Osannolik målfest i Liverpool
Andrey Arshavin gjorde fyra mål på Anfield men föga hjälpte det då The Gunners spelade pojklagsförsvar
Förutsättningarna talade för en bra men kanske något tillknäppt match. Liverpool jagar förstaplatsen i ligan medan Wenger säkerligen ville hålla den obesegrade sviten intakt.
Startelvan har ni sett i en separat artikel så vi hoppar direkt på händelserna.
Första halvlek
The Gunners sparkar igång matchen i sina gula bortaställ (som för övrigt hyllar laget från 1989 som knep ligan på just Anfield) inför en förväntansfull publik.
Det är Liverpool som tar kommandot, piskade att vinna matchen för att inte låta sin lilla guldchans glida ur händerna, genom Fernando Torres. Ett svagt Arsenalförsvar med en rundad Kolo Toure i spetsen släpper omgående igenom honom men hans tama skott räddas bra av Lukasz Fabianski. Några minuter senare upprepar sig historien men återigen är vår polske burväktare på tårna.
Tio minuter är spelade då han gör en bra dubbelräddning då han först dyker framför Benayouns fötter och sedan dyker efter returen också. Han lyckas aldrig hålla bollen, men han avvärje faran skickligt två gånger.
Den imponerande inledningen verkade stärka Fabianskis självförtroende och det behövdes verkligen då Arsenals försvarsspel fortsatte vara under all kritik. Torres får återigen avsluta ohotad, men än en gång är Fabianski vaken och avvärjer ett mål bakåt.
På en av Liverpools alla hörnor lyckas Daniel Agger nickskarva bollen förbi den så långt fantastiske Fabianski, men inte ens det verkade räcka. På mållinjen stod Samir Nasri och rensade.
Så kommer det då, som en blixt från en klar himmel. Den räddande ängeln Nasri tar med drygt 35 minuter spelade bollen enkelt från Mascherano vid straffområdeslinjen och hittar en djupledslöpande Cesc Fabregas. Jamie Carragher -Liverpools egen Tony Hibbert- och resten av hemmaförsvaret vinkade fortfarande på offside då Fabregas spelar in bollen framför en framstormande Andrey Arshavin som smäller in ledningsmålet via ribban.
Liverpool må ha blivit chockade av Arsenals ledningsmål men definitivt inte handlingsförlamade och Benitez lagbygge fortsatte att trumma på, men gång på gång var Fabianski ivägen trots att försvaret gjorde honom björntjänst på björntjänst.
Howard Webb sätter pipan i munnen och blåser av en första halvlek som spelmässigt varit Liverpools men målmässigt Arsenals. Wenger måste ha tyckt att halvtiden kom väldigt lägligt då försvarsspelet inte alls klickade.
Andra halvlek
Något försvarsspel verkar Wenger inte ha orerat om i omklädningsrummet då den andra halvleken fortsatte som den första slutat. Hönsgård i Arsenalförsvaret och efter att ha fått ett inlägg borttäckt hittar Dirk Kuyt på sitt andra försök in med bollen till Fernando Torres som tämligen ohotad får gå upp och knoppa in kvitteringen...
...Och värre ska det bli. Fortsatt cirkus i försvaret ger också Liverpool ett ledningsmål. Istället för att rensa iväg bollen (Silvestre!!!) försöker man passa sig ur situationer, bollen hamnar hos Kuyt som slår in bollen framför mål och där finns Benayoun och krigar in 2-1 till Liverpool bakom en chanslös Fabianski.
Samtidigt som Erik Edman gjorde bort sig bakom mikrofonen och tillsammans med Fredriksson diskuterade exakt hur fantastiska Liverpool var som vänt ett underläge valde Wenger att plocka ut en osynlig Denilson och sätta in kvicksilvret Theo Walcott.
Strax därefter small det. En Andrey Arshavin som såg ut att ha mattats något stal bollen från en Liverpoolförsvarare, avancerade ett par steg och drog till med högerfoten. Skottet borrar sig in i den borte burgaveln bakom Pepe Reina som var totalt chanslös. Kraften i skottet fick bollen att skruva sig bort från hans utsträckta armar och det var kvitterat på Anfield.
Erik Edman slickade fortfarande sina sår då ryssen slog till igen tre minuter senare. Efter en dålig rensning i Liverpools straffområde får Arshavin bollen framför fötterna och sopar in sitt och Arsenals tredje mål för kvällen med vänsterfoten och resultatet hade vänt – igen.
