Kanonbloggen: Arkiv januari-mars 2009

Kanonbloggen fortsätter...

Ett ondskans redskap
(Skog, 27 mars 2009)

Livet är skönt att leva nu; Arsenal gör mål för skojs skull igen, Bendtner börjar likna en riktigt duglig fotbollsspelare (vem kunde ha trott det?), ordningen är relativt väl återställd i tabellen då Aston Villa är tillbaka där dem hör hemma - se till att stanna där nu - och alla skadade spelare börjar bli.. inte skadade igen. Förutom Rosicky då, men det är ju underförstått.

Men, precis när man börjar hitta form från fornstora dar, så kommer ett internationellt uppehåll och förstör allting. Jag hatar landslagsuppehåll. Det är en förbryllande uppfinning däremot och minst sagt ett underligt koncept. Några streck i en kartbok mot några andra streck, för så mycket mer än så är det ju inte. Jag köper inte för en sekund att man bör "ställa upp för sitt land" eller att det finns någon sorts nationalheder att värna om. Jag känner mig inte svensk. Jag varken håller på eller älskar Sverige, jag älskar Arsenal. Så min värld fylls ju inte till bredden av okontrollerad och ohämmad glädje nu när landslag väl bestämt sig för att spela emot varandra mitt i upptakten av säsongens viktigaste skede. Dessutom återvänder alltid minst en Arsenal-spelare med en långtidsskada. Förra året: Robin van Persie ådrog sig långtidsskador 2 gånger om och i år blev Theo Walcott borta 4 månader då han skadade sig på träning inför en meningslös vänskapsmatch mot något värdelöst landslag från 3:e världen som hade besegrats 10-0 ändå. Wham bam, thank you ma’am. Det känns som att bli våldtagen, typ, som vokabulärmiraklet Pardew skulle ha sagt.

Landslagsuppehåll är onekligen ett ondskans redskap.

Sverige möter Portugal tydligen. Det är sjukt så lite jag bryr mig. Nej, jag tycker att en bojkott av detta är precis vad som krävs, även fast jag vet att jag kommer att sitta och se matcherna ändå bara för att stilla min fotbollsabstinens, men när jag väl svalt min stolthet och sätter mig för att bevittna någon landskamp så kommer det definitivt inte bli Sveriges. Frankrike har ju kallat upp 6st (visst var det 6 st? Nasri, Diaby, Clichy, Sagna, Gallas.. nej, 5) Arsenal-spelare, så den matchen, oavsett motstånd, är ju av mest intresse för mig. Det är alltid kul att få återså Kung Thierry i neutrala sammanhang.

Allt jag kan göra tills dess är att sysselsätta mig själv med något - för alla landslagsveckor är ju infernaliskt långsamma, men att sitta och sjunga för sig själv är liksom inte ett godkänt tidsfördriv. Det är som att vara fast i en jättelång och fotbollsfri sommar utan sol. Jag försöker hitta dugligt underhållande Arsenal-nyheter och kollar in den officiella hemsidan, där allt jag ser är Kolo Toure prata om.. landslag. One nil to the Arsenal, till tonerna av “Go West”, skanderar glatt och högljutt genom luften. Jag kan vara en riktig sångfågel när lusten faller mig in.

Vilken liga som är bäst...
(Broström, 25 mars 2009)

– Min pappa är starkast!
– Nej, min pappa är starkast!
– Min pappa kan lyfta typ två jättestora hantlar!
– Nähe.
– Joho.
– Nähe.
– Joho.

Allvarligt talat, jag så jävla less på dagisdiskussionerna av alla experter och supportrar, som lipar om vilken liga som är den bästa. Jag förstår inte när det blev så viktigt att ens lags liga var bättre än någon annans lags liga? Först och främst bryr jag mig om att det går bra för Arsenal. Och om vi slutar fyra i ligan den här säsongen kommer ju inte jag må bättre av vetskapen att vi kom fyra för att Premier League var ligan med högsta kvalitet. Tvärtom. Det är ju skit att alla andra lagen blivit så mycket bättre att vi inte kan springa hem ligan utan förlust längre, och ha sviter på sisådär 49 matcher innan FA bestämmer sig för att enough is enough och ger stafettpinnen till United.

Jag kommer inte heller må bättre av vetskapen att vi kanske – rent jävla superhypotetiskt - hade vunnit Serie A, eftersom vi aldrig någonsin kommer att spela i Serie A. Det är ju inte som att det lottas i början av varje säsong vilket land man kommer att få spela i.
– Åh, Portugal, trevligt. Sommar, sol och 104 poäng.
Wenger vet ju om innan säsongen vilket motstånd han har att mäta sig med, och det är ju upp till honom att bygga ett lag som kan ta hem Premier League, inte att bygga ett lag som hade kunnat vinna typ Bundesliga.

Champions League då. Om Arsenal inte vinner kommer ju inte jag sitta och dunka mig för bröstet om Steven Gerrard får lyfta pokalen, efter att Ryan Babel slängt sig i straffområdet och Peter Fröjdfelt blåst straff. Tvärtom. Det är ju skit även där om Arsenals rivaler får slänga in en massa medaljer i sina garderober och spruta en massa dyr champagne på varandra. Jag ser hellre att de andra lagen åker ut med dunder och brak. Då kan man åtminstone tröstdricka en bärs när man förlorar finalen mot typ Barcelona, efter att Terje Hauge visat ut vår målvakt i stället för att döma mål, och bestulit oss chansen att vända och vinna med sisådär 5-1 – och tänka att vi i alla fall var bättre än scumsen från norr och det där blåa laget i Fulham.

Wenger knows! eller Jag- En opportunist?
(Falk, 25 Mars 2009)

Så blev det kallt igen. Riktigt kallt. Drivis i pungen, pingviner till frukost och såg jag och min son inte en liten fjäll-lämmel som ilade förbi med en fart som Gaêl Clichy skulle haft svårt att hänga med. Kylan är tillbaka; ligger som en blank skynke över den östgötska nejden och från fabriken ser tyst, kall rök spira upp som i en rysk fabrik i Uralbergen. Då är det skönt att London värmer. Om en månad sitter man där: med tröja, nypinkad, glad och mysig och ser när Gunners krossar Boro. Det är bättre än en dag på cirkus. För ett par månader sedan kände jag inte riktigt samma glädje. Visst, det är majestätiskt att komma till norra London, till staden London och alla dess skrymslor, vråer och fantastiska uteliv. Alla vackra engelska banjospelande damer med lår som sitter som en limmade i stövlarna och alla fans som ser ut som nedärvda Gary Nevilles. Jodå; jag gillar det med. Eller inte.. Men det var inget fyrverkeri då. Inget Gunners som valt att spela boll. Vi kryssade oss fram med 0-0-matcher, ett spel som passade i Women USA League och det fanns en inneboende kritik mot Wenger, hans sätt att formera laget, sidledsförflyttningarna och varför spelar han den där jävla Diaby hela tiden. Eboué var kass, Bendtner brände målchanser och minsann var inte Clichy uppsnurrad ett par gånger och varför kan han aldrig lära sig slå inlägg?

Ni känner igen det. Nedmonteringen av Wengers glada dagar var på gång. Man svalde ett "what-the-fuck" varje gång man såg dem och till slut blev man inte ens upprörd. Man halvlåg i soffan, såg sina barn lösa nobelprismysterier och gled in i en paralyserad uppgivenhet.

En som inte förlorade tron var Arsène Wenger.

Under alla dessa matcher från mitten av December fram till nu, när laget i princip gick runt på ett mittfält bestående av Nasri,Denilson,Song,Diaby och Eboué, så kom det inte ut ett uns av kritik mot laget, mot sina spelare och knappt heller mot motståndarna. Wenger konstaterade faktum. "It is a young team. We could have played better, but their defensive outline gave not many options". Typ så, fast på franzka. Gunners spelade en hemsk fotboll bitvis. Det gick långsamt. Det gick i sidled, det var tekniska misstag, det var felpassningar och kantspelet fanns inte. Ändå förlorades inte en match i ligan, vi är i semifinal i FA-cupen och i kvartsfinal i Champions league. 22 November 2008. Då förlorades senaste matchen i ligaspelet. 0-3 mot Manchester City. Då kändes de som att få en uppercut av Klitschko. Mittfältet då? Jodå; vi känner igen dem: Nasri-Denilson,Song-Diaby. A midfield from Hell skulle man nog ha kallat dem. Vi skrek på den ena efter den andra förstärkningen. Bönade om att Fabregas, Rosicky och Walcott skulle komma tillbaka. Wenger plöjde oförtrutet vidare. I samma plogfåror. Inte en match förlorades. 16 raka.

Wenger knows?

