Falks funderingar: Standardmjölk eller belgisk blå?
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Dioxin, belgisk blå, kemi-pilsner. det är mycket som faller in i skallen när man tänker Belgien. Smurfarnas skapare - Peyo - var också belgare exempelvis och det glömmer man gärna. Smurfer var ett trevligt folkslag. Jag har en kompis som ser ut som en glasögonsmurf exempelvis. Dagens belgiska fotboll består av ett stort svårmod. Som ett stort kallt krig, där man inte lyckas enas om vilket spel som skall spelas, vilka talanger som skall tas fram och där man går på gigantiska nitlotter gång på gång. Klubblagsfotbollen har de senaste åren stavats Standard Liége och Anderlecht och åkt ut med badvattnet i alla cuper. Men det var inte alltid så. Belgisk fotboll har varit fantastiskt intressant. Under 70- och 80-talet spelades en av europas bästa fotboll i just Belgien och hade inte en viss Maradona sprungit sönder försvaret 1986, så hade belgarna spelat VM-final. Under 70- och 80-talet så såg vi bland annat Brügge i final i Europacupen och Anderlecht, som vann Cupvinnarcupen inte mindre än dubbla gånger. Royal ASntwerpen gick långt och Standard Liége med Benny Wendt gick till final i Cupvinnarcupen. Sedermera vann också Mechelen Cupvinnarcupen för övrigt. Det vimlade av fantastiska spelare; Wilmots, Meeuws, Scifo, Vercauteren, van Himst, Ceulemans och den härlige Vandereycken. Van der bergh sköt sönder allt vad målburar hette i början av 80-talet och Pfaff tog det mesta mellan stolparna. Man glömmer lätt bort att ett land har en ärorik historia när dagens boll spelas och nu när Arsenal möter Standard Liége, så tycker man att det är en lätt match. Troligtvis är det så och naturligtvis skall Gunners rulla ut dem ordentligt, men som vän av historien så tänker man lite extra tillbaka på den belgiska storhetstiden och minns när Anderlecht rörde upp mitt hjärta med fantastiska finaler på 70-talet och holländaren Rensenbrinks fantastiska forwardsspel och när Preud'homme räddade allt i olika VM-turneringar.
Idag är Belgien och belgisk fotboll förpassad till marginalen. Vissa talanger tar sig fran, blommar ut. Se Fellaini i Everton exempelvis. Witsel med flera finns i Belgien och Vermaelen i Arsenal. Problemet är naturligtvis bristen på pengar i de belgiska lagen, bristen på möjligheter till bra motstånd och utvecklas. Talangerna försvinenr och fotbollen stagnerar. Standard Liége idag är ingen kraft längre. Inte i Europa och borde inte kunna röra Arsenal något nämnvärt. Det som en gång var belgiskt blå har förvandlats till smurfer och standardmjölk. Det är synd och skam, för jag har alltid älskat den belgiska smånätta, snabba fotbollen och den teknik, som spelare som Vercauteren, Vandereycken och den vidunderlige Scifo stod för.
