Falks funderingar: Om mikrofonkrull, händer i maten och svarta katter
Om mikrofonkrull, händer i maten och svarta katter
(Falk, 20 November)
"jag är en vampyr, jag suger och spyr", sjöng Markus Krunegård. Det är så mycket vampyrer just nu. Twilight, True Blood , in Moon och allt vad de kan kallas. Blodsugande varelser med sikte på ett liv utanför tandläkarfilialer och kilar i bröstet. Jag tror aldrig jag skulle kunan vara vampyr. För det första är jag bedrövlig på att hänga knäveck. Jag skulle falla ned med ansiktet före i marken och slå ut mina huggtänder. Hur kul är det då att vara vampyr? Kasta sig på sitt offer och gnaga med hörntänderna och skapa ett sugmärke istället för två snygga hål. För det andra, så gillar jag vitlök. Blandar ut det i mat alltsom oftast och för det tredje har jag aldrig varit så mycket för det där med blod. Blodpudding? Går fet-bort exempelvis. Blodkorv- nä fyfördenlede och Blodplättar- in med nästa...så vampyrlivet? Det känns så där faktiskt.
Var Alan Sunderland vampyr? Det vet man inte äben fast han nog kunde ha gömt huggtänder i brittiska övärldens största mikrofonkrull. det var han mot Coventrys och Nottinghams legendariske Ian Wallace.Så mycket hår att man man behövde en haubits för att skjuta sig in till hårbotten. Alan Sunderland är en legend i mina ögon, en av de första jag haft som hjälte i Gunners och varje gång Sunderland kommer upp, så är det just detta mikrofonkrull, som är det första jag tänker på. Ett hår, ett yvigt hår, ett avgörande mål mot de röda djävlarna 1979 och en sann underbar hjälte. En riktig silverrygg med andra ord. fast om han var vampyr? Tveksamt; däremot var han nog bättre än undertecknad på att hänga knäveck.
En annan silverrygg; ja kanske silverryggarnas silverrygg, en heh-man, en urfader, en patriark; Thierry Henry har många namn. Han sällade sig dock till en illuster skara, som tycker om att göra saker med händerna. jag gillar också att göra saker med händerna- muhä- men kanske inte med fotbollar. Jag straffar inte Henry för detta, dock. Skall bli kul att se honom Gallas, Sagna, Diaby(?) och Clichy i Sydafrika. Det kanske är vanvördigt att säga när Henry nu lekt med händerna i maten, men jag ser hellre Henry än Robbie Keane i VM. Sådetså! Jag tror att sydafrikanska barns uppfostran kan få sig en rejäl uppförsbacke av att se en Spursare i VM. Som om det inte räckte med 50 års Apartheid; nu kommer en Spursare till VM.
För några år sedan var jag på Highbury och såg Arsenal piskade sönder Sunderland. De hängde upp svarta katter på tork utanför arenan och sedan spelades det boll, så det stod härliga till. Det var för övrigt en match, då jag stod hela pausen och samtalade med Bissen Larsson. Intressant värre. Nu åker Gunners norröver för att möta Sunderland. Jag kan inte påstå att jag är speciellt orolig, men nog har the Black Cats sett bättre ut i år än på många år. Centrala mittfältet med Cana och Cattermole skulle jag inte lämna över mina barn till. De skulle nog hamna i deras gryta. Inga snälla gossar detta. Michael Turner anslöt från Hull och har ett klassiskt engelskt krigarhjärta. Men så har de ju Darren "jag vet inte hur jag skall låta mitt skägg växa" Bent. Jag kan inte ta honom på allvar. Inte efter att ha bränt friläge efter friläge efter friläge i Spurs färger. han må göra mycket mål, men jag har svårt att inse att det är en bra spelare; kan det vara skägget?
Tre poäng. Säkra sådana i helgen och bara för att jävlas med mig själv så skall jag hänga knäveck och dricka en Bloody Mary.
Om hur man överlever ett landskampsuppehåll
(Falk, 18 November)
På Tvn fladdrar en långt ifrån stekhet landskamp i Cesena. Hasse Holmqvist-land. En av svensk fotbollshistoria mest oförstådda storheter. Vad var han bra på? Skriv ned på ett mjölkpaket och skicka in till redaktionen. Vi är alla lika frågande. Men i Cesena spelar Hamrén sin första landskamp. Historiskt. Tror han är rätt man att skapa lite struktur, moral och det verkar som att han har nävar till det också. Är man från Ljusdal så är man uppvuxen med en bandyboll i ansiktet. Det härdar.
Landskampsuppehåll. Fyfördenlede. Vad tråkigt. Har inte sett ett skvatt mer ön en del sammanfattningar och lag kvalificerar sig till ett Vm, som känns så där måttligt intressant. Trodde för ett par år sedan att jobbet skulle skicka mig till Sydafrika under VM, men så pratades vi vid; jag och min chef och sade att jobbet i Sydafrika det kan man-dela på. Som Nelson. Jag less ihjäl av landslagsuppehåll och det är så attans förutsägbart. Gunners skickar dit halva truppen och två-tre man blir skadade. Otippat att Robin van Persie skadas. Det var inte ens spelbart. Det har väl inte varit ett landslagsuppehåll sedan Krimkriget, som Robin van Persie klarat utan skador. Intressant samtidigt är att skåda vad våra konkurrenter gör. Lampard? Nehej, hoppsan. Skadad. Borta 2-3 veckor. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att en italienare ringde en annan italienare "Fabio? Pronto. Carlo here. I hav-a placed-a a horse-a head-a in your bed-a. What-a about-a Franka-a?" Självklart klev Lampard av. Spelar han mot Gunners. Troligtvis. Drogba? Troligtvis. It is all a mindgame.
Men man överlever ett landslagsuppehåll också. Jag har börjat att virka. Svårt värre. Första gången jag försökte, så lyckades jag att virka ihop min sin med en björk utanför huset. Han hängde som i ett spindelnät och räddningsverket kom. Andra gången, så stack jag mig så till den milda grad i fingret att sjukvårdspersonalen funderade på att ge mig en barmhärtighetsspruta och den tredje gången, dvs i eftermiddags, så skulle jag virka en liten bakhanduk och efter några aviga-räta åt helt fel håll, så satt jag med en fotboll.
Eduardo fortsätter i Gunners. Sådant gillas starkt. Kroaten är god för mål i alla väder och från alla håll och är en kille man skickar in när det skall avgöras. Målgaranti från den gossen. Är det månne honom, som Wenger skickar in i sitt tremanna-anfall nu när vanP är skadad? Nasri-Eduardo-Arshavin? Är det troikan som skall kriga oss till en ligaledning i November?
Avslutningsvis kan man alltid garva högt. Bilden på fyra stolta kanonjärer på hemsidan utklädda i stora sparkdräkter gav mig ett stort garv och jag har inte garvat så mycket sedan jag såg Manchester United spela fotboll senast. Så det finns mycket att göra för att överleva denna hemska landskampsvila.
Om mörker, återväxt, mustascher och en ardenneroffensiv
(Falk, 6 November 2009)
Kanske var det på Dag Vags klassiska "Dimma" han tänkte. Kanske tänkte han på sin allrakärastefränka, då han satte upp i galopp över den östtyska åkerbygden. Han var nog trött på kriget, han ville hem. Spela på hästar, hänga på krogen, spana in chics. men han hann inte så långt, Gustav II Adolf. I morgondisen över den tyska sovstaden Lützen, så beseglades hans öde. Ingen V75a blev det. Ingen krog, inga damer. För 477 år sedan denna morgon ramlade han av hästen Streiff och det svenska stormaktsväldet skulle aldrig bli det samma igen. Historien har berättat om denna händelse och ingen fick reda på vilka hästar han skulle ha spelat på.
Mörker ligger över landet. Om ni inte visste det, så är det November. Mörka November och den månaden i Gunners fotbollshistoria, som historiskt bringat mest bedrövelser genom åren. Vi har tappat häng på ligan, vi har ramlat ur cuper, fått spelare skadade och spelet har varit socklöst dåligt. Men i år?`För tusan hakar. Vi rullar boll så att det står härliga till. Det är inget mörker, det är den uppåtgående solens land. AZ Alkmaar matchen var en vederkvickelse och en uppvisning. Det har gnällts på dåligt motstånd och detta var en "walk-in-the-park". On the contrary, my dear; Gunners spelade ut ett Alkmaar, som förvisso haft bättre dagar, men det var snarare Gunners som var bra än holländarna som var dåliga. Rörligheten, passningsfrekvensen, finurligheterna och målen. Ja, världsklass. Man skall samtidigt notera att Gunners saknade ett artilleri av offensiva spelare på planen; Walcott, Bendtner, Rosicky, Eduardo och Vela. Fem offensiva hjältar var borta från startelvan.Ändå rullade vi boll som i den den fornstora tiden. jag fascineras över målfabrikationen som är som en ardenneroffensiv under andra världskriget.. De kommer precis överallt. Jag fascineras också av att det är en osannolik bredd på målskyttet. Titta på tabellen på vår startsida. Sjutton målskyttar. Sjutton! Redan. Det är en osannolik bredd. Till detta har vi 15 spelare som lagt målgivande passningar; vi har redan utnyttjat tre målvakter. Jag ler med en stor del av mitt hyfsat välkonstruerade ansikte och njuter. Riktigt njuter.
Den brittiska fotbollsåterväxten är säkrad. Kai har anlänt. Grattis Wayne. Intressant namnval, dock. Undrar om det var max bokstäver de båda föräldrarna fick ihop? Undrar hur diskussionen gick när de satte ihop namnet. "Child's name? Wayne, wake up? Wayne? " Hrfmmfl...?" svarade pappa. "Wayne it is", " But, your name is Wayne, any other name?" "Hrffll", svarade fadern. "What letters do you know?"frågades det. "Fuck",kom det då. "Fuck? That is not OK" "Hrfll...o'kai?" nickade fadern. "Kai?" Våldsamma nickningar. Vad modern sade är inte bekant. Vi skickar ett grattis från redaktionen.
Var i Tyskland i måndags - över dagen - och såg något intressant. Stod på Frankfurter Hauptbahnhof och väntade på ett tåg, då en tysk mor (jo, hon var tyska, för hon hade kvar talket under hakan efter morgonens kulstöt) kom med sitt barn i en klassisk tysk barnvagn. helt plötsligt stannade hon och började leta i vagnen. Lyfte på barnet- lille Günther, som trots att han bara var ett halvt år hade begynnande fjunmustasch-, lyfte på väskan under sätet och så letade hon i en av sina kassar. Hon letade i säkert en och en halv minut. Innan hon- Voilá- hittade vad hon sökte. En Burk med Pringles Chips. Hon öppnade burken- märk väl, efter en och en halv minuts letande- och tog ett(1!) chips. Men, va i helvete. Ett chips.?Efter 90 sekunders letande? Om man letar i 90 sekunder, så äter man i alla fall en grabbnäve, alternativt tömmer paketet. Inte ett(1) Chips. Begåvat, Helga.