Självfallet. Som alltid. Wenger visste vad han hade att spela med. Det fanns inte så mycket annat. Varje panikvärvning hade troligtvis stjälpt lagsammanhållningen. Appiahs och allt vad de hetat som var på väg in. Wenger trodde på laget. han säkrade bakåt och hoppades på att Robbie Boy, Vela, Eduardo eller Bendtner skulle näta, för ni har väl inte glömt bort att Adebayor också saknats en längre tid? Spelarna växte med uppgiften. Denilson har varit fantastisk. Flest korrekta passningar i ligan. Visst, många är på tre meter och i sidled, men pojken har bitvis varit majestätisk och skapar en hel del målchanser också. Lill-Rigobert har visat en bländande teknik med klackar och skönspel och arbetat upp sig som en bollvinnare. Abou Diaby blixtrar till, men är fortfarande ojämn, men man kommer inte undan ifrån att han gör ett habilt arbete. Nasri blixtrar till, är ojämn både fram och tillbaka och Eboué? Ja, han är helt enkelt Eboué.

Som den opportune människa man är och kappvändare, liksom de flesta fansen, som tyckt att Wenger har gjort sitt och att han har förlorat touchen, så måste jag nog säga att jag ser fram emot nästa säsong något oerhört. Dessa gossar har fått en säsong med tempo och matcher i benen. Samtliga ovanstående nämnda- förutom Eboué- har väl egentligen inte spelat en sådan lång tid i rad i förstauppställningen och berikar klubben. Nu kommer de offensiva hjältarna tillbaka, med Fabregas, Walcott och nytillskottet Arshavin. Med Eduardo, Adebayor och kanske- mycket kanske- även Rosicky.

Sedan November har nan gått mellan frustration, irritaion, vankelmod, vemod och förbannelse. Så verkar det som att den där jävla fransmannen hade rätt igen. Att man aldrig lär sig. Fast det är ju klart; man skall inte sälja skinnet innan björnen är skjuten eller något liknande; Vi kan fortfarande bli femma eller sexa, åka ut i kvarten mot Villarreal och få stryk av Chelsea i semifinalen. Då skall jag säga "Vad var det jag sa?"..eller inte eller sitta på läktaren mot Boro och klaga. Kunde vara värre.

We all live in a yellow submarine? Jag kör hellre sänka skepp!
(Falk, 20 Mars 2009)
Jag är inte orlig. har man ett ett smeknamn som får en att tänka på Liverpool, så kan jag inte bli orlig. En mustaschprydd McCartney sjungandes "we all live in a yellow submarine" får inte mina känslor att svalla. Killen är från Liverpool. Send in the bombers. Men Villarreal då? Hyfsat intresserade av att ge oss en skaplig näsbränna efter att Riquelme gjorde i brallan när han ställdes mot Lehmann 2006. Nu har man chansen, men fan tror att man tar den. Gunners är på gång och en liten ubåtstur ned till mediterranean sea kommer att ge kraft, liv och lust och Spanien på våren är ett ställe som alla vill åka till. Villarreal är bra. Inte tu tal om det. Jag har full respekt för Capdevila, Cazorla, Senna och Pires. Ett mittfält som är ett av Europas bästa. Absolut. Men hänger de med i det tempo som Gunners drar upp? Villarreal; laget från bygden, småortslaget; Spaniens Leksand - ja på 80-talet- som bygger långsamt och smart. Men man måste samtidigt fråga sig; Ett lag som har en f.d ManU-are(Rossi) och en bajrare(Eguren), kan det locka till rädsla? Nja; Svampbob Fyrkant ger mer illamående . Men så Pires. Robert Pires; d'Artagnan. Mannen med looken, mannen med vänsterfoten vars känsla skar ett djupt snitt i alla kanonjärer under säsongerna han var hos Gunners. Läs "Fotballeur" och njut. Robert Pires är för alltid en kung och legend. Men nu skall även han få spö. Så där riktigt rejält. Med ridpiska. För Gunners kommer att rulla boll, spela boll och göra mål. Vi har ett lag som kan gå mycket långt i cupen; ända fram. Det är moral, spelarna börjar komma tillbaka och även fast både Cesc och Ade varit skadade, Walcott återigen är skadad, så finns det en känsla av att lyckas, en vilja att ta sig framåt och att bevisa något. Ligan är körd sedan länge, men Champions League? Här kan allt hända. Allt.

Villarreal är en hård match. Men en bra lottning. Som kollega Broström tycker att Porto är, så är Villarreal en bra lottning. Det kan bli ett öppet spel, ytor och där Gunners kan sticka emellan och Bendtner kanske kan komma in halv tolv och avgöra med en nick efter att ha missat tolv frilägen? Jag glädjer mig, ser fram emot kvartsfinalen och måste tillstå att ubåtar har aldrig varit min grej, så länge man inte gör tekno-musik av "Das Boot."

We are living in a yellow Submarine? Sjunkbomber på väg.

Ge oss Porto!
(Broström, 19 mars 2009)

Imorgon är det dags för Champions League-lottning och hobbytyckaren i mig bankar på hjärnbalken och kräver att jag häver ur mig lite onödigt tyckande. Men vad vore fotbollen utan spekulationer och diskussioner (sämre – bara man slipper alla jävla drömelvor och fantasivärvningar)?

Jag ser Porto som det tveklöst svagaste laget av de återstående åtta (och vi är ju självklart starkast), och motiveringen lyder som följer:

Porto är enligt mig det sämsta laget som är kvar, tillsammans med Villarreal. Jag tycker dock att det spanska laget är bättre organiserat och ett starkare bortalag. Vi slog Porto med 4-0 hemma i gruppspelet, och jag tror att vi är kapabla att göra något liknande även i slutspelet. Visst, vi förlorade på bortaplan – men då var vi redan klara för slutspel.

Annars är ju samtliga engelska lag mardrömsmotståndare, men måste jag välja något av dem tror jag fan att det blir regerande mästarna United. Det blir allt som oftast öppna matcher mot de röda djävlarna, och jag tror att det passar oss bra mycket bättre än tillknäppta tillställningar mot Benitez Liverpool (minns hemmamatchen senast). Jag skulle dessutom älska att höra Wenger och Fergie munhuggas och tuppfäktas igen.

Drar vi Barcelona kommer matchen att avgöras på vår vänsterkant. Om Clichy kommer upp i fjolårets form kan han stoppa Messi – och på så vis neutralisera hela Barcelona (som förstås har fler fantastiska spelare än argentinaren). Dessutom skulle det vara mäkta stort att få välkomna Henry hem till London.

Nu: Ishåkki. Jag vet – det är hemskt men sant. Men kommer man från Sveriges mest hockeyhjärntvättade stad – Skellefteå – får man snällt sätta sig framför teven och se skiten, annars välkomnas man nog aldrig hem till morsfars igen.

Bollocks, Mr Brown!
(Broström, 18 mars 2009)

Hull slogs tillbaka efter otursam start och vi verkar gå mot en trevlig säsongsavslutning, men det har redan herr Falk gått igenom. Efterspelet till matchen skulle dock präglas av spottloskor. Hulls manager Phil Brown öste saliv över kameran i teve, när han ilsket bedyrade att världens bäste Cesc skulle ha spottat mot Hulls andretränare Brian Horton:
"I was there. I witnessed it. Fabregas spat at our assistant manager. That's their club captain. Hopefully he's proud of himself. He spat at his feet."
Bollocks Mr. Brown! First class bollocks! Du är en dålig förlorare som inte kan acceptera att ditt lag har gått från en succéstart i Premier League till att vara på väg att åka ur, och nu försöker du rikta medias fokus till något annat än ert usla spel - Mourinho style.
Cesc Fabregas må vara en hetlevrad spelare, men att påstå att han skulle ha spottat mot Brian Horton efter en match som han inte ens var med och spelade, det verkar så otroligt att jag inte ens borde kommentera det. Cesc har dock dementerat skiten själv.

Phil Brown nöjde sig dock inte där. Senare sa han så här:
"Wenger wouldn't shake my hand when we beat them fairly 2-1 at the Emirates, he wouldn't shake my hand when they beat us, fairly, 3-1 at the KC Stadium."
Ehm, really? Kolla länken: http://www.youtube.com/watch?v=yeX90B0qg_g
Rätta till trosorna och fokusera på att hålla ditt lag över degraderingslinjen, nolla!

Anyways, we’re going to Wembley! Grande. Det var tio år sedan vi var där senast. Då mötte vi AIK och Rit-Ola i Champions League. Nu är arenan nyrenoverade och Chelsea ska slås tillbaka. Då borde Cesc Fabregas vara tillbaka och kanske blir det lika hett då som senast lagen möttes i cupsammanhang. Men inga spottloskor där heller, inte sant?

