Arsenal - Rangers 3-0 (2-0)
Arsenal bjöd på 3 mål och bättre underhållning än cirkus, tecknade barnprogram samt synen av Rooney då han försöker sig på högläsning kombinerat när man, med Jack Wilshere i spetsen, för andra gången vann Emirates Cup.
Efter vinsten mot spanjorerna befann man sig överst i tabellen med 5 poäng (3p för vinst och 1p för varje mål framåt), och, tack vare att Atlético och PSG spelat 1-1 tidigare, så räckte ett kryss för seger. Men, som vanligt, så räcker det inte med att komma först - det ska gärna se snyggt ut också, vilket även var en princip man spelade matchen efter idag då det verkade som att man inte fick skjuta på mål förrän minst 2 klackskarvar var inblandade i speluppbyggnaden.
I tidigare upplagor av denna turnering så har Wenger valt att mönstra ett seniorlag och ett ungdoms- och reservlag på de olika dagarna, men i år var det två ganska jämt balanserade lag som skickades ut i strid. Det betyder att vi troligtvis får vänta ända tills den sista träningsmatchen (borta mot Valencia) innan vi vet vad fransmannens föredragna startelva är. Klart var dock att Rangers skulle erbjuda ett mycket bra test då de spelar väldigt brittiskt och vi kommer stöta på många likartade lag under Premier League-säsongens gång.
Laguppställning första halvlek
Almunia
Eboue-Gallas-Silvestre-Clichy
Fábregas-Song-Merida
Wilshere-Eduardo-Arshavin
Första halvlek
Innan man knappt hunnit sätta sig ned och börja filosofera över livets stora frågor - så som jag gör varje match - så satt den första bollen i nät. Arsenal hade tjuvstartat ut ur startblocken. Arshavin, gårdagens hjälte, hade vandrat in från vänsterkanten några meter till en stor och mysig ficka framför Rangers backlinje där han tog emot en passning av Clichy. Arshavin vände upp, spelade Wilshere som hoppade över bollen så att den hamnade hos Fábregas i bortre delen av straffområdet. Publikens förväntan steg. Han hittade Arshavin i straffområdet med en smart passning, den volleyklackades tillbaka och Wilshere fick tag på den och smällde in ett rappt skott bakom Rangers målvakt och helt plötsligt var det 1-0 to the Arsenal! Vackert, originellt och kliniskt. Arsenal när de är som bäst. Och som så många gånger tidigare när Arsenal får ett tidigt mål så gled de in i cruiser-mode. Klacksparkar, tunnlar, dribblingar och för motståndarna frustrerande väggspel avlöste varandra.
En väldigt betryggande sak jag noterat under försäsongen är att man verkar sätta sina chanser i en utsträckning jag inte sett på väldigt många år. Matchen var i alla avseenden och syften mer eller mindre avgjord redan efter 10 minuter. Cesc plockade boll djupt nere på egen planhalva, mätte avstånd och vindstyrka och smekte iväg en långboll rakt mellan ögonbrynen på Arshavin så som bara han kan. Arshavin nickade ner den (vem behöver Adebayor? Arshavin är vår target man 09/10!) till en framstörtande Merida. Rangers hinner inte med. Deras lagdelar blev totalt dissekerade av Fábregas geniala passning så Merida får mängder av utrymme framför Rangers backlinje. Arshavins tillbakanick kontrolleras kvickt och Meridas genomskärare till Eduardo är perfekt avvägd. Kroazilianaren är iskallt lugn; mottagning, tittar upp mot målvakten och passar bollen retfullt enkelt in via den bortre stolproten. 2-0.
Den första halvtimmen av matchen spelas i ett rasande tempo av Arsenal. Det var stor underhållning; Emirates eminenta gräsmatta förvandlades till en cirkusmanege och Wilshere, Arshavin, Eduardo, Cesc och Merida var alla jonglörer och akrobater. Vem var clownen undrar du förstås? Eboue, såklart. Eboue är alltid clown. Kontrasten blev väldigt stor då Wilshere först har uppvisning genom att först lyfta bollen över en motståndare, sedan ytterligare en (take that, Pedro Mendes) och försöker sig sedan på det fräckaste chip-försöket jag någonsin sett. Målvakten får sträcka ut varje fiber i kroppen för att tippa bollen över till hörna. Makalöst. Jag började undra om det finns någon gräns på hur bra Jack Wilshere kan bli. På den efterföljande hörnan kom bollen ut till Eboue som med en våldsam sving fick halvträff och skickade bollen ut i omloppsbana runt Saturnus. Kontrasten har aldrig varit tydligare. Men vi älskar honom ändå.
De sista 10 minuterna blev något jämnare och tempot avtog en aning. Merida testar långskott (ett av många bra initiativ av den orädde och imponerande katalanen) och Eduardo frispelas på ett helt omöjligt - och fantastiskt - sätt av Arshavin. Dock inga mål.
Laguppställning andra halvlek
Almunia
Eboue-Song-Gallas-Traoré
Fábregas-Denilson-Merida
Wilshere-Eduardo-Arshavin
Andra halvlek
Walter Smith hade tydligen dammat av hårtorken och fått bra användning för den under halvtidsvilan för det var ett nytt Rangers-lag som kom ut på banan i andra halvlek. Det fanns inte längre hål stora som oceaner mellan lagdelar och kämpaglöden verkade infinna sig igen, och visst kunde de reducerat under en ur Rangers-synpunkt väldigt bra 10minutersperiod i början av andra. Almunia fick jobba för sin lön. Song, nu placerad som mittback (Vermaelen vilades av ren försiktighet pga en "tight hamstring"), fick täcka skott från nära håll för att hålla nollan intakt. Samspelet mellan Song-Silvestre och Traoré fungerade inte alls bra och skottarna kom in bakom Arsenals backlinje allt för ofta och allt för lätt. Mittfältet bör också få en del av kritiken som inte låg nog nära sina motståndare. Cesc-Denilson-Merida har väl en sammanlagd vikt på typ 102kg, så det är inte konstigt att de hade lite problem.