Avslutar om Stan Kroenke. Det pratas så mycket om ägande, aktier hit eller dit. Jag tycker det är intressant att läsa vad många s.k Ultras tycker nu. Det är väldigt många som är väldigt tysta nu. När PHW sade "We don't like his sort", så ställde de sig mangrant upp i salongen och piskade på stämningen. Och nu? Är PHW den störste losern av dem alla? Är han en förrädare, som inte vet bättre än att lämna över klubben in en girigbuk till amerikan som inte har på ön att göra? Vem är vi är att döma? Min personliga uppfattning? Bryr mig föga faktiskt. Om PHW säljer hundra aktier till Stan Kroenke, så gör han det inte för att han behöver pengarna. PHW är den som kan klubben allra bäst tillsammans med Danny Fiszman. Båda två har nu lämnat över aktier till amerikanen. Varför? Varför inte? Världen runt omkring Emirates Stadium förändras konstant. Det är en globalisering som pågår, där pengar och kommersialism syns mer och mer. Men till skillnad från oljebaroner, som ser klubbar som sin lilla leksak eller amerikaner, som inte har en aning om hur klubbar skall bedrivas, så tassar Gunners med vid sidan av. Det är lugn och behagligt. Inga stora yviga gester. Kroenke sitter med i ledningen av företaget, han påverkar med att föra på marknadsföring, idéer om bredband, reklamintäkter och hur man på ett professionellt sätt driver ett bolag. Det fotbollsmässiga lägger han sig inte i; det finns det andra som kan bättre. Jag tror att det är detta PHW, Fiszman, Carr-familjen med flera ser och troligtvis även Usmanov-Dein klanen, ty de har inte rört sig överhuvudtaget. De ser att klubben genererar intäkter, framgångar och rör sig i rätt riktning. En klok och resonabel riktning.
Jag är inte ett dugg orolig över Kroenkes ägande. Inte ett dugg. Men jag är väl som alla andra hårdnackade fotbollsfans - vad vet jag om fotbollspolitik.?
Som att stjäla godis från barn
(Falk, 30 Oktober 2009)
"Stjälk, stjäla, stjälpa, stjärna.."
Orden från min småfeta(troligtvis tyska) småskollärare ekar i mina öron. Inte kunde jag väl tror att jag skulle få använda mig av ordet "stjäla" så tidigt.
Dagens match mellan Arsenal-Tottenham var en klassisk lärdom i hur välutbildade människor stjär från barn. Det var klass-skillnad, det var de goda mot de onda och det var Premier League mot Wankership.
Var det någon som var orolig? I min ungdom så fanns det "pojken med guldbyxorna" av Max Lundgren. I England heter densamma "Gubben med kindpåsarna" och handlar om pappa Rödknopp. Vad har han i dessa kindpåsar? Guld? Bra spelare eller kanske ett hopp om framgång? Om det är det sistnämnda, så får man gräva djupt. Jag tror att det är lättare att göra guld av lättmjölk än att Spurs vinner något av värde det kommande decenniet.
Gunners lekte fotboll. När van Persie gjorde 1-0, så gjorde man genast 2-0. Det dansades samba, det rördes i grytan och Wenger sade några roliga engelska ord till Pat Rice, som smålog och såg ut som en liten nordirländsk pojke igen. Gunners är på väg mot toppen av ligan; det finns en framtidstro, en glädje, en spelskicklighet som kan leva länge detta år. Mycket länge. Jag har klagat på Diaby- om och om igen- och även fast jag tycker att det finns ett dussin spelare , som jag hellre ser på hans position, så gör även han en bra match; men å andra sidan, mot Spurs, så är man alltid bättre på alla positioner. Jag menar; Huddlestone? Jo, när ni garvat färdigt, pratat med en terapeut, så förstår ni att killen faktiskt är ordinarie i Spurs och samtidigt så tittar man långt ned i tabellen.
Nja, att stjäla godis från barn; jodå; jag tackar min gamla lärare. Äntligen kan jag skicka tillbaka en hälsning och säga; kolla på dagens match. Detta mina damer, herrar och Spursare; detta var lekstuga och vi behövde inte ens laga Lasagne.
Wenger öppnade upp mitt Gunnershjärta igen
(Falk, 4 Oktober 2009)
Jag firade massor i helgen. Det var återförening av Tyskland igår och jag kramade alla tjejer som såg ut att ha manligt könshormon och vi gick ut i månskenet, talkade hakan och stötte kula tillsammans. Sedan sjöng vi "Auferstanden aus Ruinen", raserade en av grannens murar och flydde fort som synden, simmandes över en "flod". Det låter ju häftigt, men eftersom muren var en meter hög och föll ned över en prisbelönt häck och "floden" var en gyttjepöl med ett djup på 12 centimeter, så undrade naturligtvis folk vad vi gjorde. Jag hävdade att jag var tysk i mitt sinne och tillbringade natten i en cell.
Men jag firade av andra skäl också. Wenger. 13 år vid rodret; flest dagar vid Gunners sida. Det är unikt och Wenger är unik; en fantastisk människa och har man besökt Emirates Stadium, suttit på hans plats, så borstar man inte de byxorna. Inte alls. De hängs upp, ramas in och kramas lite extra ibland.
Wenger har en särskild plats i hjärtat. Han återupplivade mitt sargade Gunners hjärta. Men, frågar nu alla män och kvinnor av kvinna född samt den Spursare som eventuellt kan läsa, har inte ditt hjärta alltid klappat något oerhört för Gunners. Självfallet; men ibland slår det dubbelslag. Är man född 1967; ungefär samtidigt som TVn uppstod och folk började inse att Chelsea inte bara var en stadsdel utan även ett fotbollslag, så har man upplevt en del med Gunners. Dubbeln -71(Ok, jag var bara fyra år och dreglade fram Gunners samtidigt som jag drack välling), den fruktansvärde nedgången under 70-talet, då vi var en hårsmån från att åka ur, Återupprättelsen med Fa-cupen 79, det bedrövliga 80-talet, halleljuah-moment med 1989, 91 och cupvinsterna i mitten av 90-talet, så råkade jag in i en liten minikris i mitten av 90-talet och då jag också bodde i Tyskland då, så var kontakten med engelsk fotboll mycket bristfällig. Det enda man såg var i princip om Gunners var med i någon europeisk cupfinal och cupfinalerna -93 såg jag inte överhuvudtaget. Samtidigt, så föll Gunners i tabellen och låg 6-8 ungefär varje år och var fjärran från segrar. Bergkamp, Wright, Platt; jovisst, det fanns stjärnor och samtidigt en mängd fylle-skandaler med Adams, Hillier, Merson med flera. Det blev mindre och mindre Gunners och man han helt enkelt inte med i det liv jag hade. Andra prioriteringar fanns.
Men så flyttade jag åter till Sverige igen och i princip samtidigt tog Wenger över rodret. Genast blev det bättre fart på klubben, laget började spela intressant fotboll, jag såg dem mot Derby hösten 1996 och sedan har det varit gasen i botten.Hjärtat började slå snabbare, i volter och det har bara gått snabbare och snabbare. Att känslor för en klubb går i vågor är bekant. Visst, är man nykär så klappar hjärtat alltid för fullt, men har man varit in-love sedan -67, så går det upp och ned. Men Wenger tryckte igång marschen igen och trots att det nu gått fyra år sedan vi senast tog en titel, så har det vara en aldrigsinande glädje att se dessa fryntliga kanonjärer med sitt fantastiska spel. Tack, Arsène
Lyxen att unna sig Vela ibland
(Falk, 24 September, 2009)
Wenger är alltid så inspirerande och magiskt glad när han pratar om Carlos Vela. Härom året sade han att det var den bäste avslutaren han sett; nu pratar han om dennes multitalang och möjlighet att springa in från höger, vänster och centralt. Det finns till och med vissa finter som innebär att han kommer underifrån. Med grön maskeringstejp, så kryper han ned i en liten grop i straffområdet och så kommer bollen. Upp hoppar Vela "Caramba", skriker han (det skriker alla mexikaner; alternativt "Viva Zapata"), snor åt sig bollen, tunnlar närmaste förvånad motståndare och stöter in bollen i bortre krysset. Jubel och ramaskri.
Carlos Vela är lyx. En lyxfigur att unna sig ibland. Som den poolstädare som kommer förbi mitt hus ibland, som den jakt på vilda östgöta-gnuer jag ibland gör. Tropikhjälm på, älgstudsare (eller heter det slangbella?) och så snor jag grannens lilla terrier som fortskaffningsmedel. Terriern gillar kanske inte en kluns å ryggen, men hundar klarar mer än vad man tror. Se på Båtsman. Vi behöver lite lyx i tillvaron. Carlos Vela är Gunners-lyx. När det vankas Carling Cup dammas mexikanen av och skickas ut på plan. Framgången är total. Här velas det inte (hö-hö) utan det är pang på rödbetan och målorgie. Sedan gör han ju- precis som Arshavin och Eduardo, nästan alltid mål av klass. En chip, ett vinkelskott, en utsida, en tunnel. Pure class i mina ögon.
Samtidigt ställer man sig frågan om vilken roll han spelar i Wengers planer. Nu är han 20. Ingen ålder på en giraff, men han kan ju inte gå runt och vara talangfull hela livet. Då hamnar han förr eller senare i Spurs eller Portsmouth. Strömatcher som Carling Cup och någon reservlagsmatch i alla ära, jodå, men vela är så pass bra att han behöver kontinuerlig speltid. Men vem skall han peta? Arshavin, Eduardo, van Persie eller Bendtner? Det är enklare att forcera Fort Knox med en plastsked. Låna ut honom? Det har varit på gång, men varje gång en spelare lånas ut, så förlorar Gunners kontakten med honom och det tar lite tid att komma in i gänget igen. Bendtner är en av få spelare, som faktiskt varit utlånad, återkommit och nu spelar en roll i kanonklubben. Velas roll? Inhoppare? det håller nog inte i längden. Lyxlirare? varför inte, men det håller nog inte heller i längden.
Just nu är det uppbyggnadsträning för den unge mexikanen. Wenger ser att han måste låta honom få fotfäste i tillvaron, få mera spring i benen och kraft innan han på allvar kommer med i laget. Så fram tills dess, så kommer vi nog att få unna oss lyxen att se Vela lite då-och-då och göra vidunderliga insatser, som gör att champagnen och snittarna inte är långt borta.
Avstängd, friad, matchhjälte - Välkommen tillbaka Eduardo.