The dawn of a new era?
(Falk, 18 Mars 2009)

Innan vi gör någonting annat- lägg ifrån er snuttefilt, Gunnerspyjamas. Ställ er nakna mot norr, vicka på höfterna till höger och till vänster och krama en virkad mössa - så kör vi igen. För 53 år sedan idag, föddes Ingemar Stenmark. What a king. I honom var det Gunnerskvalitet. Han dansade nedför pisterna som en Arshavin, som en Walcott med nyansat pojkskägg, som en "spitting image" av Fabregas(sorry för den) och som en Alex Song som hittade en teknikbok i sitt hårsvall. What is going on? 2-1 mot Hull och jag ser ett gryningsljus som jag sedan länge inte sett. Kanske för att jag haft solglasögon, eftersom framtiden ser så ljus ut (världens bästa låt-titel för övrigt; "the future's so bright, gotta wear shades"av Timbuk3). Briggen blue bird av Hull seglade med sitt 0-1 länge och med hjälp av Sir Alex bäste vän och knähund Mike Riley, så hade det kunnat gått en lång väg, men the old guard- van Persie och en hyfsat offsidestående Gallas skickar oss till FA-cupens semifinal. Är detta "the dawn of a new era"? Inte sedan 2004/2005 har vi gått till semifinal. Ni hör så illa det låter. Inte sedan 2004-2005. Många Arsenalfans var inte födda då. Istället har vi på avstånd, ledsamt, ätandes hårbollar, spottandes små tomteklubbor, kunnat se hur Cardiff och Milwall exempelvis klivit ut på de vackra mattorna kring semifinalerna. Innan detta var vi i semifinal varje år(förutom straffdebaclet mot Leicester 1999 då..). 1998, 2002, 2003, 2005 vinster, 1999(min värsta fotbollsstund) och 2004 semifinal, 2001 final. Nu är vi åter där. I semifinal. Man blir glad. En illuster liten gök som gör vad man kan för att sjunga "La Voix", men får liksom inte till det och låter som en liten kåt kolibri istället. Typ.

Att bli glad åt en semifinal är dock lite typiskt för denna säsongen. Det känns som att Wenger slår till mig och många fans på käften med en George Scott-uppercut och menar "där fick ni; ni tvivlare". Vem? Jag? Tvivla? Aldrig. Eller kanske. I medvinden är kappvändarna långt borta. Jag kanske inte iklädde mig Tomas Tvivlarens skepnad, men jag har varit kritisk mot matchandet, spelet och en del spelare. Det ser dock långsamt bättre ut och man behöver bara titta på Gunners senaste matcher. Titta långt tillbaka. Om man räknar Roma-matchen som en vinst(ja vi vann ju på straffar totalt..capisce..) så har Gunners inte förlorat sedan matchen mot Porto i December. När Fabregas och Walcott gick sönder. Vi har spelat utan dessa, Eduardo, Adebayor, Rosicky och Arshavin, som först kom i mitten av februari och ändå är vi obersegrade. Det smakar inte asgam utan en väkryddad Böckling med skirat smör.

Håller Wengers nya material att kliva ur sina moonboots och leverera? Semifinal i FA-cupen, kvartsfinal i Champions League. Vi vinner på straffar mot Roma och vänder hemma mot Hull. Nu väntar Chelsea, som för övrigt är enormt starkt under Hiddink för närvarande( skall vi gissa på att det kommer att utbytas en del "da; spazeba och da svidanja" mellan Arshavin och Hiddink innan match och att Abramovitj av en händelse ger Arshavin en bit av Uralbergen innan matchen?), men att vi på fredag får en indikation om hur CL ser ut framöver. I övrigt är jag personligen glad över att se matchen mot Middlesbrough om några veckor. En vår i London är aldrig fel.

Solen skiner utanför mitt fönster. En liten hare hoppade just förbi, en ekorre samlade små ekollon. Skrek han inte till haren "Don't touch my nuts."? Kurre,då.   En ny dag randas och vi glädjes åt 2-1. Nu väntar kaffekoppen.

4-0 och missnöje..kom igen, va?
(Falk, 15 Mars 2009)

Det är ren och skär skandal. Här leker vi med Blackburn, kör ned en fet pösmage i halsen på Sam Allardyce, spelar obesegrade i ligen sedan zigzinte gången och det är bu-rop från läktaren och det gnälls. Till och med så att undertecknad är knäpptyst denna gång. jag såg en stundtals bländande underhållning från Emirates. Det spelades kvickt framåt, det var spring i benen, löpande spelare, bollarna tramsporterades framåt i ett härligt tempo, vi dkapar mängder av chanser, gör fyra mål och ändå så spelar vi utan både Adebayor, Fabregas, Rosicky och van Persie. Att håna och kritisera Bendtner en sådan dag är pinsamt. Han skall göra något mål, helt klart, men lägger ned en jäkla jobb på topp, håller i bollen ordentligt ochg är framför allt oftast spelbar. Har sagt det tidigare. Gossen har utvecklats ordentligt. Till och med Diaby och Eboué, som jag hängt ut rejält på sistone, gör bra insatser och det bär mig nästan emot att säga det- men vi kan vara på väg mot något riktigt trevligt denna säsong. Så Arshavin. Denne Arshavin. Hans andra(första) mål är pure fucking class. Simpson har setts på väg på färjan till Norge. Fullständigt bortkollrad. Målet han gör är så vackert och så galant och Paul Robinson, som fortfarande lider av att ha varit i Spurs, var så grundlurad. Simpson såg livrädd ut när ryssen kom; ungefär som Richard Dunne när han fick Henry emot sig .."oh no, not him again". Detta ser fantastiskt intressant ut och för en gång skull, så sitter man och längtar efter ytterligare en match. Är vi riktigt jävla på gång nu?

Avslutningsvis noterar jag att Morten Gamst Pedersen är aktuell för Svansjön och att alla afrikaner älskar varandra. Dioufs kramar och gullningar med alla sina afrikanske vänner efter matchen var rörande. Han var gladare än alla gooners ihop och hade någon form av släktträff. 4-0. Pure joy denna gång. Gnälla; det gör vi en annan gång.

Inte bara en dansk skalle
(Falk 4 Mars, 2009)

Har han handlat tekniken på e-bay? Någon som lagt ut "Bolldutt på låret och halvvolley säljes till högstbjudande" tydligen och danske Bendtner var där och högg som en kobra. han har genomgått en metamorfos den långe dansken. För alla som inte vet vad en metamorfos är så är det inte gult, avlångt och har skal- ty det är en banan. Bendtner har förändrats. Inte bara hår på tesikelpartiet, basröst och liktornar utan även på planen. Jag tycker mig märka en förändring de senaste matcherna. Tidigare har det varit en "happening" när Bendtner har lyckats med något. han viftade in ett inlägg , sprang hyfsat rätt, men kom sällan till avslut. Som bäst var han - och kanske ännu är- när han får göra sista halvtimmen och springa skiten ur sig i boxen och peta in bollen med stortån, men nu har han fått starta och faktiskt gjort några riktigt trevliga matcher på sistone.
Han börjar på allvar att slå sig in i en förstauppställning.

Gårdagens match mot the Baggies var en skimrande uppvisning bitvis. Ja inte Song-Eboués flickspel i frisparksmuren, men här och var lysande spel. Arshavins tvåfotare framför mål i andra halvlek var en riktig läckerbit. Inse hur fort det går. Jag försökte mig på den med en ballong efter matchen och slog ihop knäna så in i bänken att jag behövde akut läkarvård i form av lypsyl. Men jag gillade vad jag såg igår. Det var modest, det var spirituellt när så behövdes och grabbarna gjorde mål. Arshavin tröttnade, men pojken är gooneresque rakt igenom. Snabba steg, passningarna sitter på fötterna, skotten går från båda fötterna och så skönt att gossen fick göra en assist.

Så till dansken. Både 1-0 och 3-1 målet igår var delikatesser. Sättet han bryter in från högerkanten och lirkar in den med vänsterkanten är en härlig prestation. Det är klass och teknik på det. Det tredje målet var ännu vackrare. För en gångs skull slog inte Kolo en boll som tog strålkastarna och Bendtner avcancerade, dutt på låret och halvvolley. Pure class. Att han sedan borde satt Eboués fotrullning, som gick utanför stolpen och hade otur på en annan härlig dribbling när han sköt i stolpen lägger vi till handlingarna. Dansken har utvecklats; han kommer rätt till målchanserna, han skapar målchanser och har faktiskt-trot eller ej, utvecklat sin spelintelligens. men innan jag lyfter honom till någon form av Messias-roll och börjar offra så marsvin till hans ära, så måste det följa en god kontinuitet och ännu fler mål. Fast det är god start.