Efter en dålig första kvart på andra halvlek så började dock spelet ordna upp sig igen. Några byten gjordes. In klev Ramsey, Bendtner och den ascoola Herschel "Sanchez" Watt som ser ut som Alex Songs kinesiska lillebror. Väljer man att kalla sig själv för Sanchez när ens namn är Herschel så är man awesome i min bok.
Det var också Watt som skulle fixa fram det tredje målet då han jagade upp en något hårt slagen passning av Cesc precis innan linjen, bollen gick till Ramsey i straffområdet som stannade, tittade upp och såg en framstörtande Wilshere på den andra sidan och lyfte fram bollen över ett gäng Rangersförsvarare som Wilshere sedan med sin första touch stötte in i krysset för 3-0! Watt (18), Ramsey (18) och Wilshere (17) kombinerade fint där. Rena rama dagiset.
Cesc klev ut och in klev Rosicky till stora ovationer och jubel, och mycket mer än så blev det inte i matchen. Fruktansvärt skönt att se Eduardo så spelsugen och så bra och Rosicky så ohindrad i sitt spel efter 18 månader utan fotboll. Truppen blev just väldigt mycket vassare.
Spelaromdömen
Manuel Almunia - Otestad i första men i andra hade han arbete att utföra, och det gjorde han riktigt bra. Gubbar på 30+ kan utvecklas dom också. Jag är trygg med den blonderade spanjoren där bak. 4/6
Emmanuel Eboue - Spelade hela matchen idag och det verkar som att ryktena om hans flytt till Fiorentina bara är just rykten. Vilket känns bra, även om detta inte var hans bästa insats i Gunnerströjan. 3/6
William Gallas - Hade inga problem med Lafferty på topp under de 45 minuter som han spelade. Rutinerad och behärskad insats idag. 3,5/6
Mikael Silvestre - Gjorde ingenting för att klättra högre i rangordningen bland mittbackarna. Jättemycket fjärdeval. 2/6
Gaël Clichy - Hans andra 45 minuter på 3 månader så han är väldigt svår att bedöma. Det verkar dock lovande. Blev aldrig förbipasserad och steget ner till Traoré blev ganska märkbart. 3/6
Alexandre Song - Var inte disciplinerad nog i mina ögon som mittfältare idag och ville gärna delta för mycket i skojigheterna högre upp i banan, men lufsade runt i vanlig ordning och tacklade och vann boll. Bra som mittback också. 4/6
Francesc Fábregas - En klass över de flesta andra. Vad finns det att säga som inte alla redan vet? Han gjorde vad man kan förvänta sig av honom och visade dessutom att han kan tackla också. 5/6
Fran Merida - Oerhört stort för honom att få spela bredvid den alla jämfört honom med. Han fortsatte att imponera (var även bra mot Atletico) och har definitivt visat framfötterna för Wenger. Blir säkert befodrad till a-laget. Var väldigt avgörande i sista tredjedelen och fyllde ständigt på. Bra assist till Eduardos mål, men såg stundtals något klen ut mot fysiskt motstånd. 4,5/6
Jack Wilshere - Förbered er på en lång rad superlativ och positiva adjektiv; fantastisk, makalös, enastående, otrolig, häpnadsväckande, iögonfallande, sensationell. Nu är jag klar. 6/6
Eduardo - Jag och kollega Hjalmarsson räknade till 3 lyckade tunnlar på 3 försök. Han lekte verkligen fotboll idag. Världsklass. Han är tveklöst tillbaka - se upp, Premier League-försvar. 5/6
Andrei Arshavin - Såg definitivt ut att trivas på planen idag. Dribblade, spelade (och nickade!) fram och var sitt kreativa jag. Det vattnas i munnen när jag tänker på en fotbollskonstellation bestående av Arshavin-Cesc-Eduardo-RvP. 4/6
Armand Traoré - Suspekt bakåt, okej framåt. Fick inte ut lika mycket offensivt som han fått tidigare under försäsongen, vilket kan bero på att de han hade att sikta inläggen på alla är pygmé-långa. 2,5/6
Denilson - Tycker inte att han gjorde lika bra ifrån sig som Song på mitten. Väljer ofta att hålla avstånd och försöka bryta passningen istället för att tackla vilket straffar sig ibland. Ingen särskilt bra match från honom enligt mig. 2,5/6
Aaron Ramsey - Hann inte influera matchen särskilt mycket, men framspelningen till Wilshere ger mersmak. 3,5/6
Sanchez Watt - Ett lågt tröjnummer (under 40 åtminstone) brukar betyda att han är högt värderad. Idag visade han till en viss del varför och kan nog se fram emot lite action i Carling Cup. 3/6
Nicklas Bendtner - Han var totalt osynlig under sina 15-20 minuter och betygsätts inte.
Tomas Rosicky - Samma som Nicklas. Inte osynlig men han fick för lite tid på sig. Hann däremot med några av sina patenterade yttersidor.
