Newcastle - Arsenal 1-3 (0-0)
16 matches unbeaten - 34 to go? Arsenal förlängde sin förlustfria svit i Premier League och oss optimistiskt lagda fotbollsfans börjar drömma om en återkomst till fornstora dar. De lite mer realistiska med någon form av verklighetsförankring nöjer sig dock med att konstatera att fjärdeplatsen verkar allt mer som en trolig slutposition.
En ur Arsenal-ögon sett fantastisk fotbollslördag (Man U och Chelsea torskade) avrundades med nyheterna om att Walcotts skada inte alls var så pass hemsk som först befarat - jag har dock en teori om att han bara förklarades skadad av Wenger för att slippa landslagsuppdrag - och en otroligt härlig vinst över Newcastle som får en att njuta på sätt som måste beskrivas som syndiga.
Almunia återhämtade sig från skadan som odjuret Diouf åsamkade honom senast, den vanliga backlinjen (alltså ingen Djourou) höll till framför honom medan Diaby, Denilson, Nasri och Arshavin bildade ett mittfält bakom Robin van Persie och den mycket förbättrade Nicklas Bendtner. Eduardo skakade av sig sin lilla ljumskskada och gick att finna på bänken. Tre poäng var ett måste för att rycka ifrån Villa i tabellen. "Vi ska inte fokusera på Villa" säger Wenger, och jag är inte den som säger emot hans majestät, men en intressant notering är att Villas 3 nästa matcher lyder som följande: Liverpool borta, Man U borta och Everton hemma. Take the hint.
Första halvlek
En sedvanligt fantastisk inramning på St. James' Park var vad som avbildade sig på TV-rutan vilket får mig att hoppas att Newcastle håller sig kvar i Premier League. Psykfallet Barton och benknäckarbröderna tillika idioterna Guthrie och Nolan får dock gärna åka ur.
Arsenals backlinje led utan det huvudspel som Djourou bidrar med då Newcastle skickade långboll efter långboll upp emot forwardsparet Lövenkrands och Martins som höll sig tätt ihop för att jobba med eventuella knock-downs, som det heter. Det är ingen jättehemlighet att Newcastle skulle få det svårt att passa bollen fram till sina anfallare med ett mittfält så pass begåvningsbefriat som Nolan och Butt eller att kombinationen Toure-Gallas blir lidande av luftspel och fysiskt starka motståndaranfallare - så vem som helst hade kunnat förutspå matchbilden. Det var under långa perioder i första halvlek väldigt oroligt i Arsenals försvar. Varken Toure eller Gallas hade en bra dag. När Arsenal dock får tag i bollen så skapar man ofta målchanser. Den första föll till den väldigt pigga Bendtner som hittade en yta mellan mittback och ytterback, tar emot en fin passning av van Persie och avslutar - hör och häpna - innanför målramen, men Harper klarar skottet ur dålig vinkel.
Newcastlespelarna har sina fans i ryggen och spelar i ett väldigt högt tempo och med en frenetisk press som gör det väldigt svårt och jobbigt för Arsenal. De ställde till med stora problem för Man U när de senast spelade borta mot Newcastle, så det var kanske att vänta. Inlägg bombas in i Arsenals straffområde, dock inga direkta farligheter än. Inte förrän domare Halsey bestämmer sig för att påminna oss alla om den undermåliga domarstandarden i England och blåser straff för Newcastle. Några barnförbjudna och högljudda yttringar senare får jag se Martins - matchens bästa spelare dittills - stega upp för att skicka publiken in i hysterisk glädje. Trodde jag. Almunia, iförd den ack så trendiga (åtminstone inom den moderna fotbollen) "Robinho-frisyren", dyker till sin vänster och räddar den relativt tama straffen från en straffskytt som annars är känd för att skjuta stora hål i nätmaskorna. Extremt viktigt.
Det var startskottet för en rad högintressanta situationer. Efter strax under halvtimmen spelad får van Persie bollen i offensiv halvmåne, snurrar på en femöring och spelar in Arshavin i boxen som, istället för att skjuta direkt som alla förväntade sig, tog med sig bollen i sin diagonallöpning, rundade sin back och sköt på täckande Taylor. Där borde det varit 1-0. Tydligen sköt Arshavin väldigt hårt på Taylor vilket gjorde honom förargad, för bara någon minut senare så armbågade Taylor medvetet (ja, han tittade upp och såg honom först) Arshavin rakt i ansiktet. Hur det inte är ett solklart rött kort har jag ingen aning om. Halsey nöjer sig med frispark, som till slut blir resultatlös.
Det är end-to-end stuff. Clichy räddar ett ett friläge med en avgörande tackling, Arshavin plockar upp bollen på egen planhalva samt driver 30 meter och skjuter ett stenhårt långskott som tar i ribbans överkant, Lövenkrands får inte kontakt på ett livsfarligt inlägg 2 meter från mål, Diaby slarvar bort ett utmärkt 3-mot-3-läge, van Persie tar ned en läcker lobbpassning i straffområdet av Nasri men Harper kommer ut och gör sig stor och klarar friläget. Puls på 723. Stax efteråt slarvar Coloccini á la Derby 07/08, Bendtner kommer fri i straffområdet och väljer att spela bollen i sidled till van Persie vars direktskott återigen täcks av en uppoffrande Taylor. Tydligen sköt van Persie inte lika hårt - eller träffade lite mildare - för han slapp undan ett mordförsök från Taylor. Tur det. En armbåge i ansiktet på van Persie innebär troligtvis 6 månader på behandlingsbordet.