Om en viktig "nolla"
(Falk, 25 Februari 2009)

Vilken tur att man är på bild i "Nationalencyklopedin" under uttrycket "Fotbollsidiot". Sedan finns jag också iklädd kanindräkt under "Playboy Bunny", men det är en annan historia. Man måste vara fotbollsidiot. Jag har inte begagnat mig av Viasats kanaler. Det har liksom räckt med CanalPlus och det finns både VisatOn Demand och Streams. Igår var jag sen hem efter ett "event" med jobbet, då jag fullständigt massakrerade bowlingkäglor. Ibland. För det mesta satt fingret fast i bowlingklotet och jag landade i rännan. Men hem till huset, tittade glosögd på min sambo, som tränade flitigt hemma, tittade till sovande barn och så så på med datorn. Det var dåligt utbud på streamendet igår. Tyckte i alla fall jag. Jag har kanske inte så mycket koll på datorer. Oftast ligger felet i att "On"-knappen är felställd. Men där satt man i klädd Arsenaltröja och tittade på en hyfsat suddig stream med kommentator på spanska. Förstod ingenting av språket. Det var nog en dialekt; annars är min spanska förträfflig. "Merci Beaucoup" och "Une Tasse de Café, s'il vous plaît", satt som en fiskdamm i Alicante senast. Ölen jag fick på bordet sedan var ljummen. Jävla spanjorer. Men åter till intresset. Vad är det för sjuka gener som gör att man sätter sig i en Arsenaltröja, halv nio en tisdagkväll och tittar på en suddig dator, som hänger sig ibland, lyssnar på spanska kommentatorer eller kanske en halvdrogad Lasse Kinch på en liten bild i högra delen av datorn. Ögonen brinner, man glädjes åt en straff, svär åt Bendtner och undrar vad Eboué har gjort för ont och varför han inte lyfter bolluschlingen över Doni? Vad är det för sjuka gener..

1-0 igår var i underkant. Som kollegan Hjalmarsson uttryckte det- 3-0 hade varit bättre och mer rättvist. Förstår inte hur Mexés kan få spela i Roma match efter match. Han var lovande för typ 10 år sedan, då han och Boumsong bildade mittlås i Auxerre, men sedan...tycker inte han håller helt enkelt. Å klipp dig. Men 1-0 är viktigt. Just att hålla nollan kan visa sig vara det som får oss att gå vidare. Wångää menade att "Bortamål är för viktigt i internationella matcher". Mycket riktigt. Därför är nollan så oerhört viktig. Roma kommer att vara skitskraja på Stadio Olimpico. Ett mål i baken och man måste göra tre. Almunias nolla är intakt. Intressant är att Gunners har fem raka utan insläppta mål, pch tre insläppta på elva matcher. Inte van der Sar och United kanske, men ett försvar som håller. Roma kom inte igenom igår. Några långskott och en våldsam norrman som sköt, men Almunia och gossarna där bak höll ihop. 1-0 kan vara det som skickar in oss i en kvartsfinal och jag ser mycket positivt inför returen. Gunners ägde matchen. Denilson ägde hela mittfältet, ja hela världen. Till och med Diaby gjorde en strålande match och även Eboué. Nicklas Bendtner missar chanser. Helt rätt. Men om man ser det på det positiva; han är på plats, han får bollen. Nu skall den in. Vi skapar chanser, vi borde gjort tre, men gjorde ett. Huvudsaken är att vi höll nollan och vann matchen. Nu väntar vi några veckor; sedan skickar vi Wengers legion till Rom, knackar på muren skriker "Wenger ante Portas" och skickar Gunners till kvartsfinal. Jag är inte orolig. Denna gången..

Nästan en dåres försvarstal
(Falk, 23 Februari 2009)

Jag har varit en av de största belackarna. Absolut. Men jag har också krupit till korset vid flera tillfällen under säsongen och sagt att det är en trevlig och bra kille. Man kan nästan tro att jag pratar om Denilson Neves som min blivande svärson, men så är det inte. Inte ännu. (Men vänta bara femton år då min dotter glider in med tolv-dobb på Copacabana och fäller dig, din rackare..) I dagens Arsenal, så är det ett par spelare som får spott och spe efter varje match. Själv tycker jag att spelare som Diaby och Eboué definitivt inte har Gunners-kvalitet, medan jag nog ser platser för både Lill-Rigobert och Denilson. Men den roll som Denilson har givits av Wenger i dagens Arsenal, så passar han inte. Inte alls. Om man jämför honom i en "sweeper"-roll framför mittfältet, så tycker jag att han är väl så bra som en Flamster eller Gilberto. Kanske inte samma lugn som Gilberto och samma frenesi och löpmeter som Flamster, men han kompenserar det med att ligga rätt, tackla , erövra boll, bryter mycket inspel och passar bollen rätt. Tyvärr alltför mycket i sidled även som defensiv mittfältare. Men han gör den rollen mycket bra. Fortsätter han utvecklas, så kommer han att dominera ganska eftertryckligt på den positionen nästa säsong. Som alltid glömmer man också bort att killen bara är 21.
Denilson är dock i mina ögon och troligtvis även i sina egna ögon en defensiv mittfältare. När så Fabregas blev skadad, så ställde Wenger om och sätter Song bakom honom. Denilson skall kliva fram och trots att han inte är kreatör och pådrivare av det offensiva spelet, så är det så Gunners spelar. Med en central figur som skall trumma igång spelet och med två stycken ytterspringare, som inte skall vara de som leder spelet utan skall skapa chanser med löpningar, så blir Denilson mannen att lita på. Tyvärr når han inte upp dit. Det är inte hans sätta att spela, men han bedöms naturligtvis därefter, då han har den positionen.

Denilson som kreatör och offensiv spelmotor funkar inte helt. Han använder de talanger han har för sin defensiva roll på det offensiva planet och då går det för långsamt, det blir för mycket sidled, de genialiska passningarna- vilka han inte använder som defensiv mittfältare heller- finns naturligtvis inte och de naturliga tankarna kring löpvägar och passningar framåt i djupet blir inte heller de mest uppseendeväckande. Självfallet känner han av kravet, jämförelsen med Fabregas, det gamla Va-Va-Voom spelet, snabbheten, det raka spelet som gav två passningar och in i straffområdet. Wenger har ju vid flertalet tillfällen gått ut och klappat om Denilson och sagt att han är underskattad.
Jag har dristat mig till att kritisera Gunners innermittfält för bristande kreativitet. Så är det. Det händer för lite, det blir för stillastående, bollarna stannar upp, går inte framåt i en härlig speed. Helt plötsligt har vi inte fyra-fem man som löper utan kanske två-tre. Vi kan inte lägga hela skulden på Denilson-Song. Inte alls. Wenger skall ha sin beskärda del av sleven också. Det fanns inget alternativ när Fabregas gick sönder exempelvis. Problemet är också att det inte finns någon centralt med fart och som naturligt vänder upp med bollen.

Vi får leva vidare med detta. Det kommer att fortsätta att gnällas och gny på Gunners spel även fortsättningsvis. Jag kommer att gny, gnälla och kritisera vilket jag naturligtvis har rätt att göra om jag inte tycker att mitt favoritlag presterar en skaplig fotboll och Denilson kommer att få sin del av sleven också. Men samtidigt skall man ha i bakhuvudet att vår käre brasse inte spelar på den plats, som vår herreGud har skapat honom för. Just nu genomför han en alibi-spelning på en plats där Wenger inte hade någon vettig ersättare och samtidigt som vi kanske inte skapar så där värst mycket offensivt, så har vi inte förlorat sedan November, så något rätt måste pojkarna har gjort. Kanske inte riktigt ett försvarstal, men kanske mer en förklaring av tingens natur.

Inte godkänt alls...
(Falk, 21 Februari 2009)

Jag har svårt att se att detta är bra. Överhuvudtaget. 0-0 hemma mot Sunderland är ett fiaskoartat resultat. Framförallt när vi skapar en knappt handfull chanser. Bedrövligt bitvis och jag har svårt att ställa mig upp i applådskaran kring spelare som Denilson och Song exempelvis denna dag. Arshavin däremot var en injektion idag och det är ett klart svaghetstecken att en nedtränad ryss i sin första match för klubben är den ende spelaren som är kreativ.

