Redaktionen analyserar: Mittfältet
Arsenals mittfält har den här säsongen varit ett enda virrvarr av skador, genombrott, rotation, otroliga passningar och vackra mål. Det har kort och gott haft precis allt
För bara fem år sen kunde Wenger ställa upp med ett mittfält bestående av Pires, Gilberto, Vieira och Ljungberg. Ingen av dom är som bekant kvar i klubben och istället har yngre gossar fyllt på allt eftersom. Francesc Fabregas har tagit över kaptensbindeln, Song och Denilson har delat på det lite mer defensiva arbetet och hämtandet av boll medan flankerna har bemannats av bland annat franskt, ryskt och ivorianskt blod men också sett unga britter och till och med en dansk bekanta sig med gräset närmst sidlinjen.
Gather around children. Nu ska vi sätta oss i en ring och redaktions-Andreas ska läsa högt ur redaktionens pärm, fullproppad av analyser. Dagens kapitel: Mittfältet 08/09. Värt att säga är att betygen på spelarna delvis är satta individuellt på spelarna, dvs utifrån vad man borde kunna förvänta sig av dom.
Abou Diaby – 1
(24 matcher i ligan (3 mål), 7 CL (1 mål), 5 FA)
Under en diskussion med redaktionskollegan Axel kom vi fram till att Diaby gjort tre bra matcher i år. Fenerbahce borta, Roma hemma och Aston Villa borta. Tre matcher. Fransmannen har spelat totalt 36 matcher för The Gunners i år.
Hans skadebekymmer har försvunnit, men så också det spelet som en gång gjorde honom till en bättre spelare. Numera är det mest bolltramp, onödiga snurrar och uppstannande av spelet som varit fransmannens signum.
Francesc Fabregas – 4
(22 matcher i ligan(3 mål), 10 CL, 1 FA)
Jag vill bara klargöra det en gång för alla, Cesc är en gudabenådad spelare som alla supportrar vill ha i sitt lag. Säger man något annat ljuger man. Den här säsongen utsågs Cesc till lagkapten och som en spelare som är kapten, spelar frekvent och har en nyckelroll kan man begära lite mer. Han har absolut inte gjort en dålig säsong och hade otur med en skada, men visst kan han bättre.
Samir Nasri – 5
(29 matcher i ligan(6 mål), 10 CL(1 mål), 5 FA)
Förra sommarens nyförvärv från Marseille inledde med att göra mål i debuten och sänkte på hösten också Manchester United med två mål. Han har även visat sig vara nyttig i framspelsfasen då han har ett bra passningsspel. I Nasri har Arsenal fått en skicklig spelare som dessutom vågar skjuta och trycka till lite i närkamperna. Nästa säsong kommer troligen att bli ännu bättre för fransmannen.
Theo Walcott – 4
(22 matcher i ligan(2 mål), 10 CL(3 mål), 3 FA(1 mål)
Trots att Theo! Theo! Theo! står uppsatt som forward på Arsenal.com väljer vi på London N5 att se honom som en mittfältare då det är där han spelar. Lite enkel logik. Engelsmannen har i år haft lite oflyt med skador och inte riktigt fått målskyttet att stämma, men när det väl stämt har vi fått se klassmål (jag tänker främst på målet mot Villarreal i kvartsfinalen) och att Walcott har fått sitt genombrott är det inget tvivel om. Med sin speed är han ett farligt vapen som ständigt hotar motståndet, men trots detta har hans säsong varit lite som en berg-och-dalbana med höga toppar och ganska djupa dalar.
Denilson – 4
(37 matcher i ligan(3 mål), 12 CL, 2 FA)
Den unge brassen fick tidigt under säsongen sitt stora genombrott i den rödvita tröjan. Han tog plats på innermittfältet då Flamini åkte till modets Mecka och tog plats i Milans trupp och gjorde det med bravur. Passningsspelet har under året varit Denilsons största plus men han har trots allt fått mycket kritik från supportrarna för att ”bara slå enkla passningar som ingen annan skulle missa.” Faktum kvarstår att passningarna ändå måste slås och att Denilson också haft ett par fantastiska passningar som suttit på läppen på medspelarna. Under senare delen av säsongen gick formen nedåt, kanske pga. det hårda matchandet som han tidigare inte varit van vid. Denilson har varit en av säsongens stora utropstecken.
