Celtic - Arsenal 0-2 (0-1)
Arsenals dröminledning på säsongen fortsatte med en betryggande bortavinst i CL-kvalet mot Celtic. Det var en seger som satt långt inne, och det krävdes lite flyt för att kunna lämna Glasgow med vinst i bagaget.
Celtics kantspel, där McGeady och Maloney var de två man i huvudsak syftar på, var utpekat som deras främsta anfallsvapen i matchen mot Arsenal. Det är då det känns väldigt tryggt att ha Sagna och Clichy på varsin kant. Jag var aldrig riktigt oroad. Bland annat ställde Celtic upp med Glenn Loovens, en barndomskamrat till vår egen van Persie, i backlinjen.
När det gällde Barcelonas startuppställning så fanns det en del frågetecken. Nej, oj. Jag menade ju såklart Arsenal. Av TV6-panelens snack att döma så kunde man dock mycket väl tro att det var Barcelona och inte Arsenal som spelade. Snälla sluta dra paralleller mellan Arsenal och Barcelona, vi är vårat eget lag, hur otroligt det än må verka. Jag gillar inte ens Barcelona. Nej, stryk det där; jag hatar Barcelona, och det triggar helt ärligt min kräkreflex när det framgångskåta mediesverige håller på sådär.
Fábregas, Denilson och Sagna kunde hur som helst alla skaka av sig sina småskavanker och spela. Alla 3 startade och fullbordade lyckligtvis de 90 minuterna i Glasgow. Det var alltså exakt samma startelva som mötte Everton i ligapremiären, och vem kan klandra den laguttagningen - det finns ingen anledning att ändra ett vinnande lag, eller hur?
Första halvlek
You'll Never Walk Alone sjöngs högt och entusiastiskt innan avspark, och engagemanget bland Celtic-spelarna på planen var inte många snäpp sämre. Tempot var explosionsartat; folk, från båda lagen, kastade sig in i 50-50dueller, tacklingarna avlöste varandra och en del spelare kan nog se fram emot en rad nya blåmärken imorgon bitti. Allt detta hjälpte enbart till att hetta upp atmosfären som rådde. Arsenal fortsatte med sitt marathonpressande över hela banan (tydligen gjordes samma sak borta mot Everton, efter en 5-6 öl har jag svårigheter att urskilja sådant) och vann ständigt boll högt upp i plan. Jag gillar vad jag ser. Mycket.
En kombination av Arsenals anfallstrio var nära att ge matchen dess första mål efter drygt 10 minuter då Bendtner, efter ett typiskt Arsenalanfall, får bollen under kontroll i straffområdet, låter den framstörtande Arshavin springa förbi och vilseleda mittbacksparet innan han ger van Persie en delikat passning. Holländarens avslut blir dock ingenting att hurra för och en offside-stående Arshavin petar in bollen i nät. Målet blev dock bortdömt. Just det, för offside.
Arsenal har inga större problem bakåt faktiskt. Laget känns väldigt moget, sammansvetsat och förenat. Det värmer oerhört att se det uppoffrande defensiva slitet som varenda spelare gör. Det är inte förrän ungefär 20 minuter har passerat som skottarna lyckas besvära Arsenal. Efter en van Persie-frispark kontras det blixtsnabbt med McGeady. Denilson springer in i honom och blir liggandes, men Aiden reser sig upp och rusar vidare mot ett två-mot-en-läge. Han väljer att lobba framåt till sin anfallskollega och den extra sekunden som bollen hänger i luften ger Vermaelen nog med tid för att hinna tillbaka och kasta sig in i situationen och förhindra ett förödande kontringsmål. Hjärtat i halsgropen, chipsskålen på golvet och fläckar på kallingarna. Lite för nära där.
Istället var det Arsenal som gjorde det första genombrottet sent i första halvlek, och det är genom en genial, supermedveten och helt självklart intränad frisparksvariant som man gör det. van Persie petar till Fábregas som drar på från distans och som utan den minsta tillstymmelse till tur får bollen precis dit han vill ha den, nämligen rakt på ryggtavlan på Gallas som löper i bollbanan. Bollen tar den förväntade och noga uträknade bågen och studsar in vid den motsatta stolpen. Boruc är hjälplös, 0-1! Helt klart det snyggaste och mest estetiskt tilltalande målet av en Arsenalspelare sen Cygans glansdagar.
Ironi är knepigt.