Jag undrar vad Wenger gör ibland. Varför spela två stycken andefattiga spelare som Song-Denilson centralt denna dag? Kreativiteten är som bortblåst. Visst, anfallen skall då komma på ytterkanten, men hur kommer bollarna? Inte alls och snett bakåt. Jag tycker Denilson Neves har varit förhållandevis bra detta år. Ingen lätt roll att spela vecka ut och vecka in på en roll som han är ovan vid. Han skall driva mittfältet framför sig. Det är ingen lätt uppgift, men han skall samtidigt vara den som sätter igång spelet och jag blir så trött när han är den som i många fall stoppar spelet, vänder hem och spelar en passning i sidled eller snett hemåt. Vi hade vid flera tillfällen bra lägen att rulla bollarna på löpande spelare. istället stoppas bollen och Sunderland hinner hem. Song likadant. Killens passningsspel är rent bedrövligt. Han vinner tillbaka bollen och vinner en del bollar själv, men man måste kunna begära av en spelare att han skall kunna slå en tre-meterspassning utan att den hamnar i klorna hos en "Black Cat". Varför lät exempelvis inte Wenger Nasri gå in centralt en dag som denna? Det gick så långsamt runt Sunderlands box och bitvis hade motståndarna mer boll än vad vi hade. Om ni Carlos Vela är en av de bästa avslutarna Wenger sett, varför spelas han på höger mittfält? van Persie var mer stum än Harpo Marx denna dag. Varför inte Vela centralt då?

Jag tycker att det är befogat att vara kritisk en dag som denna. 0-0 hemma mot Sunderland är inte godkänt. Det går för långsamt, det passas för mycket fel och snälla söta rara Sagna, lär dig slå ett inlägg någon gång...

Nu vill jag se en riktig slakt av Roma, så att jag äntligen slutar att gnälla...

Välkommen tillbaka, Herr Fotboll
(Falk, 17 Februari 2009)

Efter månader av bortavaro. Åter från semestern. Var har han varit? PIna Colada i Mexico, en dans med en halvnaken peruanska i Lima eller har det varit puckelpist i Säfsen? Ingen vet, men under måndagskvällen så dök den upp igen och stannade i nittion minuter. Fotbollen har återkommit till Emirates Stadium.

En Februarikväll och match mot Cardiff. Kunde väl aldrig tro att det skulle göra mig så glad. Som en yrvädrig Håkan Hellström på Skansens scen. Jublande glad. 4-0 mot Cardiff må vara en sak och att motståndet var mediokert, men Gunners spelade boll igen. Bollen rullade snabbt, framåt, spelarna störtade på målet och vi skapade chanser från höger och vänster. Som popgruppen Landslaget med Lasse Lindbom sjöng "Den gamla jukeboxen spelar igen". Efter att ha genomlidit hemska matcher mot Spurs, West Ham och Everton så kom en vila. En veckas lång vila för grabbarna. Arshavinvärvningen försvann ur minnet. Vi glömde bort att spelarna var skadade; vi glömde till och med att svära åt Eboué och att vi tappat bort Manchester United i ligaspelet. Efter en euforisk kväll på Emirates igår, så kom glädjen tillbaka, tron på något gott bakom mörkret, tron på att det goda segrar någon gång att halvmediokra lag som Aston Villa förr eller senare ramlar ihop som en filmande Gerrard och tappar mark. Gunners 4-0 gav en hel del att glädjas åt. Eduardos två mål överskuggar det mesta. Vilken comeback och vilket spel. Han är en killer i straffområdet. Man vet liksom att bolluschlingen sitetr när han har den på plats vid foten i straffområdet. Men det var mer. Carlos Vela. Det är dags nu Wenger; Vela skall spela mera. Bort med halvfigrer som Diaby, köp ett årskort åt Eboué eller en korvvagn åt honom och placera mexikanen på kanten. Det går undan, det är irrationellt, det är snabbt och det finns idéer. Niclas Bendtner gör en strålande match. Pojken kanske är egensinnig, men gör en av sina bästa matcher i klubben. han borde gjort ett par mål till, men spelar fram till mål och det kunde ha blivit en assist till om inte vanP satt nickewn i stolpen.

Vänsterbacksplatsen blir intressant nästa år. Traoré, Gibbs och Clichy, Känns som René Steer kan ta sina skor och fly fältet ögonaböj. Wenger har angenäma problem och med Adebayor, Arshavin, Walcott, fabregas och Rosicky framöver, så kanske även en butter herre som undertecknad kan vara lite tyst och bara luta sig tillbaka och småle. Hoppas det, ty Herr Fotboll är tillbaka. Du har varit efterlängtad. Bäva, världen. Sunderland; darra och Roma; skaka...

Tankar om ett North-London-Derby
(Falk, 9 Februari 2009)

Jag känner ingen speciell känsla inför ett North-London-Derby. Jag bor inte i norra London utan på den östgötska slätten och har därför svårt att skapa svällande vadmuskler bara för att vi möter Tottenham. Det hade kunnat sett annnorlunda ut om Spurs hade varit en maktfaktor att räkna med i brittisk fotboll, eller haft spelarpersonligheter, för vilka man hade köpt en fraktbåt och åkt över till London med bara för att få sitta på läktaren och kasta köttsoppa på dem, men inte ens det finns det. Spurs är som Pompey, Newcastle, Middlesbrough, Umeå Södra, Bälinge. Det fladdrar till lite granna i en tyllgardin, som Linköpingssonen Mats Paulsson sjöng.

0-0 var ett logiskt resultat. Gunners decimerade och Spurs utan fantasi. Men ett North-London-derby samlar tankar och skapar kraft och Spurs var det bättre laget över 90 minuter. Däremot så är man pinsamt ofarliga. Sergej "Pavlutjenko"Rebrov på topp träffar inte en finlandsfärja om man så står i hytten och om Robbie "My heart is with Spurs; after 'pool"Keane kunde lägga mindre tid på att fäkta med armarna, vråla efter straff och prata med domaren, så finns det kanske någon chans till mål. Darren Bent tillhör spelarna som Spurs snarast skall sälja iväg. Hopplös. Är endast förnamnet. Fast jag gillade Palacios. En mycket intressant spelartyp, som Spurs kommer att få nytta av. Det märks att han har tränat med Gunners. Nästan gooneresque i sin spelstil. Längst bak skall också tilläggas att Spurs har ett bra mittbackspar i Woodie och Dawson. Den sistnämnde håller jag högt i brittisk fotboll. Jag såg honom som 18åring i Nottingham och gillade hans utstrålning. Kanske inte världens kvickaste, men en klassisk brittisk mittback. Luka Modric däremot tycker jag synd om. En härlig spelare. Långa svepande bollar. Ofta med rätt adress. Men, han måste känna sig så oerhört lurad. Så hyllad i Kroatien och överallt, upplurad till ett Spurs, som skulle satsa och så blir det så här. Jag kan tänka mig att 'Arry" har ett halvår på sig att fixa till laget, annars lär Modric göra en Berbatov. Han vill väl också vinna något antar jag?

Skall vi ta hand om Gunners också? Sälj Eboué. Nu. Jag har fått fullständigt nog av den kraken nu. Inte bara är han oftast sämst på plan, men till detta hans filmningar, hans fullständigt ofarlighet och en inläggskonst som passar under vatten. Han startade mycket intressant mot Spurs och borde ha fått gjort sitt mål, men sedan. Första varningen är ett skämt och hans andra är idioti. Fullständig idioti. Om Wenger förlänger hans kontrakt begår fransmannen tjänstefel. Tålamodet med kraken är över. Han skall bort. Sälj. Pompey är säkert intresserade. Adebayor skadades. Jag vet inte om jag brydde mig. Togolesen har varit ointresserad, slö, inte löpvillig och ofarlig som en nydiad kissemiss. Han verkar inte synka med van Persie och han verkar ha spelintelligens som en krokodil. han hömtar bollar, lägger dem i djupet till sig själv, springer ut på kanten och söker sig själv. Till detta en bollkontroll som är under all kontroll. Har han vuxit upp med badboll? Däremot är det under all kritik och skämmes tamigfan när Spurspubliken hånar och buar när han blir utburen.

Jag gillade Bendtner insats, jag gillade Clichys uppoffringar, Denilson och Song gav allt på mitten och även fast lill-Rigobert är långsam som vinner han överraskande många bollar. fast han borde använda kroppen mer. Gallas, Almunia och Kolo var utan kritik, men Sagna är ett frågetecken i år. Så bra ifjol, men så blek i år och varför kan inte kraken slå ett enda vettigt inlägg. Hur svårt kan det vara? Ni tränar varje dag; flera timmar om dagen och inte ens när ni får stå och sikta en månad, så sätter ni inlägget i brösthöjd på motståndaren, på läktaren eller träffar Ikaros på väg mot solen. Ni får Tony Hibbert i Everton att framstå som en tekniker. My goood! Både Nasri och van Persie var sedan överraskande bleka denna dag, men det var ingen match för finsnickeri och teknik; det var en match för kamp och det var till och med en match som Diaby, även fast jag inte har så mycket övers för honom heller, skulle ha passat i.

Nog sammanfattat om North-London-Derby. Jag kan ha trampat några spursare på tårna de senaste dagarna. Det var meningen. Nu räknar vi ned mot St Totteringham's Day, som tyvärr, tillsammans med damlagets 14 olika bucklor; kan vara den enda titel vi vinner i år. Jag hoppas dock på annat.

