Lagbanner

Det ska bli skönt att slippa Adebayor

Så var han äntligen såld; Emmanuel Adebayor lämnar Arsenal för att göra det han kom till Europa för att göra – tjäna pengar.

Ända sedan togolesen landade i London har han varit hett debatterad, och han har ständigt balanserat på en tunn linje mellan genialitet och klumpighet – som afrikanska anfallare i Arsenal verkar ha ensamrätt på. Nu har han sålts till City för £25 miljoner och även om det känns trist att vi återigen måste sälja en av våra nyckelspelare – startman som han är – känns det skönt att slippa Adebayor som den pengastinna och egoistiska människa han utvecklades till. Vi tittar lite i backspegeln för att se hur det kunde bli så.

Emmanuel Adebayor skrev på för Arsenal under januarifönstret 2006 efter en sejour i Monaco, och målade redan i premiären på St. Andrews. Under säsongen 06/07 avgjorde han mot United på Old Trafford och gjorde mål mot Tottenham – hemma och borta. Han blev dock stundtals kritiserad för att slarva med bollen, springa off-side för ofta och missa för många lägen. Säsongen 2007/2008 sprang han sig dock in i de flesta Gooners hjärtan med sin uppoffrande och aviga spelstil, och en dansant charm som nästan blev omöjlig att tycka illa om. Och inte blev det sämre av att han gjorde 30 mål.

Sedan kom sommaren -08 – och med den kom ryktena. Milan och Barcelona ryckte i Adebayor, som inte var nöjd med den lön Arsenal erbjöd honom. £60 000 i veckan var inte nog för en kille som vuxit upp med ingenting (en tredjedel av befolkningen i Togo lever på mindre än $1.25 per dag), utan togolesen förväntade sig att bli erbjuden samma lön som en viss Thierry Henry hade haft – och de 30 mål han åstadkommit trodde han skulle räcka för att förtjäna samma status som vår främste målgörare genom tiderna.

Adebayor höll då plötsligt en presskonferens där han förklarade att trivdes i Arsenal och skulle stanna, och sagan verkade ha fått ett lyckligt slut. En timme senare gav han dock en intervju till Sky Sports News.
– Jag har tre år kvar på mitt kontrakt men det är flera klubbar som är intresserad av mig. Vi ska sätta oss ned och diskutera min framtid, sa Adebayor, som också la till att han skulle bestämma sig den kommande veckan om vilket lag han skulle spela för.

När Arsenal inledde försäsongen med sedvanlig träningsmatch på the Underhill, sjöng supportrarna Adebayors namn – men inte riktigt med orden man var van vid.
Greedybayor, Greedybayoooooor
We offered him sixty – but Greedy wants more!
Adebayor hade spelat ett högt spel för att höja sin lön, och visserligen lyckades han med det han var ute efter – han fick ökad lön – men han förlorade också respekten från supportrarna.

När säsongen startade på allvar hördes spridda burop när han fick bollen, och det dröjde till långt in på säsongen innan hans namns sjöngs på nytt. Att han dessutom sprang mindre, visade upp ett dåligt kroppsspråk, gjorde mindre mål än tidigare och var direkt oduglig när vi behövde honom som bäst – det gjorde knappast saken bättre. När Adebayor sedan ställde upp i en intervju med BBC under våren, och öppet kritiserade supportrarna för att inte ha gett honom och laget tillräckligt med stöd – då rann droppen över för både mig och många andra.

Därför känns det nu skönt att den skiten säljs. Vi behöver inte sådana spelare i Arsenal.

Grattis City, ni får en rätt bra anfallare – som älskar att springa off-side – men någonstans på vägen har han glömt bort att det krävdes hårt jobb för att ta sig dit han är idag. Hans stora idol – Thierry Henry – la ner sitt hjärta och sin själ i Arsenal, och det var delvis det som gjorde honom så populär och framgångsrik i klubben. Dagens Adebayor är en lat, loj och divig människa som spelar för sitt lönekuvert och ingenting annat.

Och ja, till sist önskar jag bara att samma journalist på Sky Sports News som fick det här svaret från Adebayor för ett år sedan, skulle spela upp det och ställa samma fråga igen.
– I was born in Togo so I never cared about playing for money, my happiness was to play to enjoy myself. That's what I've been doing until now.
– You can see people changing clubs because of money, because they want a change of atmosphere or to get their names in the big leagues. I just play football to enjoy myself. I play because I love it.


Sure you do, Ade, sure you do.

Oscar Broström2009-07-20 08:33:32
Author

Fler artiklar om Arsenal