Lagbanner

Vilken förnämligt hemsk helg

Det var som att Gun's and Roses hade spelat November Rain sittande inne i mitt huvud. Axl Rose kröp ut ur örat på mig och skrek "Nine fucking one". Gamla Fugees -sångaren Wuycleef sjöng "someone please dial 9-1-1" och jag grät inombords och slog mig själv med ris. Tyska 80-talsfilmer med suspekta krullhåriga killar med mustasch rullade på skärmen framför mig och grannens hund sade tyst"Voff". Donnerwetter och bombnedslag, vilket jävla helg det varit. Gunners åker upp till "The Black Cats" och skapar egentligen ingenting på nittio minuter. Jag zappade över och såg Champions League i handboll. Alingsås-Zagreb och så tillbaka igen. Det såg likadant ut. Gunners belägrade Sunderland , som spelade handbollsförsvar, men den gamla sjukan är åter där. Inga genombrott, boll-rull i sidled och dåligt med initiativ och ändå var inte Diaby med. Scary Monsters. När så Darren" jag vet fortfarande inte hur jag skall ha mitt skägg" Bent gör mål, så fick man ett klassiskt psykbryt i soffan. Chipsskålen åkte i backen, de salta pinnarna rensades på salt och det glas apelsinsaft, som stod placerat på bordet, ja det hällde jag ut. Så illa var det. Darren Bent? Gammal Spursare och om man slår upp ordet "Halv-figur" i Nationalencyklopedin, så hittar man honom under B, strax före Chelsea. Nu skall sägas att Sunderland gjorde det bra. De låste Gunners och Lorik Cana är en best på mitten, men Sunderland skall vi slå alla dagar i veckan, men så har vi ju en bataljon skadade. Klart det syns, men ändå spelar vi med ett bra lag, så nja...."dis-a-ppointed":...å än mer djävligt blir det. Jodå. Först det goda; Liverpool och ManCity slogs och fick en pinne vardera. Alltid glad när Liverpool tappar poäng. I alla turneringar, i alla matcher. Sådan är jag, jag står för det och tar inga piller för det. ManCity ser jag som en trollslända, som snart flyger in i en bergvägg och är inte genuint orolig. Som Chelsea. En rik man leker med pengar i några år och sedan tar intresset slut och han börjar samla på barbie-dockor- typ liknande- och så faller laget som en sten genom serierna och det slutar med att man kan byta till sig det mot en Bamse-tidning från -72. Men just nu är Chelsea och ManU giftiga och helgens vedermödor lyftes på med knallhård seger för Chelsea- ojoj, de är starka just nu, fullständigt hänsynslösa- och ManU med tre mål mot Everton. Lagen med och om alla tings jävlighet(hängde ni med där..) går och vinner, samtidigt som Spurs sedan gör helt sanslösa nio-ett på Wigan och Gunners förlorade.
Jag mår fysiskt och psykiskt illa fortfarande och mår som större delen av hela Gunners supporter-skara. Som att få en geting innanför kalsongerna, som att svälja en valnöt hel, som att förlora mot Sunderland och alla andra degenererade lag vinner. 

Men livet går vidare. Även en dag som denna går solen upp, fåglarna kvittrar och Fabregas tunnlar någon. Nu väntar Standard Liége och sedan de historielösa grabbarna från Chelsea. Ny vecka, nya utmaningar. Men först får jag må lite dåligt ett tag till...

Magnus Falk2009-11-23 08:27:00
Author

Fler artiklar om Arsenal