Arshavin är ingen frälsare, men ger en ny dimension
(Falk 4 Februari 2009)

Jag har då aldrig sett en sådan hets och uppoffring på uttalanden och framträdanden som när Gunners jagade Arshavin. Fansens kastande mellan hopp, förtvivlan, sökande efter information, tolkande av nyheter, översättning av uzbekiska telefonsamtal och sättet att passa in Arshavin i laget var ganska enastående och fascinerande. Det tog sig uttryck i att man såg Arshavin som en frälsare, en spelare som skall vända hela Gunners "kris"-situation från en femteplats till att återigen vara med och slåss på riktigt. men Arshavin är ingen frälsare. Precis om Wenger sade i veckan "We do not need a saviour". Så är det naturligtvis. Bara för att Arshavin kommer så vänder Gunners upp och ned på världen och börjar producera fantastisk fotboll. Inte alls. Man måste förstå att det tar sin lilla tid för en ny spelare att etablera sig i Premier League. Arshavin har inte spelat sedan November och behöver således tid för tempo och anpassning och därtill den press och de krav han nu känenr på sig kan göra sitt till. Arshavin är ingen frälsare, som tar Gunners till nirvana, men det är likväl en fantastiskt härlig värvning, som ger Gunners en extra dimension till anfallet. Jag ser honom som en speedad Hleb. Vitryssen hade massor av talang, spelskicklighet, passningsvägar, men han kändes ganska ofta inte som en Usain Bolt. Vad jag har sett av den lille tsaren, så kommer snabbhet, genombrottskraft, teknik och spelintelligens med dennes spel och vidare en spelare som inte drar sig för at tta avslut. Hleb sköt en gång i kvartalet ungefär. Missförstå mig inte nu; jag gillade Hleb. En fantastisk spelare och playmaker, men ibland saknade han killerinstinkten.

Arshavin kommer att ge Gunners nya möjligheter. Det blir intressant att se hur Wenger väljer att spela honom. När väl Walcott, Fabregas, Rosicky och Eduardo är tillbaka, så har vi med Arshavin fem offensiva krafter, vi inte haft under de senaste månaderna. Jag ser inte att något lag kan plocka fram dessa äss och det kommer att bli rasande intressant att följa. Spelar Wenger honom på kanten och flyttar fram Walcott som forward exempelvis eller går han in i 4-5-1 uppställning med Fabregas och Arshavin centralt. Till detta Nasri.

Februari och framåt blir intressanta tider. En ny tidsålder...

Är Arshavin klar?
(Falk, 23 januari)

Är det dags att börja växla in rubel? Läsa på om den ryska tsarhistorien och lära sig vände vid jekaterinenburg. Enligt initiereade bloggare och krönikörer så sägs Arshavin vara klar för en summa närmare 15 miljoner pund eller ändå inte..? Komemr inte eller kommer? Ingen rök utan eld dock. Jag tror på affären. När de är så nära varandra, så borde det ordna sig. Om nu Gunners avgivit 12+3 och Zenit vill ha 20, så brukar detta ordna sig. Jag tror på det. No Arse Shavin således för undertecknad utan vi kan förbereda oss för den röda mattan när den lile tsaren kommer. För så är det väl ändå? När rykten börjar sippra ut från Daily Mail med flera och Wenger börjar se så där finlemmad ut i kinderna, så brukar det bli något spännande. Arshavin, som verkar kunna engelska lika bra som Ivan Drago i Rocky IV, kan vara på väg mot London, påbörjar att sätta "tags" på sin väska, sminkar av sin fru och påbörjar en odyssé. Needless to say, han är välkommen. Väkldigt välkommen. Folk kanske menar; vi behöver inte värva; vi har det bra som vi har det. Well, no! Vi har förvisso tagit oss fram haltande på sistone, men vi kan inte leva på a "lucky ten minutes". Jag vill se flyt i spelet, ett gammalt klassiskt Va-Va-Voom, se framåt och se ett lag innehållande Rosicky, Walcott, fabregas, och Arshavin. Det går liksom inte att se bort då. Jag tror ryssen blir en sevärdhet. Pavlutjenko har ju gjort några mål i Spurs. Trodde han skulle bli en Rebrov, men har faktiskt stått ivägen för några förlupna skott. Inga bollar från Spurs går med avsikt på mål. Arshavin blir en injektion även fast det tar några matcher, månader för honom att ta för sig i ligan. Intressant är vidare att Wenger för första gången sedan han handlade Pires; kliver in och köper en spelare som är nära 30. Pires var 28, spelade till han var 33 och är en av de bästa vänsterspringarna klubben haft. Arshavin är 28 och kan bli en härlig injektion.

Gammal och ung. Jack Wilshere imponerar igen. Skottet mot Stoke är galant. Mycket galant. En utsida av guds nåde. I Wilshere har vi ett sådant råämne att "Koh-i-Noor"-diamanten gör i brallan.

Själv var jag i England i veckan. Åt en klassisk trekantsmacka, drack ett glas juice, åkte bil genom landet till flygplatsen och såg en massa får. Om jag hade fått återfödas, så hade jag varit ett får. Tänk er, så härligt. Knalla på en kulle, beta lite gräs, idissla, fundera på hypotenusor och böja några starka verb. Sedan när man är lite varm, så tar bonden fram häcksaxen och klipper dig. Sedan fortsätter livet ,ed ny kulle, nytt gräs, nya starka verb. Jag vill vara ett får.

Å vilken sockerkaka
(Falk, 16 Januari 2009)
Pengar gör en spelare blind. Vem i helvete vill flytta till Manchester? Tydligen behövs det en triljon för att få folk att flytta dit. Inte så lustigt. Nevilles, Giggs, Rooneys och andra halvt inavlade Fergiesar finns där, Sparky förfogar över en miljard dollar och här finns världens bästa kvinnliga och manliga fotbollsspelare i ett. Fotbollens centrum i Europa, tyvärr och jag biter mig själv i tungan, lederna och häller varmt bly över mina testiklar, börjar finnas i Manchester. Jag gråter långsamt. Smink och vackra tånaglar, en ramlande och skrikande portugis, ett urtidsdjur som skriker "fuck" och endast skriker "fuck", samt en brasilianare som ser dollar, sedan dollar och därefter dollar. Jag blir ledsen, gråtmild och ibland önskar jag den tyska "Blitzen" tillbaka. Fast det känns inte riktigt sant att Káká skall gå till Manchester City. Han måste ha blivit lurad. Tänk er att bli dubbellurad. Att först lura upp kraken att han skall gå till Manchester. "Ett leende, kanske" och sedan komma till Manchester och inse att det blir City och så Manchester. Ett byxtyg. Jag ser en lång schism mellan agenter, en gråtane underpresterande brasilianare, som för eller senare hamnar på en obskyr bar, kommer för sent till träningen, syns med ett par extremt feta och onyktra typiska engelska damer där låren går ned i stövlarna och det blir kaos, uppror, Schejken slutar pumpa olja och man beslutar sig för att göra en Karthago av stället. Jag fixar saltet. Fast om man vänder på det. Káká skulle vara en underhållning. Ända till Cattermole missar en tackling och gör honom till eunuck efter två minuter.

Själv följer jag ett lag som kan detta med värvningar. Vi pratar Wenger, Gunners och slår man upp "fingerspitzgefühl",. så kanske man får upp en tysk porrstjärna i läder och segt leende, men precis bredvid finns "Wenger". För gubben har fingertoppskänsla. Han har lyckats med sina värvningar de senaste tio åren. I princip. I hast glömmer vi Jeffers. Fast så dyker Amaury Bischoff upp. Vad är detta? En tysk-portugisisk fransman som aldrig kommer ha en sportmössa på en startplats. Luktar lite Alberto Mendez och Stefan Malz. Andra tüskar som paserat revy. Kommer ni ihåg Alberto Mendez. En av världshistoriens konstigaste värvningar. Tysk-spanjor som värvades från tyska division fyra. Hur hittades han? Video-tysk? Jag har sett honom live 1997 mot Coventry. Men han gjorde någon match, plöjde ned motståndare i reservlaget, lämnade för Grekland, Spanien, Tyskland och han dök upp i Darmstadt ifjol. Vad händer med Bischoff? Nåväl; Wenger har das Gefühl. Vad händer med Arshavin? Blir det en värvning eller endast en Arse Shavin'. Vi behöver något som skakar om. "Rosicky, Walcott, Fabregas are new guys". My ass, Arséne. Vi spelar inte tillräckligt bra fotboll då.Vi behöver rutin, pojkar med touch, fart och grabbar som vill framåt. Lägg upp fikapengen 12 millar eller tretton för den lilla tsaren och rulla på. Annars kommer lilla knyttet Tottenham och hämtar honom och han går en hemsk tid "läs Modric" till mötes. Handla ryssen! Men för guds skull ; låt bli Upson. Snälla. Å Jimmy Bullard? Vänta lite nu. Är han kanske ihop med någon i damlaget? You oughta be dreaming.