(Falk, 17 September)
Vad händer? Detta är definitivt inte normalt. Vi vinner en seger av Chelsea-kvalitet, som innebär offsidemål, dåligt spel och studs in via knät av en spelare, som borde varit avstängd. Ett fantastiskt resultat egentligen och ett mycket gott omen för framtiden. Sibyllorna satt annars och gnuggade sina händer. Satt och gned sina skröpliga händer, plockade varsamt ur nålarna från tio stycken Voodoo-dockor med Arsenaltröja; garvade lite extra åt två målvaktsdockor och log hånfullt när Jovanovic spelade in 2-0 på en feldömd straff.
Klockorna spelade oroandes, vattenfallet brusade på håll och små håriga knubbiga varelser från dödriket Hades tittade upp under tuvorna. Vito Mannone i målet hade inlett sin Champions League sejour med att släppa in två baljor på fem minuter och laget skakade betänkligt.
Så 85 minuter senare, så står det 3-2 till Gunners och vi har vunnit en riktig skräpmatch och på ett sätt, som får mig att tänka på hur Joe Cole brukar göra mål för Chelsea. Ett knä in i mål, fullständigt ovetandes om vad han gjort. Vi vände med ett knä och ett horribelt offside-mål, där Gallas står ett helt landskap offside. Vermaelen återigen enastående bra skall sägas och vem får avgöra hela kalaset? Jo, mannen som stängdes av för filmning, frikändes , steglades och hängdes ut som fuskare -Eduardo da Silva. Det är så icke-goonerskt detta. Alla dessa tecken ovan och ett 1-2 hade varit mera väntat. 1-2 strax innan paus och så en våldsam press och missade frilägen av alla; men det verkar som att detta års lag har något annat; Ein quentchen Glück säger tysken och en härlig "go-get-them-girls"-moral. Att vända 0-2 efter fem minuter till 3-2 är mycket starkt och med denna vinst, så känns det som att vägen till åtondelen är kraftigt utstakad; som en motorväg. Vi behövde detta. Efter Adebayor-gate i City of Hell. Vi behövde detta för att resa oss; för att visa att vi är med igen. med tio man borta av olika anledningar, så var detta ett riktigt kraftprov, men som också visar att Arsenals trupp är bredare än på mycket länge, före det är inget dåligt gäng som saknas. Vidare har vi med Tomas Rosicky fått tillbaka en riktig klass-spelare. Bara han håller..bara han håller.
Matchhjälte dock; Eduardo da Silva. Livet är så rättvist ibland.
Så öndigt. Så dumt. Så meningslöst.
(Falk, 13 September 2009)
Varför ödsla tid på sådana hatattacker, Adebayor? Du må vara penninghungrig, girig och extremt egocentrisk, men jag hade gärna velat ha en del minnen av dig, som bra fotbollsspelare och inte en stor idiot. Tyvärr; detta bleknar bort. Långt bort. Det du gjorde mot Gunners; hör inte hemma på en fotbollsplan och jag hoppas att FA tar dig ordentligt i det togolesiska nackskinet och stänger av dig för respektlöst beteende. Tre-fyra matcher? Ju längre desto bättre. Det kallas för uppvigling och du skall vara glad för att det fanns vakter framför fansen annars hade du steglats. Det är så urbota dumt, meningslöst och ärligt talat; varför..? Adebayor menade att han hade blivit illa behandlad av Gunners fans. Säkert möjligt. Vi är inte guds bästa barn. Men,hans eviga flirtande med Milan förra sommaren var inte heller vackert och visade tecken på girighet och enastående egocentrisk livsuppfattning. Gunners och Wenger utvecklade dock honom till den spelare han nu är. Utan Wengers handlag och Gunners vackra spel, så hade han inte utvecklats till den centertank han nu är och fansen gav honom mycket kärlek under vägen. Att ändå bete sig på detta sätt.?Jag har tidigare kallat honom den mest ointelligente fotbollsspelaren vad beträffar spelförståelse. Det känns inte som jag överdrev där..
Vidare kan man alltid undra varför inte Mark Hughes reagerade och lyfte av Adebayor från planen. Wenger har exempelvis haft problem med övertända spelare; typ van Persie; då har han reagerat. Säger inte att Wenger gör rätt jämt, men i dessa fall reagerar han.
Matchen på City of Manchester Stadium var ingen vacker skapelse. City vann nog välförtjänt, för Gunners skapade bitvis inte mycket alls. I matcher som dessa, där tempot ökar, intensiteten ökar och det krävs snabba beslut och tanke, så står sig tyvärr spelare som Denislon, Diaby och i viss mån Song sig tyvärr för lätt. Almunia saknar stabiliteten och ytterbackarna blockades effektivt. The Blues är tunga att möta. Hughes har en mastodont-trupp, där sedlarna ramlar ut från fickorna. Ekonomisk dopning är bara ett ord för det och man kan tycka vad man vill om det; men det är tillåtet och vill en arabisk schejk hälla pengar över Manchester, så får han göra det. City kommer att bli farliga i år. Ligatitel? Kanske det. Tror kanske inte att de håller hela vägen, men deras första-elva är "second to none", som man säger i det ädla brittiska språket. Richards, Ireland, Bellamy, Lescott, Given och Bridge är hederligt gammalt brittiskt arbetarblod. Det räcker långt när vintern kommer. Arsenal?Jag tackar dock för att Rosicky är tillbaka. Måtte han hålla. Arshavin saknades. Walcott och Nasri behövs.
Det var egentligen en fanastisk match. Det svängde till höger och vänster, men tyvärr bleknar detta på grund av en hatisk togolesk idiotiska framfart på planen. Vad tänkte han med? Förmodligen ingenting. Meningslösa tacklingar, stämpling i huvudet på van Persie, efterslängningar och gudvetvad. Det passar inte på en fotbollssplan och jag undrar varför? Flera av spelarna, som han gav sig på; van Persie, Sagna, Fabregas, Song är ju ändå spelare, som han har upplevt en del med. Sagna och Song är spelare med liknande bakgrund som han själv och som har mycket gemensamheter tillsammans. Ändå följer dessa råa överfall. Gunners spelare är säkerligen inte guds bästa barn, men att tillbringa nittio minuter i hämndens tecken är vansinnigt och jag utgår ifrån att FA tar tag i detta. ordentligt. Allt annat än avstängning är löjeväckande. Men när det gäller FA, så tror jag vad jag vill. Det blir säkert bara en lätt tillsägelse. Varför?
Framtidstro
(Falk, 11 September, 2009)
Manchester- England,England- Across the Atlantic Sea; And I am a genius, genius...
Det är inte alltid jag sjunger på morgonkvisten. Jo egentligen. Jag kliver upp runt halv fem på morgonen. Öppnar fönstret och vrålar "Goood morgon, världen". I somras fick jag skyddsombudet från "The Domherre Corporation" på mig. Han kvittrade och tjohade och viftade på att familjen hade ont i öronen och jag inte skulle väcka dem på morgonen. Han hamnade på grillen. Men, just denna morgon, sjunger jag som en lärka. Kvittrar, hoppar, joddlar. Om jag hade varit en schweizisk flicka som heter Heidi, så hade jag haft flätor och kjol. Nu har jag bara kjol. Landslagsveckorna är förbi. Gudars skymning så skönt. England vinner med 5-1. Jag gäspar. Sverige slår Malta. Jag somnar. Tyskarna slår Azerbazjddjdjan eller något sådant. Snark och pust. Nä; in med Gunners och klubblaget. Kul att Sverige vinner, men det finns inget som får mitt hjärta att bulta - förutom tysk schlagermusik förstås..eller inte- som just kära gamla Gunners. Å nu är det dags. Match mot Manchester City och det känns som vi fortsätter på den inslagna vägen i Manchester och spelar skiten ur alla banjospelande manchesterbor. Det har sett så bra ut i matcherna och om nu inte Diaby får för sig att återigen nicka hollen i egen bur- tokjävel- så står vi emot mot Mark Hughes penningstinna mångmiljardärer. Hörde förrresten att Adebayor har fått ett helt oljefält utanför Afrikas kust. Han blev dock missnöjd. "Where's the money?", lär han ha sagt.
Det värsta med skadeuppehållen är skadorna. Nu skadades Arshavin och jag kan tänka mig hur oerhört ilsken Wenger är på Guus Hiddink; denna ominösa holländska plufftränare. Ryssen var skadad, blev mer skadad och är nu borta. Fuck!. Vi glädjer oss dock åt att Walcott verkar vara på bättringsvägen. Rosicky spelade 56 minuter i senaste landskampen utan att bli skadad. Läs om den meningen. Fabregas är pigg i benen igen och våra forwards gör mål. Bendtner, Eduardo och Robbie Boy.
Hundar börjar samtidigt att tala mat och älvor dansar i skyn. Sir Alex och Wenger verkar vara de allra bästa vänner för närvarande. "De allra goaste vännerna". Jag tror att Utvandrarna-Eposet med dessa i huvudrollen, hade suttit som en smäck. De båda före detta trätobröderna, numera gullungarna, går ihop för att "Love-Chelsea-til-you-die" i syfte att hålla uppe garden mot att värva kids till sina akademier. "Varför skal linte de bästa unga spelarna, spela i de bästa klubbarna?". Jo, Wenger ; det är förvisso sant och det får de, men det finns uppenbara regler för hur detta skall ske och just regelboken, den har Arnesen och de andra småpåvarna i Chelsea svalt med en pint Guinness. Annars är det lite småputtrigt och mysigt mellan de båda tjädertupparna.
idag är det den 11 September. För 8 år sedan idag stod jag i Toulouse på en konferens om framtidens transporter och flygindustri. Då brakade världen samman. 8 år senare rullar livet på som förut och den främsta tabken man har är Gunners mot Manchester City. Vad lustigt livet kan vara. Så i dessa damfotbollskvällar på svensk prime-time television, så tror jag precis som Linköpings FC och svenska damlandslaget. Jag tror på Seger.Victoria Concordit Crescit.
Bra lottning och Hollywood för Eduardo
(Falk, 27 Augusti 2009)
Man får så mycket tankar när man har barn. Jag har tre. Tre silverryggar. Idag hade mina barn en intressant konversion. Min yngste sade "Jag vill se Alice i Överlandet".Jag tänkte på någon Gunenrsfilm; ty de spelar väl i överlandet? "Det finns inget Överlandet" " Jo, Alice finns i Underlandet, då måste det finnas Överlandet, visst pappa?" Varpå pappa fick gå in och förklara hur det hängde ihop. Naturligtvis är det inte lätt att förstå när man är en silverrygg och bara är fyra år gammal, men det är inte så lätt att få ihop allting när man är så liten. Man kan nästan tro att jag håller på att få en liten Spursare i familjen. Min dotter stack sedan näsan i luften idag bär jag gjorde pizza och sade "Pappa, det luktar så vackert." Känn på den. Vackra lukter?
