Standard Liège - Arsenal 2-3 (2-1)
Arsenal vände och vann i Belgien, och fick därmed med sig de åtråvärda 3 poängen hem till London. Tack vare denna vinst är nu resten utav gruppspelet en betydligt lättare uppgift med Arsenal-ögon sett.
Vinner man sina hemmamatcher i Champions Leagues gruppspel så ska man i de flesta fall vara garanterad en plats i utslagsmatcherna. Vinner man den första matchen i gruppen, på bortaplan, mot de på förhand troligaste utmanarna om förstaplatsen, så ska man sannerligen ses med god chans. Efter 2 raka bortaförluster i ligaspelet så lades ytterligare betydelse på denna matchen; kunde detta unga Arsenal resa sig efter den kalabalik som uppstått efter cirkusen – mer känt som Citymatchen – förra helgen?
Som om det inte vore svårt nog redan så var hela 10 (!) a-lagsspelare antingen skadade, sjuka eller, som i Méridas fall, på landslagsuppdrag. Det var ett skadedrabbat Arsenal som skulle säkra den ack så viktiga bortavinsten.
Första halvlek
Det blev en riktig mardrömsstart på ett kokande Stade Maurice Dufrasne. Värdarna fick en hörna efter blott 2 spelade minuter. Bollen dyker ner hos Eduardo bara några meter ifrån eget straffområde. Hans hjärna får sedan för sig att den bästa lösningen på situationen vore att volleyklacka bollen till en markerad Cesc. Det var en dålig tanke från början, men nästan ett ännu sämre utförande. Bollen föll istället till mittbacken Mangala som tackade för framspelningen och sköt 1-0 till hemmalaget med ett lågt och välplacerat skott bakom en skymd Mannone. Det var riktigt svårt att fatta vad som hade hänt. Ruskigt onödigt, faktiskt. Ett typexempel på en forward som är nere och försvarar hörnor.
Arsenal tycktes inte riktigt heller förstå hur man kunde ligga under så tidigt och verkade skakade. Passningarna satt inte alls inledningsvis. Eboues mottagning svek honom sedan blott 3 minuter senare och Jovanovic kunde helt enkelt bara ta bollen av honom. Jovanovic fortsatte med bollen mot Arsenals mål, närmade sig straffområdslinjen och slängde sig över Gallas släpande fot – straff var dömd och mardrömsstarten var fullbordad. Samme Jovanovic dammade av sig själv, såg sådär äckligt belåten ut över att han lyckosamt filmat till sig en straff, la upp bollen på straffpunkten och fintade ner Mannone i ett hörn varpå han la den i det andra. 2-0 efter 5 minuters spel. Den redan extatiska publiken fick ytterligare tändvätska och bar fram deras spelare som numera backade tillbaka, följde upp i rygg, spelade ett aggressivt försvarsspel och sökte kontringar på Mbokani. Passningsspelet ordnar sig allt eftersom och mot slutet av halvleken har Arsenal full kontroll på matchen. Efter de inledande 5 minuterna hade Arsenal ett helt berg att bestiga; Wenger utrustade laget med stegjärn, isyxor och syrgastuber och bergsbestigningen påbörjades.
Spelövertaget till trots så var det glest med chanser, men några lyckades vaskas fram. Bendtner ryckte fram på vänsterkanten och behövde bara spela bollen snett-inåt-bakåt till en omarkerad Rosicky men spelade bollen längsmed mållinjen där ingen alls befann sig. Eboue hade ett liknande läge på högerkanten men valde att utmana själv och i slutändan pricka sidan av målet. Dåliga beslut i sista tredjedelen. Usch. Där kunde det mycket väl vara kvitterat redan. Eduardo fick sedan ett gyllene läge efter fint förarbete runt straffområdet men hans avslut 7-8 meter ifrån blir blockerat.