Skönt är det med topplagens bestyr. Chelsea fick omspel mot Southend. Vann naturligtvis, men skönt att se att en sådan match sliter på psyke och kropp, Manchester var i Asien och spelade. Vann en cup som kan jämföras med lilla Boule-cupen i Lenhovda och slet ut sina spelare. Christiano Ronaldo och Marta vann rättmätigt FIFAs pris som världens bästa spelare, men jag hade svårt att se vem som vann vilket pris. Världens hemskaste bockskägg i Liverpool spenderar värdefulla minuter på att gnälla på Manchester.Skönt. Å Stevie G gjorde vad alla engelsmän för eller senare måste göra, slå sönder en bar eller vara inblandad i slagsmål. Jag drar slutsatsen att pojkarna har haft det jobbigt i motståndarlagen. Tryggt och skönt.

Det har varit ren lång vecka. Jobbig jävla vecka. Telefonen har bott i mitt öra; krupit in, slagit rot och kallat min stigbygel för älskling. Gunners har handlat om Arshavin, Bendtner och Jay Simpson.  Återigen gör Wenger något smart, som med Stokes. Han lånas ut; får glänsa; göra mål för WBA och bli intressant på marknaden. Jag utgår ifrån att Simpson är borta inom ett år; såld för någon miljon till Derby eller Charlton. Han kommer säkerligen att glänsa på sikt. Göra tio baljor i Championship exempelvis. Som Rankin exempelvis.Blir han en legendarisk kanonjär? Aldrig. Killen har aldrig varit en Wenger-favorit.Han är 21 nu. Lånas ut. Vem skall han peta på sikt? Adebayor, van Persie, Bendtner, Vela. På sin höjd blir han en fjärdeanfallare och stannar max ett år. Sälj och cash-in.

En annan anfallare är Bergkamp. Ta hand om holländaren. Vårda honom; ta över honom till klubben som ungdomstränare, andre-coach eller bara för att han är Dennis Bergkamp. Han kan få lön för det. Efter Assistant Coach - Pat Rice, så kommer Dennis Bergkamp - Dennis Bergkamp. Legend, en superkille, a non-flying dutchman, men oj, what a guy. Om inte annat, så kan jag adoptera honom. Ta in honom i organisationen. Egentligen skulle man göra detsamma med Tony Adams.

Ladies and Gentlemen; under helgen väntar Hull. En gång i tiden fanns en grupp vid namn The Housemartins. Enligt mitt tycke ett av världshistoriens bästa grupper, strax efter Linköpingsbandet Axewitch och Streaplers. Housemartins första skiva hette London 0 Hull 4. Det är dags att vända på steken, ta fram snöplogen, pjöja sönder hela Humberside och göra vad som avses med Manchester framöver. Plöja över och så salt. Sockerkáká har dock fått en helt annan betydelse. Tigerkaka är dock godare och inför helgens drabbning, så kanske man borde blanda till en smet.

Det är fredag kväll. Ta hand om er. Over and out.

Saved by the bell
(Falk, 11 Januari 2009)

Jag kan alltid undrar vad världen hade sagt om det blivit 0-0. Hade vi bombat Emirates? Bolton är ett lag, som brukar vara "Bogey-team". Jag såg dem ifjol på plats. En lycklig stund i livet, men Bolton tillhör ett område i världen, som skulle behöva en bombmatta. Ta med Liverpool och Manchester också. Nu var matchen igår så full av skräp att en soptipp inte hade räckt. När Bendtner kom in så sade jag direkt; Han avgör. Naturligtvis gjorde han det. Bendtner är oduglig från start, men avgör alltid om han kommer in. En klassisk inhoppare. Nu är alla lyckliga och tittar på resultatet. Två ligamatcher i rtad. 1-0. Mål i sista tiondelen. Starkt? Jodå. Vi hänger med. Men vilket spel vi spelar. Tjena. van Persie och Nasri är det enda som verkar vilja spela boll. Vi saknar kreativitet på mittfältet. Fullständigt. Abou Vassikiri Diaby. Sälj killen genast. Ta med Eboué. Jag sätter ut en annons på Blocket direkt. För fan, detta håller inte. Spela vem som helst, men inte dessa båda. Mitt tålamod är över med dessa herrar. "Diaby och Eboué. 200 kronor. Ni får pjäxor och en söndertuggad Spindelmannen också." Det tar en sådan tid, det går långsamt, idéerna är vansinniga och pojkarna fastnar hela tiden. Om det blivit 0-0. Vad hade rösterna varit då? Nu vann vi tack vare Bendtner. The grand danois klev fram och gjorde det han skulle göra. Mål. Både han och laget räddades av klockan denna gång. Publiken och fansen höll på att slänga in handduken. Jag har kritiserat Gunners länge nu. Detta är inte bra, det håller inte och till skllnad från kollegan Skog, så undrar jag om inte Wenger har hamnat i en vinkelvolt, som han inte tar sig ur. 1-0 med fulspel funkar nog, men inte i längden. Är det så här vi skall erövra världen? Nu räckte det denna gången också. Både Wenger, Bendtner och laget kommer undan skammens förstoringsglas, men hur länge håller detta? En oavgjord match till, en förlust till och vi blir fullständigt rabiata. Klockan ringde och Bendtner gjorde mål. Denna gång.

I väntan på...
(Falk, 9 januari)

Jag släppte brallorna rakt ned. Blottade mina blommiga kallingar. En meter framför den dam, som i hemlighet beundrade mig med hela sitt hjärta. Hon blev rödare än en Manchester United Tröja. Fy en sådan färg egentligen. Burn, baby, burn.. Men hon blossade upp och så på mina håriga fotbollsben och kallingar. "Braavo", hörde jag då. Min klasslärare hade ställt sig upp och applåderade. "Magnus, vilken föreställning". Vår uppsättning i klassen av Samuel Beckets "En attendant Godot" eller I väntan på Godot var storatatd, de fem minuterna den varade. Att släppa brallorna ingår, då Vladimr och Estragon funderar på livet och vad man skall göra? "Vi kanske skulle hänga oss?" Varpå en av dem drar av sig bältet, tappar brallorna(i klassen undertecknad) och så skall man hänga sig. "men det kan vi ju inte. Vi väntar på Godot". Klassiskt.

Gunners idag känns likadant. Det är Silly Season. Vi väntar och väntar. På vadå? På Godot? Eller på en avgörande transfer? Skall Wenger äntligen spendera en stor slant på en spelare eller blir det en okänd kille från Kongo som ingen jävel hört talas om, men som är hyperteknisk, snabb, kraftfull och bara är 16 år gammal? Eller blir det Arshavin som kommer? Jag välkomnar en central mittfältare. Det duger inte som det är just nu. Long gone är den underhållning man ör bortskämd med. Vi spelar ju inte ens handbollsspel runt ett försvar längre. Anfallen tar lång tid, det ä sidledsspel, bolltappoch man är konstant nervös när bollen dimper ned i försvaret. Jag vill se en värvning som skakar om. Andrej Arshavin, som gjorde ett fantastiskt EM och har ett löpsteg och en fart om egentligen bara passar i ett producerande Arsenal skulle vara fina fisken. Fabregas skulle få lite konkurrens, ytterspringarna skulel få konkurrens och han kan spela forward. Det pratas N'Zogbia. Jag tror killen vill till London. Hur kul är Newcastle egentligen? Wenger är och fiskar. Ivan Gazidis är CEOn som får kliva fram och ta lite beslut. Visa att han kan förhamdla ned de hutlösa 20 millarna som de nyrika zeniterna vill ha. Det kanske är läge att släppa brallorna även här. Att skak om, röra om i grytan lite granna. Det känns som att klubben i vårt hjärta behöver lite nytt blod för att få nya idéer. Parallellt med detta har vi problem i försvaret. Helt plötsligt så kände man ett undantryckt behov av att behöva Senderos. Jag oppas det var en känsla som var fel. Djourou och Kolo lär sköta detta med bravur. Om de är friska. Vi har Rigoberts brorson också. Bra mittbacksvirke i den gossen också. Där är jag mindre rädd. Gallas är bra som försvarare, men väl ersatt av Djourou och Kolo.