Det lottades i Monaco idag. En kanonlottning. Vi surfar oss mot en åttondel. Wengers pojkar kan gå på halvfart mot åttondelen. Ja, faktiskt. Az Alkmaar är fjärran från sin form, då van Gaal basade över dem. I Olympiakos spelar Olof Mellberg och Standard Liége ger mig vibrationer om gamla tider och standardmjölk. Jag tyckte det var en busenkel lottning och Gunners skall kunan plocka i princip full pott. Olympiakos borta, när tolv miljarder åskådare kastar hårtussar och tzatziki på grabbarna; då kan det bli svårt- men i övrigt...? Nja, jag tror detta blir en promenad i parken och grabbarna kan lukta vackra lukter.
Celtic är passé. 3-1 var en säker seger, men jag måste tillstå att- Arsenalspelare eller ej - filmningar har inte på en fotbollsplan att göra. Gerrard, Rooney, Ronaldo, Eduardo. det spelar ingen roll vilken klubb de kommer ifrån; jag står inte bakom det, det hör inte in och Eduardo skall få dynga för det. Absolut. Nu skickar tydligen UEFA in undersökningskommittén för att kolla upp detta och det kan eventuellt leda till avstängning. Skulle inte förvåna mig och det kanske äger sin rättighet, men det är också tragiskt att i så fall UEFA inte plockar upp regelboken varje gång någon filmar. De kan väl inte det, för så skulle La Liga och Serie A lagen spela utan spelare troligtvis. Jag gillar inte filmning. Punkt.
Äntligen!!!
(Falk, 15 Augusti)
Minnen av en förlorad CL-semifinal, av 1-4 mot Chelsea och semifinal i FA-cupen är långt borta. De är så långt borta att jag skakade på huvudet, gned ut minnena ur huvudet och grävde ned dem i ett hål i skogen. Jag grävde djupt. Jag stötte på en Maorier efter ett tag, men jag kände att jag fick en bra känsla när minnena begravdes.Eventuellt försvann även grannens hund med i gropen för det hängde ett koppel bredvid gropen. Men, vi skall tänka framåt. Det är en ny säsong och man kan tycka vad man vill om Wengers värvningsstrategi, ta ut hur många laguppställningar som helst; tycka att Jack Wilshere skall spela och att grabbarna är av glas; allt det är historia- ty idag så kör vi. Idag börjar premier League och vi skall äta kola. "Det är kolan jag vill åt" sade man i en reklam för en kola en gång. Och när vi nu möter "the toffees", så skall vi mosa ned dem till fudge och äta den och vinna tre poäng. Everton borta är en svår nöt att knäcka. David Moyes har under flera år fått arbeta i fred utan inblandning från ägare och yttre faktorer och lite Arsenalskt koncentrerat sig på en trupp med vitalitet och en del spelare med bra klass. Killen som spelade huvudrollen i belgiska "Hair", dvs Fellaini, är en trevlig bekantskap. Han lär ha katapultskor i håret, som han tar fram när han nickar. Även om jag inte har mycket till övers för Tim Cahill, som lär bitas, så medger jag att han är överallt och ett klassiskt störmoment, som så många lag vill ha.
Men det är nu det börjar. Vi kan ta fram den nypressade tröjan. Den snygga röd-vita. Jag har hört den ropa på mig hela sommaren. Jag har passerat garderoben och så har jag hört "Psst..är det läge? Dags snart?". Jag har lugnat tröjan, givit den en liten klapp och sagt "Lugna ned dig. jag hämtar dig när det är dags". Min sambo har vid flera tillfällen hört denna konversation och jag undrar varför hon har beställt en tröja med väldigt långa ärmar och knäppning på postorder. Jag är inläst på motståndet. Tidningar ligger fullkletade av symboler och löpriktningar. Jag har målat två bock-horn på Phil Neville exempelvis och sedan har jag på "Blocket" köpt en Voodoo-docka. Den skall kläs i en blå tröja och så skall nålar placeras. Ordentligt. Tydligen har den varit i Newcastle tidigare, då det stod Owen på ryggen.
Hur många gångar har vi inte legat sömnlösa, kollat transferrykten, garvat oss harmynta åt Spurs värvningsförsök, Benitez försök att tala engelska, att Christiano Ronaldo numera inte tillhör ManU och sagt "count the hours before you will be gone" till Ancelotti? I Gunners finns trygghet, glädje och en uppseendeväckande lekfullhet. Äntligen startar denna kaskad av glädje, denna euforiska fantasifullhet och detta rymdskepp av röd-vit fotbollsgenialitet som skall frälsa fotbollsvärlden. Äntligen får man bli förbannad på riktigt, äntligen får man skrika urgrundsvrål och äntligen betyder SVT TEXT 377 något igen. Ingen kan väl på riktigt säga att den sidan varit aktuell under allsvenskan? Äntligen blir diskussionerna riktiga. Nu kan man prata om formbesked, skador som betyder något och skrika otrevliga saker till motståndaren. Äntligen kan man garva åt andra lags misstag, se när de rasar i tabellen och åker ut cuper och förtvivlat försvara ens eget lag när detsamma händer. Hur många gånger skall Wenger avsättas denna säsong? Hur många gånger skall man önska Silvestre av banan för att han är en röd djävel in disguise och hur mycket glåpord skall hackkycklingen Denilson får utstå? Han har under de senaste åren knappt varit bra, sägs det, ändå är han en av ligans mest bollsäkra mittfältare. Hoppsan.
Familjen förstår knappt den glädje som rusar i kroppen; som en kalv som släpps ut på en fotbollsplan för en god bit mat, som en gris som ser slaktbilen åka förbi, som Wayne Rooney hittandes en bok utan text eller när man får äta en fantastisk måltid. Det är nu det startar mina damer och herrar; säsongen startar idag. premier League och allvaret. Äntligen!
Om glasriket
(Falk, 13 Augusti)
Samma visa varje år. Det slutar aldrig. Det upphör aldrig. Gunners spelare går sönder. Hela tiden. har de läst Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" månntro. Till och med Michael Owen spelar fler matcher än några av spelarna. jag blir så trött när man läser; "We have a slight problem", redan innan säsongen börjar. R-e-d-a-n i-n-n-a-n säsongen börjar. I can't believe what I'm reading. Sex man är borta när seriestarten är. Vad håller ni på med? Förra året genomled man som supporter svårartade krampanfall, satte chipsen i vrångstrupen, satt och småhöll i en äcklig hamster och åt näver från björkar av ren ilska över att Walcott, Fabregas, Rosicky, Gallas, Clichy, Eduardo, Silvestre, Djourou etc var skadade en del av säsongen. Vi fick skicka runt spelare till höger och vänster, på oanade positioner. man pratade till och med om att väcka upp någon gammal 30-tals-ikon för att få fart på spelet. Nu är det dags igen. Nasri, Rosicky, Djourou, Walcott, Fabianski och eventuellt Diaby. Samtidigt gnällde Bendtner på att han kände att det högg till i låret. De faller som käglor våra kanonjärer och en del av dem borde göra reklam för Orrefors. Vidare; Undvik alla former av vänskapslandskamper.
Vad är det för fel? vad är det för fel på gossarna, som gör att de ramlar isär? Tränas det för hårt, för fel, för vekt, eller är helt enkelt en del av grabbarna inte byggda för att palla en frostnatt? Wenger borde ha blivit varnad vid det här lagat. Blandade Gary Lewin tidigare i småspik i linimentet eller hadehan en Voodoo-docka.?Walcott och Djourou exempelvis; det går inte många matcher innan de linkar av. Rosicky är ett kapitel för sig; Nasri bröt ett ben i foten. Jag vet; det finns naturliga förklaringar till allt och ingen går ju och tappar världens dyraste schampoflaska av glas på foten eller skär av sig en sena i handen med flit. Jag blir dock så där genomtrött av att läsa "We have a slight problem", å så kommer en upprapning på en skolklass av ungdomar som är skadade och samtidigt som man vet att bredden på laget här och var kunde vara bättre.
Så, nu har jag spytt galla ett tag. Se till att friskna till nu och så slår vi Everton ordentligt. Det skall bli mycket kul att se Vermaelen och familjens nye husgud Arshavin för övrigt.
Om en utebliven andra vers
(Falk, 11 Augusti)
I Sveriges bästa film alla kategorier; dvs "Strul", så kommer frågan "Blir det någon andra vers?" när sången Gullefjun sjungs. Fantastisk scen. Nobelpriset bästa. Ännu roligare är det naturligtvis när allting uttalas med en klockren Norrköpingsdialekt, som självfallet låter förskräcklig. (Till skillnad från min..). Men den andra versen kom inte och Gullefjun gick på sin promenad själv. Ställer Arsenals spelare samma fråga til Wenger som fansen gör? "Arséne, blir det någon andra vers?". Vermaelen är det enda nya ansiktet. Lika magert som en kamel utan vatten. Touré gick och Adebayor gick. Fast Wenger ser att Arshavin, Walcott, Fabregas och Eduardo alla leker med klubben hela året. Dessa är hans nyförvärv och det smakar naturligtvis rökta räkor hela dagen. Men denna utebliva andra vers- är det nöjaktigt? Senderos försvinner troligtvis; men värvar vi någon då- exempelvis Hangeland? Nja; tror jag inte. 12-15 millar för en normann, som är lång som en oljerigg; det lägger inte Wenger. Hans resonemang: Gallas, Silvestre,. Vermaelen, Djourou och till nöds Song. Fem gossar. Det räcker.
Så har vi Chamakh. Blir det någon andra vers där då?
Kan vi se en marockan sjunga
"Det fanns ett hål uti hönsgårdsnät
Där genom trippade med lätta fjät
Den lilla gullefjun med mjuka silkesdun
Och alla hönsen sa ka-ka ka-ka.."?
Det verkar ju vara tvärdött. Bordeaux är ju inte sena med att basunera ut det, så då lär det vara tvärdött. Wenger har van Persie, Bendtner, Vela, Eduardo, Walcott och Arshavin. Där finns det potential.Blir det någon Chamakh? Nja; tveksamt.
Så har vi det defensiva mittfältet. Wenger sade i våras att han behövde stärka upp defensiven. Här har vi Song alt Denilson. Diaby eller Ramsey. Ramsey är på väg framåt hos Wenger och pushas på. Han har spelat mycket och Wenger trycker fram honom. Utvecklingen är positiv, menar Wenger. Ny defensiv spelare; jag tror inte det.
Det blir nog ingen andra vers. Personligen tycker jag att vi fortfarande inte ser starka nog ut centralt i backlinjen. Vermaelen kan ha hur mycket spänst som helst. Jag är tveksam till tyngden centralt. Defensiva mittfältet behöver en bone-crusher. Tycker jag.
..som sjunger andra versen själv.