Andra halvlek
Arsenal börjar väldigt bra i andra halvlek och skapar farlighet på farlighet då man ständigt vinner boll så pass högt upp tack vare den höga pressen. Denilson försöker vika in ett skott intill den bortre stolpen men det går tyvärr strax utanför, Arshavin plockar upp bollen i "hålet" och spelar ut till van Persie som dock knapp får styrfart på sitt skott och man ser flera klasser bättre ut än Celtic. Skottarna verkade vara kvar i omklädningsrummet. Även Gallas kliver upp framför sin gubbe precis då denne skulle ta emot en pass på mittplan och hittar van Persie varpå holländaren skjuter tätt utanför Borucs vänstra stolpe när en genomskärare till en helt ren Arshavin hade varit det bättre alternativet. Arsenal dominerar den första kvarten.
Celtic återhämtar sig dock hyggligt. De gick extremt hårt åt Fábregas. Jag tappade räkningen på hur många gånger han låg och hade ont. De kom nära en gång då Vermaelen för en gångs skull stötte bort sig, men i slutändan kunde det farliga låga inlägget styras undan av Gallas framför en Celtic-spelare. Den hade lätt kunna gå i egen kasse.
Det var också så Arsenals andra skulle bli till. Diaby bröt framåt med sina sjumilakliv och breddade ut till Clichy på vänsterkanten som i sin tur spelade in ett hårt och lågt inspel mot Bendnter. Mittbacken Caldwell slänger sig dock för att bryta men glidtacklar bara bollen in i eget mål. Oturligt, men hade han inte gjort självmål hade det blivit en Arsenal-anfallare som fått komma med i målprotokollet istället.
Luften tycks gå ur Celtic och publiken totalt och matchen kan komfortabelt spelas av med lite bollinnehav från Arsenals sida. Soft. Då kan jag äta mina nachos i lugn och ro.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 3 - Otestad.
Bacary Sagna 3 - Evigt pålitlig. Skötte sig bra mot bra motstånd.
William Gallas 6 - Magnifik. Målskytt 2 matcher irad och idag satte han inte en fot fel.
Thomas Vermaelen 4 - Jag fick det till 2 misstag (dock inga större) under hela matchen. Ett kanonköp.
Gaël Clichy 3 - Se Sagna.
Alex Song 6 - Extremt följsam, vann extremt mycket boll och var extremt bra. Även
kommentatorerna lyckades uppmärksamma det, vilket visar hur uppenbart det var att han spelade bra.
Denilson 4 - Väldigt disciplinerad. Skötte defensiven exemplariskt och deltog framåt likaså. Har vuxit upp.
Cesc Fábregas 2 - Han får underkänt av mig. Han lyckades med absolut ingenting. Uppvaktades dock väldigt hårt, men det bör han vara van vid tycker jag. Natt och dag gentemot Everton-matchen.
Andrey Arshavin 3 - Var ett orosmomment varje gång han plockade upp boll i central position. Mer sådant.
Robin van Persie 3 - Lär sig rollen som centerforward allt eftersom. Han gör den på sitt eget sätt, vilket jag gillar. Nästan målskytt och ständigt rörlig, vilket öppnar upp stora ytor.
Nicklas Bendtner 4 - Lika bra som han var mot Everton. Tar ned boll, behandlar den väl och rör sig bra. Ytterligare en utvecklas spelare.
Abou Diaby - Spelade inte nog mycket. Byttes in mot Arshavin för att stänga till matchen - mission accomplished.
Matchens lirare
Alex Song. En av mina favoriter, och kvällens insats stärkte sannerligen hans aktier ytterligare. Har utvecklats till en riktig diamant. Wenger: "In the last two games Song has played extremely well." Indeed, monsieur Wenger.
Sammanfattning
Det var inte på något sätt en enkel match. Tony Mowbray, Celtics manager, talade inför matchen om hur Arsenal tidigare haft problem med lag som Bolton och Blackburn och det visade sig ikväll att det var så man tänkt sig gå till väga för att vinna mot Arsenal. Energin fram till det pungslag som det andra målet innebar var extraordinär. Ett tag satt jag och fruktade att 3 byten inte skulle räcka för att täcka upp för alla skador, men alla verkade klara sig utan bekymmer. För något år sedan skulle man kanske ha vikt ner sig, men inte denna upplaga av Arsenal, vilket gör mig försiktigt optimistisk inför denna säsong. Nu har man 8-1 på 2 av de tuffaste bortamatcherna ett engelskt lag kan få. Onekligen imponerande.
