Arsenal - Liverpool 2-1 (1-1)
Arsenals ungdomar fortsatte a-lagets nyliga hemmatrend - vinna - med en underhållande triumf över Liverpool, i en match där nya namn återigen introducerades för hemmapubliken.
Carling Cup är en speciell turnering. Det är lite av en drömmarnas turnering. Dagarna då ett lag från de lägre divisionerna hade en realistisk chans att vinna, eller att gå hyfsat långt i, FA-Cupen är sedan länge bortblåsta, men i Carling Cup ser man ofta de riktiga cupskrällarna. Men det är inte bara de små lagen som tillåts att drömma - ungdomar och reserver får allt som oftast luftas litegranna och prova på spel med a-laget för första gången i Carling Cup. Där finns det nog inget bättre exempel än Arsenal. Sen finns det ju såklart även lag som Chelsea som tycker att Ballack, Carvalho och Lampard har mycket att lära sig av att slå Southend United och sedan klaga på att andra lag är respektlösa gentemot själva turneringen. Nåja.
Enligt traditionen så blev det några överraskningar i startelvan. Craig Eastmond gjorde sin debut. Högerback tidigare säsonger men en brist på snabbhet och fart gjorde att han blev transformerad till en defensiv mittfältare. Utöver honom så var det inga konstigheter. Samma backlinje som senast, Fabianski och Mérida (förläng ditt kontrakt din tölp!) tillbaka i sina Carling Cup-platser samt välkomna återkomster för Nasri, Eduardo och Bendtner från sina respektive skador. Tyvärr missade både Wilshere och Vela matchen pga småskavanker.
Första halvlek
Wenger kallade matchen för en 'European night', och visst förstod man vad han menade. Det var högkvalitativ underhållning från start till slut där båda lagen hade kvalitet på banan. Ena laget hade Wayne Rooneys och Quasimodos avkommor på banan i form av Jay Spearing och Dirk Kuyt - ansikten bara en mor kan älska - men det är irrelevant i sammanhanget.
Liverpool hade några farliga lägen inledningsvis. Degen drog nytta av Silvestres vansinniga utflykt och väggade sig fram till ett utmärkt läge men avslutet skrämde inte någon. Tog ihjäl några sorkar på vägen dock. Dirk Kuyt var även framme och oroade en aning, men ingenting som Fabianski var tvungen att rädda. Arsenal svarade omgående. Mérida - som stundtals var lysande - fick bollen till vänster, tunnlade Degen, bollen till Gibbs som slår in den längs marken till Bendtner. Dansken väggar med Eduardo och tar sig igenom ett statiskt Liverpoolförsvar men när han kommer fri med Cavalieri så ska han bara peta bollen 2 meter i sidled till en ren Ramsey men lyckas på sitt egna vis snubbla på sig själv. Matchens bästa målchans bortslösad.
Det var dock inte över där. Arsenal behöll trycket. Gilbert/Eastmond vann bollen efter ett inkast på offensiv planhalva, bollen dök upp vid Méridas fötter vid den högra kanten av straffområdet och, utan att ta emot eller titta upp, så skjuter Mérida i vändningen och bollen går mot krysset och slinker in via stolpen. Kanonskott - kanonmål. Sådär gör vi kanonjärer. 1-0 till Arsenal.
Detta unga lag är så pass likt a-laget på så många sätt (även om det idag innehöll fler seniorspelare än på väldigt länge), så självklart är det för mycket begärt att man kontrollerat ska behålla en ledning. En simpel långboll strax därefter nickas ner av Babel, Insua tar emot i farten och avlossar en hejdundrandes halvvolley som går i en äcklig bana över Fabianski och in. 1-1 i matchen, 1-1 i drömmål. Hur skulle man toppa detta? Någon skulle behöva sätta en cykelspark från mittlinjen för att lyckas med det.
Arsenal lyckas skapa farligheter innan halvtidsvilan med sitt äventyrliga passningsspel. Farligast blev det dock efter en av många hörnor. Det liknande p11-fotboll; gröt runt bollen, sparka på allt som rör sig och hoppas på det bästa. Jag tackar gudarna för benskydd. Bollen till slut till Cavalieri. Eduardo var väldigt nära att komma först på en del bollar/inlägg och göra sina patenterade skitmål, men så blev det icket. Nasri såg pigg ut, Ramsey var som ett litet geni, Eastmond överraskade positivt (minns en retfull tunnel på Kuyt) och Senderos stärkte sina aktier gentemot Silvestre. Halvtidsvila.
Andra halvlek
Andra halvlek betydde ett övertag för Arsenal. Mérida och Nasri fortsatte att skapa problem genom att ständigt byta position med varandra och passningstempot i allmänhet skruvades upp en aning. Detta ledde till målchanser, och man skulle få en tidig utdelning. Eastmond slog en fin kross ut till vänster till Mérida som spelade in bollen till Ramsey och Bendtner. På samma sätt som Bendtner trollat bort bollen vid sitt friläge i första halvlek så trollade han nu med sig den, höll starkt undan för Skrtel och dunkade upp bollen i nättaket från nära håll för att återge Arsenal ledningen - inte alls olikt Torres avslut mot Man United senast. Inte för att jag jämför de två spelarna på något sätt, men ändå.
