Manchester United lyckades säkra titeln mot Arsenal.
Man United fick sin poäng mot Arsenal efter en väldigt hård och jämn match och de blev därmed, för tredje året irad, korade till engelska mästare.
1-3 mot United. 1-4 mot Chelsea. Man hade kunnat förlåta spelarna om självförtroendet och motivationen inte varit på topp inför den här matchen. Nu hade man dock sin karismatiske ryss med i startelvan, någonting som man inte hade i de 2 föregående förlusterna - skulle det kunna svänga till Arsenals fördel?
I Arsenals lag saknades Adebayor helt från truppen (det lär väl sluta med att vi får reda på att han käkade glass i Milano) såväl som Almunia. Bendtner, sin fina form till trots, fanns på bänken, Song i mittförsvaret samt en central mittfältskonstellation bestående av Denilson-Cesc-Diaby. Ett väldigt oväntat lag var det som ställdes på banan.
Första halvlek
United gick direkt för dödsstöten då passningstempot var högt och djupledslöpningarna avlöste varandra, men det blev aldrig något riktigt bestående tryck eller mängder av nämnvärda målchanser. Arsenal, till skillnad från Champions League-semifinalen, stod emot stormen väl och stack upp då och då. Och mer därtill, när matchen blåstes av hade Arsenal 61% bollinnehav.
Matchens första chans föll Arsenals väg. En fin diagonalare av Fábregas hittar van Persie relativt - nu dömer jag efter Vidic standard - omarkerad i straffområdet men som, istället för att ta ned lyftningen på bröstet, väljer att nicka direkt mot mål. Vid andra änden ville Rooney kort därefter visa att han också kan använda huvudet (ironiskt, jag vet) och hans kalhygge till kranium mötte Carricks passning, men det gick harmlöst utanför Fabianskis stolpe.
Det var sannerligen en match totalt berövad på målchanser och det blev symboliskt för matchen när United stack iväg på en kontring efter långvarigt kortpassningsspel av Arsenal, då Rooney spelade in Giggs som kom framstormande från mittfältet. Det var oklart vart Ryan "årets spelare" Giggs ville sätta sitt avslut, men jag har mina teorier om att han siktade på bilparkeringen bakom läktaren. Gammal man som han är så nådde han ju självklart inte hela vägen fram, men bollen landade en bra bit upp på läktaren. Bättre lycka nästa gång.
När halvleken började lida mot sitt slut så kändes det som att Arsenal hade kopplat ett grepp på tillställningen; inget smärtsamt stryp- eller pungvridargrepp, men ett grepp ändå. Och man skulle sånär ta ledningen innan halvtidsvisslan. Efter en hörna kom bollen ut till Nasri utanför straffområdet som drog på, bollen dök in mitt i spelargröten och en fri van Persie försökte vinkla in skottet (eller flytta sig ur vägen) men det såg snarare ut som en av Diabys mottagningar.
Andra halvlek
Andra halvleken följde nästintill exakt samma mönster, det var som att Ferguson och Wenger enades om att de skulle spela efter en mall; "Först anfaller vi i några minuter, sen backar vi hem, låter er rulla boll och går på kontringar så det slutar 0-0. Hur låter det, Arséne?" sa Ferguson, med en genomträngande andedräkt av maltwhisky och rödvin. Frågar du konspirationsteoretikerna hade nog samtalet de två emellan gått sådär. Frågar du mig så hade Wenger svarat med att köra en mediumlagrad Brie-ost ner i luftstrupen på Sir Alex, men då har jag ju också alltid sett Wenger som en sorts hjälte på ett evigt korståg mot ondska.
