Arsenal - Birmingham 3-1 (2-1)
Arsenal fortsatte med att spruta in mål och närmar sig alltjämt toppen. Birmingham var offret denna gång och 3 vackra mål senare var matchen över.
Landslagsuppehållet är äntligen officiellt över, hjärtan elchockas för att väckas från sina tristesspåtvingade landslagsuppehållslånga slumrar och människor världen över blir förväntansfulla och uppjagade som barn inför julafton; den riktiga fotbollen är äntligen tillbaka. Och i denna underbara återkomst för fotboll, bara för att kompensera för alla de hemska (läs: skadedrabbade) landslagsuppehåll vi Gooners fått utstå, så åkte Chelsea på torsk mot Villa samtidigt som Sunderland slog Liverpool i 90 minuter fot(bad)boll vilket betydde att 3 poäng skulle göra angenäma förändringar i tabellen för Wengers manskap.
Fotboll är enkelt. Det är 22 män, 1 boll, några linjer och 4 stolpar. Det går ut på att göra mål. Sen finns det vissa undantag. Vissa lag som gör fotboll svårt. Birmingham är ett sådant lag. Fotboll är en betydligt mycket svårare sport när 11 av dessa 22 männen bildar nordbrittisk köttmur mellan sina 2 stolpar. Birmingham spelar vanligtvis med 1 forward på hemmaplan, så det skulle inte bli någon förändring borta mot Arsenal.
Mannone fick fortsatt förtroende. Eboue och Gibbs kliver in för Sagna och Clichy, Diaby går före Ramsey samtidigt som Walcott erbjöds sin första start för säsongen ute till höger i anfallet tillsammans med van Persie och Rosicky. Annars det väntade laget.
Matchen
Bollinnehav stod på menyn för Arsenal. När man möter Birmingham under McLeish så betyder bollinnehav också blåmärken. Ibland brutna ben. Theo Walcott vet det bättre än de flesta då han föll offer för en vansinnigt våldsam tackling bakifrån från Ridgewell. Skönlirare som Lee Carsley, Barry Ferguson och Lee Bowyer gjorde sin del också.
Det small rejält upp i rygg vid i stort sett varje bollmottagning. Jag kunde nästan höra ryggkotorna knäckas genom TV-rutan. 'The brave one is the one who tries to play football', skrek Wenger, och framåt flög Arsenal. Rosicky fick 2 mycket bra skottlägen ur omarkerade positioner inom de första 10 minuterna men fick väldigt okaraktäristiskt riktiga felträffar 2 gånger om. Walcott träder åter in på planen och får bollen direkt på högerkanten. Ridgewell får en brunk-blick i ögonen och närmar sig Walcott med brunkiga kliv för att dela ut omgång nummer 2. Men Theo tunnlar Ridgewell och får honom att se löjlig ut när han försöker ta bollen - till stort jubel från publiken - och sticker sedan iväg mot mål. Han skjuter matchens första skott på mål. Bra enhandsräddning Hart.
Birmingham fick vid det här läget inte låna bollen. Det var som att man bara bokat Birminghams halva av planen. Målet skulle också komma. Song, som var dominant matchen igenom, bröt en passning/rensning på mittplan, tittade upp, tog några steg och stack in en passning till van Persie som han mästerligt kontrollerade och sköt hårt och lågt intill bortre stolpen. Det där har han gjort förut. 1-0. Mål nummer 2 kom bara minuten efter. Eboue med bollen till höger. Många spelare passerade bollhållaren in i straffområdet, Rosicky var en utav dem, han fick Eboues genomskärare och slog in den snett-inåt-bakåt till en sent anländande Diaby som avslappnat stötte in bollen i motsatt kryss. 2-0, game over? 2-0 till Arsenal efter 18 minuter ska betyda det, men man släppte lite på gasen och Birmingham kom in i matchen igen efter att de omgrupperat förvånansvärt snabbt. Mannone räddar en frispark från Larsson cirka 35-40 meter från mål. Lite hybris från svensken där. Vem tror du att du är liksom? Birmingham fick dock en reducering efter dryga 40 minuter. Ett mål som släpptes in på ett oacceptabelt sätt. Ferugson får vara lite för ostressad utanför straffområdet, slår in ett inlägg som Mannone, under press från Larsson, inte kan hålla och Bowyer slår in returen. Nu var det liv i matchen igen.
Det var inte mycket tid kvar för en respons från Arsenal. Arshavin, som bytte av Walcott som inte kunde fortsätta efter Ridgewells onödiga tackling, sköt lågt intill Harts stolpe som han räddade förtjänstfullt. Returen slarvades bort. Halvtid.
Andra halvlek
Jag hade förväntat mig en anstormning från Arsenal direkt den andra halvleken inleddes, istället fick man svårigheter att skapa klara chanser. Några lyckades man dock trolla fram. Hart bjöd Fábregas på ett friläge efter en komisk sekvens; Larsson spelar hem till Hart som sedan bokstavligen talat passar bollen rakt på Fábregas fötter innanför straffområdet, men tack vare en kombination av att Cesc inte alls var beredd och att det var så pass nära gör att Hart hinner ut och avstyra situationen.
Cesc och Arshavin kombinerade sedan på högerkanten men när Cesc slog in bollen centralt i straffområdet till van Persie hann Larsson tillbaka och bröt passningen med en glidtackling. Bollen till Hart som plockade upp den - indirekt frispark dömd. Att van Persie haft problem med målskyttet från frisparkar förtydligades då han - återigen - träffade målramen med en frispark från kortare avstånd än en straff.