Liverpool skapar litegrann dem också, men det mesta är från distans. Byten görs. Då Liverpool slänger in Benayoun och Aquilani så kontrar Wenger med Mark Randall och Sanchez Watt. Det tycker jag är coolt. Watt hann nästan med att öka sin målskörd i Carling Cup ytterligare när han fann sig med bollen i straffområdet. Han hade dock långt ifrån samma framgång som Bendtner när det gällde att brotta sig förbi Skrtel. Av uppenbara skäl.
Degen och Kuyt kombinerar för ett skottläge. Utanför. Babel skjuter frispark på mål från 45 meter (vem tror han att han är?) och Voronin lossar från distans. Inga farligheter egentligen, det känns ganska komfortabelt. Det gjorde det också mot AZ och West Ham i de senaste matcherna där man slarvar bort ledning till kryss - därför var jag oroad. Mina farhåghor besannades sedan nästan när Babel får ett gyllene läge. Ett inspel från höger - när Gibbs för en gångs skull gick bort sig positionsmässigt - behöver han bara få kontakt med bollen för att styra den mot mål, men under stor press från Senderos missar han den totalt.
Nerverna började synas litegrann nu. Den annars briljante Ramsey började slå bort bollar och Randall var sitt odugliga jag (hur går han före Coquelin i rangordningen?), men överlag visade laget att man är mognare än vad åldern skvallrar om. Döda tid vid hörnflaggorna. Bra där. Coquelin byts sedan in och visade på de 4 minuterna han fick mer än vad Randall gjorde på sina 20.
Signalen går och stort jubel utbryter. Arsenal går vidare till kvartsfinal och blir en del av den kanske starkaste samlingen utav kvartsfinal-lag i Carling Cup på många år.
Sammanfattning
Det var en väldigt underhållande match där Liverpool ställde upp med ett, enligt Carling Cup-standarden, starkt lag. Det var starkt av Arsenals ungdomar att slå dem, även om de denna gång fick assistans av lite rutinerade spelare i form av Nasri och Eduardo. På hemmaplan har detta lag chans att gå väldigt långt, framför allt med tanke på att spelare som Wilshere och Vela, som vanligtvis lyser upp varenda tillställning de deltar i, saknades.
Spelarbetyg 1-6
Fabianski 4 - Han brukar fladdra som en vante i luften men visade mot Liverpool upp auktoritet och pondus i luften. Plockade ner allt och släppte inga returer. Chanslös på målet.
Kerrea Gilbert 3,5 - Teknisk som en trebent flodhäst och verkade nervös inledningsvis, men spelade aggressivt försvarsspel och neutraliserade Babel. Bra i andra.
Philippe Senderos 4 - Auktoritär och positionssäker - allt det vi hoppats att han skulle bli. Han gick bort sig á la Cygan då han stötte högt en gång men det har jag överseende med pga hans försiktiga matchande.
Mikaël Silvestre 3 - En godkänd insats. Viktig med sin rutin, men bör ha hamnat efter Senderos i rangordningen.
Kieran Gibbs 4,5 - Magiska tacklingar och erbjöd ständigt ett hot - och bra inlägg, framför allt - framåt. Blir ibland överspelad och tappar i positionsspelet, men reparerar allt som oftast. Imponerade säkerligen Capello.
Craig Eastmond 4 - Den stora överraskningen överraskade positivt. Inblandad i uppbyggnaden av båda målen, men tappade förståeligt innan han blev utbytt. Kul!
Aaron Ramsey 4,5 - Såg ut som ett litet geni stundtals men visade prov på orutin och gjorde någon horribel bakåtpass. Nervös eller trött mot slutet?
Samir Nasri 5 - Äntligen, äntligen, äntligen. Samir kommer att bli perfekt på a-lagets mittfält. Under omständigheterna fantastisk, men förtjänar även sin 5a genom sitt säkra passningsspel och förmåga att transportera boll i trånga lägen.
Fran Mérida 4,5 - Fantastiskt mål och blixtrar till med genialitet, men är inte riktigt snabb och smidig nog för en roll på kanten där han ibland blir isolerad. Jag tvivlar inte på hans förmåga - kommer säkerligen spela centralt i nästa omgång.
Nicklas Bendtner 3,5 - Slarvig och klumpig stundtals men inblandad i mycket - inte bara i offensivt straffområde. Tog stort ansvar och gjorde mål.
Eduardo 3,5 - Osynlig på sitt Eduardoianska vis i första men växte i takt med att ytorna ökade. Dribblade, var påhittig och gjorde nästan mål. Mer att komma.
Randall, Watt och Coquelin betygsätts inte, men de två sistnämnda imponerade.
Nu är det Spurs som gäller i helgen. Jag håller tummarna, några tår och tungan att Nasris kropp tål en match till efter sitt benbrott, för han var lysande. Come on you Gunners!