Om Celtic, inte så käcka tjecker och igelkottar
(Falk, 7 Augusti)
Det blev Celtic. Gillar jag Celtic? Nja. Sådär. Däremot gillade jag Boltic. Hade alltid extra koll på vad Pelle Togner, Kjell Kruse och grabbarna höll på med. Bandytrissan satt som en nyfångad fluglarv i nätet. Redan har det naturligtvis kallats för "Battle of Britain". I min historiebok så handlade det om Spitfires och Messerschmidts. Gunners åker till Glasgow och sedan tar de emot dem hemma igen. En svår match. Absolut. Seger? Absolut. Gunners är storfavoriter. Jag har synat Celtics trupp och kan nog bara finna en spelare, som möjligtvis skulle kunna vara gooneresque; Artur Boruc. En av europas bättre målvakter och som kan rädda en hel nation. Celtic är dock jävliga hemma och Tony Mowbray verkar ha fått styr på spelarna, men Gunners skall kunna rulla ut skottarna i två matcher. Det måste vi naturligtvis göra om vi skall ha någon ambition i år. Det är ju egentligen illasinnande att man ens tänker tanken "önskelottning" om man skall ha en ambitionsnivå att vinna CL eller i alla fall ta sig till semifinal igen. Inget av lagen som vi hade kunnat ställas emot hade kvaliteter att kunna rå på ett Gunners i slag och nu med endast Nasri och Rosicky skadade, så har Gunners ett mycket slagkraftigt lag.
Gunners visade var det brittiska skåpet skulle stå när vi slog Glasgow Rangers i Emirates Cup och även om det var en korpcup, så gav det en viss fingervisning om att det inte händer mycket norr om Hadrianus-muren. Nästa omgång; here we come. Battle of Britain? Det mest intressanta framöver är kriget på forumen runt om i världen och alla "han är mycket bättre än den och han har större överkropp än han."
Så vidare käckt blir det inte för Rosicky. Tyvärr så har världens dyraste sjukfrånvaro inte givit nödvändig stabilitet i kroppen och killen hoppade av med en muskelbristning. Igen. Eller ..Det har varit knä, lår, vad och gudvetvad; han är en levande uppslagsbok för läkarkonsten. Nu är det bortavaro i sex veckor och jag ställer mig upp, bugar och bockar och tackar Rosicky för hans tid i Gunners. Nu får det räcka. jag orkar inte vänta längre. Dags att spela in någon ny. Rosicky är en fantastisk fotbollsspelare, men när kroppen inte håller och skadorna dyker upp, trots 18 månaders frånvaro, då tror jag att det är dags att ta sin mats ur skolan och tacka för sig. Värvar Wenger något? Tror inte det. Traoré springer vänster och även fast han knappt gör tre dutt med en badboll, så är han en trevlig offensiv kraft och som faktiskt- ja, nu får ni sitta ned- kan slå ett inlägg som inte går ut i Nordsjön(Clichy!).
Just nu är jag i Göteborg och bevistar en kompis bröllop. Sitter på ett obskyrt hotell och spisar tysk schlagermusik. Jag lämnade min familj gråtande hemmavid. I alla fall mina barn och lär få duktigt på skallen av min sambo när jag kommer hem. Vi har nämnligen haft en söt liten igelkott på tomten, som dock är ungefär lika ouppfostrad som en Liverpoolspelare på julfest och som lagt trevliga små runda bruna märken på tomten. Barnen frågade vad vi skullel göra år det; "Vi tar fram en igelkottfälla", sa jag. Barnen tittade förskräckt och tårarna rann på de små liven när jag förklarade att igelkotten skulle lockas in i en liten miniatyrbjörnsax med lite mjölk och sedan klyvas i åtta beståndsdelar, så att fåglarna i närområdet skulle kunna utspisas. Elvatusen igelkottapiggar skulle flyga som armborstskjutande pilar genom skyn och ett svagt "muäääääh" skulle höras. Jag kan ha dreglat samtidigt. Möjligtvius. Eller sannolikt. Men,innan jag förklarat att jag bara skarvade lite, så hade barnen försvunnit skrikande, vbettskrämda och troligtvis ringt en närbesläktad vän och sedan var jag tvungen att åka hemifrån. Kan tänka mig att vissa mardrömmar drömmes av de små liven och att jag eventuellt blir sittande med någon myndighetsperson och någon från "Save the hedge-hogs incorporation" och förklara hur just en dylik fälla ser ut eller kanske jag kan sälja den billigt. Just "Muääääääh" kan ha lockat fram ett och annat intressant djur också. Nåväl; livet är för kort för att inte njutas av.
Om legender
(Falk, 2 Augusti)
Det var en veckas semester det. Strandbad i Skåne var avsikten. Så kom molnen, 16 grader i havet och till och med maneterna gjorde fingret åt mig. Barnen vägrade bada och skrek okvädesord på olika språk när jag drog dem till vattnet. Det var dock en trevlig vecka, skönt på många sätt, men går kanske inte till historien som en legendarisk semester. Avkopplingen var dock magisk.
Parallellt med detta rullar Emirates Cup för fulla muggar och när jag såg Arshavin springa igenom och göra 2-1 ur minusvinkel, så fick jag ett SMS från kollegan Ruben semestrandes på Kreta "Jag sätter några spänn på att Arshavin blir en legend i Arsenal."
Jag smakade på det. Arshavin har gjort en halv säsong i klubben och har redan nått kultstatus bland fansen. En halv säsong. Han var naturligtvis ordentligt upphaussad när han kom. Hans EURO 2008 var särdeles smakfull och hans parader i Zenit enastående. Sex mål och sju-åtta assist senare så är han geniförklarad. 4 mål på Anfield. Arshavin är på mycket god väg att på en kort-kort tid att legendförklaras. Nu gjorde han två mål på kort tid mot Atletico Madrid i en fullständigt betydelselös cup, men han finns där, dyker upp, gör mål och avgör matcher. Han dansar med bollen, full fart framåt och avslutar med höger och vänsterfoten. Jag imponeras storligen av ryssen och för en gångs skull är jag mycket nära att köpa en Arsenal-tröja med en spelares namn på. Den känslan har inte uppstått sedan Ian Wright var igång. Han har dock naturligtvis ett par säsonger att spela innan han legend-förklaras; innan han lyfts in på en staty i en fiktiv hall-of-fame, innan mina barn får höra historier om en fantastisk ryss, som trollade bort försvar och gjorde fantastiska mål. Och för övrigt; vad är en legend? Vieira, Wright, Adams, Rcoky Rocastle, Brady, Bergkamp. Det är legender. Spelare som berörde, spelare som förförde och spelare som bjöd på cirkusunderhållning, vigde sitt liv åt "the cause", att göra allt för att vinna titlar och som också vann titlar med klubben. Spelare med en speciell aura, som man lät kunde relatera till som gooneresque. Arshavin har mycket av det där. Trots att han bara är 8 månader gammal i klubben, så har han på kort tid tagit stora steg in i Gunnershjärtat på fansen. Nu skall det slå rot och växa till något fantastiskt.
Om uttalanden
(Falk, 24 Juli)
Jo, jag vet att det är inte är möda värt att kasta lite skit på Ashley Cole. Jo, jag vet-kära Chelsea-fans(båda två) -att Cole sade det med glimten i ögat, men jag tycker att det är så in i bänken onödigt att överhuvudtaget säga "jag hoppas att ManCity slår sig in i topp fyra, gärna före Arsenal". Det enda det gör; är retar upp, skapar hat och vrede och inget annat. Att Cole lämnade Gunners för några år sedan var en het historia. Jag är fullständigt övertygad om att han fortfarande har en hel del känslor kvar för klubben, som dock fostrade honom, gjorde honom historisk (Invincibles) och som lärde honom sparka på bollen. Naturligtvis är det sagt med glimten i ögat, men tidningar skriver naturligtvis inte det så. Därför vinklas det fel och det skapar ett onödigt sorl i press och media. Onödigt, dumt och infantilt.
Å andra sidan, det kanske var därför vi släppte honom. För att han var just onödig, dum och infantil.
Jag vet inte vad det är med dessa spelare som lämnar aklubbar.Måste man skicka iväg giftpilar. "The way the fans behaved towards me was not nice at all.", säger Adebayor. Hrmm, det kanske fanns anledningar. Till skillnad från just Cesc, så gjorde han just ingenting för att visa sitt hjärta för klubben. Han tog bladet från munnen när säsongen började och sade att han var "all-in for Gunners", den gode Adebayor. Så varför måste han nu skicka giftpilar? Bit ihop; shut up och gå vidare...
Då tackar jag istället för Henry, som gång på gång visar värdighet. Han biter aldrig den hand som skapade honom. Henry är en hjälte.
Jag gillar Sound of Music
(Falk, 23 juli 2009)
Plan flyger. "brööööööl"/det låter så).
Berg (de låter inget, såvida man inte lyssnar i 2 miljarder år, då låter de..typ "eeerm"
Någon springer runt på en äng och sjunger..
Erkänn; att Sound-of-music-ådran är nära? Man samlar sina syskon, säger do-re-mi" och undrar varför inte kusines barn är uppfostrade enligt gammalt österriskt manér(å då menar jag inte Fritzl-mein GOTT!!!)
Men om man flyger in över Bad Waltershof så är det lite Sound of Music. "Let's start from the very beginning" etc.."..det är en kapten som leder sina trupper över en liten äng. Det är very much Wenger i detta.
Arsenal i Österrike är Sounf of Music. Alper, music, glädje och uppfostran. Jag läste Wengers 28 man i Österrike och jag tänkte först; att - varför har han inte med...?- och så blev det glasklart. Wenger har naturligtvis full koll och för alla kunniga runt omkring, som tycker- värva..värva!!!- så finsn det säkert en idé med det också. ManU fick 1 miljard för Ronaldo, sålde Tevez och sitter med Rooney-Berbatov. Värva? Har Wenger-Ferguson kommit överens om att- Forwards-we have enough!" - inför året? I don't know; eller också ringer de och garvar åt ManCity.
Arsenal i Österrike för min del är klockren Sound of Mucis. Wenger är kapten von Trapp. Han har järnkoll och blåser lätt i lilla visselpipan....
Ade! Bayor. Quo Vadis, Wenger?
