Arsenal - Burnley 3-0 (1-0)
Det blev ingen FA-Cupskräll på Emirates denna dag då ett övermäktigt Arsenal kontrollerade matchen från första till sista sekund. Det krävdes 3 fantastiska mål för att besegra Burnley och nu är Hull våra motståndare i kvartsfinalen.
FA-Cupen är alltid ett stort nöje, inte enbart pga dess anrika historia och den charm de små lagen för med sig, utan även ur ett laguttagnings-perspektiv. Man vet aldrig riktigt vilka som ska spela. Fabianski är cupmålvakt och får således vakta buren, Gibbs är våran inofficiella vänsterback i FA-Cupen och han fick bilda backlinje tillsammans med Djourou, Gallas och den outtröttlige Sagna. Diaby och Song spelade centralt på mitten med Arshavin (vänster) och Eboue (höger) på kanterna. Vela och Eduardo som bildade anfallspar. Nasri och Denilson lämnades utanför truppen.
Burnley, med tränare Owen Coyle i spetsen, utlovade offensiv fotboll - och parkerade 10 spelare på egen planhalva. Arsenal och Burnley hade inte mötts sedan någon gång under det mörka 70-talet, då polisongerna var okontrollerade, ålpaj och fish 'n' chips utgjorde 80% av den engelska kostcirkeln och en pubrunda efter matchen var obligatorisk. Nu har de mötts 3 gånger på 14 månader. Senast slog de ut Arsenals Carling-kids med 2-0 på Turf Moor - nu blev det andra bullar, mycket tuffare bullar, för bara Vela, Fabianski och Gibbs behöll sina startplatser från det mötet. Det är liksom lite mer kött på Alex Song än vad det är på Mark Randall.
Första halvlek
Burnley tycker om att trycka upp spelare framåt och de ska de ha en eloge för - alla gillar offensiv fotboll - men de spelar i allra högsta grad Championship-fotboll. Eller Bolton-fotboll som man också brukar kalla det. Det gäller att vinna nickduellerna och sedan vara först på andrabollarna. Sådant som Wenger drömmer mardrömmar om. Våran under Wenger-eran eviga nemesis, Championship-fotbollen, ställde till det i början då vi av någon anledning inte riktigt var villiga att ta smällarna. Burnley hade all boll de första 2-3 minuterna. Efter det började man äta sig tillbaka in i matchen, dock utan stjärnglans och champagnefotboll. Det såg ut som de ofta gjort på hemmaplan de senaste matcherna; segt, trubbigt och nonchalant. Burnley lyckas dock med att sega ner matchen och hindra Arsenal från att spela genom att krympa ytor, pressa bollhållare och ständigt ligga tätt i rygg. Diaby och Song, som fått uppgiften att agera spelfördelare idag, spelade alltid ut bollen till den högra kanten där Eboue huserar och det bidrog säkert. Vi har nyss betalat dyra pengar för Arshavin, testa spela ut bollen till honom också. Då händer det alltid saker.
Eboue gjorde det dock bra i den 8e minuten då han blir bryskt tacklad i straffområdet. Det bör vara en solklar straff men Chris Foy insisterar på att vara en värdelös domare. Första målet kom dock - mycket olikt det Arsenal vi på senare tid fått stifta bekantskap med - direkt på den första chansen. Vela mötte, drog med sig sin mittback upp i rygg, som han sedan tunnlade, satte fart efter bollen och (såklart, vad annars?) chippade den utrusande målvakten för att ge ledningen till Arsenal. Det där var riktigt snyggt och The Beast fick snopet plocka bollen ur nätmaskorna. Rätt åt honom.
Jag satt numera och hoppades på en målmässig ketchupeffekt men riktigt så blev det inte eftersom att allt man hann med utav nämnvärd karaktär innan halvtidsvilan var några nästan-chanser för Eduardo och Vela samt ett skott av Eboue som den danske besten i Burnleys mål för göra en kvalificerad räddning på.
Andra halvlek
Det är en riktig lättnad jag känner när TV-rutan återigen visar Ashburton Groves golfgreen-liknande fotbollsplan. Det är en välkommen omväxling från panelen i studion. Framför allt den där idioten jag inte känner till.. han längst till höger. Usch. Vad gör han i utbyte mot sin lön? Det var länge sen jag blev så irriterad på sådan uppenbar anti-Arsenalpropaganda, och ändå har de flesta Arsenal-fansen, mig själv inkluderat, utvecklat en sorts immunitet gentemot sådant efter år av "misslyckanden". Jag var en centimeter från att i äkta pensionärs-anda skriva en arg insändare. Så illa var det.
Andra halvleken! Arsenal har kontrollerat allting hittills och det är Burnley som måste bjuda upp ifall deras drömmar om Wembley ska hållas vid liv. Riktigt så blir det däremot inte, för 5 minuter in i andra halvleken visar Eduardo att han inte glömt var nätet står trots lång skadefrånvaro. Alex Song av alla människor demonstrerar tekniska färdigheter ingen trodde att han besatt då han elegant chippar fram Eduardo i straffområdet som, ännu elegantare, drar till med ett stenhårt ytterside/klack/volleyskott i bortre krysset! 2-0! Glöm Zlatans klack mot Italien i EM och glöm allt vad du trodde om Eduardo - killen som bara gör fula mål, eller hur var det nu, äckliga Viasatpanel? - för det där var ett konstmål. Jag tittar gärna på 89 minuter av sidledspassningar mot ett samlat försvar för att få se två mål av de kaliber vi fått turen att se idag.