Andra halvlek
Newcastle måste vara nöjda med sin första halvlek, även om Arsenal har skapat flest och bäst chanser. Inget av lagen gör några byten, förutom Bassong i Newcastle då som utgick efter 30 minuter i första halvlek.
Arsenal tar kommandot. Clichy är sig själv från förra säsongen, springer som en dopad kenyan längs vänsterkanten och vinner en frispark. Arshavin lägger in bollen som Bendnter når högst på och mycket elegant - baklänges - nickar in bakom en chanslös Harper! 1-0 och sett till chanserna är det rättvist, oavsett vad kommentatorn ville få det att se ut som. Glädjen var dock extremt kortvarig - TV-repriserna hinner knappt ta slut förrän det är kvitterat. Oba Martins tar emot en långboll som Gallas skamliga försök till undanrensning tillåter honom att göra och kvitterar genom att skjuta mycket rappt intill stolproten från straffområdsgränsen. Hjärtskärande dåligt försvarande där.
Detta var dock ingen vanlig match. Jag hinner knappt sörja det dåliga försvarsspelet som släppte in Newcastle i matchen igen förrän Diaby förtjänstfullt vinner bollen på mitten, väggspelar med en mötande van Persie som spelar in Diaby i det enorma vakum Newcastles backlinje lämnat och gör inget misstag på sitt friläge då han dundrar upp bollen i nättaket. 1-2, sinnessjukt! Nu blev det ingen kvittering utan Arsenal käkar upp de tröttnande Newcastlespelarna och skapar mängder av chanser. Samma holländare agerar kreatör strax efteråt då han gör det han är allra bäst på; hitta ytor där dem egentligen inte finns, tar emot bollen, vänder upp och hittar en djupledslöpande Nasri som får oförskämt mycket tid på sig i straffområdet och avslutar intill närmsta stolpen för att utöka Arsenals ledning!
Ytterligare målchanser involverar att Clichy frispelar van Persie som inte lyckas med att runda Harper, ett totalt kaos i Newcastles straffområdet där Denilson, via Harper, träffar ribban och Bendnter om och om igen misslyckas med att få bollen över linjen. Diaby ser ut som en helt pånyttfödd spelare efter målet - i 63 minuter var han rent ut sagt dålig. Han är dock inte färdig riktigt än utan på tilläggstids springer han fram likt det expresståg han är och dundrar ett stenhårt skott i stolpen från snäv vinkel. Det var riktigt nära förudmjukande siffror för Newcastle där.
Matchen blåses av utan att Newcastle kommer nära en reducering och 3 välförtjänta pinnar ackompanjerar Arsenal på hemresan. Nu bör vi alla Gooners hålla hand, tända rökelse och sjunga lägersånger medans vi bevittnar hur Liverpool dissikerar Aston Villa imorgon. Praise Wenger.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 4 - Räddar en straff, men flamsar runt på en del höjdbollar.
Bacary Sagna 4 - Följer upp sin fina insats mot Hull med ännu en fantastiskt stabil insats. Inläggen satt fint idag.
William Gallas 2 - Han måste väl få ha en dålig dag han också för hittills i år har han varit en klippa. Hoppas på förbättring från honom nu när det vankas CL-spel.
Kolo Toure 3 - Bättre än Gallas, men långt ifrån förtroendeingivande. Spelar alltid bättre bredvid Djourou.
Gaël Clichy 5 - Åh vad jag har längtat efter en sån här match. Jag har velat se Gibbs från start i minst 1½ månad nu och det har aldrig känts såhär skönt att få käka upp mina egna ord. Exemplarisk attityd och arbetsmoral. Imponerande! Matchens lirare.
Andrey Arshavin 3 - Nära på målskytt och slår en ostoppbar frispark till Bendtners mål men det känns som att Newcastle lyckades neutralisera den lilla Tsaren, framför allt i andra halvlek. Sen att domaren totalt misslyckades med att beskydda honom från de regelvidriga överfallen är en annan sak.
Denilson 4 - Täppte inte till luckan framför backlinjen i första halvlek, men han spelar upp sig.
Abou Diaby 3 - Underkänd första 60 minuterna - majestätisk sista 30. Onekligen en oslipad diamant som kommer blomma ut såfort han börjar spela enkelt och ta rätt beslut.
Samir Nasri 4 - Jag har längtat efter en bra Nasri-insats ett tag nu och, inte minst, ett Premier League-mål. Axlar den kreativa manteln mycket bra när Arshavin var ur slag. King Samir är tillbaka.
Nicklas Bendtner 4 - Han har varit överjävligt bra sedan West Brom-matchen då han hängde två pytsar - det är bara målen som saknas. Idag krönte han en fin arbetsinsats med mål. Mer sådant och Adebayor är inte längre en man för startelvan.
Robin van Persie 4 - Anonym match för en man med hans standard, ändå gör han 2 livsviktiga assist och nästan 2 mål.
Song kommer in sent, spikar igen mittfältet och slår inte bort en pass. Århundradets mest förbättrade spelare? Han och Eboue betygssätts dock ej.