(Falk, 18 Juli)
Så hände det. Pengar lyftes från ett bankkonto och flyttades till Arsenals. Adebayor klarade av läkarkontrollen- diagnostiserades äregirig, girig, okunnig om offside med med en viss fallenhet för att göra mål- och blir blå. "I will always keep Arsenal in my heart", sade han togolesen och även fast vi fans bara vill bli av med honom, så tror jag faktiskt att det stämmer. Han må vara girig och ha spelat ett mycket skumt spel, men det var ändå Wenger och Arsenal, som lyfte honom till den höjd han har idag och som jag tror inte han når igen. Så däri ligger det nog ett korn. Däremot har jag svårt att se de fotbollsmässiga motiven att flytta till Manchester City. Klubben satsar; yes box. Men att komma till en klubb, som varken spelar i Europa nästa år och som samtidigt har värvat ihop tre nya forwards och behållit de gamla gör att hans speltid kommer att bli begränsad. Både Roque Santa Cruz, Robinho och Tevez är spelare med oerhörda ambitioner och man skall inte glömma bort de andra som måste flyttas på. Bellamy exempelvis- ja ni skrattar, men få löper så mycket och river upp försvar- , Benjani och varför inte en tillfrisknande Bojinov. Så fotbollsmotiven måste läggas åt sidan; det var monetas. Ändå; så tackar man för underhållningen, ilskan och förvåningen han bringat under åren och hoppas att han blir lyckligare med fler sedelbuntar. Nu går vi vidare i kapitlet och man ställer sig den klassiska romerska frågan; Quo vadis, Wenger? Vart går du, Arsène?
25 miljoner pund ungefär sägs ha bytt sida, cirka 320 miljoner. Det är mycket pengar och jag utgår ifrån att desa skiftade plånbok direkt istället för att spridas över några år. Handlar Wenger någon eller inte? I intervjun på Arsenal-TV, så aviseras egentligen ingenting. Han säger att man inte diskuterar med någon. Det kan vara sant, men möjligtvis säger han det för att inte röra upp mer damm i pressen. Bordeaux och Real Madrid händar stenhårt att det har inte kommit in något bud från Gunners på Chamakh eller Huntelaar. Möjligt. Är vår franske professor tvungen att lägga ett bud på en ny centertank? Egentligen inte. Hur tänker han? Han pratar om att utveckla spelare hela tiden. Ibland till egennytta kan tyckas, men om man ser på fakta kring de forwards han har;
- van Persie: Från klarhet till klarhet, gjorde sin bästa säsong hittills förra säsongen
- Bendtner; Hans andra säsong i klubben. Han gör 15 mål. Hämmades något av Adebayors närvaro, då de sällan synkade i spelet.
-Eduardo; Skadad större delen av året. Har mycket kvar att ge, men är en klass-anfallare när han är frisk.
- Carlos Vela; Gjorde första säsongen i Gunners tröja. Utvecklades mycket. 6 mål och här finns potential.
- Arshavin; Vi kan allt om denne mannen. (Nästan). En halv säsong i klubben och nästan legend. Kan bara bli bättre ju mer speltid och ju mer integrerad han blir.
- Walcott: Har långsamts slussats in av Wenger som ytter eller som forward. Tre år i klubben, men det senaste året var halv-dant, då han var skadad. Utvecklas också enormt.
Till detta kan det eventuellt fyllas på med någon junior. Vill Wenger ha in någon till? Jag vet inte; jag är inte fransman och varken dricker Beaujolais eller äter grodor, men ser man på det ovanstående, så kan han sitta nöjd; såvida han inte vill ha in en Adebayor-kopia för att stärka bollmottagning och luftrum och då kan en Chamakh vara aktuell, som behärskar detta till fullo. Med en Chamakh, så tar han egentligen inte bort någon roll för någon av de andra spelarna. Både Vela, Walcott och Arshavin har möjlighet att spela på det offensiva mittfältet också och med ett nytillskott skulle Wenger fylla på det offensiva batteriet. Eller också siter han nöjd. Att dra på sig vreden från fansen att inte handla något nytt; det bryr sig Wenger och styrelsen föga om. Wenger ser naturligtvis att Adebayor försvinner, men många av spelarna runt omkring får mer Arsenal-tid i benen och man skall ite glömma bort att vi spelade större delen av förra säsongen utan Fabregas, Eduardo, Rosicky och Walcott samt att Arshavin dök upp i slutet av Januari. Det är fem(5!) offensivt lagda spelare, som vi inte kunde använda till 100% förra säsongen och vidare, så var Samir Nasri ny ifjol och kommer att växla tempo detta år. Så, offensiva alternativ finns det gott om.
Så Quo vadis, Wenger?
Sälj Adebayor!
(Falk, 14 Juli)
I Paris idag så firar man nationaldag. 14 Juli 1789, så stormade massorna bastiljen och krävde ändring. För 32 år sedan föddes kronprinsessan Victoria och för 11 år sedan idag vann Frankrike VM i fotboll. Själv tillbringade jag dagen på Naturhistoriska Riksmuséet och försökte förklara för min treårige son vad en homo sapiens var. Jens? sade min son.
Allt detta är sådant som bara händer en julidag. En annan sak som händer eller verkar hända är att en shejk i Manchester har beslutat sig för att värva ihop ett storlag. Hur det går - läs Chelsea- vet vi. Det lyckas aldrig. Det gör ont en liten stund på natten och lite granna på dagen, men det går över; för alla omkring de märker ingenting och så vips är storhetstiden förbi. Nu skall man värva Adebayor. Robinho, Tevez, Roque Santa Cruz och andra skall få besök av en offsidespringande togoles. Man kan tycka som kanonjär; ge fan i våra spelare. Framför allt en Adebayor som ändå gjort 50 baljor för klubben på några fåtal år. Men jag ställer mig högtidligt in i ledet bland många andra fans och ber Gunners sälja honom. Nu! Ta pengarna och spring. Men inte för billigt; allt har sitt pris, men Adebayor kan avyttras.
Adebayor är en bra fotbollsspelare, men jag tror att det saknas något vitalt i hans fotbollssinne. Han springer mer offside än någon annan, han förstör oftast mer uppspel genom just sitt offsidespringande och så har en konstig varseblivning i sitt huvud att ge sig ut på kanten och slå inlägg till sig själv. Excusez-Moi, Emmanuel, det är du som skall vara i straffområdet. Inte på kanten. Vidare, så är jag trött på gossens penninghunger. Jag har sedan höstenb 2005 följt togolesisk landslagsfotboll. Troligtvis en av få i norra europa. Men jag har läst mycket bloggar, många reportage och det känns entydigt, Adebayor är en av de i den fotbollsnationen som går i bräschen när det gäller pengar. Han har sagt det vid något tillfälle själv. Jag är fullständigt övertygad om att hans attityd, hans egocentriska sätt och kommersiella känsla skapar en hel del motsättningar i laget och nu när möjligheten ges för Wenger, så väljer förhoppningsvis Wenger att sälja honom.
Klarar vi oss? Jodå; vi borde göra det. Vi har minst sex spelare som kan spela forward; van Persie, Vela, Eduardo, Bendtner, Walcott och Arshavin. Till det kan vi säkert fylla på med en Murphy i Carling Cup. Jag känner mig rätt swå nöjd emd den besättningen och därför hoppas jag att Wenger skickar iväg Adebayor, förbättrar finanserna och vi kan kila vidare.
Nu skall jag fira 14 Juli i en bubbelpool på ett hotell.
Den siste idealisten
(Falk, 13 juli)
I tidevarv av kommersiell dårskap, en miljard för en snubblande primadonna, finanskriser till höger och vänster, på tok för höga löner för ungdomar som gjort ett par bra matcher , snorungar som fnyser åt nya kontrakt och vill någon annanstans där gräset är grönare och våldsamma penninghungrande klubbar på turnéer i fjärran östern för att sälja sitt namn och souvenirer, så är jag tacksam för Gunners. The Wenger Way eller numera the Wenger-Gazidis way. De lever en puristisk väg. Wenger måste ha läst Esaias Tegners "Det eviga" och raden
"Det rätta är evigt: ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
så kan du det rätta dock vilja "
De går sin egen väg. Inga fantastiska värvningar. Ingen cirkus Abramovitj eller en muttrande ibré som i flera år varit i slagsmål med sina ägare, som ändå inte verkar kunna sina finanser. Ingen dollarstinn Sir Alex. Wenger kanske skulle vilja vara så om han kunnat. Just nu kan han inte. Pengar finns inte. Ja, i alla fall inte tillräckligt för att lägga 30-40 miljoner i fantasisumma på en spelare, som kanske inte kommer att lyckas. Det är helt enkelt inte Wengers stil. Han följer "Det eviga".
"Det rätta får armar, det sanna får röst,
och folken stå upp till förvandling. "
För det är det han vill, Wenger. Han vill berätta för oss, titelsuktande kanonjärer, att det finns möjligheter att nå framgångar utan att vika ned sina ideal, utan att vika sig för Mammons krafsande nävar och den sedelpress, som varje storklubb numera har. Det investeras i talang, ungdom, som utvecklas, byggs på med kompletterande spelare, som inte stör de lovande ungdomarna i sin utveckling. Det var tidigare den idé Gunners hade och efter byggandet av Emirates Stadium, så har man fått rätta sig efter faktum att pengar helt enkelt inte finns i överflöd just nu. Have faith. Förlora inte tron.
Vidare så går Wenger emot strömmen ytterligare och istället för att åka på cirkus med Chelsea, Liverpool eller ManU till tjärran land, så placerar han sig i en avlägsen håla i Österrike, där inte en jävel köper en tröja. På sin höjd sitter det en en Fräulein med en Arsenal-mugg från 73.
Dumt? Inte då; Matsäcken mättas med den mat som finns. Jag högaktar Wenger för det han gör. Jag högaktar och älskar den puristiska livssyn som han lägger på sitt Arsenal och som så väl förfäktas av en Gazidis, PHW, Friar Tuck och Kroenke. Förr eller senare bär den frukt.
Men hur länge får detta idealiserande av fotbollsvärlden leva vidare innan aktieägare, fans, spelare och publik börjar tveka och kritisera?
Vågorna börjar sakta att bli starkare. Senast så försvann en av Arsenals ledande marknadsförare Adrian Ford och han menar att Arsenal går mot en farlig väg om man inte hänger på tåget med kommersialliserandet av klubben. Finanskrisen ger vid hand att flera av Executive Lounges på Emirates Stadium blir tomma under året och att man tappar enorma intäkter igen på grund av uteblivna sålda tröjor och souvenirer, som andra klubbar får vid resor i öster, väster, söder och norr. Usch-beken Usch-manov gjorde vad han kunde för att få klubben att anamma en möjlighet för honom att pumpa in rubel i klubben, men ledningen sade nej, då de inte ville sätta sig i en beroendeställning och nu ryktas det om att han vill dra ledningen till torgs för att få en ändrad syn på tillvaron; dvs att öka skuldsättning, investera i toppspelare, fläska på med högre löner och kliva rakt in i det Mammons tempel av kommersialism som idag Gunners inte ens har försökt att få medlemskort i. Än så länge har Gunners idealism och renhet, det sanna, det rätta och det eviga på sin sida. Tron på sed, konvention och hävd existerar fortfarade. Men hur länge till? Om Gunners går knackigt under året; eller vid - ve och fasa- en utslagning i tidigt skede i Champions League och otillräcklig fotboll?