Men väntar vi förgäves? Det kanske inte blir någon värvning, tiden glider iväg och det köps ingenting nytt. Visst, en besvikelse.Jag har redan räknat bort ligatiteln, men är lite skrämd över det faktum att de topp fyra har blivit fem och att det är nära till platserna nedan. Vi riskerar således att få spela UEFA-cup nästa år. Blir det bättre med Arshavin eller likvärdig spelare.Jag tror faktiskt det. Jag är trött på "we are a young team and we are learning". jag bryr mig liksom inte längre. Det är ju charmigt med Ramsey,Wilshere och Gibbs, men så länge vi inte vinnar matcher, tar oss upp i tabellen, så tar de oss ju inte helelr framåt i den mån som man vill. När våren nu kommer med täta matcher i cup och liga, så behöver vi en bred trupp med spetskompetens. Spelare som kan göra det avgörande, slå en avgörande pass och göra en avgörande insats i en match. Eduardo är åter i laget. Absolut. Hankommer att sätta press. Kanske Vela kan göra sitt också, men mittfältet behöver fart, boost och tryck centralt. Händer det något där? Jag vet inte. Vi får vänta. På Godot

Om en flygande holländare, polska luftattacker och en härliga streams
(Falk, 4 januari 2008)

Matchen visades inte på normal TV. Scheisse, som Lehmann hade sagt. Dags för den hederliga datortekniken. Jag skickade up stor-sonen, som blivit tolv med bara farten, har hår över hela ryggen, en basröst som sångaren i Crash Test Dummies bara skulle dö för och en klättertalang som inte ligger Edmund Hillary långt ifrån. Ergo, upp med honom på hustaket. Det blåste stormvindar på slätten. E4:an hade tvärstannat och inte ens Niki Lauda hade kommit förbi. Hursomhelst, storsonen skulle upp på taket och rikta om antennen. Det har jag läst i tidningar och sett på TV. Om man riktar in antennen, så kan man få in bra bilder. Han klev upp med snöskor, balanserade på taket och greppade tag i antennen. Jag satt som klistrad framför datorn. Skärmen rörde sig inte. Inte ett jävla någe. Jag öppnade fönstret; "mer till vänster, ingen rörelse". Han balanserade och höll ut antennen. Ingen rörelse. Men det var ju själva... "Försök till vänster.." Han försökte igen. Inte ett spår av en rörelse på min skärm. "Pappa, är du säker på att matchen går på TV?" , TV? "Den går inte på TV, men jag vill få in den på datorn, via någon ting som heter stream", ropade jag med hög röst. Då kom antennen farande nedför hustaket. "Gubbj..teknikens under..faaaan"

3-1 mot Plymouth. Första halvleken kan snabbt kategoriseras som hemsk. Gibbs var ett glädjeämne och i viss mån Ramsey och Nasri. Plymouth stretade emot bra. Sturrocks mannar vet hur man kämpar. Det vet man på sydkusten. Där blåser det vågor med stormvarning och det har ofta hänt att Plymouths spelare fått sällskap av en och annan gädda på träningsanläggningen. Uppblåst från kanalen. Efter en sådan bedrövlig första halvlek, som präglades av en motståndsrörelse á la Resitance, så förlöste van Persie oss. Är det så dags nu? Skall det bli Robbie Boys säsong. Det är dags att kliva fram ur Henrys skugga och etablera dig som en riktig praktstjärna. En målgörare vi kan förlita oss på. Som kliver fram och tar tag i det. Alltför ofta faller han bort som en smält holländsk ost. Då undrar man om han har träskor på sig, längtar hem till kanalsystemet och sina skridskor. Vi behöver en killer. En dräpare. En riktig lie-man framför målet, som vi vet gör 25 mål per säsong och som kliver fram när det är regn, storm, drivis och det börjar knalla runt pudlar med 2 meters mankhöjd på norra halvklotet. Ibland längtar man efter en Ian Wright, en Alan Smith en Frank Stapleton, som utan stil och finess vräkte in bollarna. Vi har Adebayor. Fast ibland undrar jag hur det är ställt med den gossen. Mer oberäknelig än en svensk sommar.

Fabianski. Almunia. Det heter våra målvakter. Hett tips till alla motståndarlag. Slå höjdbollar. Vad är det för fel på dem? Båda två har problem i luften. Inga man skickar upp i Slaget om Storbritannien inte. Tyskarnas Messerschmitt hade garvat. Fabianski må vara en bra målvakt, men hans lufteskapader gör få lyckliga. Almunia har liknande problem. Varför är det så svårt att plocka en boll? Vari ligger problemet? Tyvärr ser jag ingen större långsiktig framtid för Wokasz i Gunners, såvida han inte blir mycket bättre i luften. Köp en stege.

Så var det detta med streamen. Efter mången försök, heta tips av dugliga internetentusiaster på vårt forum, så hittade jag en fungerande stream. Innan dess hittade jag fantastiska upplevelser. En stream med suddig bild med en härligt drogad kommentator. "ååååh..Bendtner...van persie...å-hå-hå..Bendtner.." Härliga upplevelser. Inte vet jag vilket land han varifrån, men jag anar att han inte bodde på denna planeten. Sedan fungerade streamen alldeles ypperligt. Får kolla upp det där med antenn också. Det finns något som heter kabel-TV. Har jag hört.

Nytt år, nya möjligheter- nya omöjligheter
(Falk, 2 Januari)

Åter i sadeln efter några dagars välbehövlig skidåkning i Dalarna. Som en duracellkanin på speed kastade man sig och barnen nedför backarna. "Kan man skicka ned en treåring i en svart backe?", frågade jag i liften. Lill-killen for som en vante nedför pisten, pappa efter. han slutade inte rulla förrän när han hade nått Siljan. Själv tog jag mig upp för bygelliften. Vände mig om halvvägs och tyckte att det såg veritabelt as-brant ut. Då klev jag av liften. Gled ut genom skogen, där jag efter fem meters off-pist, fastnade med skedan under en gren, slog i snön, tappade staven i snön. Letade upp den, hasade mig ut från skogen och upptäckte att någon jävel planterat en puckelpist i backen. Det blev en tidig after ski. Typ halv elva.

Skönt då att vara tillbaka i världens plattaste landskap. Östergötland. Med den vackra dialekten, vackra kvinnorna, kåta djuren och bästa musiken. 2 Januari. Ett helt år väntar. Mina nyårslöften var många. "Inte börja röka" "raka ryggen" "Inte äta mer gul snö". Jag undrar om Gunners gav varandra nyårslöften. Vi avslutade på ett hyfsat kaotiskt sätt. 2-2 mot Aston Villa med sviktande moral och 1-0 mot Portsmouth efter en sedvanlig James-gåva. Kolo Touré och William Gallas är spelare med Want-away-känslor. Kolo har tröttnat. Jag har tröttnat på Kolo. Mannen med de yviga och teatraliska gesterna och som saknar uppspelsförmåga. Hur gick det till? Under Invincibles-säsongen var du kung; nu är du en damlagsspelare; en Jane Törnqvist. Hur kunde det bli så? En av ligans bästa mittbackar bredvid Sol Campbell och sedan; rutschbana. Nu säljer inte Wenger av med Kolo och Gallas. Båda har kontrakt och det saknas ersättare. Jag bävar för när Senderos kommer tillbaka. Milan upptäckte vad killen gick för nästan omedelbart och han har inte spelat många minuter. Det krävs en helt ny mittbacksuppsättning i Gunners inom kort. Förutom Djourou, som jag tror på och en Gallas, så saknas det kungar där bak.

Wenger har en skattkista med pengar, men efter vad PHW säger, så förväntar jag mig inte mycket under Januari "We have got money, but I am not sure we are going to spend it. We’ve got to continue to run the business in a sensible way. It may sound boring, but we are not going to rush out and spend fortunes on people who won’t help us achieve anything better than where we are at the moment. Arsene has a lot of young, talented players at the club and I think he will probably give a chance to one or two of them." Vidare har Wenger sagt att det saknas 1-2 % och 10 poäng för att nå det maximala och dominera ligan. Jag undrar hur han räknar det? 10 pinnar är mycket, men det kan också gå fort. Om Liverpool torskar, vilket de gör, och Guners vinner, så är både Chelsea och ManU i kapp, Villa hakar på och Gunners är sju efter. Då är det ligatitels-jakt igen. Det får inte blir så mycket mer dock och jag ställer återigen frågan- vem skall skapa spelet. Matchen mot Pompey var ett besvis på att det inte finns mycket till krativitet i laget. Visst 1-0-vinst, men kan vi fortsätta så?
Det är 10 pinnar upp, det är sviktande backlinje, en målvakt som inte får luft i höjdbollarna, det är noll kreativitet och så har vi några spelare - Gallas, Eboué, Adebayor, som inte gör anspråk på studieskulder. Januari-Februari blir ohyggligt spännande. Nya spelare, eller kör Wenger sin idealistiska tanke "varför värva, när jag kan utveckla eget"? För en gångs skull vill jag se lite action i klubben. Hösten har varit ett spektakel utan dessa like. Dags att kliva framåt nu.