Precis innan halvtidsvilan bröt sig Diaby loss från Witsel vid mittlinjen och älgade fram med bollen med sina typiska Diaby-kliv som bara äter upp marken under sig, och för en gångs skull stämde det i sista tredjedelen då Diaby spelar fram en djupledslöpande Bendtner som på ett tillslag skjuter tvärsöver målet mellan målvaktens ben – reduceringen var ett faktum. Psykologiskt var det säkerligen oerhört tungt för ett hårt arbetande Standard, men det var precis vad Arsenal behövde. Nu kände alla att det definitivt var liv i matchen.
Andra halvlek
Full med optimism om en comeback inleddes den andra halvleken. Men den förhoppningen krossades nästan omedelbart. Direkt efter avspark så fumlar Song med en hemåtpassning och det är bara en kombination av en hemåtspringande Clichy och en förhastad första touch av Standard-anfallaren som hindrar Standard från att sätta 3:an. Inte den öppning man hade önskat sig. Arsenal repar sig dock och i minuten efteråt visar Rosicky varför han varit så saknad de senaste 20 månaderna. Han frispelar Bendtner med en diagonal krossboll på 40 meter i djupled som dansken tar ned, men den för kvällen imponerande Sarr i Standard-försvaret glidtacklar som en grekisk halvgud och läget är borta. Allt efter bara 2 minuter i den andra halvleken. Det enda jag vid det tillfället kunde tänka var ‘Vad är detta för match egentligen?’
Målchanserna avtog i takt med att Standard slutade bjuda till. De backade hem ofattbart lågt för att spela på hemmaplan och överlät taktpinnen helt och hållet till Arsenal som tryckte ner belgarna ännu längre ned i banan. Det bildades ett enormt tryck och man kände att en kvittering inte var långt borta, trots avssaknaden av rena målchanser. Bollinnehavet var uppe på 75% under halvleken – jobbigt, jobbigt, jobbigt för Standard. Och precis när jag började hoppas på att den där jävla Diaby skulle bytas ut mot Wilshere så kom kvitteringen. Kvällens första lyckade fasta situation från Fábregas hittar Song omarkerad vid bortre stolpen. Song kontrollerar helt klart bollen med handen och får fram bollen till Vermaelen som med en bisonoxes beslutsamhet vräker bollen över linjen när Standard-spelarna står med handen i vädret och skriker på domaren. Ett riktigt skitigt viljemål. Ett sånt mål Arsenal aldrig gör. Just därför var det så sjukt skönt.
Det verkade som att luften gick ur hemmalaget i och med kvitteringen; 79 minuters frenetiskt slit ogjort av ett dåligt domslut. Chanserna radas upp. Bolat i hemmamålet gör en fantomräddning på ett skott från Eduardo från nära håll och Vermaelen försöker sig på ett helt osannolikt avslut då han hoppar, vrider sig i luften och klackar bollen mot mål som sedan räddas på mållinjen. Ramsey testar på distans och frispelar sedan sånär Bendtner efter att själv ha vunnit boll mycket förtjänstfullt.
Ledningsmålet kom också. En hörna letar sin väg fram till Eduardos vänstra knäskål och går den vägen in i mål. Wenger har kallat Eduardo för en ‘kreativ avslutare’, och där får han fanimig rätt. En vanlig människa avslutar inte med knät, men det är precis vad Eduardo gjorde. Fast en vanlig människa får i och för sig inte för sig att klacka när man försvarar hörnor heller. Som målgest väljer Eduardo att kyssa sitt målgörande knä, och jag får en väldig lust att göra detsamma. Det kan visa sig vara ett enormt viktigt mål det där.
Det är sedan lite nerver i slutet av matchen, men det är svårt att avgöra om det var spelarna som uppträdde nervöst eller om det bara var jag som, vid det här laget, hade bytt kalsonger en sisådär 14 gånger. Men laget visar för det mesta en mognad som tidigare lyst med sin frånvaro då man egentligen aldrig är nära att överge ledningen trots att Liége-spelarna tar fram luftartilleriet och bombarderar backlinjen med saftiga luftpastejer. Tur att Vermaelens panna är gjort av titanium. Slut!