Den andra halvleken var inte en snäll affär, det märktes att båda lagen inte direkt gillar varandra och, tyvärr, så bör det även ta kål på de få konspirationsteorier som existerade. Inget lag hade tänkt vika ner sig. Ronaldo behövde behandling med bår och syrgas en sisådär 14 gånger under matchen (lika många gånger som Rooney svor åt en domare), och en Arsenal-spelare blev varnad varje gång. Mike Dean verkade vara totalt omedveten om faktumet att Ronaldo är en filmare. Och att Arsenal aldrig gör fel och således aldrig bör bli varnade. Arsenal vann på något sätt kortstatistiken med 5-0. Man vann skottstatistiken (på mål) med 4-0 också, för övrigt.
Som en begåvad läsare kanske räknat ut vid det här laget så kom målchanserna glest. Fabianski var dock ute och avstyrde väldigt bra då Fletcher hittat Tevez som gjorde bort Toure och bara hade att sätta bollen i nät. Det var väl ändå gången hjärtat satt i halsgropen på mig. Ronaldo hade någon frispark som smet strax utanför. Annars var det mest Arsenal, men utan att den där sista 1/5:edelen ville infinna sig. Matchens bästa sekvens tillhörde dock Arsenal. Planens gigant, Alex Song, bekräftar att han är världshistoriens snabbaste utvecklade spelare genom att glida igenom 3 Man U-försvarare och spela ut bollen till vänster där Cesc Fábregas befann sig, som tog en touch och drog iväg ett hårt vänsterskott klockrent i stolpen. Efterföljande hörnan resultatlös.
Mer än så var det inte. Matchen spelades av, United blev mästare, "folk" kramade om varandra på planen, Arsenal-spelare kramades också lite, Liverpools rekord blev tangerat och Alex Ferguson var gladare än på länge - nu hade han ju en rejäl anledning till att pimpla rödvin. Grattis till er säger jag. I år var det välförtjänt.
Usch.
Spelarbetyg 1-6
Lukasz Fabianski 3 - Sätts inte på några prov alls. Fick plocka ner någon boll och var bra ute och avstyrde då han kunde lukta sig till faran. Eller Rooneys svett.
Bacary Sagna 4 - Vilken duell han och Rooney hade på kanten, mäktigt. Bra framåt och bakåt. Premier Leagues bästa högerback - eller hur, Glen Johnson?
Alex Song 6 - Jag vet inte hur jag skulle kunna sätta ett annat betyg; en miljard interceptions, passade sig enkelt ur Uniteds press och var sedan framme högt upp i banan och trollade. Fantastiskt.
Kolo Toure 4 - Sprang mycket för en tjockis - det kan inte vara lätt att släpa runt med den bakdelen, och det ska han ha en eloge för. Var också väldigt stabil.
Kieran Gibbs 4 - Gångerna han blev passerad var väldigt få, fortsatte med sin tradition att dribbla bort Ronaldo och fyllde på bra då det behövdes. Se upp, Clichy.
Andrei Arshavin 3 - Lite osynlig, men jag blev förvånad när han blev utbytt. Han blixtrade till några gånger och han bara dryper av kvalitet, men är inte hundraprocentigt bekväm ute till vänster.
Denilson 4 - Mycket positionssäker, passningssäker och brytningssäker. Det stillastående anfallsspelet klandrar jag inte honom för.
Abou Diaby 3 - Idag var han inte dålig. Anar jag en formkurva - från katastrofal till likgiltig? Bravo. Vägrar djupledslöpa dock.
Cesc Fábregas 3 - Han har inte varit på topp i år. Nästa säsong får vi se vår fantastiska Cesc igen säger Wenger. Oj vad vi längtar säger jag.
Samir Nasri 3 - Utmanade och dribblade mycket vilket alltid är välkommet, men det var någonting som saknades idag. Kan inte riktigt sätta fingret på vad dock. Det finns mer att hämta, inte bara denna match utan framför allt nästa säsong.
Robin van Persie 2 - Mot Chelsea var han bra som ensam forward, men då var hela Arsenals anfallsspel rörligt och kreativt. Som en traditionell target kommer han alltid att ha det jobbigt mot Vidic.
Bendnter&Walcott var ganska anonyma när de kom in och Eboue märktes knappt av. Betygssätts ej.