Själv hoppas jag att vi även fortsättningsvis får se ett Gunners och en ledning, som på ett härligt sätt går emot strömmen och strömvirvlarna. Att "Det rätta får armar, det sanna får röst, och folken stå upp till förvandling" och vi ser fler följa efter Wengers och Gunners filosofi. Vi vill ju inte att Wenger skall vara den siste idealisten.
En Song om framtiden
(Falk 11 Juli)
Alexandre Song och Manchester City? Nja..jag lägger en högst personlig vy på detta.
Jag minns när jag skulle sjunga upp i musikklassen. Musik var inte mitt starkaste ämne i gymnasiet. Jag hade väl inte direkt Jenny Lind boende i bröstet; snarare en lättare ångvält med bensinproblem. Hon gillade inte mig, musiklärarinnan. Kanske för att hon var släkt med Magnus Uggla, vlket vi påtalade och hon skämdes som en hund. Det var då det. I tider av Johnny the Rocker och Skandal Bjoties. Nu är Uggla rumsren. Jag, som nästan var hans namne; var det inte. Hon ogillade mig; satmaran. Kanske för att jag satt med freestyle på hennes musikklass, kanske för att jag gjorde min mattelektion istället för att sjunga "Alla fåglar", eller kanske för att jag läste upp hela spanska landslaget från VM 1982 som venezuelanska kompositörer i en av mina mera mytomspunna redovisningar; eller kanske för att jag var fullständigt tondöv. Jag skulle sjunga upp. För betyg. Jag hade förberett mig hela morgonen. Ute på baksidan av lektionssalen hade duvorna varit lösa i magen av oljudet hela morgonen och det var första gången jag sett en hel myrstack med hörlurar. "Falk", ropade satmaran. Jag knallade in. "Vad skall du sjunga då? "Morning has Broken"sade jag. Hon tittade på mig som ett rådjur i helljus, med ett Adebayorskt flin efter att ha blivit avblåst för offside för nittonde gången första kvarten, och spelade upp.. "Moooo....." började jag och sedan kom nordeuropas kraftigaste målbrott in i bilden och rösten vek sig, tonsiller, stämband och njure bytte plats och jag skrev in den klaraste "etta" världshistorien hade sett. Satmaran hånlog. Skrev ett rakt streck i boken. Jag lommade ut; vrålade "Varning på Stan" så att hon slant på pianot och vrickade handleden. Min "Etta" satt som gjuten och jag undrar vad Rigoberts brorson säger om saken. Hur sjunger han? Alexandre Song. En av de spelarna som gjort störst uppgång under 2008/2009 och som faktiskt fick min kollega Ruben att krypa till korset och tycka att "ja, han var faktiskt hyfsad".
Alexandre Song kanske kan sjunga, han kanske kan sjunga Piccadfilly Circus som Pernilla Wahlgren med höga "C" eller som undertecknad eller Johan Palm, dvs inte alls. Men han är en kanonjär, som jag gärna behåller i Gunners. Songs utveckling har varit ganska häpnadsväckande anser jag. Återigen visar Wenger att han och endast han vet hur afrikanska ungdomar utvecklas. När han kom, så undrade jag vad det var för en liten gynnare Wenger hade hittat. Han gjorde väl högst två på foten med en badboll, hade ett löpsteg som en guldfisk och en frisyr som gud hade glömt. Nu spelar kanske inte frissan så mycket in i spelet, men ibland- som hos Simson-sitter styrkan i håret. "Sälj", var nog det första jag tyckte. Men Song har utvecklats och jag måste tillstå att det var efter hans grandiosa African Cup of Nations, som jag insåg att Gunners kunde ha en helt fantastisk spelare på gång här. Song var lysande. Som en sång om framtiden, som en lovsång till all världens mittfältare. Under 2008/2009 har han fortsatt sin utveckling och jag tyckte hans tandem med Denilson bitvis var härligt att skåda, men framför allt uppskattade jag att han vågade ta eget ansvar. Han bryter mycket boll, den gode Song. Vinner boll, ofta på mycket kontroversiella och oortodoxa sätt, men han får tag på boll och förlorar han den, så är han som en igel och vinenr tillbaka den. Han har lärt sig att spela enkelt och gör inte många "indianer" överhuvudtaget. Även som mittback har han varit stabil och här har Wenger ruvat på ett litet guldägg. Han kanske inte är den murbräcka som man vill se, men han kan leva upp i en Gilberto Silva roll bakom Fabregas i det syfte att han blockar inspel, vinner boll och gör ful-jobbet hemåt. Vill man ha en målskytt, så är det inte Song. Denilson är och känsn mer offensiv, men kan också gå på kanten. Song är en central spelare. En Essien, Fletcher, Alonso eller Mikel. För mig är Alexandre definitivt en Song om framtiden och kunde jag sjunga skulle jag ta några toner...
Modesty Blaise och Maktkamp
(10 Juli)
Själv var jag mera en "Willie-Garvin-typ", en kille med muskelmassa, som lägrade kvinnor till höger och vänster, räddade världen med ett lill-finger och som kastade kniv som en indian. Men det var inte han det handlade om i serien. Det var Modesty Blaise. En kvinna med charm, vighet, muskler och ackuratess, som i slutet av serieavsnittet alltid drog det längsta strået och var den som räddade världen från undergång, piratskap och en värld full av hårdrockare. Modesty Blaise var en hjälte. En sann hjälte. Det kändes om att hon närsomhelst skulle kunnat klampa fram i baren till undertecknad och sagt "Your place or my place" och ´vi hade njutit av gamla hederliga Werner Herzog-filmer tillsammans.
Att jag cirka 30 år senare skulle få återträffa "Modesty" Blaise igen var förvånande. I skepnad av en hårdför mittfältare från St Etienne. Blaise Matuidi. Han känns modest i sin skepnad, men har ett rykte om att vara en hard-man. En kille med skinn på näsan, som inte viker sig i dueller. Så sägs det i alla fall, men är han den vi behöver för att rädda världen; för att inte undgå att återigen gå ifrån en sösong utan en titel. 22-årig hyfsat okänd fransman. Det har man i och för sig hört förut. Patrick Vieira var enormt okänd när han dök upp och efter något år hade han tagit ligan med storm. Är Matuidi en liknande spelare eller ytterligare bara en som går in och breddar mittfältet. Ser gärna att han är den "Bonechrusher" jag så länge saknat. Om han nu kommer. Det är kanske bara rykten och vi kanske står där med tom famn och får be Pascal Cygan och Martin keown att ta på sig skorna igen. Fast hellre Willie Garvin.
Sedan kan man ju orerar hela dagen om Usmanov och styrelsens bråk om pengar. Usmanov ville tillse att styrelsen och Wenger fick pengar för att investera, mot att Usmanov fick det lite bättre ställt i klubben. Styrelsen med Gazidis tackade vänligt med bestämt nej och vi knallar på utan pengar? Var beslutet rätt? troligtvis alla dagar i veckan, men samtidigt måste man ställa sig frågan om hur länge det är värt att motstå detta för att på sikt skaffa sig en bra position på transfermarknaden och kunan hämta hem och behålla spelare. Så länge det inte råder lönetak och transfertak, så kommer "money talks" att vara det främsta vapnet. Än så länge står vi emot och tror på ungdomspolicyn och att "youth develops". Men hur ser det ut på sikt. Det råder fortfarande oenighet inom ledningen och de stora aktieägarna. Kroenke 28,3% och Usmanov 25-26% står emot varandra och Lady Nina sitter utanför styrelsen med 15%. Maktkampen fortsätter inom Gunners. Även här skulel nog Modesty Blaise och Willie Garvin kunna lösa en del problem.
Vad väntar vi på?
(8 Juli)
Jag hade en lång diskussion med vår Silly Season-stormästare Dr Nilsson. Vi kom fram till att årets "Silly Season" måste vara den mest långsamma och ointressanta på länge. Åren tidigare har det varit diskussioner om Vieira, om Henry, i fjol var det Hleb och Flamini. Långa härliga debatter och i vintras följde men Arshavinsåpan på nära håll. Men nu? Vad väntar vi på? Vad har årets Silly Season i sitt garn? En fullständigt okänd 40 miljoners värvning, som bara dyker upp, typ Reyes eller Eduardo. Hölls hemligt och tyst länge och så bara small det. Eller kommer vi att tappa Adebayor, Eboué eller någon annan? Wenger söker defensiv hjälp. En kraftfull defensiv mittfältare som kan bistå Nasri,Rosicky, Walcott, Fabregas, Arshavin och andra offensiva spelare i deras arbete. Det har ändå inte dykt upp några vettiga rykten om spelare. Felipe Melo, Matuidi, Cana har nämnta i förbigående, men så där jättehett är det inte och det är inte heller en strid ström av täta, stenhårda rykten om Adebayor eller Fabregas. Vi kanske inte får någon transfer av värde denna sommar. Ingen stor spelare som lämnar och ingen som kommer mer än Vermaelen?
Nu är vi bara i början av juli och folk är på semester och solar topless vid någon bäck i Blekinge, men kommer det snart att smälla till? Felipe Melo verkar inte vara överens med sig själv och enligt utsagor har Matuidi siktats i London. Men är det detta som vi sitter och väntar på? Är Felipe Melo eller en Blaise Matuidi vad vi behöver för att slå världen med häpnad? Wenger vet. Alltid. Ivan Gazidis vet också. Han är Gunners through-and.through numera. "We have followed a slightly different route to most and have built, not bought, a team that has players who are highly sought after and valued by the biggest and best clubs in the world. But we intend to keep them."
En sak gör dock Wenger. Han skriver nya kontrakt med sina spelare. Efter Walcott, Gibbs, Ramsey och Wilshere följde nu Robin van Persie. Det gladde mig. Men Robin måste göra en hel säsong någon gång. Det funkar inte att vara skadad och missa 10-15 matcher varje år. Det krävs en stabilare van Persie. Då kommer mer mål och först då blir han den nyckelspelare vi behöver.
Är det kanske det vi väntar på? En hel van Persie kanske skall göra det i vinter..
"
Om hur en introvert gosse förvandlades till normal fotbollsnörd.
(6 Juli)
En gång i tiden var mina föräldrar mycket bekymrade för mig. Mycket. De gick runt och slog ihop grytlock bredvid mina öron, för att se om jag hörde, de bevakade mig genom en dörrspringa, de skickade ut mig på gatan för att leka. "Ta ifrån honom tärningen, nu" "Nejdu, nu får du inte skriva skrivmaskin, mera". "Värdelöst vetande" "Sånt kommer du aldrig att ha nytta av.". De hade beställt en tröja med bedrägligt långa felsydda ärmar på Ellos och ville knäppa fast mina armar på ryggen och mata mig med potatismos. De var bekymrade. Jag gjorde dock ingen förnär. Jag satt på mitt rum och lekte, spelade spel eller ägnade mig åt min stora hobby. Fotboll.