Sammanfattning
En på förhand svår match blev ännu svårare efter en nästintill total genomklappning de första 5-10 minuterna. Laget visade dock att man lärt sig av tidigare säsongers misslyckande, behöll lugnet, tog över matchen och förtjänade till slut även segern. Detta gjorde man alltså med, beroende på hur man räknar, 9-10 a-lagsspelare på skadelistan. Motståndarna var väldigt organiserade och det syns hur samspelta som lag de är. Arsenals har nu i och med denna vinst ett utmärkt utgångsläge och ska kunna fortsätta på den inslagna vägen och vinna sin grupp.
Spelarbetyg 1-6
Vito Mannone 3 – Kan egentligen inte lastas för något av målen – skymd på det första och det andra på straff. Var förvånansvärt bra i luften, även om det brast i kommunikationen stundtals. Överlag oprövad.
Emmanuel Eboue 3 – Fick förtroendet istället för Sagna. Stärkte nog inte sina aktier. Godkänd.
William Gallas 3 – Var okaraktäristiskt osäker i första halvlek, men var tillbaka i gammal god form i andra.
Thomas Vermaelen 5 – Väldigt få misstag, väldigt mycket rätt.
Gaël Clichy 3 – Har full koll på Dalmat men han kan betydligt mer än vad han visat hittills.
Alex Song 3 – Blandade och gav för mycket med bollen men spelade alltid bra när han inte hade den.
Cesc Fábregas 3 – Katastrofalt dålig med sina frisparkar och hörnor, men spelade stor roll i Arsenals dominans med sitt bollfördelande. En bit kvar till toppformen.
Tomáš Rosický 5 – Han var överallt; vänsterkanten, högerkanten, centralt och i försvar. Kreativ, bollvinnande och hårt arbetande. Tröttnade förståeligt.
Eduardo 3 – Totalt annonym – och målskytt. Eduardo strikes again.
Nicklas Bendtner 4 – Typisk centerforwards-insats. Mötte, spelade mycket på en touch och tog djupet för att trycka ned backlinjen. Löpte bra i (brist på bättre ord) kanalerna och gjorde ett snyggt mål. Bättre än på kanten.
Abou Diaby 3 – Var totalt underkänd fram tills framspelningen till 2-1, då höjde han sig och klarar godkänt.
Aaron Ramsey 4 – Mycket pigg. Hann med 2 skott på mål och kunde sånär frispela Bendtner men passade för hårt.
Jack Wilshere och Bacary Sagna betygssätts ej, men gjorde bra ifrån sig båda två.
Matchens lirare
Tomáš Rosický och Vermaelen får dela på äran.
Matchens utropstecken!
Det känns som att Rosickýs comeback hamnade i skymundan senast, men nu kan man inte försumma det längre. Hans första Arsenal-start på 20 månader – och han var fullkomligt lysande under förutsättningarna!
Matchens frågetecken?
Hur svårt ska det vara att ha huvudet påskruvat rätt från starten? En fotbollsmatch är 90 minuter plus tillägg.
Matchfakta
Standard Liège
Standard: 38-Sinan Bolat; 17-Marcos Camozzato, 19-Mohamed Sarr, 22-Eliaquim Mangala, 4-Ricardo Rocha; 28-Axel Witsel (M Traoré, 85), 33-Mehdi Carcela-Gonzalez, 10-Igor De Camargo; 7-Wilfried Dalmat (R Goreux, 81), 23-Milan Jovanovic (B Nicaise, 59); 9-Dieudonne Mbokani.
Arsenal
24-Vito Mannone; 27-Emmanuel Eboue (B Sagna, 79), 10-William Gallas, 5-Thomas Vermaelen, 22-Gael Clichy; 17-Alex Song, 4-Cesc Fabregas, 7-Tomas Rosicky (A. Ramsey, 71); 9-Eduardo da Silva (J Wilshere, 87), 52-Nicklas Bendtner, 2-Abou Diaby.
Mål
1-0 Mangala (2)
2-0 Jovanovic (5)
2-1 Bendtner (45)
2-2 Vermaelen (79)
2-3 Eduardo (81)