Aaron Ramsey – 3
(9 matcher i ligan, 6 CL(1 mål), 4 FA, 3 LC)
Den unge innermittfältaren kom från Cardiff förra sommaren och värvades framför ögonen på Manchester United och Alex Ferguson. Inledningsvis var Ramsey bara med i truppen men fick efterhand mer speltid och byttes in i inte mindre än 10 av sina 22 matcher för Arsenal under säsongen.
Borta mot Fenerbahce fick han också göra sitt första mål för klubben då han sköt stolpe in i matchens slutskede.
Utvecklingen kommer bara att gå framåt för Ramsey och nästa säsong väntar troligen ännu mer speltid.
Alexandre Song – 5
(31 matcher i ligan(1 mål), 11 CL(1 mål), 4 FA, 2 LC)
Songs säsong har varit fantastisk. Fick Denilson sitt genombrott i början av säsongen fick Song definitivt sitt under den andra halvan av 08/09. Då han kan spela både central mittfältare och mittback är han en värdefull tillgång i truppen och gör bra matcher på båda positioner.
Song såg i början av sin Arsenalkarriär inte speciellt märkvärdig ut men lånades ut till Charlton 2007 och fick mycket beröm och fick under 2008 chansen i det kameruanska landslaget i de afrikanska mästerskapen där han blev uttagen i turneringens lag.
Med sin förmåga att suga åt sig bollen och behandla den väl blev han under våren en ordinarie spelare och toppade sina insatser med vackra framspelningar och ett slalommål mot ett darrigt Wiganförsvar.
Andrey Arshavin – 5
(12 matcher i ligan(6 mål), 3 FA)
Ryssen Arshavin kom till Arsenal under januarifönstret i en utdragen transfersaga där hans övergång faktiskt inte offentliggjordes förrän ett par dagar in i februari månad.
Han visade sig genast vara värd vartenda öre då han gjorde avtryck redan i sina första matcher och sen gjorde första målet mot Blackburn efter en soloräd mot stackars Martin Olsson. Framgångssagan fortsatte sedan då Arshavin gjorde alla fyra målen för Arsenal i en galen match på Anfield mot Liverpool. Han har dock inte bara varit en målskytt utan även passat fram till hela nio mål. Allt detta på mindre än en halv säsong. Bästa värvningen på otroligt länge.
Emmanuel Eboue – 3
(28 ligamatcher(3 mål), 11 CL, 5 FA(1 mål)
Truppens hackkyckling har varit med om mycket den här säsongen. Utvisad mot Tottenham, utbuad av egna fans och dessutom fått fart på målskyttet.
Eboue skolades för någon säsong om till yttermittfältare efter att ha varit en fantastisk ytterback, en omställning som visade sig vara svår för ivorianen. Omställningen har dock efterhand visat sig vara ett bra taktiskt drag från Wenger. Då Eboue dragit ner på sin något osportsliga spelstil har han bevisat att han är en bra spelare. Med sin defensiva rutin från att ha spelat ytterback är han ett bra val på högerkanten där han kan storma fram och spela in bollen. Under säsongen har Eboue tagit ett stort steg framåt sett till tidigare säsonger då han utvecklats till en bättre passningsspelare men också fått fart på målskyttet, något som tidigare varit hans svaga sida. Fyra mål är förvisso ingen hög siffra, men på sina fyra första säsonger för klubben gjorde han totalt två.
Utöver denna glada samling gossar finns det ett par väldigt intressanta namn som kommer underifrån. Jag tänker givetvis på Jack Wilshere som tagit steget upp i A-laget men mest spelar reservlag och FA Youth Cup med bravur. Han kommer att betygsättas av Axel i ungdomsanalysen.
På mittfältet i reservlaget har vi bl.a. målsprutorna Sanchez Watt och Jay-Emmanuel Thomas, Henri Lansbury och Nacer Barazite som båda haft lyckade lånesejourer, Fran Merida, Emmanuel Frimpong och Mark Randall.
Bland de yngre väljer jag, förutom självklare Wilshere, annars att lyfta fram Francis Coquelin, den franske innermittfältaren som imponerat mycket på mig då jag sett honom i ett par reservlagsmatcher.
Nu lämnar vi över pärmen till näste man i ordningen och för en anfallsanalys.