Då betraktades jag kanske som något udda av kompisar. När polarna skulle gå och rocka, så fick jag vakta deras undulater. Samtidigt ler jag åt utvecklingen, ty det jag satt och gjorde med tärningar, skrivmaskin, penna, suddigumm och papper har idag förvandlats till en konst och landar under Football Manager och FIFA. Naturligtvis är det idag mycket mer sofistikerat och flerdimensionellt, men det var precis vad jag höll på med i mitten av 70-talet och början av 80-talet. Jag klippte ur laguppställningar ur dagstidningar, jag lånade hem årsböcker om fotboll, fick några Shoot eller Match av någon god vän och under Tipsextrasäsongen så skrev jag ned varenda målskytt och laguppställning. Jag korrigerade feluttal och lärde mig siäa [lässter]. Sedan spelade jag allsvenskan, engelska ligan med laguppställningar och slog resultat med tärningar och målskyttar. Sedan blev det även Europacupen och när det var som mest intensivt, så blev det både allsvenskan, tyska ligan och engelska ligan. Det´var svettigt att hinna med varje match, som i och för sig bara var ett tärningsslag, men så skulle man föra upp målskyttar och försöka hänga med i tidningar om någon köptes eller såldes, så att man kunde ha transferlistor. Man ansågs som ganska introvert. Lite underlig. När kompisarna lekte "Cowboys och Indianer"(som var hett då), så var mitt största intresse om vilka lag, som skulle kvalificera sig till Ligacupsemifinalen. Det var väl inte så att man direkt var en brudmagnet. (..då heller..)
Precis som många idag så fascinerades jag över "Silly Season". Att kunna spekulera i om spelare skulle flytta, säljas, köpas, läsa transferlistorna, nyförvärv inför säsongen och upptäcka ett namn man missat. Det var mycket fascinerande och man gick omkring och reste ragg en hel dag. På vägen så hittade man naturligtvis på egna transfers också och spelare hamnade i osedvanligt konstiga klubbar:; Exempelvis råkade Kevin Keegan hamna i Örgryte en gång och minsann placerade jag inte Glenn Hoddle i Spurs? Det skrattar jag åt än idag. Hoddle(detta spelgeni. I Spurs..?)
Idag är detta nästan i varje ungdoms och fotbollsspelares vardag. Det spelas på Playstation, Xbox och man sätter ihop sina egna ligor, lag, skapar spelare, transfererar spelare till höger och vänster och är manager för ett eget lag. Sedan spelar man on-line och kan även följa att ens enga favoritspelare spelare liknande spel när de är på träningsläger. Har för min egen del svårt att se att Franz Beckenbauer flyttade Kevin Keegan till Örgryte med ett tärningsslag på sin tid när han satt på träningsläger, men det kanske han gjorde.
Det jag burit med mig genom åren har varit intresset och den enorma kunskap man tog med sig om just fotbollen och dess olika avarter. Min bror sade alltid "Värdelöst vetande" om allt man sög i sig från böcker, tidningsurklipp och TV, men det är antalet tillfällen jag kan räkna till privat eller yrkesmässig lycka, då jag kläckt ur mig "Ach so , du kommst aus Zehlendorf? Christian Ziege ist wohl aus Zehlendorf." och fått hångla med en östtysk kulstöterska med personbästa i närheten av världsrekord eller när man fått ur sig att "Colchester? Slog inte Colchester ur Leeds i FA-cupen i början av 70-talet?" och i princip blivit en ingift med en skapligt fet engelska och hennes hund.
Det känns dock som att tiden kommit ifatt. När jag idag läser att silly season rapporterande och hur man bygger egna lag och förhoppningar, så ler jag lätt i mjugg och minns tillbaka. Numera är man en normal fotbolls-nerd. Väldigt normal. Så kanske det är dags att börja ta upp sina tärningar igen. Handleden kanske har kvar den gamla snärten? Wayne Rooney till Stattenas damlag kanske skulle sitta fint?
Om oslagbara schweizare
(5 Juli)
Bucklan lyftes mot skyn. Publiken jublar. Oslagbar jävel. Fullständigt oslagbar. "Han går in i historien den där. ". Orden kring min insats när jag som 12åring vann klubbmästerskapen i Pingis för femte året i rad var stora. Av någon lustig anledning fick jag en buckla varje gång. Modren var galen och tyckte jag kund släpa hem något fat, pengar eller något man kunde ha nytta av. Man kunde inte ens göra som ryssarna; dricka skumpa ur bucklan, för då följde hela guldlackeringen med ned i strupen. Jag testade det senare, när jag blev byxmyndig; typ 14, och spydde som en kalv. Det blev nästan HLR eller om det var VCR det hette.
Federer vann sin 15e buckla idag. Grand Slam. Hyfsat mäktigt. Jag kommer ihåg för tiotalet år sedan när man lanaserade honom som en ny tennsistjärna. Med plufsige Peter Lundgren bakom, så skickades denne ikon fram. Nu är han störst i världen. Oslagbar. Fullständigt makalös. Nadal kanske kan rå på honom när det gäller titlar eventuellt om några år, men nu är han störst. Schweiziskt urberg. Ett sådant skulle man ha. Men länken till Gunners är inte så lång från Federer och oslagbar. Den finns. Vi pratar Schweiz. Vårt eget Matterhorn. Senderos. En gång i tiden trodde jag att han var fullständigt oslagbar. Vad händer med kraken? Efter att ha drogbieriats ett antal gånger och vi fans-som i det längsta hoppades att vi hade en mittback av världsklass- slutligen fått inskruvat i pannan att Senderos var Cygan in-disguise och att han troligtvis inte skall spela i matcher av någorlunda kaliber, så valde Wenger att skicka honom till AC Milan. Där fick han spela? Inte då. Vad händer nu efter låneperioden? Jo, han är ju faktiskt kanonjär ännu. Men inte kommer han tillbaka? Nejdå; Big Phil som han av en lustig anledning kallades eller språkgeniet(han talar sex språk samt tydligen tala med hästar, dansa med vargar och handmjölka en katt) kommer att försvina ut i hemisfären; kanske Aston Villa, Middlesbrough eller något annat obskyrt gäng. Jag trodde en gång att han var oslagbar, men så var det inte. Definitivt inte; även fast ha blixtrade till ibland och gjorde riktigt bra matcher. Kvar finns Djourou; som inte riktigt känns som ett Matterhorn-berg att passera, snarare ett Helagsfjäll. Nog så svårt att bestiga. Framfört allt i motljus. Djourou. Han visade framsteg ifjol. Hans halvår i Birmingham för något år sedan har fört honom framåt i karriären och kanske kan han bli oslagbar; liksom Federer. Fast nu har vi Vermealen. Å han är belgare. Å andra sidan var Clijsters och Henin också belgare och skapligt oslagbara. Kanske den läken mellan tennis och Gunners kan funka? Nja; inte ännu. Å andra sidan hade väl Sol Campbell och Martina Hingis en relation ett tag och där flöt Tennis och Gunners ihop och Hingis var ju schweizare och fullständigt oslagbar och överdjävlig. Det är något med schweizare och bollar. Synd bara att det inte spridit sig till fotbollar. Ännu...
Semester
3 Juli)
Nu stämplade man så ut. Gick hem. Drog kortet. Tryckte in koden. Urlaub. Nu står det kanske inte riktigt så men nästan. Jag har försökt länge ett få min chef att föra in koden "Urlaub" i listan över frånvaroanledningar, men icke. Jag tänkte att en direkt översättning av semester till tyska kunde funka, då jag fått nej på " Invasion av annat land", "vattkoppor" "helt ovidkommande pungbråck" och "att-vara-Groupie-till-Kolmårdens-hängbukssvin" som frånvaroanledningar. Jag tycker att det är petigt.
Om man heter Jack Wilshere och Aaron Ramsey. Hur funkar det då? Får man sommarlov som proffs? Vafan kidsen har knappt fått pubeshår, än mindre basröst, än mindre tagit körkort och tjänar pengar som gräs, spelar fotboll i världens vackraste klubb och skrev just på ett kontrakt som tar dem till de blir så lastgamla som minst 22. Vilket liv. Vilket liv. Om jag fått igång min teleport, så hade jag skickat mig igenom luften och pratat allvar med dem. Semestern rullar i London. En kollega till mig skulle dit. Jag frågade vad han skulle göra förutom att se på Emirates Stadium. Han såg på mig som om jag varit uppvixen på kanelbullar. En lömsk blick. Emirates Stadium var tydligen inget begrepp. Säkert Spursare. Såg jag inte en lasagnelåda på hans rum?
Men åter till Wilshere och Ramsey. Gossarna är 17 och 18. Skriver ett långtidsavtal med Gunners och har redan 15-20 matcher under bältet. Har de grabbarna semester? Vad gör de? Nu skrev båda på proffskontrakten långt tidigare- jag vet, sluta skicka mail och kenyanska höghöjdslöpare med meddelande- men jag fascineras över detta. Som 21-22åring, så kommer du in på krogar, du har körkort, du kan ha en svärm med babes omkring dig, du kan åka på semester till St Tropez, pilla dig i naveln och måla tånaglar. Men om man nu är 17-18 år. Bor de fortfarande hemma gossarna. Bjuder man med familjen på en liten charter? "Seså, packa nu; Jack bjuder på charter. Vi skall till Fig Tree Bay. Själv skall jag vara med i Bamseklubben." Kanske det köps ohyggliga mängder Dataspel? Kläder? Fika kanske, men man kan ju inte fika up en miljar i veckan. "I'll take a cafe, macchiato, lecce, cappuccino; mix it up; eeh, I buy the shop". Man spelar kanske "Uno" till klockan slår elva och det är dags att sova.
Intressant liv.
ManU handlar Valencia. Jag tror det är fel. Deras Scout sade " There is a guy called Silva, from Valencia. He is very good." Sir Alex försökte få ihop stavelserna i munnen, det rykte och pyste och han försökte få fram en penna under alla sedelbuntar. "Buy this Valencia guy" och så blev det Antonio Valencia. Nästa in är Michael Owen. Jag som trodde att de ville ha en spelare som spelade hela säsongen. Owen är dock bra, när han är frisk..eller var bra..
Snart åker Gunners till Österrike. Snart börjar härligheten igen och uppladdningen. Då är semestern slut. Själv har jag nu semester.nyss hemkommen från Spanien dock och utanför vräker det ned regn. Man kanske skulel åka till Österrike på semester i sommar. Ta med tre barn och dra till Bad Waltersdorf. Fritidsresor kanske har något där. Skulel vara intressant värre. Mina barn skulle i så fall hamna på samma bamseklubb som Jack och Aaron. Semester hette det.,
