert Chapman. Under mitten av 80-talet stod jag öga mot öga med den byst av Chapman som finns på Emirates och då på Highbury. Han såg så där mystisk och mytisk ut, den gode Chapman.
Men åter till Cardiff. Att ta sig till Wales och Cardiff från England är enkelt. Över bron vid Bristol, fem mil till och man är på plats, men man är i Wales, en helt annat del av de brittiska öarna, som inte är England och detta är viktigt att förstå. Vi kliver tillbaka in i historien igen. 1925 tog Herbert Chapman över Arsenal efter att Leslie Knighton fått sparken och sade; "I will need five years to make Arsenal successful". Nästan på dagen fem år, så vann Arsenal sin första titel - FA-cupen mot Huddersfield och historien om tye "Glory years" tar sin början. men det var en "bump on the road på vägen". Nu rullar vi in Cardiff i historien. 1927 gick Gunners till sin första cupfinal. FA-cupfinal, storartade möjligheter och match på Wembley mot Cardiff; kom ihåg att de är från Wales. Det var en ganska regnig dag, bollen var hal, planen var usel och spelarna trampade runt som Berndtsson och Schultheiss i Konståknings-EM, det ramlades och man trodde Bambi var reinkarnerad.
Det blev dock ett mål denna dag. Hughie Ferguson i Cardiff slet sig loss i straffområdet och skickade ett skott mot Arsenals Dan Lewis(som f.ö var från Wales) och trots att lewis hade bollen väl träckt och var bakom bollen med hela kroppen, så gnuggade sig uschlingen under honom och in i mål. Efteråt så klagade man på att hans målvaktströja var nytvättad och efter det så spelade Gunners målvakt aldrig mer viktiga matcher i nytvättad tröja. lewis var syndabock. Domarn blåste av och Cardiff vann finalen. 1-0 var ett normalt resultat, men matchen är ihågkommen för just segern. Det är den enda gången hittills, som ett lag utanför Englands gränser har vunnit FA-cupen. Cardiff City.
Åter till nutiden. Matchen mot Cardiff i helgen har intressanta attribut. För det första är matchen mot dem ingen enkel match. Cardiff ligger högt i championship, spelar aggressivt och vill naturligtvis visa stora Arsenal vad man kan. Vidare är Gunners på gång- hur lustigt det än låter- och har spelat 8 raka seriematcher utan förlust. Trots ett bitvis bedrövligt iakttagande spel, tekniska finesser som hör hemma i Darren Bents register och målchansesumpning som påminner om Elmanders nivå, så biter vi oss tag i tabellen och hänger på. Det är moral och mäktigt. Vidare börjar det lukta återtåg från Eduardo; sagan om Arshavin kanske blir realitet och från sidan vet vi att tre offensiva spetsar i form av Rosicky, Walcott och Fabregas är på väg tillbaka med språng. Att sikta på vidare spel i FA-cupen med en chans att få tillbaka dem är en god utmaning. Cardiff blir en härlig värdemätare och kan ge en stor "boost" i laget inför nästa omgång och inför nästa batalj i premierleague.
Att ge sig i kast med Cardiff är att bege sig tillbaka till det förgångna; mot en motståndare, då det hela startade. Inte så framgångsrikt då, men en försmak. det var klubbens första riktiga final och pekade ut en kompassvisare mot framtiden. Där står vi nu och möter Cardiff igen. Back to the Future IV? Jag tar ratten..