Men inte räckte det här. Arsenalförsvaret agerade värre hönsgård än någonsin och både Silvestre och Toure såg milt sagt lite halvtjocka och lata ut då Torres enkelt kunde vända och placera in 3-3 bakom Fabianski. Den neutrale tittaren var säkert överförtjust men själv var jag mest orolig för att mitt hjärta skulle glömma bort att slå mellan alla mål.
Nicklas Bendtner fick en jobbig uppgift som ensam anfallare, men efter att inte ha skapat någonting på 75 minuter har han en boll i nät som dock blir bortdömd för offside. På reprisen ser man att Bendtner är offside med överkroppen men samtidigt känner jag att man ser ett sånt läge frias i en annan match. Surt, definitivt, men inget att hänga upp sig på.
Liverpool fortsätter att dra nytta av det virriga försvaret från Arsenals sida och återigen räddas en nick efter hörna på mållinjen. Den här gången är det Kieran Gibbs som får sträcka ut och nicka iväg bollen till en ny hörna.
Den briljante teknikern Carragher har sedan en volley utanför, men båda lagen ser ut att dra sig tillbaka något och en del byten görs. Wenger byter ut osynlige Bendtner för Diaby, troligen för att få lite ”kraft och nickstyrka” på mittfältet. Diaby missar sedan en nickduell på mittfältet och Gibbs rensar undan farligheten till en hörna.
Hörnan slås men Fabianski boxar iväg den och plötsligt har Theo Walcott bollen vid fötterna och det är full fart framåt. Ensam mot två backar ser det först ut som, men i nederkant av bild kommer en högröd ryss rusande, får bollen och smäller in 4-3 till Arsenal. Smått osannolikt. På 8 ligamatcher har han nu gjort 6 mål.
Klockan står på 90 minuter och alla väntar sig att fjärdedomaren ska hålla upp sin tavla med antalet minuter kvar att spela. Där står... fem. FEM! Var hittade Webb fem övertidsminuter? Arsenal hade inte ens gjort alla sina tre byten och några skador var det inte tal om. Visserligen var sex mål gjorda i den andra halvleken, men några fem minuter, njae, det köper jag inte.
Två minuter in på övertiden händer det, såklart. Benayoun kan slå in 4-4 bakom Fabianski. Sagna står och tittar på efter att varken Silvestre eller Toure lyckats få bukt med ett inlägg. Dom kan ju vara svåra att hantera...
Matchen slutar 4-4 och Arsenal hade i slutet ytterligare en boll inne bortdömd för offside. Vi fick inte se någon repris på det, men det såg tajt ut. Fast tja, hade vi satt 5-4 hade väl någon i backlinjen ändå sopat in ett självmål och gett Liverpool 5-5. Fortsätter det så här får vi göra iallafall åtta mål mot United i Champions League-semin i nästa vecka.
Spelarbetyg 1-6
Lukasz Fabianski 4 – Gör en fantastisk första halvlek trots en av modern tids sämsta försvarsinsatser.
Bacary Sagna 1 – Blekare än en magsjuk Hleb efter nyårsuppehållet. För tidigt för 90 minuter?
Mikael Silvestre 1 – Sköter sig bra så länge han inte är nära bollen.
Kolo Toure 1 – Totalt bottennapp, verkar vara helt ur balans.
Kieran Gibbs 2 – Bäst i backlinjen men bara marginellt.
Andrey Arshavin 6 – Fyra mål och ändå bara ett poäng, jag lider med Arshavin ikväll.
Denilson 2 – Totalt osynlig och byts helt rätt ut i andra halvlek.
Alexandre Song 5 – Trots att han inte blir omnämnd i rapporten gör han en jättematch då han vinner boll, visar lugn och slår passning efter passning till rätt adress.
Cesc Fabregas 3 – Verkar inte trivas helt i den lite mer offensiva positionen men sköter sig ändå bra.
Samir Nasri 3 – Jobbar bra defensivt men ser annars lite sliten ut. Vilas i helgen?
Nicklas Bendtner 2 – Ensam på topp är inte en tacksam uppgift men nog kunde dansken ha jagat lite mer boll.
Theo Walcott 3 – En offensiv injektion på mittfältet som med sin fart river hål i vilket försvar som helst.
Abou Diaby betygsätts inte. Kvar på bänken fanns Mannone, Vela, Eduardo, Ramsey och Eboue
Nu hoppas jag att Wenger nöter försvarsspel, låter samtliga backar gå hem från Liverpool samt visar resten av truppen att det faktiskt kan löna sig att skjuta då och då.