Efter detta kom farligheterna allt för sällan, och de kom oftast via fasta situationer. Vermaelen försökte ta nästa steg mot skytteligatiteln i Premier League då han mötte van Persies hörna med pannan. Hart klarade. Strax efteråt kan Song nästan sätta in bollen i tom bur, omarkerad på bortre stolpen efter ett typiskt van Persieanskt skottinlägg på frispark. Alltjämt bara 1 måls ledning och ju längre matchen gick utan att man kunde distansera sig desto oroligare blev jag. Var jag orolig då så hamnade jag nästan i skrämselkoma när den inbytte Sagna lämnar Ridgewell omarkerad bakom sig som sedan blir hittad av en diagonalboll. Han slår in bollen framför mål där Birminghamspelare störtar fram för kvitteringen. Mannone reparerar sitt misstag vid reduceringsmålet genom att slänga sig fram och bryta passningen. Hade kvitteringen kommit där hade det sett ganska mörkt ut med tanke på att de småtrötta spelarna hade problem med att skapa målchanser.
Men Birmingham, på jakt efter kvitteringen, lämnade sig alltmer blottade och sårbara defensivt, och det var också en numera typisk Arsenal-kontring som skulle bli den sista spiken i kistan. Mannone plockade ner ett inlägg och sätter blixtsnabbt igång spelet igen genom att hitta Fábregas på mittplan. Han transporterade boll framåt och ställdes i det klassiska 3 mot 3-dilemmat; van Persie till höger, Arshavin till vänster. Han valde Arshavin som i sin tur utmanade sin bak, vek inåt och placerade bollen intill den bortre stolpen bortom räckhåll för Hart. Extremt retfullt. Jack Wilshere byts också in för sitt andra Premier League-framträdande i karriären.
Efter det får man några chanser att sätta lite guldkant på slutresultatet och sätta målrekord genom att göra 4 eller fler mål 4 hemmamatcher i rad, men lyckas inte. Diaby stormar in i straffområdet och möter ett Eboue-inlägg med bredsidan som tvingar Hart till en heroisk reflexräddning. van Persie får sedan bollen, vrider och vänder men får se sitt avslut blockerat. Matchen slutade 3-1, vilket man måste säga är ett rättvist resultat.
Sammanfattning
Det är betryggande att se att laget har mognat. Man kunde mycket väl släppt in kvitteringen förra året. Detta var även ett potentiellt poängtapp; match direkt efter landslagsuppehåll, bara några dagar innan en CL-match. Risk för trötthet och dåligt fokus alltså. Så jag har överseende med att det inte blev 10-0 och galaföreställning. Det är också betryggande att se att man hittat ett sätt att besegra de fysiska lagen där man tidigare säsonger haft problem. Den osannolika anfallsuppsättningen bidrar säkerligen till detta. Walcott ut - Arshavin in är inte direkt en försvagning. Ändå deltog inte Vela, Bendtner eller Eduardo.
Nu när målen flyger in från alla håll och kanter - mot allt motstånd - så räcker det med att säga att detta är spännande tider för Gunners världen över.
Spelarbetyg 1-6 (6=världsklass, 5=mycket bra, 4=bra, 3=godkänd, 2=underkänd, 1=usel)
Vito Mannone 3 - Gjorde ett misstag. Borde möjligen haft frispark då Larsson flyger in i honom när han ska greppa bollen, men en stormålvakt måste visa mer pondus där. Annars bra.
Emmanuel Eboue 5 - Flög fram på sin kant matchen lång och hade ofta en slutprodukt.
William Gallas 3 - Inte särskilt sysselsatt. Inga problem med Jerome på topp.
Thomas Vermaelen 4 - Oslagbar i luften, vann som vanligt boll före sin motståndare och startade kontringar.
Kieran Gibbs 3 - Visade lite orutin och, dare I say it, 'valpighet' stundtals, men överlag en bra insats.
Alex Song 5 - Mästerlig. Jag fruktar för vad som händer när han åker iväg till Afrika.
Cesc Fábregas 4 - Huffade, puffade och sköt från distans. Inblandad i mycket farligt framåt.
Abou Diaby 4 - Vad han gör vid baklängesmålet är bortom mitt förstånd men gjorde också ett snyggt mål med ett typiskt avslappnat Diaby-avslut och erbjöd mer defensivt än tidigare. Känner pressen från Nasris återkomst? Bra insats.
Tomas Rosicky 3 - Hans namn i startelvan förvånade mig, men skadorna på andra anfallare lämnade säkerligen Wenger med väldigt lite val. Spelade mycket under landslagsuppehållet och tröttnade förklarligt. Assist på första målet, men hade svårt att sätta sin prägel på matchen.
Robin van Persie 5 - Är numera komplett som en okonventionell targetman. Livsviktig för anfallsspelet med sitt sätt att sätta medspelare i spel.
Andrei Arshavin 3,5 - Gjorde ingen vidare insats med hans mått mätt och tycktes sliten även han (efter 2x90 minuter för Ryssland och resa till Kazakhstan) men hans mål var fantastiskt. Kan skjuta ur alla lägen. Tycks inte behöva någon pendel alls.
Theo Walcott, Bacary Sagna och Jack Wilshere spelade för kort tid för att betygsättas.