Burnley förstår att man inte går vidare ifall man förlorar med 2-0 och gör några offensiva byten. Arsenal byter också. In med Ramsey, den återvändande Walcott och van Persie. Ytorna blir större och det gör att den tidigare relativt anonyma Arshavin trivs som Ashley Cole i en fyllecell. Ursäkta mig ifall jag förhastar mig lite nu, men jag tror verkligen att firma Arshavin/Walcott har potentialen att bli den nya Bergkamp/Ljungberg. Ytterligare bevis för min teori bjöd spelarna själva på då Arshavin sökte upp ytan Burnleys allt offensivare mittfält lämnade bakom sig och serverade vid ett flertall tillfällen Walcott några fina mackor. Ena gången kom Jensen ut och stoppade Walcotts friläge, den andra gången valde Walcott att chippa från ena änden straffområdet till det andra där van Persie väntade men som tyvärr inte kunde kontrollera sin våldsamma volley-sving. Den tredje gången blev han felaktigt avvinkad för offside. Det bådar gott! Se upp för Walcott, Roma.
En period av dåligt passningsspel präglar matchen cirka 70-80 minuter in. Troligtvis för att Arsenal överlåter taktpinnen till Burnley och att kvaliteten på det viset sjunkit. Det är dock återigen Alex Song, som varit en av de bättre spelarna i Arsenal idag, som ser till att matchen blir totalt punkterad. Han får bollen högt upp, klackar bakåt till den framstormande Eboue som inte gör något misstag utan borrar in bollen i bortre burgaveln för 3-0. Den obligatoriska afrikanska dansen vid hörnflaggen följer och sedan ett hjärtvärmande kramkalas. Strax efteråt blåses matchen av.
Spelarbetyg 1-6
Lukasz Fabianski 3 - Oprövad, men han visar att han verkligen förbättrat sitt luftspel.
Bacary Sagna 3 - Finns det ingen fransk motsvarighet på "inlägg"? Bakåt är han dock samma gamla pålitliga klippa.
William Gallas 3 - Lugn och fin.
Johan Djourou 3 - Jag gillar Djourou, men på senare tid gör han det inte alltid så lätt att tycka om honom. Han inleder precis som mot WBA väldigt darrigt men spelar upp sig till ett respektabelt godkänt betyg.
Kieran Gibbs 3 - Håller Eagles tyst hela matchen. Likaså Eagles ersättare. Ganska o-äventyrlig offensivt idag, men det kan bero på att vi inte tyckte om att spela på vänsterkanten?
Emmanuel Eboue 3 - Snyggt mål, bra arbetsinsats, godkänd match.
Alex Song 5 - Kanske hans bästa match i Arsenal-tröjan. Jag satt och tänkte att han verkligen gjort en bra match hittills och då chippar han först fram Eduardo och klackar sedan fram Eboue. 2 ass och en miljard brytningar. Fortsätt på den inslagna vägen, tack.
Abou Diaby 3 - Vinner lite närkamper här, passar lite sidled där och springer upp och ned. En dag på jobbet.
Andrey Arshavin 3 - Anonym i första halvleken och uppenbarligen inte helt tillfreds ute till vänster, långt bort ifrån all action. När Burnley trycker upp och ytor öppnas så blommar han ut och är nära ett högre betyg. Passningsgeni? Ja.
Carlos Vela 4 - Målet är nästan värt betyget i sig. Ännu ett fantastiskt lobbmål i sin ständigt växande samling.
Eduardo 4 - Man kan hålla långa diskussioner för att bestämma vems mål som var snyggast; hans eller Velas? Det tycker jag inte vi måste göra utan det räcker med att lugnt konstetera att Arsenal hade vunnit ligan med en hel Eduardo förra säsongen. Hur många mål kommer han hinna med detta år måntro?
Theo Walcott 4 - Gör ett otroligt bra inhopp - det märks inte alls att han varit borta i 3-4 månader. Roma bör akta sig.
Aaron Ramsey 3 - Lite lätt, lite ung, lite över-ambitiös. Men nog finns det en riktigt duktig spelare gömd där inuti någonstans.
Robin van Persie visar varför han är Arsenals bästa spelare i år med sitt korta inhopp. Dock för kort för att betygsättas.
Matchens utropstecken!
Målen! Aaaaaaaaaaarghhh!!!
Matchens frågetecken?
När ska Lasse Kinch (visst är det så han heter) och den för mig namnlösa "Arsenal-supportern" i studion inse att man ska hålla käften när man inte har något vettigt att komma med? Vill jag ha inkompetens i TV-rutan slår jag bara på "Den rätte för Rosing".
Matchens lirare
Alex Song. Denilsons partner mot Roma? Jag hoppas då på det!
